Författare: Charlotta

I våras hann jag inte. De bara inte blev gjort, men nu ska skiten ut.

Största delen går att ta ut med traktor, men sen har jag några små kättor där getterna bor, och nån såkallad sjukbox som behöver tömmas med grep. Att ha boxar som inte går att tömma med traktor kan tyckas vara rena rama idiotin, men de är nu så de är nu bara, och lite fördelar finns också, men inte just när de ska tömmas. Nå, de går nog på nån timme att tömma dem, men, tungt är de. Hård trampad skit som sitter ihopklistrad med halm och hö…

De gäller att vara försiktigt med ryggen, ta lite i gången och stå stadigt. På nån liten kvarts sekund kan man slinta runt och börja se ut som ett nergrävt och uppstiget träskmonster. Jag har provat de nångång… Man står och bänder och bryter löst någon lite för stor skithop åt sej, står med någondera fot så det lite lutar och schwwips så slintar man till och har bokstavligen skit upp till öronen. Nå, jag klarade mej denhär gången. Skiten är ute, och nu följer några timmar med strittad skit upp till öronen. Trycktvätten på, och i 90 graders hörn är de lätt hänt att det strittar både hit som dit. Men, vad gör det, det är ren skit och rent vatten i duschen. 🙂 Jag brukar inte tvätta kättorna rena med trycktvätt alla år, men, någon gång nu och då. I år desinficierar jag också, så gott de nu går… Det blir så fint, så fint så man nästan skulle kunna ta sitt pick och pack och flytta in själv… och så ska man ju ha det, så man själv vill vistas där 🙂

Naturligtvis måsta jag ju prova om mina egna ord håller, så jag sparkade av mej stövlar och strumpor och tassade runt barfota en stund… Kallt om fötterna, och lite småsmutsig blev jag, men, de kändes helt ok… Och barfota som jag var tänkte jag att nog borde man ju prova göra som när man var liten och de fanns löshö, hoppa och skutta runt… någon höjdare vet jag väl inte om de var, men de luktade gott och de var mjukt och trevligt att ligga och filosofera i en stund… sku jag vara får sku jag nog kunna flytta in där 🙂

Nå, inte är väl sommaren helt slut ännu, men, skolan börjar imorgon… Det är ett till tydligt tecken på att sommaren, fast man så språtar emot allt man orkar, nog kommer att övergå i höst så småningom…

Tiden går så otroligt fort!!! Jo, jag vet, jag låter precis som en gammal tant, för så sa dom där gamla tanterna när man va liten. “oj va du har växt” och “oj vad tiden går fort”.

I skrivande stund sitter jag på Amorella påväg till Mariehamn för att hämta hem Mathias, och gissa om jag kommer att säga “oj vad du har växt” åt honom, så, jo, jag är en gammal tant. 🙂

Men, om tiden går fort när man har roligt, så måste jag ju haft väldigt roligt i sommar, om tiden nu gått så fort?

Och visst, när jag börjar bläddra bland bilderna jag tagit längs sommaren, så visst har de hänt en hel del… Allt är inte, och ska inte vara jobb. Inte alla dagar, dygnet runt. Tyvärr brukar det bli lite mycket jobb och allt för lite dedär med att tänka på sej själv. Man behöver nog avbrott från vardagslunken också. Små eller stora saker. Göra nånting annat emellanåt och sen är man nästan som ny när man återgår till det där vardagliga. Sommaren är nog väldigt spretig vad gäller jobb, med det jobbet jag har, men för det mesta är man ju på hemmaholmen i nån traktor, eller i fårhuset, eller kör får från någon ända till en annan… Så att komma bort lite är nog riktigt hälsosamt, eller vara hemma och göra nånting helt annat, som att bygga nåt kul, eller pyssla i trädgården… Det är nämligen lite små byggprojekt på gångs, men, mer om dem senare…

Årets semesterresa gick till Sverige, med besök på bla. Älgens hus där man fick gå så nära de stora älgarna man vågade, och så gosa med älgkalvarna. Man tror man kan älgar. Man har ju haft dem boende bakom knuten ända sedan liten. Ni vet, de äter trädplantor och gräs. Man ska inte köra på dem för då blir man mos. Man ska inte mukka gräl med dem när de har kalv. De har horn och simmar bra …. osv… Men… de är nog bara toppen av isberget! På Älgens hus fick man så mycket ny information matad i sej så man blev lite vingelkantig. Väldigt intressanta, och framförallt stora djur är det…

Resan fortsatte, via trappstegsforsar, Fatmomakke och Klimpfjäll mot målet, Stekenjokkplatån.

Medan många andra sökt sej till varmare breddgrader pga den “kalla sommaren”, så sökte vi oss så långt upp att de fanns snö kvar ännu midsommarveckan 🙂

Någonting som fascinerar är vattenfall, så naturligtvis tog vi en krok via Hällingsåfallet. Ifjol såg vi på Tennforsen och Ristafallet, men, Hällingsåfallet tar nog ändå priset. Stället var nästan som magiskt med sin kanjon och trollskogen runtomkring. Det var nästan så man nog såg lite små rumpnissar tassa omkring här och där…

En vecka på vift blev det, med besök i städer som Vilhelmina, Klimpfjäll, Gäddede, Norråker, Junsele, Örnsköldsvik och Umeå.

Båten till Vasa och sen hem, back ti basic…

Hur kul de än är att vara ut på resa, så nog är de trevligt att komma hem till livet på holmen… Hemma är hemma 🙂

Jag köpte mej en tork i våras, och den har nu fått gå varm i sommar. Jag har snudd fått pippifågel på att torka växter/örter. I vinter ska de kokas te så de står härliga till 🙂

Hittills har jag i mitt skåp glasburkar med rölleka, rödklöverblom, nässlor, hallonblad, rosor, camomill och ännu hinner jag torka lite diverse 🙂

Tvätta mattor är också ett slags “sommarnöje”. Nytvättade, fräsha mattor på ett nytvättat golv… aaahhh… de är nog fint de… Jag saknar bara dedär nytvättade golvet, sen skulle lyckan på den fronten vara komplett

Lägga nät är kul och spännande. Kommer de fisk, eller kommer de inte? Och vad får man? Ofta får man “lekkå” och “skit” i näten. Om man får nånting alls. Sälen arbetar underifrån och skarven ovaifrån, så… Fiskefångsten kan ju variera en hel del, men visst har vi fått abborre i sommar, till och med så pass att vi fick pälsabborre en gång 🙂 Tänk att kokt abborre kan vara så gott!

Så nära, men ändå så långt borta – Jurmo. Man skuttar inte iväg till Jurmo vilken dag som helst med en liten snurra, men varför oroa sej för vädret, det går ju förbindelsebåt! Dessutom finns det såna turer som båten tar iland på Jurmo mitt i dagen, sedan har man hela dagen på sej att utforska ön innan båten på sena eftermiddagen går tillbaka. Men, vad ska man till Jurmo och göra? Och vad är det för ett ställe kanske någon undrar!? Ja, Jurmo ja… Ett ställe man nästan måste besöka för att förstå…. Helt kort sagt är det en ö, långt ute i havsbandet, ganska snettrakt söderut från Ytterholm, med en helt osannolik natur och historia. Ön är en del av salpausselkä åsen och består mest av stenar, stenar, stenar och åter stenar, ett berg, en gästhamn och en by.

Uppe på berget har man otrolig utsikt över ön, gästhamnen längst till höger i bild.

Jag minns att jag varit hit när jag var liten, någon enstaka gång, minnen som etsat sej fast i minnet. Ön är så speciell att man minns de gånger man stigit iland här…

Förutom att flaxa runt, nu och då, så försöker jag koppla av med lite cykling eller nån skogspromenad. Några bär och svampplockningspromenader har de inte blivit pga torkan, men, de är ganska avkopplande och bekymmerslöst att cykla. De är liksom bara att hålla till höger och trampa på.

De va väl liksom det jag hade på nöjeskontot efter sommaren… + några turer till Töjby, lite handel och vandel på loppisar, en auktion, en sommardans, en släktträff och mysiga middagar som gör små avbrott i vardagen… Nå, fast hösten kommer smygande betyder de ju inte att man ska sluta göra små utfärder och hitta på små kuligheter, kanske tvärtom? Man borde kanske göra små utflykter ännu oftare om man bara hinner, orkar och kan? Ifjol vintras gick jag på diverse kurser och de gjorde nog att man hade så mycket att fundera på att man inte hann få lejdon på mörkret. Möten med nya människor, kunskap och kurser lyser nog upp så till och med djupaste, träckiga novembermörkret får sej en skjuts….

Jag har nu tömt 2x5mm ur regnmätaren tidigare i veckan, och idag regnar det lite mera. Himlen är grå och emellanåt regnar det så det dånar på taket. Härligt 🙂

Men, de är nog konstigt det där med regn, hur vi oftast blir utan… Längs sommaren har jag tagit lite skärmdumpar med telefonen, och nog är de underligt hur många regn som går runt oss…

Ja, jag har hur många exempel som helst på dedär med hur vädret kan åka runt oss, men, vad hjälper de att sitta här och mårra, vädret gör ju, som bekant, precis som det vill… Men nu idag regnar det, det kunde ju vara en perfekt dag för att städa hemma… Skulle behövas, några veckor i rad med vackert väder betyder att mitt hus sakta men säkert förvandlas till ett litet kaos. Man sätter inte solskensdagar åt till att städa, dessutom är dagarna långa, så inte ens kvälls-mörkret tvingar en att hitta på nåt att göra inomhus, man kan gladeligen pyssla på ute från morgon till sena kvällen. Men, hur kommer det sej att när man som mest skulle kunna, behöva och ha passligt att städa, hittar man på en massa andra saker som man “absolut nog måste göra” istället för att städa???

Det var varmt. Det var mygg. Det var sena kvällen. Det var kanske lite stressigt också… Vi säger så iallafall, så finns det en sak till att skylla på… Nerverna var slut, kroppen trött och så gick det som de gick när man inte orkar stiga ur traktorn en extra gång utan slarvar och tror att de nog ska gå bra ändå… Det gör de ju oftast, men, inte ibland.

Jag skulle köra hem ett lass balar till, och då kom jag lite för långt mot ena fårhusgrinden. Så tog grinden i mittersta balen, rev ett redigt hål i den och så knäckte det grinden med ett fasligt brak. Skulle jag ställt bollen 5-10cm längre in på vagnen skulle balen inte tagit i, och det skulle varit frid och fröjd. Nu blev det raka motsatsen. Suck. Så otroligt onödigt!!!

Skulle jag bemödat mej stiga ur traktorn och ställa upp grinden lite extra, skulle de ju också gått klart, men nix. Nope. Nej. Som det så ofta går när man är lat, så får det X antal extra svettiga arbetstimmar som följd. Dels ska det spikas ihop en ny grind, men balen sku komma att bli förstörd om den lämnats med sitt stora hål på sidan. Skulle det varit höst sku jag ju kört den åt fåren medesamma, men, nu tänker jag då verkligen inte mata i dem ensilage så länge de finns grönt frodigt gott gräs ute. Så, vad göra. Tejpa hålet skulle bara resulterat i en helt genom möglig, rutten boll till hösten, så de fick bli följande lösning, rulla ut balen, låta det torka och ta in det som torrt. Det är ju torrväder! Att bala det pånytt fungerar ju inte eftersom jag ju har strejk på balmaskinen, småbalsmaskinen skulle jag förvisso kunnat krångla fram, men, den står så väl ingömd bakom en gödselspridare, såmaskin, slåtterkross och diverse möbler och jox… Så de fick bli högaffeln, den startar ju iallafall 😉

Jag rullade ut bollen, lät det torka några dagar och lastade det på tuhtin… Lite fuktigt var det ändå på sina ställen, och nån liten mögelfläck såg jag, men, de får duga… Bara jag får det fraktat till fårhuset så kan jag breda ut de under tak.

Ett ganska redigt lass blev det av denna enda boll. Tänk att det är samma mängd gräs på vagnen som inne i en sån boll