Författare: Maria

Jag är en 38-årig lantbruksföretagare från Snappertuna i Raseborg. Jag har bedrivit jordbruket tillsammans med min man som åttonde generation på gården, i 6 år. Till familjen hör vår 9-åriga dotter Elin samt vår son Franz, strax 5 år. Förutom att min man Kenneth hjälper till på gården jobbar han också som brandman på räddningsverket i Ekenäs. I början av året 2011 gick vi igenom stora förändringar då vi lade ner slaktsvinsproduktionen. Produktionen var ingen obetydlig del utan bestod av 1 000 slaktsvinsplatser med en årsproduktion på ca 250 000 kg kött och dessutom kunde vi titulera oss till Finlands sydligaste slaktsvinsstall. Detta betyder att vi står inför nya tider här på gården. En ny inriktning har redan börjat ta form men kräver ännu en stor arbetsinsats. Förändringen och utvecklingen från husdjurs-, till växtodlingsgård samt övrig företagsverksamhet på landsbygden kommer ni att få ta del av i min blogg. Några garantier hur det hela kommer att gå vägen finns ej. Men en sak är klar – om du vill skörda så måste du så.

“Gegga”

Som jag skrev i bloggen på våren, hade vi ingen “skitrally”, men det hade vi på måndagen. Eftersom vi sålde vår gödselvagn i mars så fick vi ty oss till en entreprenör. Väderleken har ju inte varit den bästa, men efter vår första höststorm en massa regn slog vi fast med entreprenören att hans skulle komma på måndagen. Det blev att köra i molnigt, soligt och ösregn.

Blandningen av gödseln påbörjades redan på lördagen, man vill ju ha så lite fast massa i botten som möjligt. Vi har alltid haft problem att få en bra blandning. Blandningen sköts med en traktordriven DeLaval pump och en propeller. Största problemet är att det alltid gavs stora mängder halm och kutterspån till grisarna, så mycket som bara utgödslingssystemet klarade av.

Detta är resultatet.

Bassängen är så gott som tom på svämgödsel men nu kvarstår det dyra kutterspånet kombinerad halm “gegga” kvar på bottnet. Nu blir det en annan rumba. Hur skall bassängen nu tömmas så att den blir ren och luktfri. Det blir visst en kombination grävmaskin, transportvagn, vattenvagn och sugbil.

Oanvänd “garderings” utrustning

För några år sedan, jag tror det var 2008 var en fruktansvärd skördesäsong. Det var vått. Allting var blött och risken att köra in tröskan på åkern var stor. Första gången var det lätt att dra upp den, men andra gången visste vi inte riktigt i vilken ända vi skulle dra. Var vågar man sätta fast vajern, så att inte något skulle gå sönder? Tröskan satt djupt 🙁 som man brukar säga in till axeln. Allternativet var att dra sakta genom att koppla fast i bakaxeln på tröskan eller att börja gräva sig fram under tröskan till framaxel, för att kunna koppla fast den där :o. Den gången tog vi risken och kopplade fast den i bakaxeln och drog sakta efter några försök var den uppe.

Efter denna gång bestämde vi oss att gardera oss för sådana här situationer. Därför kopplade vi fast en vajer färdigt i framändan av tröskan som får hänga där för säkerhets skull 🙂 I år kom den ej heller i användning och det var jag mycket glad över. Tröskningssäsongen är över, vimpeln är halad och höstbearbetningen kan påbörjas.

“Åren är inte bröder”

Efter två veckor i tröskan kvarstår det ca 4 ha vårvete kvar. För tillfället står skördandet rätt så stilla efter att det har öst ner från ovan runt 60 mm vatten sedan måndagen. I år har det varit lätt att tröska. Föret har varit perfekt och det har gått att tröska utan större uppehåll. Fukten på kornet rörde sig mellan 14-16% och på vetet 16-18%

Till tröskan har jag köpt en pärm och ett häfte, hemma hos oss kallas den “loggboken”I loggboken har jag skrivit sedan vi köpte den 2007, allt som jag har tröskat och några kommentarer. Jag börjar alltid före jag startar till åkern med att skriva datum och tröskans timmar, på kvällen då jag kör in den i maskinhallen och har den och gå på tomgång skriver jag vidare hur mycket jag har tröskat, fukthalten, vilken åker och har det skett något speciellt under dagen och så fyller jag i till sist totala tröskade timmar. Allt detta har ju förstås inte så stor nytta, men det är roligt att konstatera att “Åren är inte bröder”. Satt en kväll och bläddrade i häftet och läste några kommentarer.

– Det är så vått, djupa spår efter tröskan. – Fastnade med tröskan på “måsabiten”. – Idag hämtade Elin kaffe och en smörgås till åkern och åkade med i tröskan några varv. – 2007 augusti, Franz sovit eftermiddagssöm i tröskan 1,5 timme efter dagiset.

Gris i kris med bottenpris!

Över ett halvt år utan djur. Så går tiden.

Det är många som ställer frågan då de träffar mig – Saknar du djuren? – Ångrar du dig att du slutade med slaktsvinproduktionen? Lätta frågor, men svårt att svara på. I dagens priskris är det lätt att svara att jag inte ångrar mig. Drar en lättnadens suck att vi slutade strax före denna katastrofala situation som pågår nu. Jag lider med gamla kolleger som kämpar på och satsar “hårda” pengar för att ännu fortsätta en tid framöver, med tanken – det blir bättre tider.

Blir det bättre tider? Visst blir det bättre, men vilka producenter är kvar då?

Grisbranchen har även tidigare gått igenom kriser, men denna kris är inte som de andra – denna kris kräver offer med den hårda handen. Producentpriset kommer att stanna i “priskris”-klassen en längre tid och något tecken på att produktionskosnaderna skulle sjunka finns ej.

Nu finns det ju flera slakterier i Finland, så jag tar inte ställning till de andra utan endast till det bolag som jag själv levererade djur till.

För ca 6-7 år sedan jobbade jag som rådgivare för smågrisproducenter. Det var tider som produktionen var betydligt bättre, visst önskade man då också högre pris och bättre avkastning, det är ju en diskussion som aldrig tar slut, men någon katasrof fanns inte då i sikte. Tvärtom, det skolades, diskuterades och uppmandes att bygga till, förstora produktionen, bli effektivare mm. Det var många som investerade i stora produktionsbyggnader med flera miljoners investeringskostnader. Då var det bra. Hur är det idag?

Idag väljer slakteriet vem de vill sammarbeta med. Att frysa ner kött vid överproduktion blir dyrt, därför flyttar man över kostnaden till producenten med att höja den önskade slaktvikten, vilket betyder att omsättningen hos slaktsvinsproducenten blir färre slaktade djur per år, vilket däremot beryder smågrisar i kö hos smågrisproducenten och högre foderkostnader. Att avsluta en slaktsvinsproduktion p.g.a dålig lönsamhet är lättare än att sluta med smågrisproduktion. Därför har det varit en tuff tid för både mindre och större smågrisproducenter då många uppfödningsstall har satt lapp på luckan, för tillfället eller för alltid.

En god vän till mig frågade i början av veckan. – Kommer produktionen av inhemsk gris att upphöra i Finalnd?

En besvärlig fråga. Jag vill tro att den inte kommer att sluta men en stor omstrukturering och gallring av producenter sker och kommer att ske.

Out off office !

Då blev det paus i arbetet, var jag har spenderat min sommar och hoppar härefter in efter behov. Nu är det tröskandet som kallar. MEN varför skall det alltid börja och regna då säden mognar? Jag tror jag kommer att ta fram tröskan nästa år efter vårbruket eller mitt på sommaren om växten lider av torka 😉 Nåja, skämt och sido, visst är det ju helt klart att vädret blir lite ostadigare då vi går mot höst.

Igår var det då dags.

Aldrig har vi varit så oförberedda inför höstbruket, det liksom blev att ta det hela på talang denna start. Oljan i tröskan var obytt, torken var ostädad osv., men bra gick det. Som tur hade Kenneth redan i ett tidigare skede beställt hem oljefilter, luftfilter och så var det dags att också byta de 4 luftfiltrena som filtrerar luften inne i hytten.

Vi hade nu gått och väntat på att det skulle bli uppehåll en längre tid så att vi skulle kunna tröska bort vår nyinförskaffade kornsort, Wilde. Vi sådde ca 6ha på våren av Wilde, vilket är en betydligt tidigare sort än Annabell som vi också odlar, men nu tänkte vi byta sort och därför också tröska den som första sädesslaget för säsongen för att minimera riskerna att det blandas med vete i det kommande utsädet för nästa år.

Det var sent på eftermiddagen, jag tror runt 15 tiden, mitt uppe i allt annat arbete som det slog oss – månne det skulle gå att tröska? Åkade en sväng till åkern och konstaterade att det var bara att köra igång. Det är ju just dessa gånger som man “bannar” över att något har blivit ogjort – oljebyte! Så blev det uppdelning av arbete, Kenneth bytte oljan i tröskan och jag städade torken.

Kl. 18.30 såg det ut såhär:

Början bra, men nu önskar jag, och säkert många andra bönder uppehåll. Varmt, soligt och en aningen vind ser jag framemot att meteorologerna visar på kartan sådär 4 veckor framöver. Tack! 🙂

Sommaren är kort….

Augusti är här, vart tog den sommaren vägen?

Fälten skiftar i färgerna gult och snart kan man också börja se en viss skifning i brunt. Det är kornet och vetet som börjar mogna. Tröskan skall köras ut och bytas motorolja i och under denna vecka ska också brännaren i torken kollas igenom. Sedan är det bara och vänta att spannmålen mognar och hoppas på varmt och torrt väder. Idag började Franz på dagiset igen och om två veckor börjar skolan, så efter det börjar de vanliga rutinerna.

Under den senaste veckan har det inte egentligen skett så mycket märkvärdigt. Jag har varit på jobb 8-16, på kvällen kollat flyghavresituationen på åkrarna för andra gången samt skött om andra rutinmässiga arbeten som hör till husmorsgöror.

I gamla svihuset har det skett mycket, det liksom håller på att ta form. Nu har Kenneth börjat montera upp förvaringsboxarna. Skall ta några foton så får ni se hur det ser ut. Golvet i den andra avdelningen är färdig för gjutning och de stora dörrarna till avdelningarna väntar på att bli utbytta till nya.