Sommaren som gått (2021)

Det var en gammal professor på Uni som varje höst inledde sina föreläsningar med “Detta ovanliga år …”. Och visst hade han rätt – alla år är olika varandra. Den här sommaren så hade vi en regnig vår som gjorde att vårsådden gick långt in i juni. Sedan blev det mycket hett och torrt. Det kom något litet regn i juni men ingenting alls i juli utom de två sista dagarna då vi fick hela 7 millimeter …

Den brodd som inte drunknade på våren eller försommaren torkade bort i juli. Det som däremot växer så det knakar på våra åkrar är baldersbrå. Det är frön som grott efter det att regnen började i augusti så det hinner knappast fröa innan vi tröskar. Och sedan kommer jag garanterat att spruta glyfosat på all åkrarna. Alternativet är att sluta odla – så allvarligt är det ! Dårfinkarna som vill förbjuda glyfosat utan att det finns något alternativ borde bli utan mat – eller helst bli tvungna att odla sin egen mat.

Veteodling (!) sommaren 2021

Jag har inget emot att lämna bort glyfosat OM det finns något att sätta i stället men just nu verkar det inte finnas nånting. Det går förstås bra att förbjuda glyfosat här och sedan importera mat från länder som sprutar mycket värre substanser. Jag tänker i alla fall hålla kvar en liten åker med vete som jag rensar ogräs för hand ifrån. Det blir förstås inget över åt andra än den egna familjen från den. Då är vi tillbaka till gamla tider då alla odlade sin egen mat och inte mycket mera.

Det har inte ens varit en bra sommar för byggandet. Man kunde slå upp litet bräder på morgonen men senast halv tolv på dagen så kom solen runt hörnet på ladan och då var det slut. Jag klarade inte av att stå i solskenet i den hettan. Det gick att gå in i tegelladugården i början på sommaren men snart blev där också för hett. Vi har ingen värmepump som kunde kyla men jag börjar allvarligt fundera på saken.

Tidigare år har det också varit hett men aldrig så länge i ett sträck. Det är fånigt att slösa med elström för att kyla ned huset men nu har jag kommit på den ljusa idén att installera solceller så får jag gratis elström. Och kylning behövs just då solen skiner som värst och solcellerna producera massor med elektricitet.

Egentligen passar solenergi oss mycket bra. Vi har stor 11 kW fläktar för att torka säden och flisen och de fläktarna kör vi just precis då vi har mest sol. I kalluftstorken förvarar vi fjolåret vete tills det blir torrluft och starkt solsken på våren. På hösten behöver man inte torka ned vetet så mycket för bakterietillväxten går ned till noll då temperaturen går ned närmare nollpunkten. Och flisen torkar vi alltid i juli-augusti. På vintern behöver vi inte mycket elektricitet för värmen i huset och verkstaden sköts av flispannan.

För något tiotal år sedan funderade jag också på solenergi men då var det närmast leksaker och dyra sådana. Men priserna ha faktiskt gått ned till en femtedel och systemen blivit mycket bättre. De kan producera energi också mulna dagar och på vintern. Då jag dessutom hittade en riktigt förståndig ingenjör i Lappenstrand som skötte om gemensamma anskaffningar så slog jag till.

Nu har jag beställt ett solcellssystem för omkring 14 kW (40 paneler). I år hinner jag inte sätta upp dem för taket måste bytas nästa sommar men det lönar sej att beställa panelerna i november-december för priserna brukar stiga på våren. Det gamla betongpannetaket skall bytas ut mot ett klick-plåttak som är lättare och dessutom passar solmodulernas stativ. Det går att skruva fast dem på fogarna som står upp 35 mm och då behöver man inte borra hål i taket. Det vill jag absolut inte för alla tätningar börjar läcka förr eller senare och solpanelerna skall fungera i 30 år minst.

Byggandet upphörde för en tid nu då vi började förbereda tröskandet. Torken skulle tömmas och städas liksom verkstaden. Det är mycket mera arbete att förbereda tröskandet än att köra över åkrarna. Beroende på året så tar det ungefär tio gånger längre tid att ställa i ordning än att tröska.

I år trodde jag att tröskan var i skick och att den bara behövde smörjas. Men då jag körde ut den för att börja tröska så visade det sej att haspelns centrumrör var av … Nu när jag tänker på saken så betedde sej haspeln faktiskt litet underligt i slutet på tröskandet i fjol. Nå, det var bara att plocka fram gassvetsen och börja svetsa ihop röret. Jag hoppas att det håller.

Avbrutet axelrör på haspeln (svetsat)

Att beställa nytt rör hade tagit flera dagar och vi hade knappast kommit igång före tisdagen. Nu blev röret reparerat på en timme och billigt var det … Gång på gång visar det sej att alla anskaffningar till verkstaden är mycket lönsamma.

Humöret har inte riktigt varit på topp den här sommaren. Helst vill man inte alls se på åkrarna och hettan har gjort att man är ootålugär, argär å iilakär (otålig, arg och elak). Det blev inte bättre av att diverse skurkar försöker förstöra våra skogar med en massa vindkraftverk med upp till 300 meters höjd. Det är miljöförstöring – rent av landskapsförstöring – i stora mått, fossilfritt eller inte. Det verkar som om alla miljövårdare skulle stänga ögon och öron så fort någon använder ordet “fossilfritt”. Och det har vindkraftskapitalisterna lärt sej fort.

I dag har det varit riktigt kallt med nordanvind så sommaren är slut och hösten har kommit. Jag kan inte påstå att jag sörjer för det har varit en j-la sommar. Nu orkar man i alla fall börja göra nånting. Då vi har kört över åkrarna så skall byggandet fortsätta och uthuset rustas upp.

Alla silos är fulla med vete som jag undvikit att sälja till det usla pris som vi har haft. Vetepriset lär ska gå upp så jag kanske säljer nån gång i vinter. Men knappast går priset upp till det som vi hade på 80-talet. I dagens mynt skulle det då bli omkring 600 euro per ton. De som skall importera all mat kunde tänka efter litet. Jag såg nyss att priset på en containerfrakt gått upp nästan tio gånger och att det kan bli brist på varor i butikerna.

Man ska inte tro att allt fortsätter som förut och speciellt inte att allt blir bara billigare och bättre. Pandemin kanske bara var en första förvarning av vad som kommer …

Österbottningarna har fått en ganska god skörd så jag gratulerar dem här från våra nyländska åkrar med katastrofskörd (fast höstsäden blev hyfsad).

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

11 reaktioner till “Sommaren som gått (2021)”

  1. nytt rör till haspeln behöver bladena som haspelns piggar sitter fast i. totalt ungefär 2500€ till 3,9m bord så om de svetsningen bara håller så lönarde sig inte att köpa nytt

  2. Ojdå, det var litet mer än jag väntat mej. Så det lönade sej att svetsa. Jag hade litet bråttom så jag satte inte in förstärkning men det gör jag om det går sönder på nytt. Man kan förstärka en hel del för den summan …

  3. “He som nyttjas nöijtis” sa kärringen när hon låna ut bässen! Som förarbete inför tröskningen fick gamla Claasen åka lavettskjujts till verkstan (varvid “byyssis omsorg” fick det till att jag sålt tröskan) för det fina hydrauliska bromssystemets verkningsgrad hade försvunnit. Rätt spännande kan jag påstå
    att få upp den på lavetten utan bromsar! Samtidigt byttes alla oljor och allmän översyn. Dock glömde jag att påminna om bränslefiltret, som givetvis stockade igen mitt i vetetröskningen. 1500 € fattigare, men nu är det rätt bra go i den 22 åriga trotjänaren.
    Så kom turen till spannmålsvagnen som fick punktering på BÅDA bakdäcken samtidigt. Borde ha lämnat in en lottorad den dan! Två likadana, oanvända skruvar, en i varje däck!
    Gamla 390:n började som följande fall gå ojämnt. Efter att turbon monterades och spridartrycken höjdes så byttes spridarspetsarna efter ca 2000 timmar. Nu har den nästan ytterligare 2000 timmar till på mätarn så slutsatsen var att det var spridarspetsarna även nu. Byttes, ventiljustering, kompprov
    (jämnt och fint) och den gamla slitvargen gick lika ojämnt!! Inprutningspumpen nästa. Fanns som tillbehör till facilt pris, ca 800 €, till nästan alla j—-a Masseymodeller men icke åt 390:n. Alltså fick
    pumpen åka till farbror doktorn i Vasa för renovering. För en gångs skull någon del till gamlingen som är förmånligt. Tycker inte 31€/st för spridarspetsar är speciellt dyrt! Pumprenoveringen lär väl nog kosta lika mycket som en ny tillbehörspump men om jobbet görs bra ska den väl nästan motsvara en ny.

    1

  4. Undrar om man kan berätta om mina utgifter i höst. Gör ett försök. Blev utsatt för ett modernt rån på väg till kyrkan. Har ej lärt mig ännu de nya kameraskåpen så det blixtade till på ett 40 område i storstan.
    Som ett brev på posten. Väntar på den dagen det går att ersätta bonden med ett plåtskåp på en stolpe.
    Vissa dagar borde man bara stanna hemma. Måste citera bremer i slaget efter 12. Först kommer en dåre allt för fort med bilen, efter några sekunder kommer två dårar alltför fort med bilen. Blåklädda.
    Årtalet är 2021 och utvecklingen har stått stilla i hundra år.

  5. Jo, det enda som hjälper är att inte använda maskinerna alls. Jag har ju bara haft plåttröskor (JF och Rosenlew) som skall lappas ihop hela tiden. I år klarade jag mej i alla fall med att bara svetsa haspelns axelrör. Tror jag. Det kan hända att man hittar nånting då man sätter den i vinterskick. Beträffande däck så fick jag en stor spik i Zetorns framring då jag jämnade ut marken bakom ladan. Man ska inte tappa spikar då man bygger …
    Sedan blir det att se hur det går då skogstraktorerna skall sättas i skick men nu gäller det att bygga medan det är varmt. Ladans och uthusets väggar skall ännu lappas ihop före vintern. Det var litet kallare ett par dagar men nu har vi omkrin +20 grader igen. Lämpligt att spruta glyfosat vilket minsann behövs då vetet konkurrerat så dåligt med kvickrot och baldersbrå.

  6. Hej Nisse!

    Jag märkte precis samma fel som på din Sampos haspel idag, samma sida dessutom! 1250h -99 2045. Skulle aldrig ha kollat det om jag inte läst ditt inlägg, tack för det.
    Var det bättre att svetsa med gas än med mig? Har både och men ingen erfarenhet av gassvetsning. Sprickan är ju väldigt liten, är det lättare att få ner fyllnadsmaterialet med gas eller blir det mera som en lödning med gas?

    Skulle gärna ta emot tips. Ena sidan helt av likt din, andra sidan har det börjat spricka, ca 1/8 av hela omkretsen. Verkar nog vara nåt typfel eller liknande pga vibrationerna från bettet eller nåt…

  7. Jag är åter mera van vid gas så jag svetsade med den. Det gäller att inte värma så mycket att svetslågan börjar bränna ett hål. Materialet är ganska tunt – bara 2 mm. Jag brukar hålla stickan mot gaslågan så att lågan inte bränner direkt mot sprickan. Med MIG är problemet att man måste få bort all färg så att metallen är ren. Gassvetsen värmer upp hela röret så att det utvidgas och sedan krymper. Jag svetsade litet på båda sidor om axeln och vände den emellanåt så att den inte blev krokig. Det går bäst om man tar bort drivremmen i början. Med gas är det bäst att sätta på mycket material på bägge sidor om sprickan så blir det litet förstärkning. Om du är osäker så kan du sätta en 2mm plåtremsa över sprickan och svetsa på bägge sidor om den. MIG ger inte så stor uppvärmning men man måste se till att metallen är så ren att fogen fäster ordentligt på bägge sidor om sprickan.

    Det är vanligen så med Rosenlews maskiner att de är för svagt byggda. Då blir de också lättare. Men man skall lappa ihop dem titt som tätt.

  8. Tack för råden Nisse.

    Jag fick min haspel svetsad, det gick bra att få bort fägen med stålborste på vinkelslipmaskin. Pallade upp haspelröret i hopp om att bibehålla en någålunda rak haspel. Det fanns två större hål som jag fick fylla igen men det gick ganska bra sist och slutligen. Inte är man någon proffs på svetsning, det är bara att hoppas det håller och gör det inte det är det bara att laga pånytt.
    Några bilder från min reparation. Nu gäller det bara att spruta på zink primer och måla svart.
    https://imgur.com/a/EDpp0ti

  9. Det är riktigt snyggt. Jag har nog svetsat mindre fint. Inte tror jag att man behöver byta hela röret. Det går nog att sätta in förstärkningar om det behövs. Man kommer åt ganska bra.

  10. I förlängningen kanske det inte är så illa att containerfrakten stigit i pris, det kanske gynnar den egna industrin och mera pengar lämnar i landet. Tyvärr är vi ändå väldigt beroende av råvaror från långtbortistan och dom blir ju dyrare.
    Grönsakspriserna har varit lite bättre i år men lönsamheten blir inget vidare då skörden är medelmåttlig och förnödenheterna stigit med tiotals procent.
    Ska sätta ihop ett inlägg om årets spannmål som motvikt till Nisses……

  11. Pumpskruvandet på 390:n lär ta en stund för delarna som behövs finns ju inte i landet! Blir nog ett antal “Pekkasdagar” för den innan grejerna är på plats.
    Aldrig tidigare har man sett en liknande tröskningssäsong! Börjande med vetet, fortsättning med havren och sedan kornet till sist!! Beror väl på att i såningstiden hanns med att så vete och havre innan regnet kom och avbröt kornsådden som blev försenad. Ironiskt är också att det allra senast sådda kornet verkar bli det bästa. Brukar ju vara tvärtom! Vädergubbarna utlovar skitväder halva veckan framåt och vad som händer därefter får vi se. Vissa spannmålspartier har innehållit rödmögel enligt mottagaren, lokala foderindustrin, så det blir nog för grisfarmarna att vidta lämpliga motåtgärder i utfordringen i vinter för att undvika fertilitetsproblem.
    Den spannmål som tröskats och som kommit till torken hittills har med darr på ribban fyllt nedre gränsen för kvalitetskraven nätt och jämnt. Skördenivån har också lämnat mycket att önska.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.