Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Författare: Nisse
Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden.
Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.
Det har varit bråttom att få taket på huset lagat. Hettan gjorde att arbetsdagen blev ganska kort för man orkade bara arbeta en kort tid i solgasset innan man måste gå in och dricka stora mängder vatten. Först sent på kvällen började det gå an då solen inte mera lysta rakt ned på taket.
Nu har vi i alla fall plattorna upp tillbaka på en stor del av det nya taket (även om det bara är en fjärdedel av allting). Vinkeln tog en hel del tid. Jag hade märkt ut plattorna för dåligt så det gick en halv dag till att hitta rätt bitar till kanterna och vinkeln där plattorna var kapade snett så att de måste vara på exakt rätt plats.
Plåten i vinkeln förnyades också och jag beställde 10 meter galvaniserad rullplåt i stället för de vanliga två meters bitarna. Man kan ju inte mera köpa vanlig galvaniserad plåt utan allt är plastat vilket leder till att färgen flagar bort. Vi har redan ett tak med *modern* färg som flagar så in i norden och varje vecka plockar man färgflagor från gårdsplanen. Visst påstår de att de nya färgerna är bättre men det har de påstått i 60 år och de har bara blivit sämre i verkligheten.
Det gick bra att klyva en längd på 520 cm med en elektrisk plåtsax och likaså gick det bra att slå ned kanterna över en sex meters blankå bara man fick plåten att hållas på rätt plats. Jag använde taggade brickor som jag skruvade fast i blankån.
Taggbricka håller fast plåten
Sedan slår man bara ned plåten över kanten, svänger den och slår ned falsen. Men man måste lämna fogen öppen så att vinden inte kan pressa regnvatten över falsen. Jag använde ett L-järn under falsen så den blev en aning öppen.
Falsen slås ned men lämnas öppen
Att vika plåten på mitten var inte så enkelt. Även om plåten är ganska tunn så är det tungt att vika fem meter. Så jag fästen en sex meters stock vid plåten så kanten hölls vid mitten och placerade plåten på två blankår. Sedan tog jag stora Zetorns frontlastare och tryckte ned stocken.
Vikning av fem meters plåt
Plåten på plats
Den nya plåten är bredare än den gamla så det blev litet ändringar i plattorna – men inte mycket. Den gamla plåten från 1930 var galvaniserad med ett zinklager som var betydligt tjockare än de moderna plåtarna och den hade hållit bra men nu var galvaniseringen borta på ett par ställen så jag förnyade plåten. Gammal plåt har dubbelt tjockare galvanisering än den nuvarande så den håller dubbelt längre. Dessutom är själva plåten tjockare.
Då väderprognoserna hotar med regn så blir det fart på arbetet. I går kväll höll vi på till klockan elva och fick nästan hela fjärdedelen klar. Och det var bra för i dag regnar det. Det är ju ingen katastrof för både skivorna och pärtorna håller regn riktigt bra. Jag kollade på vinden efter förra regnet och det hade inte kommit in en enda droppe.
I går hade vi också hjälp av Grållekatten. Den klättrade upp på ställningarna först med en aluminiumstege och sedan upp med en stolpe … Sedan hoppade den upp på själva taket och gick omkring där en lång stund. Det är ju enklare för en katt att klättra uppåt men den klarade bra av att komma ned också.
Grålle längst uppeKatt på hett plattak
Grålle är en förunderlig katt. Den är väldigt vänlig mot alla – till och med mot den bråkiga hunden som nafsar den i öronen. Och den skall vara med i allt arbete. Som jag skrev så är den också en mycket bra klättrare. Men bäst trivs den i alla fall i gungstolen.
Inget är som förr. På ett par dagar så fick vi vallarna slagna. Det var Klinkas som snabbt slog och balade vår gröngödslingsvall (6 ha) och skyddsremsan (en åker på 3 ha). Fjolårets torrväder tycks ha inverkat negativt också på årets vallskörd. Skyddsremsan var dålig men vår gröngödslingsvall var ganska bra.
Drakägg och vetebrodd
På åkern framför vallen finns vete som såddes i två repriser med regn emellan. De sex första varven runt åkern såddes mer än en vecka tidigare men skillnaden är inte så stor. Däremot gjorde regnet på 50 mm att brodden blev ojämn och den är betydligt sämre i svackorna där det stod vatten.
Taklagandet förde med sej en del annat också. Då Simolins kusk hämtade de nya takfanérskivorna så frågade han i förbifarten om vi hade gamla maskiner kvar på gården. Och det hade vi minsann …
Så nu har de gamla mopederna och motorkärrorna fått ett nytt hem. Jag kunde inte förmå mej att föra dem till skrot så jag var glad att de kom till ett hem där de skall rustas upp och användas. För övrigt så var kusken småkusin till gummans kusin i Renum så de stannar nästan inom släkten :-).
Mopederna var av märket Viktoria och jag fick min till 15-årsdagen 1961. De två andra var reservdelsmopeder av samma märke som stått många år i ladan. Min dotter körde också med min Viktoria men då gick den ganska långsamt redan – 5 km/t – så den blev stående i ladan. Åt pojken dög den inte så han köpte en tuffare mc-liknande moped.
Mitt första fordon
Motorkärrorna är från studietiden. Den vita är min från början på 70-talet och den orange är brorsans. Det är gamla tjeckiska MZ som är grymt tunga – inte Honda precis. Min kompis från Ingå hade en gammal sovjetisk IS som hade så lång slaglängd på motorn att den smällde en gång per telefonstolpe :-).
Ungdomens motorkärror
Det blev aldrig någon MC-klubb för sedan kom Lada-bilarna (allt som allt 7 stycken) och vi körde med dem i 20 år tills reservdelspriserna på 90-talet tiodubblades så det blev billigare att köra med gamla Volvo-bilar.
Vi firade Johanni uppe på taket så nu är de nya ”pärtorna” uppsatta. Väderprognosen som hotade med regn hjälpte också till. Då man satt uppe på taket i den brännande solen så var varje litet moln en stor lättnad. Ett lätt regn hade annars varit välkommet men taket blir tyvärr ganska mycket halare då det är vått. Nu kunde vi gå ganska bra på skivorna (med sele och säkerhetsrep förstås).
Midsommarstången är åter uppställd i Hindersby på Lekstrand – den gamla Leikanlindån. Här kallas midsommar för Johanni (efter Johannes döparens dag 24 juni).
Mekaniserad johannistangUppställd och fastbultadDe nordiska flaggorna pryder stagenEn hel del åskådare Kaffebordet
Med dessa bilder önskar jag alla Eitt Gått Johanni (En God Midsommar) från Hindersby. Nu är mitt johannifirande förbi och jag klättrar upp på taket och börjar skruva fast skivor.
Vad gör en bonde då sådden och sprutandet är förbi ? Den här bonden börjar vanligen bygga och bygger hela sommaren. Nu har jag börjat förbättra taket på huset enligt gammal god tradition: Jag bygger ett tak till utanpå.
Det är ett arbete som måste göras på försommaren som vanligen är en torr tid hos oss. Men det kom förstås ett åskregn mitt i allt. Det gjorde inte så mycket fastän jag plockat bort alla takplattorna från en fjärdedel av huset för vi har ett pärttak från 1930 som är i prima skick.
Plattorna utanpå pärtorna plockas bortPärtorna från 1930
Orsaken till att taket måste förbättras är inte att det läcker vatten nedåt utan att det läcker värme uppåt. I övre våningen är innertaket spikat direkt i takstolarna så det blir bara omkring 12 cm sågspån som isolering. Det gör inte så mycket en vanlig vinter men om det är mycket lös snö på taket så isolerar den så bra att värmen nerifrån smälter den understa snön och vattnet rinner ned till takkanten där det fryser. Då får vi en vall med is och bakom den ligger det smältvatten under snön. Taket klara inte av stående vatten som söker sej in i alla springor – också uppåt.
Så nu sätter jag ett nytt tak utanpå som bryter av värmebryggan nedifrån. Värmen ventileras bort innan den hinner smälta snön som ligger på taket. Det fanns inget utrymme för ventilation i den gamla konstruktionen så enda möjligheten är att bygga på uppåt.
Det var intressant att plocka bort plattorna som enbart var spikade i pärtorna men hölls kvar mycket bra. Spikarna var galvaniserade så de var inte rostiga och gick bra att dra ur. Nästan ingen platta var sönder. Jag hade i alla fall redan tidigare bytt ut plattor som spruckit vid åsen där man gått på dem för att installera TV-antenn och för att sota. Nu vet jag inte med säkerhet när plattorna sattes på. Troligen var det före kriget för efter kriget fanns det inget byggnadsmaterial att få. Så jag tippar på slutet av 1930-talet. Det betyder att pärttaket var ganska nytt vilket förklarar dess goda skick nu. Åtminstone sattes plattorna inte på efter 1950 för då hade jag kommit ihåg det. i början på 50-talet satte vi betongpannor på uthuset. De är fruktansvärt tunga och spricker lätt. Vi hade sådana på ladugården (byggd 1945) också men de höll på att tynga ned hela taket som måste stöttas upp och 1975 bytte vi till plåt.
Det värsta är hettan på taket. Därför sitter jag mitt på blanka dagen och skriver i stället för det går bara inte att vara där upp förrän på kvällen. Annars kommer gubben att få värmeslag och ramla ned. I dag finns det inte ett enda moln på himlen heller – i går gick det bättre. Och närmare 30 grader i skuggan … Det går att arbeta på taket om man stiger upp klockan fyra eller fem på morgonen och håller på till klockan elva på kvällen – med siesta mitt på dagen.
Det går bra att komma upp på taket från balkongen och via ställningarna men vi måste sätta en massa skivor på balkonggolvet som var genomruttet. Hallen i övre våningen har blivit byggförråd med maskiner och material och en hel del damm. Vi måste också upp i vinden för att se om skruvarna tar i takstolarna eller inte. Man kan inte mäta nånting för allt är snett och med olika mellanrum. Men torrt och fint är det.
Ställningar och stegar.
Ställningarna är ganska höga med sex meters stolpar. Takstegen kan inte placeras rakt på taket för man måste ta bort en rad plattor åt gången på snedden. Lägg märke till TV-antennen i husets gavel. Den har inte varit i bruk på 20 år. Vi använder tre satellitparabolantenner och så fibernätet förstås. Jag har inte orkat plocka ned TV-antennen – men nu skall den bort. Den var aldrig bra för vi är långt borta från alla sändare och bara med förstärkare fick man nån sorts bild. En era är slut och jag sörjer den inte.
Gamla TV-antenner och en väderstation
Nu gäller det att få upp det nya taket och först skruvar jag fast blankår (5 cm okantade) vid takstolarna med 16-18 cm långa skruvar. Brorsan satt under taket på vinden och kollade att de tog i hårt virke – det lär ha varit hetare än ute i solen … Sedan skruvar jag fast blankår som underlag för skivorna. Jag köpte så kallad takfanér som är 15 mm tjock, impregnerad och spuntad på längden. Den håller vatten ganska bra men jag sätter tillbaka de gamla plattorna för utseendets skull. De har hållit i 90 år och håller säkert lika länge till.
Det nya underlaget
Jag kollade upp olika takmaterial i vintras men de moderna materialen är bara skräp. Plåt är rent löjlig då de ger 20 års garanti fastän det borde vara minst 100 år. Vem tusan vill byta tak vart 20:e år ? Dessutom är målningen riktigt usel. Jag har två tak som jag följt med i 20 år och de flagar alldeles förfärligt. Vi bara väntar på att de flagat färdigt och sedan får galvaniseringen vara enda ytan. Men jag läste nyss att dagens plåt har hälften så tunn galvanisering som den gamla plåten och dessutom är själva plåten mycket tunnare. Går inte heller att måla som den gamla plåten. Allt blir bara sämre och sämre.
Takfilt är jag inte så förtjust i heller. Vi har korrugerade takfiltsplattor på uthusen och de är ganska bra men inte särdeles vackra. Hållbarheten är knappast 90 år heller så jag litar mera på de gamla plattorna. Jag går in för beprövat byggande och använder därför bara material som man har minst 60 års erfarenhet av. Byggandet började gå att fanders från 1960 framåt med mögelhus som måste rivas efter 30 år så det som kommit efter 1960 vill jag inte ha.
Det som jag däremot börjat använda är skruvar. De gamla spikarna rostar sönder om de inte är varmgalvaniserade och det är ett helsike att få ut dem. Men man får inte använda rostfria skruvar (A2 och A4) för de är alldeles för mjuka. Man kan möjligen dra i dem en gång men om man försöker få ut dem tillbaka så går huvudet sönder och då har man verkligen stora problem – mycket värre än med blanka spikar som är 100 år gamla. Det man bör använda är stålskruvar som har ett rostskyddande skikt i klass C4.
Ännu en bild med det gamla taket till vänster och pärttaket till höger. Det fanns inte så mycket mossa på solsidan men på norrsidan växer den bra. Om jag orkar släpa upp trycktvätten till takets ås så skall jag spola bort mossan som inte sitter fast så hårt.
Plattor till vänster och pärtor (1930) till höger
Nu börjar det bli litet svalare så jag måste fortsätta med takarbetet medan det ännu är torr sommar. Prognosen lovar torrväder i 10 dagar men det gäller förstås inte åskregn. Och efter den här hettan kan det mycket väl bli åska. Förra åskan slog sönder två datamaskiner och två växlar och det tog två dagar att få igång nätet på nytt. Det skall i alla fall bli litet svalare.
Gubben sitter på taket men det tar på bakbenen som blir ganska styva. Mest för att man står i samma ställning hela tiden och bara spänner musklerna. Det går inte att jogga omkring på taket. Visst var det jäkligt att skruva takplåt i januari men frågan är om inte det är värre i den här hettan. Men annars är det ju roligt …