Bloggare: Charlotta Björklöf

Midsommar

Åländsk midsommar 🙂

Midsommarafton i geta

Det här är midsommarstången i Geta. Stången har precis just rests och de villiga händer som rest den, håller på att samla ihop alla attiraljer. Och nu får den stå där, i all sin prakt. Med färggranna kronor, sin timglasformade lövning, sin fäktargubbe, segelbåtar och allt vad som hör till en äkta midsommarstång på Åland. Rätt så ensam kommer den att få stå där och fäkta och snurra, tills i nästa år, men då tar eldsjälarna igen ny fart i god tid, planerar, binder kronor, syr segel och så vidare…

Dånöborna reser en egen midsommarstång

Midsommarstången på Dånö

Dånös midsommarstång har inte de färggranna kronorna, utan här är det kransar av blommor och blad. Men alla de viktiga ingredienserna finns även här. På Åland kan man inte resa en midsommarstång sådär huxflux, alla viktiga ingredienser måste finnas, och alla detaljer har en lång historia bakom sej.

Den lilla gröna/blåa figuren vid stångens fot är jag. Bilden togs lördag eftermiddag, och just då råkade det sej att det mulnade till. Före var vi ut och åkte runt och tittade på midsommarstänger i kombination med lite ”bondespionage”. ”Man måste ju hålla koll på om kollegorna också har lika mycket ogräs i sina åkrar” 😉

På vår rundtur kunde vi konstatera att vädret minsann kan vara ombytligt, ena stunden var det sol och varmt och några km bort öste regnet ner så vindrutetorkarna fick arbeta ordentligt för att man skulle se vägen, och igen någon km längre fram var vägen torr och inte en regndroppe i siktet.

25 juni, 2011 av

Åsp Ungdomsträff

Igår var jag ut och åkte buss runtom i Nagu och Korpo. Åsp, det vill säga Åbolands svenska lantbruksproducentförbund, ungdomsutskottet ordnade en ”resa”/”rundtripp”, vad man nu ska kalla det, för de Åboländska ungdomarna. Hur många vi var var det flera bud om under dagen, som exempel, 15 portioner mat beställdes, men när biffarna kom till bordet och alla hade fått sin plankbiff framför sej fanns det två kvar… servitrisen stod vid änden av bordet med de två extra biffarna och så rätt grinig ut, men ingen katastrof här inte.

Ta hit dem bara!!!       Nog får vi slut på dem också!!!!

Var budet hon fick, och med det så fanns det mat så även de hungrigaste blev mätta 🙂

Summa summarum, 15 beställda portioner – 2 extra portioner – en busschaffis = 12 ungdomar, och saken är biff…

Men vi började inte dagen med att äta lunch. För min del gick starten vid halv 8,  före jag for hemifrån skulle jag se till att småbaggarna hade mat, men sen bar det iväg. Bussen startade från Kimitoön vid 08.00 – tiden och kom sen med kvart över 9 färjan från Pargas  till Nagu och färjan till Haverö lade ut ungefär kvart före 10. Då var hela skaran samlad, en salig röra ungdomar, ( inom åsp/slc går den magiska gränsen för ungdom vid 35… ) alla så olika, men med intresse inom samma område, det jordiska.

Under dagen besökte vi 4 gårdar, alla lite olika och vi fick höra om köttdjursuppfödning, byggnationer, växthus, aktiebolag, nypotatisodling och en hel del annat… HaveröfärjanHaveröfärjan tuffar på, sakta men säkert. Det var en mulen och småruggig dag, så jag var glad att jag tagit vinterjackan på, även om vi skriver juni i kalendern…

Ko med kalvDagsfärsk tjurkalv 🙂

NypotatisodlingNypotatisodling, förknippat med vaknätter, frostbevattning och fiberdukar…

VäxthusTomatväxthus med otroligt goda tomater!!!

 

Efter besöken var det trivselkväll med bastu, grillat och nypotatis naturligtvis 😉 Mycket trevlig tillställning det hela. Det är passligt med endagsturer, start 08.00 tiden på morgonen och hemma igen vid 02.00, man träffa likasinnade, tittar lite hur andra har gjort sina lösningar på sina gårdar och så vidare. Men sådant här kräver en hel del organisering, telefonringande, omställningar i planerna för de man besöker, sponsorer osv. Så jag vill även den här vägen rikta ett stort tack till alla som gjort jobbet ”bakom kulisserna”.

TACK!  🙂

19 juni, 2011 av

Jonte

Jonte och jag, vi e kompisar vi! Det var Mats som hittade honom i en knut på Ab lantbruk på Åland. Timräknaren stod på ca 3000, slitaget var måttligt och prislappen (som vanligt 😉 ) i övre kanten i förhållande till min ekonomi, men överkomligt, så han fick byta boställe och flytta med mej hem till Ytterholm. Och vi trivs jättebra tillsammans, jag och min John Deere 6200, med Quicke 960 frontlastare.

Jonte

Lagom stor, räcker bra till för mina behov, vårbruk, slåtter, balning. Men han är ändå lagom liten för att ta sej fram här på holmen. Här ovan är det förberedelser inför en resa till Anisor.

Jonte

Det kan vara lite marigt att komma fram överallt längs våra ”vägar” här på holmen. Här är det berg på ena sidan, dike och aspar på andra sidan…

Kyla, det tycker han inte om, när temperaturen går under nollsträcket vill han gärna ha lite motorvärmare och några snälla ord för att starta och jobba. I vintras när temperaturen gick mot -20 grader gick han i ide. Han bara morrade och svor till några gånger och sen var det inte lönt att ens försöka få han och starta förrän temperaturen blev lite mänskligare. Då fick han skämmas, Forden startade någorlunda snällt och fick jobba med ensilagebalarna åt fåren medan Jonte stod i sin snödriva och vägrade bums starta när det var så kallt. När vårsolen började lysa och det mildnade i och han fick stå med laddare på några timmar behagade han sakta ta ton och gå igång igen.

Lite småsjukdomar har han och har han haft, min Jonte. En oljeslang mitt under hytten rasade för något år sedan och bränslepumpen har trilskats lite nu i år, men den är bytt nu. Plus lite andra småsaker, men i stora drag har jag inte haft så stora problem med han, och de problemen som uppstått har inte varit värre än att de gått att åtgärda med hjälp av pappa som i trakten brukar kallas motordoktorn. Med två äldre bröder och en bilmekaniker utbildning i bagaget har han skruvat på allt från mopeder och gräsklippare till traktorer och båtmaskiner genom åren. Som så många andra skäribor är pappa Kalle mångsysslare, men hans huvudsyssla är vinterförvaring av motorbåtar. I år landar siffran på uppdragna/utsatta båtar någonstans mellan 150 och 160 båtar. Så när jag får, för mej, oöverkomliga problem brukar det mesta lösa sej med att ringa pappa och be om hjälp.

17 juni, 2011 av

Pråmtransport

Jag odlar 8 ha på Anisor, ”grannholmen”dit är det ca 3,3 km. Att ta sej dit och därifrån är inte gjort i en handvändning. Så här såg det ut för några veckor sedan när pråmen lastades med diverse redskap för jobben på holmen. Pråmen

Ombord är 1 och en halv pall gödsel och konstgödselspridaren. Jag använder mej bara av gödsel i 40kg säckar för jag har lite knepigt att alla gånger ha flera traktorer där bara för att lyfta storsäckar med. Grävmaskinen kunde också användas till att lyfta storsäckar med, men den har jag inte alltid tillgång till då den inte är min. Men, man får se det från den sidan att man inte behöver gå på gym 😉 Tungt är det, ja, och min spridare är en förhistorisk trattspridare, den är ganska hög och med mina 160cm  betyder det att säckarna skall lyftas upp till axelhöjd när man skall tömma ur dem… Men positiv skall man ju vara,  risken för att man skulle gödslar för mycket är utesluten. Man lyfter nog bara den mängd säckar man verkligen behöver…

Med i lasset finns också balgripen för att lyfta ensilagebalar med och pallgafflarna för att bära iland gödselpallarna. Bakpå traktorn är välten. Jag har första gången under min historia plöjt en av åkrarna ute på Anisor, så såmaskinen har varit dit en sväng och kommit hem igen och sen skulle det vältas, så det var egentligen därför som det bar iväg, men eftersom man inte gärna kör så många onödiga resor blev det att tänka till lite och plocka på pråmen det som rymdes och skulle dit förr eller senare.

Eftersom allting som odlas på Anisor skall fraktas har det blivit så att jag skördar ensilage från alla (förutom en i år) åkrar där. Det är enklast så, jag har balmaskin/plastaren att stå där året runt. Slåtterkrossen tar jag däremot hem till Ytterholm en gång per sommar när det är torrhötider. Torrhöet balar jag med en småbalare så jag har den maskinen hemma året runt.

Pråmen

Vacker sommarkväll, efter pråmen hänger Flippersnurran på släp ifall någonting strejkar. Det investerades i en annan maskin till pråmen i våras och eftersom vi inte riktigt känner den ännu är det bättre att vara mer försiktig.

15 juni, 2011 av

A day off…

En ledig dag… vad är det?

Jodå, dom finns nog. 😉  rätt så glest emellan bara. En ledig dag betyder inte att man inte ger fåren mat, ser över stängsel, kollar att alla fåren hemma mår bra osv, men man kan få en ledig eftermiddag ibland om det är någonting extra på gångs i knutarna som man vill göra, och det var det idag 🙂

Starten gick kl 10 på förmiddagen från Ytterholm, naturligtvis hade jag både Mats och Mathias med mej, Hondan styrdes mot Piikkiö, Tuorla, det ligger en liten bit utanför åbo och där väntade en av sommarens (för oss) roligaste händelser, nämligen en deltävlingen i finska mästerskapen i traktorpulling 🙂

TraktorpullingHär går starten för ”Doris”

traktorpullingOch här sa det stop.

Traktopulling går ut på att ”traktorer” tävlar om vem som kan dra en speciell vagn längst, vagnen är konstruerad så att ju längre man kör desto tyngre blir vagnen att dra för det finns en vikt på vagnen som åker framåt så till slut är hela vikten i framänden och vagnen kanar på medar. Då brukar det bli stop, men orkar ”traktorn” med hela lasset kanandes på medar köra hela banan som är 100meter lång, då kallas det fullpull. Men det hinner hända mycket på 100meter, ibland säger det poff och hela motorn ryker, ibland smäller det nån slang så hela traktorn blir sprayad, eller så flyger det omkring delar, eller så kan det komma ett hjul rullandes för sej självt mot ”mål”, men för det mesta går det… i alla fall någorlunda bra.

”Traktorerna” tävlar i olika klasser, några av dem är Modifierad,  i olika viktklasser tex, 2500kg, Mini 950kg, 4500kg, Farmstock viktklasser tex 2500kg, 3500kg, 6000kg 8000kg, Prostock viktklasser tex 3500kg. Somliga ser ut som vanliga jordbrukstraktorer, andra verkligen inte 🙂

Å vad är det som är så roligt med det? Ja, ibland undrar jag också 😉 men roligt är det! Solen steker, det dundrar och vibrerar i marken när dom kör, det ryker, dammar och luktar avgaser, svett och sololja, en blandning av bränd korv och ärtsoppa, och mitt i denna röra trivdes man riktigt bra bland ca 1700 andra rödbrända Finländare.

Finns det något mer effektivt sätt att bränna iväg 100-tals liter bränsle på lika kort tid? Nja, jag undrar det jag, någe miljölopp är det inte precis… så man kan ju undra om det är riktigt vettigt att hålla på med sånt här, men å andra sidan kan man ju också fråga sej om det är riktigt slugt att vuxna starka karlar, skenar omkring, på is, med järnskenor under fötterna och jagar en liten gummitrissa…

Tur att det finns någonting för alla 😉

11 juni, 2011 av

Får överbord?

Jo, det har hänt. Eftersom jag fått frågor om fåren hoppar överbord och om dom simmar, så tänkte jag att det kanske finns fler som undrar, så jag svarar med ett blogginlägg.

Får kan simma, ja, och dom tycks flyta som korkar om dom faller i, men, får drunknar också. Det lär ska vara så att om fåren har lång ull och den blir genomblöt, eller om fåren blir i vattnet en längre tid lär det ska kunna rinna in vatten ”bakvägen” så att säga, så då kan de drunkna. Det här har jag själv aldrig blivit utsatt för, dock har jag nog varit med och bärgar får ur vattnet, men alltid varit på plats i tid så att inget av de här har haft någon inverkan.

Det händer sej någon gång ibland att när fåren skall skutta i eller ur båten att de halkar till på den hala plasten med klövarna och ramlar i. Det som är bra då är ju att hjälpen finns nära. Att ett får går och drullar i från någon bergsvägg har, vad jag vet av, aldrig hänt med mina får. Det är lite så att går de på plast kan de ramla fast allting är plant och står stilla, men går de på en bergsvägg som stupar och sluttar kraftigt ner i vattnet är det som om de hade sugkoppar under klövarna, för de hålls helt otroligt bra att gå på berg. Där man själv klättrar, kryper och håller i sej med både armar och ben skuttar de glatt förbi i full fart.

Hoppar dom överbord? Ända tills ifjol skulle jag ha svarat, nej, det har aldrig hänt. Men efter en flytt ifjol kan jag inte svara så mera. I vanliga fall brukar fåren stå ganska stilla och samlade när båten väl kommit ut en bit från land, så länge båten är vid stranden kan fåren se sin chans att skutta iland, och någon har ibland också försökt sej på det, men när båten kommit ut en bit och de inte längre ser att de kan hoppa iland så låter de helt enkelt bli. När sedan båten får upp farten och kommer upp i plan börjar det dra så mycket om öronen så de står gärna med huvudet ner och låter vinden vina ovanför.

Men, ifjol skulle vi då flytta ett gäng på ca 20 får från en holme till en annan. De som råkade finnas i närheten när det skulle bära iväg var med, det var jag, pappa, min (då gravida) syster Alice och hennes sambo Tommy. Fåren kom i båten, de var ca 20st, delvis vimsiga ungtackor. Jag och Tommy åkte i fören på båten, när vi kommit några 100 meter från land och fåren stod ganska lugna skuttade mitt i allt en av ungtackorna till, och hopp hopp så var hon överbord med ett ordentligt plums. Varken jag eller Tommy hann reagera när hon kom susandes förbi oss. Det första som slog mej var att hoppa efter, men tillika kunde inte jag göra det för då kanske alla de andra fåren också komma hoppandes av ren flockinstinkt, fårens flockinstinkt övervinner det mesta, far en så far alla, vare sej det går eller inte och skulle jag då till ännu hoppa överbord skulle nog Tommy få ett omöjligt jobb att hålla alla de andra ombord. Dessutom så jag ingen chans att jag skulle kunna hålla både mej och fåret flytande utan något hävare flytetyg. Fåren i båten började nog röra på sej på ett oroligt sätt, men vi fick dem att lugna sej lite och inte riktigt fatta att en hade farit överbord.

Sedan kommer jag i förvirringen inte riktigt ihåg om jag gick runt hytten på relingen eller om jag sprang genom hytten och ut genom bakluckan, men i alla fall så fick jag åt mej en 80+kilos räddningsflytväst så att jag skulle flyta lite bättre med fåret ifall jag skulle hoppa i, men det visade sej att det behövdes inte. Fåret i vattnet simmade runt runt och visste inte vart det skulle ta vägen. Jag ställde mej på en av de små ”badbryggorna” bak på båten som är i vatten höjd. Dom är ca 20x30cm, att stå och vingla på en halkig sådan, med en alltför stor räddningsflytväst och försöka få kontakt med ett plaskande halvt panikslaget får var fem före omöjligt, men det gick, Alice hängde ut genom bakluckan med gravidmagen på insidan och armarna på utsidan och höll i mej i flytvästen så inte jag också skulle drutta i. Jag fick tag på fåret, hon sparkade och sprattlade men jag fick tag om hennes framben, fick henne halvt uppdragen med mej på badbryggan. Så kunde pappa köra sakta in mot land, som tur var, var det inte så långt från land som vi hade vår cirkus och på den holmen som var närmast har jag också får, så när vi var så nära land att pappa inte vågade köra närmare släppte jag av tackan, schasade på henne så hon fick nosen mot land och så simmade hon själv de sista 6-7 metrarna iland. Väl uppe på land ruskade hon upp sej, lite vimmelkantig, men någe större men har hon, vad jag kunnat märka, inte fått av sitt lilla äventyr till sjöss.

Av de fåren vi hade i båten förde vi iland några av dem på holmen där simmerskan landstigit, medan de resterande förde vi till den holmen de var tänkt att vi skulle föra dem till.

Summa summarum, får kan hoppa överbord, för mej ca en gång på 100, och jo de kan simma, i alla fall en stund 🙂

7 juni, 2011 av