Verktyg

För en lag-allt-sjölv-bonde är ju verktygen mycket viktiga. Lång erfarenhet har emellertid lärt mej att det INTE lönar sej att köpa ”märkesverktyg” – utom i vissa fall. Nuförtiden är ett varumärke närmast bedrägeri. Verktyget kan vara tillverkat i samma fabrik som ett liknande grisbilligt verktyg och ibland är enda skillnaden att den dyra grejen har ett pålimmat ”varumärke”.

Man behöver en massa olika verktyg men i jordbruket kanske man bara använder dem en enda gång eller väldigt sällan. De behövs i alla fall och det lönar sej att köpa dem ändå. Men då man inte använder dem varje dag så kan man klara sej med något billigare. Så är det till exempel med min rörgängare. Det är väl tio år sedan jag använde den sist men nu behövdes den – för en enda rörända. För omkring 35 år sedan köpte jag en billig kinesisk rörgängsats (made in Shanghai) och nu använde jag den igen. Inget för rörmokare men den fungerade bra för mej. Bara man tar det försiktigt och använder en massa skärvätska så får man hyfsade gängor.

DSCN4388

Resultatet är inte så illa. Men man bör komma ihåg att smörja gängorna redan då man tar bort gängbacken så att friktionen inte river loss dem.

DSCN4389

Fast å andra sidan råkar man ibland ut för fullständigt odugliga verktyg. Jag köpte plåtsaxar som behöver litet justering.

DSCN4390

Före …

DSCN4391

under …

DSCN4393

och efter justeringen som företogs med skärbrännare av typ Aga. Avsikten med justeringen var att man absolut inte någonsin mera ens i misstag tar med sej det helt odugliga skräpet för nån plåt går det inte att klippa med den. Knappast heller papper så den är värdelös till allting. Men jag har en bra plåtsax av typ Pelikan som är stabil och fungerar utmärkt. Dyr var den men den var värd sitt pris.

Skruvdragare är en besvärlig sak. Dem använder jag mycket så riktigt dåliga är inte bra. Å andra sidan behöver jag många så man inte behöver byta spets hela tiden. Så jag har dyrare (inte de riktigt svindyra) som jag köpt för 150 euro och så har jag billiga som jag köpt för 300 kronor (ca. 35 euro). Den billigaste är relativt svag så den lämpar sej inte för stora skruvar men är lätt och bra för små skruvar. De riktigt stora skruvarna kör jag med en proffsmaskin med pneumatiskt slag som drivs med 220 Volt. Den orkar man inte ens hålla i  då skruven tar i botten.

Och snackar vi om stora maskiner så finns det en kompressor med 500 liters bytta och skruvdragae med slag och tums hylsor.. Där muttern inte kommer loss med den så blir det att ta fram gassvetsen och hylsnyckelsatsen plus ett 1 1/2 meters rör som förlängning. Då muttern är vitglödande och man vrider med den nyckeln så kommer den bort om den inte är fastsvetsad.

Hundratals gillar mina oplöjda åkrar

Nä, det är inte på Föusbooken – det är hundratals gäss som nästan varje dag tar sej en rast på åkrarna. Troligen de enda på långt håll som inte alls är bearbetade den här hösten. Dessutom några svanar. Jag körde ju bara med hacken så all spillsäden ligger bekvämt kvar sedan tröskandet.

DSCN4305

DSCN4339

Jag fick inte nån riktigt bra bild för de var ganska vaksamma och stack iväg då man gick närmare. Dessutom kom de på eftermiddagen och det började redan skymma så det var ingen idé att ta bilder då de flög för exponeringstiden var så lång att inget syns på bilden. Möjligen skulle jag ha fått bättre bilder från bilen för de brydde sej just inte om fordon men kom man gående så flög de iväg.

Tur att nån tycker det är bra med oplöjda åkrar …

Varm höst

Visst är det bra att hösten varit så varm. Jag har byggt om flismataren och värmen var avstängd i tre dygn.. I våras brast skruven och då svetsade jag ihop den provisoriskt men nu satte jag in en ny del i tratten där tallrikarna hade slitit på gängorna ganska ordentligt. Tallrikarna finns för att röra om flisen som annars bildar valv väldigt lätt.

Samtidigt kortade jag av skruven en halv meter. Då jag planerade flislagret så hade vi ännu inte den nya stora frontlastaren så det blev att bygga om och anpassa litet. Öppningen förstorades också så att den stora snöskopan skulle vara lättare att använda. Härtills har man varit tvungen att sikta rätt på fem centimeter när och det var besvärligt speciellt då man fick solen rakt i ögonen och flisdammet skymde sikten.  Nu är öppningen 170×300 cm så nu borde det gå lätt att  fylla på.

DSCN4326

Litet harmade det nog att behöva skära av skruven som jag hade skarvat mycket ordentligt med en axel från MF165:ans framhjulspindel. Jag har en hel drös av dem på lager för de var för svaga och brast regelbundet vid vårharvningen (det tog slut då jag monterade in en framaxel från en MF185 som är betydligt kraftigare).

Röret måste förstås också kortas av och det var inget problem annat än att flänsen måste svetsas på precis i rät vinkel. Sist och slutligen gick det mest tid åt att försiktigt skilja åt och kapa delarna – ihopsvetsandet gick ganska snabbt.

DSCN4330

Acetylenet tog förstås slut men jag har reservflaskor så det ordnade sej. Man måste ha dubbla flaskor (egna) eftersom det ibland tar nån månad att få påfyllning. Gasföretagen tycker inte alls om sådana som har egna flaskor. Jag hade en tid hyrflaskor men det blev otroligt dyrt så de får hålla sina hyrflaskor.

Nu var det inte bara att montera tillbaka skruven utan hela matartratten måste förstås flyttas en halv meter. Så det blev att bygga om bottnen i flislagret. Det var också nödvändigt för då man kippar skopan så hamnade flishopen utanför tratten och allt måste skyfflas för hand. Nu blir det mindre handarbete. Det första försöket till omrörare blev till ingenting och det gäller att hitta på nånting bättre. Jag har en vinkelväxel från den gamla flismataren som jag tänkte använda för att få ned flisen i tratten. Flis är lätt men den är tung att flytta om man gör det på fel sätt. På något sätt fastnar flisbitarna ihop så det är inte så lätta att röra om en hop.

Nu är i alla fall flismataren ombyggd och luckan förstorad så vi klarar väl värmen i vinter. Det får gärna vara varmt ännu litet till för jag måste gräva ett dike för vattnet från taket och sätta upp en takränna så man kan fylla på fastän det regnar litet. Torr flis tål duggregn utan problem men om det häller ned från det stora taket på ladugården så är det inte så bra.

DSCN4344

Låt vintern komma !

Nu har jag fått vinterbrännolja i den renoverade farmartanken i det nya bränslehuset så låt vintern komma bara ! Det började blir litet tröttsamt att köra bränsle i 200 liters tunnor hela tiden. Men det värsta är att mackarna byter till vinterkvalitet alldeles för sent. Det blev ju ett elände i fjol då paraffinet täppte till bränslefiltret i stora Zetorn. Det ville jag inte vara med om en gång till. FAst nu måste alla traktorers tankar tömmas på sommarbrännolja och fyllas med vinterkvalitet och sedan köras tills allt paraffin säkert är borta från bränslesystemet.

Nåja, riktigt färdigt är nu inte bränslehuset. …

DSCN4323

Det var inte alls illa att en vägg saknades då vi lyfte in tanken i söndags. Dörren var nämligen precis på millimetern så genom den kom man inte då tanken var halvvägs. Vi måste ta in tanken litet snett för luftrörets skull – men det gick.De resterande väggbräderna skall jag väl få uppspikade innan yrsnön kommer.

Nu finns det en bassäng och innanför den finns det plastmatta och på plastmattan farmarfanér så tanken inte klämmer hål i plastmattan. Det kan hända att plasten inte är fullständigt tät men huvudsaken är att man upptäcker eventuella läckor i god tid. Bassängen är inte avsedd att lagra bränsle i någon längre tid. Hörnen på plastmattan är vikta – inte svetsade. Plastmattan är ju styv då det är kallt men med värme så blir den som papper och kan vikas utan problem.

DSCN4307

I bränslehuset finns det rum för en tank till och dessutom för oljetunnor. Men jag vet inte om jag kan sätta oljetunnan där för oljan blir ganska styv då det är kallt. Men i princip kan man samla alla oljeprodukter här.

DSCN4322

Det har varit en stressig sommar men nu är bränslehuset i bruk. Närmast gäller det att få flismataren ombyggd medan det ännu är ganska så varmt.

 

 

På tal om vädret …

Nu meddelar SMHI att den ”fetaste” prognosmodellen släpps fri (för alla). För oss bonnlurkar är det en verkligt viktig sak. Åtminstone jag har vädersidan öppen dygnet runt och kollar in väderprognoserna mest av allt.

Den ”feta” prognosen har en upplösning på 2,5 km  så den är verkligen noggrann. Den blir anpassad inte bara för byar utan för byadelar. Och här är det ibland så att det regnar nere i byn fastän här är alldeles torrt. SMHI har redan tidigare haft fri tillgång till prognoserna men då har man räknat ut dem med 11 km upplösning. Prognoserna uppdateras minst fem gånger per dygn och innehåller 15 olika värden som temperatur, nederbörd, luftfuktighet och vind.

Nästa år kommer ännu mer såsom radarbilder. Allt började då Norge (yr.no) för ett par år sedan släppte alla sina prognoser fria för hela världen. Därefter har det kommit massor av vädersidor på nätet. Personligen använder jag mest vackertvader.se eftersom de har prognoser från alla tre länderna (Norge, Sverige och Finland). Man kan välja mellan timme för timme och längre tider upp till tiodygnsprognoser. Lantbruksvädret på Jordbruksaktuellt är också bra.

Och det är ju så att alla prognoser får man också för varenda liten by i Finland ! Jag skriver bara in Hindersby och så har jag vår egen lilla prognos. I framtiden måste jag väl skriva in Hopenbackan eller Söörneseendan :-).

Nya investeringar

Här investerar vi vilt. Nu har vi köpt en betesputsare (hack) för hela 2800 euro (begagnad förstås). Och nu rationaliserar jag bort inte bara plöjandet utan också tallriksharvandet på hösten. Jag för länge sedan insett att människan är knäpp och att allt går åt fanders. Ekonomfjantarna som stirrar sej blinda på nästa kvartalsvinst kommer obönhörligen att göra systemet så instabilt och känsligt att storstäderna svälter ihjäl då det blir nån kris. Och kriser har inte upphört att komma. Så jag går in för naturahushållning liksom gamla tiders bönder (men med litet hi-tech inslag). De odlade inte för försäljning utan för att hålla liv i familjen. Snart är vi tillbaka till det igen.

Just nu håller jag på att köra halmen och stubben i småbitar med min nya (begagnade) Peregini 280. Det är en tung baddare på 1000 kg så redan skrotvärdet är betydande. Men jag blev imponerad av italienska maskiner efter det jag köpte min Pegoraro fräs. Det är den bästa maskin jag haft och har inte behövt en enda reparation och inte en enda ny pinne på 25 år fastän jag använt den varje år i frässådd (tills jag köpte Rapiden). Speciellt pinnarna är otroliga. Jag har kört mot sten så hela traktorn hoppat men inte lyckats kröka nån pinne ens. Det måste vara verkligt segt stål.

DSCN4281

Här är den med luckan öppen och som av bilden synes så har den Y-slagor. De borde vässas men det blev som vanligt ingen tid för det. Stödhjulen är relativt små och far de ned i en grop så äter den jord.

DSCN4280

Den är inte precis ny och blänkande men den fungerar. Och så måste man tänka på sin ”image” som bonden som går på skrotlinjen :-).

Nu har jag ännu ingen längre erfarenhet av Pereginin men den verkar vara stabilt byggd och väl lagrad. Det tar lång tid innan trumman slutar rotera efter det man stängt kraftuttaget. Kraftöverföringsaxeln är redan den av dyrbar kvalitet. Vinkelväxeln verkar vara samma som på Pegoraron så den torde också vara av fin kvalitet. Tyvärr hann jag inte slipa knivarna eftersom de började hota med regn så jag körde allt vad tygen höll. Och fort går det. På två korta dagar har jag kört över 25 hektar.

Litet vill de ovassa slagorna böja undan halmstrån men i det stora hela gör den ett hyfsat arbete.

DSCN4288_endra

Det slutgiltiga provet kommer nästa vår då jag skall så. Är halmen tillräckligt finhackad för att inte fastna i såmaskinen ? Slagorna borde absolut vässas och det skall jag göra till nästa höst – eller kanske till våren ifall jag måste köra en gång till före sådden. Det blir intressant att se.

Nu har jag alltså hoppat över tallriksharvandet också ! I vår blir det äkta direktsådd. Det är inte frågan om att inte plöjning skulle vara den absolut säkraste metoden för att ge god såbädd men med de nuvarande vetepriserna så gör det nästan detsamma om det växer eller inte. Fjantarna som babblar om att man skall se ”möjligheter i stället för svårigheter” skall jag ta på orden och experimentera nu då vetepriset är uselt. Då är förlusterna inte heller så stora.

Redan för länge sedan har jag lämnat den föråldrade målsättningen om stora hektarskördar. Nä, nu gäller ”He e int tåm stoor innkåmstren uutan tåm småå uutdjiftren” (Det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna). Så jag strävar efter så SMÅ hektarskördar som möjligt (utan att förlora alltför mycket). Det är ju överproduktion som drar ned priserna så varför i all världen göra den värre ? Att göda och spruta och bränna olja gör bara firmorna feta – inte oss.

Jag vet att jag riskerar stå där nästa vår med åkrar som är omöjliga att så och hela byn kör förbi och flinar åt tokdåren. Men nu skall direktsådd testas också på våra åkrar – de resultat som man fått på annat håll är inte direkt överförbara till våra styva lerjordar. Varje åker är individuell.

Nåja, teorin går ut på att halmen skall hackas fin och spridas jämnt så den snabbt förmultnar och inte fastnar i såmaskinen. Nästa vår kommer jag att ha nya vassa tandade tallrikar på såmaskinens gödselbillar så det borde åtminstone gå bättre att så i den hackade halmen. Jag sådde ju en hektar i år i obehandlad stubb och det gick lika bra som i den harvade delen – nästan bättre. Men man vet aldrig med åren …

Kostnaden för höstarbetet blir i år kring ett par-tre  hundra euro för motorbrännolja. Det är inte så farligt och så sparar jag en massa tid som minsann behövs för köket har ännu inte värme efter ombyggnaden (spisbranden).

Snart finns inte mycket kvar att rationalisera bort. Möjligen hela sådden. Jag läste att det kommer sädeslag som skjuter nytt strå från den gamla roten följande år …  En sorts vete på hörot. Då gäller inte mera att ”den som icke sår skall ej heller skörda”.eller hur det nu var.