Bloggare: Maria Pietola

Spåren suddas ut…

Senaste fredag var det dags att montera ner fodersilosarna som stått intill svinhuset. De höga tornen har stått där som landmärke och man har inte kunnat undgå att lägga märke till att det möjligtvis finns eller har funnists djur i byggnaden intill silosarna.

Spåren efter djuren börjar definitivt vara suddade.

14 november, 2011 av

Lugnet

Överraskade mig själv här om dagen att få en helt ny tanke i huvudet, som jag fakstisk inte kan minnas att har existerat på mycket länge.

Vi blev färdiga med plöjningen och kultiveringen på fredag förmiddag. Jag började därefter att tvätta en hel del maskiner som skulle tvättas, smörjas och ställas in i maskinhallen för vinterförvaring. Det var en hel del arbete med det. Då jag var färdig med plogen och skulle ställa den framför maskinhallen för smörjning, slog det mig – och nu då? Tar stressen lite ”piano” emellanåt? Det är första gången på 6 år som jag kan se att ett arbete tar slut och det blir en lugnare period.

Förr – då vi hade djur, var det att gå på i ett, 365 dagar i året, utan semester. Då vårbruket var över, var det aktuellt för en avdelningstvätt i svinhuset. Då höstbruket var över, så var det aktuellt för en avdelningstvätt. Vi tvättade i genomsnitt en avdelning per månad. Däremellan vägde vi grisarna alla måndagar, skickade slakt på tisdag eller torsdag.

Det är väldigt länge sedan jag har kunnat luta tillbaka och känna LUGN och RO.

Nej arbetet tar inte slut, det behöver ni inte vara rädda för. Nu blir det tid för andra saker, sådant som har legat på ”is” i några år.

6 november, 2011 av

Spannmålstransport

Det sista vetet åkade iväg på tisdagen. Var det rätt tid att sälja? Vi tog beslutet att sälja ut det sista vetet på denna sida av året. Vi var nöjda med priset och kontraktet, så varför vänta. En annan faktor som spelade en roll var höjningen av dieselskatten efter årsskiftet och inverkan på fraktkostnader.

För jordbukaren är det lite speciellt då han/hon betalar för frakten både då man köper in t.ex gödsel, vilket är normalt men också då man säljer spannmål, vilket inte är normalt i alla yrkesgrupper. Hur man än vänder på kakan så är det jordbrukaren som betalar frakten. Årliga fraktkostnader kan vara rätt så höga på ett jordbruk och fraktens prishöjning slås mycket sällan ut på spannmålspriset, utan det är en kostnad som skall kunna kompenseras från något annat.

För vår del har det varit speciellt att sälja hela skörden som spannmål, tidigare har det sålts genom griskött och i medlet av mars har vi fått börja och köpa in mera spannmål som foder till grisarna. Detta har betytt att torken varit i användning året om, det har flyttats spannmål och fyllts på. Nu är det bara enstaka transporter mera på detta år och sedan kan torken sättas i vinterförvar.

Men totalt tom blir den väl inte över vintern – Hustomten och mössen kan slå klackarna i taket och festa på spillet som blivit kvar 😉

26 oktober, 2011 av

En bilsjuk chaufför

Det har varit en dag i traktorn och så blev det en till, en till och ännu några till. Däremellan har det varit kontorsjobb 8-16. Så har mina 2 senaste veckor sätt ut. Men nu börjar man se slutet, visst är det några hektar kvar men det är inte 10-tals hektar mera.

Efter att åkrarna har torkat upp under den senaste veckan har det varit möjligt att kultivera igen.Kultivator

Det är inte ofta som jag brukar kultivera, det brukar främst vara Kenneths jobb. Jag blir så förskräckligt bilsjuk då jag kultiverar. Jag skall nog sitta tryggt i traktorn med plogen bakom, det går sakta och säkert frammåt. Idag blev det iallafall min tur att bearbeta jorden med kultivatorn eftersom Kenneth inte var hemma och de lovade regn igen. Dagens resultat blev 2 färdiga åkrar och en smällande huvudvärk efter att man suttit bilsjuk hela dagen i traktorn.

18 oktober, 2011 av

En dag i traktorn!

Det blir inte bara en dag i traktorn, det blir två, tre och många mera. Jag håller på att plöja. För tillfället blir det helgarna som jag måste sitta i traktorn för på vardagen har jag varit på kontorsjobb. Det blir ju lite tråkigt, speciellt för barnen, då de är lediga från dagis och skola och mamma är bara borta. Barnens specialuppgift är att hämta kaffe till åkerkanten tillsammans med Momi.

Det är ingenting fel på att sitta i traktorn och plöja, det är bara tidskrävande, man måste bara sitta där. Köra i raka spår, trycka på en knapp, dra i en spak samtidgt som man svänger traktorn till motsatta riktningen, kör in i tomfåret och trycker på knappern igen och så ställa in handgasen på passlig hastighet.

Jag brukar skämta och säga att det här är igen den tiden på året som man kan alla nyheter på radion utantill. Jag har definitivt svårt att sitt stilla i traktorn flera timmar i rad, visst gör jag ju ett arbete som måste göras men samtidigt tänker jag på alla de andra sakerna som borde göras och det är minsan lite frustrerande. Därför brukar det se ut som ett bomnedslag i traktorhytten efter att man har spenderat en hel dag på traktorn. ”Postitlappar” har jag inte ännu hittat på att ta med i hytten, men ett block och penna, ibland almanacka, telefonkatalog och mycket mera. Man kan ju kombinera lite kontorsarbete ihop med plöjningen. Det är en konst, men övning ger färdighet 🙂 Men ibland kan det vara riktigt skojigt och det kan hända saker som förgyller vardagen. Bäst som man sitter halft sovande i hytten och kör av och an och följer med trafiken som kör förbi, kommer det något på vägen som förgyller dagen – Grannens kor påväg hem från sommarbetet.

10 oktober, 2011 av

Slow food i Fiskars

Hej, här är jag igen efter att jag inte skrivit på över en vecka- jo, jag skäms 😉 Jag har ingenting annat att försvara mig med, varför inte bloggen har blivit uppdaterat förutom – brist på tid. Det har varit ett enda spring på hela tiden och det bara fortsätter. Väderläken har verkligen inte varit på vår sida. Men det kan den ju förståss inte heller vara efter den fina skördesäsongen. Nu har det definitivt kommit för mycket vatten. Torrt uppehållsväder är inlämnat som önskemål, men det är visst en viss fördröjning på det, precis som för VR:s tidtabeller. Nåja, slut gnällt. Jag fick uppleva något väldigt fint under helgen 🙂

Senaste veckoslut 1.-2.10 arrangerade Slow food västra nyland en marknad i Fiskars. Marknaden skulle säkert ha gått förbi min nos, om inte Annika från Familjeliv hade ringt och bad Kenneth och mig med för att medverka i lördagens program som skulle direktsändas tillsammans med Lördax från marknaden i Fiskars.

Vi hade en tidig startt på lördagen. Varma kläder på, ungarna i bilen och bilen svängd mot Fiskars. Bra med utrymme och parkering var det 8.30 på morgonen. Försäljarna hade redan börjat ställa fram sina produkter och den sista ”finslipningen” utfördes.

Kl. 9.03 drog programmet, Familjeliv igång. Lite nervöst att stå med sändningshörlurar och mick på huvudet och samtidigt få något klokt sagt. Jag är ju van att ha Peltorhörlurarna på huvudet och vråla till musiken. Vi klarade oss med skinnet i behåll efter 1 timmes sändning. I detta skede var barnen redan i upplösningstillstånd och tycket att hade redan tagit alldeles för lång tid och efter all diskussion om sockrets vara eller icke vara tyckte de att det var dags att gå till cholkadfabriken i Fiskars och köpa choklad.

Efter promenaden och besöket till butiken, kunde vi bara kostatera att det är en perfekt plats att ordna en Slow food marknad på, miljön i det gamla bruket är av alldeles av egen klass. Det vackra vädret denna lördagförmiddag hade ju förståss också en viss betydelse.

Ett otroligt fint jobba hade arrangörerna gjort, även så producenterna. Vackra försäljningsbord och kyldiskar med kött, mjöl, grönsaker, honung, fårskinn, bröd, flingor, ja en massa produkter och de bara glänste med sin färskhet. -Direkt från producenten, ingen mellanhand.

4 oktober, 2011 av