Bondbloggen startade i februari 2010. Unni Malmgren var den drivande kraften och tillsammans med Ingela West och Mårten Seiplax gav hon Bondbloggen den riktning som den fortsatt i allt sedan dess. Det var en fin redaktion som med entusiasm och humor var oss bondbloggare till stor hjälp. Det var ett livskraftigt koncept som ännu fungerar bra. För det är inte en lätt sak för bönder att ta sej tid att skriva om livet på landet. Speciellt på sommaren då arbetsdagen tar slut elva på kvällen och börjar tidigt nästa morgon. Vädret kan också göra att det bara inte finns tid att skriva.
Bondbloggen slog igenom direkt. Bara Buu-klubben var mera populär. Vi fick också Svenska rundradions pris (jo, jag använder det gamla namnet) den 2 juni 2010 då bondbloggarna träffades för första gången (se Bondbloggen firar). I september samma år åkte hela gänget upp till Österbotten där Kalle satt i Bettinas soffa i Kristinestad. Då hälsade vi på hemma hos Kalle men det blev mycket kort.
Senare träffades bondbloggarna i Åboland hos Sonja och Lotta och i fjol träffades vi hos Christer och Kalle (då vi äntligen hade litet mera tid). I år har turen kommit till Hindersby.
Det har alltid varit svårt att komma loss på sommaren och speciellt för alla tillika. Jag hittade på en bra orsak att åka upp till Christer och Kalle i fjol då jag körde en brännoljetank för renovering. I år vet jag inte hur många som kan komma men vi får se. Dörrarna är öppna här i Hindersby från torsdag till söndag i alla fall.
Jag tycker det är långt till Österbotten och jag kan förstå att österbottningarna tycker detsamma ifråga om Hindersby. Ur deras synvinkel är vi ungefär halvvägs till Ural :-). Även om vi förstås tycker att Hindersby är världens centrum.
Något finare program kan jag inte erbjuda men det finns möjlighet att se på direktsådden och våra tremeters tistlar längs vägen till Tallmosan. Och så har vi byns pärla Lokaaln med nytt glänsande plåttak (som nu är betalt !). Gamla folkskolan med fibernätets huvudcentral , slöjdsalen med fönster och Beprövat Byggande, samt vår nya biograf där man kan se på Hindersby teaters pjäser eller nånting direkt från Internet. I kyrkobyn har vi Kycklings hembygdsgård med trädgård som ordförande kan förevisa (hon bor här i samma hus som jag :-). Hemma har vi också växthuset som är fullt av arbete och verkstaden med skrotlager. 40-årsstädandet är ännu på hälft men man kan se teckan på uppsnyggning – de första hyllorna på bodvinden är klara.
Ingen skall behöva svälta. Med byns egna krafter kan vi fixa lunch på Monicas kafé och kaffe med tilltugg. På Hurtigs torp kan vi dricka röd limonad och äta bulla med tocka oost (kallas ibland bondost) som är en festspecialitet för Hindersby.
Och så prata med varandra förstås. Brorsans nya bastu kan eldas och hans hus står till förfogande (Ribackahuset är under reparation).
För dem som inte kan komma sätter jag in ett par bilder. På rikssexan mot Kouvola då man kört förbi Liljendal och ser Teboil-stationen till vänster så skall man snart svänga åt höger (prickarna kommer från vindrutan på Ducaton).
Här tar man av till höger och svänger sedan höger mot Lovisa.
Och genast därefter till vänster mot Hindersby.
Sedan kör man genom skogen till man ser Klinkas nya stora ladugård till höger. Här börjar Hindersby.
Fortsätt rakt fram genom byn och sväng till vänster först då ni ser skylten Hopenbacken på höger sida och ett busskåppi på vänster sida.
Sedan är det bara att följa asfaltvägen fram till åbron och ta skarpt till vänster genast efter den.
Och efter en kilometer syns en röd tegelladugård till vänster och en förvuxen granhäck till höger. Det är Bos-Sestu.
Efter avtaget till vänster mot Hopenbackan kommer på vänster sida den stora Lokaaln med sitt nya plåttak. Ta en titt på den.
Om ni kör förbi Hopenback vägskäl så har ni kommit för långt då ni ser gamla folkskolan på höger sida.
Sväng och kör tillbaka till Hopenbackskylten. En navigator skall ha adressen Hopenbackvägen 299, Lappträsk. Om den har Nokias kartor. De som har Teleatlas kartor har inga adresser på svenska (såsom Tomtom – köp aldrig sådana).
Nu skall jag inte avslöja mera. Med bönder vet man aldrig hur det går med en träff. Det händer alltsom oftast nånting och då går alla planer om intet. Speciellt på sommaren. Men vi får hoppas på det bästa.
Jag klippte ihop en liten video från min bilkamera då jag körde hem från rikssexan. En stor del är bortklippt för att få ned storleken men man kan se ungefär hur vägen ser ut.
