Bondbloggen – Sida 104

Hur gick det sen då?

Förra inlägget var ju en jeremiad av motgångar. Jag lovade återkomma med en uppföljning av vad jag då trodde skulle bli nya färska motgångar, men det kom på skam. Resten av skördesäsongen gick väl så bra som den kunde gå med tanke på att almanackan hunnit så långt som den gjort.

Vi tar en sak i taget.

Tröskan som ätit upp en axlyftare krävde några timmar tid för att lokalisera densamma. Halva låg på veckade planet inbäddad i halm, andra halvan fanns kvar i trumman och underligt nog hade varkendera gjort nån skada alls. Det var bara att peta bort -fast det var inte så bara, en Claas är ju inte precis höjden av gästvänlighet- och fortsätta att köra med den tröskan.

Min egen, som då hade lagerhaveri i slutväxeln kom igång på fredag. Halt ok med tanke på att felet uppdagades en måndagkväll och tröskan är ju inte precis nyast i kommunen om man säger så. Leveranstid om tre arbetsdagar till en 26 år gammal tröska, det kan jag nog acceptera.

Hur som helst kom jag nog undan med blotta förskräckelsen och en lite lättare plånbok. Förutom lagren var det bara ett kugghjul i slutväxeln som behövde förnyas och de kunde nog ses med blotta amatörögat redan vid demonteringen. Visst – det kostade 600 så gratis var det inte, men om man tänker på alternativen får man väl ändå vara nöjd.

Lärpengen som kom med denna historia var en repetion på gammal kunskap. Det lönar sig att lokalisera ett missljud i tröskan genast man hör det, annars kan det bli dyrt. För några år sen gjorde jag precis det och hittade en fästskruv till generatorn som börjat vandra in i fläktvingarna. Det hade också varit otrevligt om det fått fortgå.

Torken gick också riktigt bra under resten av säsongen så återigen en gång får man väl säga slutet gott, allting gott.

En bild från säsongavslutningen då rypsen var klartröskad. Lite häftigt var det nog att köra med dubbla tröskor, arma dagar vad det gick undan och att dom dessutom råkade vara likadana blev ju en visuell kuriositet. Lite noterbart är också att fast båda var ungefär likadant inställda så hade jag mera problem med inmatningen på skärbordet än vad som var fallet på tröskan till vänster.

Hur gick det då? Kornet gick bra, hl vikt +/- 70 kg och hektarskörd ca 5500 kg. Vårrågen tror jag gick dåligt, vet inte ännu men jag tror det blir lite drygt två ton / ha.

Rypsen gav i snitt 1500 kg vilket jag nog inte är helt nöjd med, men det kunde varit värre.

Så skall vi passa på och dra igång en gissnings- eller kunskapstävling i detta ämne. Jag ställer frågan utan svar för jag vill veta vad ni bondekolleger förutsättningslöst tror om detta.

Jag hade rypsen sådd på två olika skiften, men sinsemellan jämförbara.

Skifte 1. Sådd i lättbearbetad jord med solrosor som förfrukt, sådd 22 maj med småfrölådan

Skifte 2. Sådd i plöjd åker, sådatum 7 juni med såbillarna på Simulta. Förfukten var korn.

Alla övriga variabler var samma, kvävegivan 95 på båda, samma rypssort (Juliette) och 6 kg /ha

Resultatmässigt var det stor skillnad på dessa två. Riktigt stor skillnad.

Vilket tror Ni var bättre och motivera gärna. Svar kommer så småningom.

Och skördandet fortsätter….

…. med kinakål. Nu när morötterna är skördade fortsätter vi med resterande grödor. Eftersom det fallit 17,5mm regn de två senaste dagarna kändes det lite blött för palsternackorna men ovan jordytan stör inte regnet så vi tog oss an den direktsådda kinakålen i stället. Den var i god tillväxt då frosten besökte oss så den stod bra emot kylan. Ett par extra blad får vi väl ända ta bort men det soliga vädret har gett kålen god smak i höst så den är väl värd att ta vara på.

Kinakål på bandet...... — Kinakål på bandet……

Morotshäran.

I kväll kunde vi stryka ytterligare en produkt från ”what to do”-listan i och med att vi skördade de sista morötterna.

De som följt mina uttalanden i radio och tidningarna undrar säkert hur det sist och slutligen gått efter den kalla veckan som hotade spoliera det mesta av lagerskörden. Det är ännu lite för tidigt att veta hur lagerhållbarheten blir men vad gäller löken som vi skördade det sista av igår så fanns det nog en hel del totalförstörda lökar med i de lådor som nu satts på torkning i löklagret. Det var närmast små lökar som legat överst i löksträngen på åkern som förstörts, lökar som låg undertill med kontakt mot jorden hade klarat sig bättre och de verkar som om de rehabiliterar sig anefter som de torkar. Ett betydligt ökat lagersvinn får vi nog räkna med där blott jag nu får dem så effektivt torkade att ”vattenbollarna” inte blöter ner den friska löken och hela partiet förstörs. Jag kör nu fläktarna på fulla varv och med ordentligt med tilläggsvärme från flispannan så får vi se hur långt det räcker.

Morötterna däremot verkar ha klarat sig bättre än vad jag först befarade det är endast de som av någon anledning vuxit uppåt så att ”nacken” legat ovanom jordytan som uppvisar lite frostskador. Det är ändå så små skador så där tror jag inte att det inverkar på hållbarheten. Morötterna gick också riktigt bra att skörda trots att blasten, som behöver vara stark eftersom maskin lyfter via den, fått sig av frosten. Att skörden löpte bra trots skadad blast får vi tacka den torra hösten för, hade det varit normalfuktigt eller vått hade nog maskinskörden inte lyckats. Nu gick det som sagt riktigt bra och mullprocenten i lagerlådorna är säkert den lägsta jag haft på år och dag, men sen kommer jag inte ihåg att det skulle ha varit så torrt i oktober någon gång tidigare heller. När vi tog de sista lådorna idag började det duggregna så smått så det var i grevens tid vi fick dem ur jorden. Skörden i övrigt var lite mindre än normalt, morötterna var fortfarande i tillväxt då frosten kom och de såddes också först i juni och växte långsamt till en början då det var så kallt och vått under försommaren. Man kunde se att de fortfarande hade rothåren kvar och inte ännu var helt avmognade men blasten fick sig så pass att det inte fanns något annat val än att skörda in dem. Jag brukar annars skörda sent för att rötterna skall hinna avmogna och samla åt sig lite socker för jag vill ju att morötterna skall smaka bra. I övrigt så är det riktigt fin kvalitet på rötterna och de är av lämplig storlek för konsumentförpackningarna, däremot blir det nog ont om större rötter för storköken.

"Morotspojkarna" Mick och Johnny verkar nöjda över att morotsupptagningen är över. Dagens duggregn såg till att klädseln fick den färg den ska ha i skördetider :) — ”Morotspojkarna” Mick och Johnny verkar nöjda över att morotsupptagningen är över. Dagens duggregn såg till att klädseln fick den färg den ska ha i skördetider 🙂

Nya grindar

Hur länge har jag varit bonde egentligen???

De började jag fundera på när jag konstaterade att grindarna som spikades ihop ”bara för något år sedan” var murkna och slut. Jag började räkna och konstaterade till lika, att grindarna inte heller var det första som spikades ihop utan de kom till något år senare. Alltså… Det måste ha varit dålig kvalitet på bräderna för så gammal kan jag inte vara!

Nej, jag är ju just och just en liten gnuttabit över 30, fast i och för sej, nog har ju grindarna hunnit fylla 9-10 år för det. Det var inte impregnerade bräder, och gångjärnen blev lite för lågt satta så grindarna släpade efter något år i marken när de skulle öppnas. Snövintrar har de också varit med om, och vänlighet i öppnandet/stängandet har de inte heller varit bortskämda med… Snövintrar då man varje gång man skulle köra in en boll fick stå och måka snö så man fick upp grindarna då jag var lat och inte körde upp tillräckligt med balar till fårhuset. Nej suck va dum i huvudet jag var… Eller lat, eller nåt sånt. Nu är det mer ordning (tycker jag själv iallafall). Nu kör jag upp alla balar till fårhuset så jag har ca 20 meter mellan fårhuset och balarna, så behöver jag inte måka snö varje gång jag ska ha en bal.

Det där snömåkandet höll på att gå mej på nerverna, minns jag. Det va lättsnö, kallt och låg och blåste östan så det sopade fast vägen varje natt. Ju mer snö jag måkade upp, desto högre kanter blev det, och ju mer hade jag att måka följande morgon… … Måka med traktor!!! Ja, men då grindarna går utåt och traktorn är på insidan och grindarna måste vara fast för att fåren inte skall springa över hela holmen, för ut, det ska dom. Man kan göra det lätt, men man kan göra det besvärligt också… Alltså, sådär höll jag på, inte undra på att man blev slut. 😉

Snö.

Håååhå, snart är vintern här och jag tror på en skaplig vinter. ? Jag vet inte om jag hoppas på det, tror på det eller befarar det. Jag gillar vintern. Har alltid gjort. Jag har inget emot att måka lite snö. Inte heller fast det kommer lite mera snö på en gång. Men när det inte gör annat än snöar, blåser och sopar fast allt man arbetat med dagen innan, och det håller på i någon månad. Då lessnar nog även jag lite. Nu har jag iallafall försökt göra lite detaljer inför kommande vinter med ordning. Sånt där som man kan göra, som kan spara lite tid och göra livet lite lättare, sen när och om det kommer skaplig vinter med snö, kyla och hela baletten. Jag har vedlidret fullt. Det är bland det viktigaste. Jag har källaren full med potatis. De flesta balar är uppkörda till fårhuset, och så har jag spikat ihop nya grindar. Så nog ska jag väl reda mej om den omtalade vintern slår till med buller och bång. Inte för att överleva vintern hänger på ett par grindar, men de kommer att spara mej ganska mycket nerver 🙂

Snickare är jag inte, men lite nöjd är jag med dem ändå.

Koriandern

Jag lovade visst i nåt skede att göra en uppföljning av min nya gröda för året. Koriandern har vuxit fint men väldigt långsamt från början, den hade knappast blivit till något om vi inte hade fått värmen vi fick vid skolstarten i augusti.

27.9.2015. Lite "böljegång" i växtligheten efter regnen men en hel del fortfarande grönt och omoget. — 27.9.2015. Lite ”böljegång” i växtligheten efter regnen men en hel del fortfarande grönt och omoget.

Seg tröskning.

Jag har väntat och väntat på att grödan skulle mogna men den utdragna blomningen gjorde att en hel del var grönt ännu fram till frosten för 2 veckor sen. Nu har grödan fått brunare färg och mitt tålamod att vänta börjar ta slut då jag inte längre tror att det blir så mycket bättre än det är. Väderrapporten lovar regn till onsdag så jag tänkte att det kanske är lika så bra att skörda innan dess. Hade räknat med en ”lätt” tröskning då det mest är stjälkar och frön kvar och alla blad har fallit av. Men se det blev det inte, stjälkarna som var halvsega efter nattens rimfrost ville helst linda sig kring inmatningen på skärbordet. Det påminde väldigt mycket om den lintröskning jag prövade på i början av -90-talet då jag också sökte alternativa grödor. Ibland kom vi 50 meter men emellanåt bara 5 innan det var dags att rensa inmatningsskruven. Verkade ändå gå bäst med haspeln lågt så att den bromsade inmatningen. Efter lite på en timmes experimenterande blev det åter fuktigare då solen sänkte sig bakom skogen och skuggan föll över åkern så då fick vi ge upp. Vi får ta nya tag imorgon om vädret tillåter. Det kom i alla fall en hel del frön i tanken så visst vore det roligt att få bort dem från åkern.

9.10.2015. Nu har frosten, det var ner mot -10°C på åkern, skött om det gröna.

19.10.2015. Så här sent på året har jag aldrig tröskat tidigare. Nu gömmer sig solen alltför tidigt bak skogen och nattfukten gör det svåra ännu svårare :( — 19.10.2015. Så här sent på året har jag aldrig tröskat tidigare. Nu gömmer sig solen alltför tidigt bak skogen och nattfukten gör det svåra ännu svårare 🙁

Tänk om man skulle tänka om!

Jag blev jordbrukare 1.1.1990.

Det var i hönsens guldålders sista skälvande timmar.

1970 och 1980-talet hade varit en rak stege uppåt. Det gick bara bättre och bättre för jordbruket. Kanske inte pengarna precis rann in, men jordbruket mekaniserades med fart och det blev mindre och mindre jobb. Själv är min uppväxt som bondebarn kantad av små jordbruk, mångsidiga, närapå självhushåll. Mjölken kom från korna, äggen från hönsen och köttet av något eget svin som slaktades ibland. Mjölken for till det egna meijeriet i byn och varje tisdag låg det några paket smör på meijerbocken, en retur från meijeriet. Dagarna flöt på och i vår by var så gott som alla hemman likadana. 15-19 ha jord, kor, svin, höns och möjligen pälsdjur. Så höll man igång.

I början på 70-talet skulle korna bort. Jag var för ung för att förstå eller minnas om det var styrt från staten eller om det bara var så att man tröttnade på jobbet. Nu kom en helt ny verksamhetsform in i bilden, nämligen burhöns. Enkelt, lättskött och mycket mycket god lönsamhet. Inom några år kallades vägen jag bor vid inte för Östra Linjen, utan namnet i folkmun blev ”Chicken Street” Hönsen drog in pengar och maskiner handlades. Det gick helt enkelt bra.

Det ledde förstås till överproduktion av ägg och så började det viskas lite försiktigt om EU på gårdarna. EU blev snabbt ett rött skynke som skulle komma att dra omkull hela näringen, förutspåddes det. Kanske inte helt sant, men efter EU inträdet 1994 har nog inte jordbruksnäringen nånsin hämtat sig helt. Det har kanske inte gått fullt så illa som de värsta olyckskorparna kraxade, men inte har det gått bra heller.

Själv har jag alltid haft ett lönearbete på sidan om. Det har varit något som jag egentligen bara haft ”i väntan på att det skall gå att klara sig på jordbruket” Det har jag nu väntat på i 26 år och börjar väl så småningom ge upp lite.

Nu börjar det kännas som om man skulle stå vid en vägbom och enda vägen framåt är en annan än den man tänkt sig.

Man får alltså börja tänka om. Det kommer inte att gå att odla vete, havre och korn med ens ditåt vettig lönsamhet om man gör som vi alltid gjort. Plöja, harva så, konstgödsla, spruta, skörda och börja om från början.

Det kanske första som då kommer upp på bordet är plöjningens vara eller icke vara. Det stormar kring plogen nuförtiden om man säger så. För ca 20 år sen och innan dess urminnes tider har det varit alldeles självklart att efter avslutad odlingssäsong plöjer man. Det var ju också när plogen uppfanns nån gång på järnåldern som man kan säga att det nutida jordbruket fick sin början.

Idag är det inte det minsta självklart längre. EU och dess underhuggande miljömyndigheter har sedan länge bestämt sig för att plöjning är av ondo, och ett är säkert – antingen har dom rätt eller fel.

Vi börjar med mina egna erfarenheter. 30+10 års erfarenhet av jordbruk berättar bara en sak till mig, och det är att plöjningen är helt oumbärlig. Höstplöjning alltså, vårplöjning är ett otyg på lerjordar, vill man vara helt säker på en tröskfri höst så skall man vårploga lerjord, där ger jag mig inte en tum.

Visst har jag prövat alternativ. När jag som ung bonde inte hade tålamod att sitta och plöja började jag stubbharva istället. Detta med kultivator. Allt talade sitt tydliga språk, följande år frodades ogräsen och växtligheten var sämre än annorstädes. Det enda man MÖJLIGEN kunde skönja en minskning av var flyghavren, men det kan nog mest ha varit inbillning.

Numera har jag sedan flera år satt i system att lämna 1/3 oplöjt varje höst. Numera handlar det inte om tid eller tålamod utan om ren ekonomi. Plöjningen drar en hel del bränsle och med dagens dåliga priser på spannmålen har jag räknat ut att brännoljan som sättes på höstplöjningen inte kommer tillbaks i plånboken. Ren marknadsekonomi alltså.

Det första steget mot ett nytänk blir att jag i år låter plogen stå nästan helt och hållet. Den långa stubben efter vårrågen skall jag plöja ner, resten får vara. Konstigt känns det, men så får det bli.

Sen har jag en hel vinter att fundera och räkna över vad som händer nästa vår. Alldeles klart är att det är utgifterna som skall ner, för att få upp inkomsterna, det lär inte låta sig göras.

Vi får väl anledning till att återkomma med funderingarna här på bloggen under vintern, om det sen blir att lägga hela hemmanet i non food produktion eller vad som händer det får vi se. Hur som helst borde det nog finnas russin kvar i kakan, det gäller bara att hitta dom och plocka dom till sig.

En i Helsingfors boende släkting meddelade att solrosor såldes för en euro styck nånstans i Helsingfors i höst. Det hade givit ett netto på kanske 1000 euro per hektar om det gått att realisera. Tanken svindlar.

Hur som helst, nu i höst skall torken, tröskan och huvudet städas ur. Få se vad detta blir till.