….. pojkar och flickor, för nu är det vår! Och nu är det inte endast den där stolliga trädgårdsmästaren i Långmossen som deklamerar vår. Också tofsviporna tycks anse att våren är här för det måste dom väl tro när dom redan börjat ruva. Nu är jag inte nån ornitolog så jag vet inte vad som kan anses normalt och inte brukar jag böka i jorden så här tidigt heller. Men inte hade jag räknat med att jag i samband med vårplöjningen den 14 april skulle få börja hålla utkik efter tofsvipsbon .
Kanske bäst jag verifierar noteringen med en bild för att ni inte ska tro att nu har våryran stigit bondbloggaren i huvudet.
Kanske får du lov att tanka traktorn i alla fall, Nisse? 🙂
Visst är det märkligt vilken effekt grå tiltor kan ha på oss bönder. Åtminstone för egen del har de gett en extra adrenalinkick till att få lite fart på förberedelserna för vårbruket. Och likadant är det varje vår……. man förbannar sig själv över saker som man tänkt göra hela vintern men som fortfarande är ogjorda. Ja det kan också uppdagas en del saker som man glömt bort att man tänkt göra under vintern men som man nu när man plockar fram utrustningen märker att just så det var ju det där också. ”Förmorrat” skulle kanske en av mina kollegor här på bloggen säga?
Reparationer.
En del är ju inte så trevligt heller, som till exempel det här med en havererad fläkt i hytten. Fläkten hade väl fört lite oljud en tid men när det är bråttom tar man sig inte tid till att kontrollera var felet ligger. Till sist lade fläkten av helt och hållet nån gång i fjol våras, kanske kunde man ha sett över saken litet tidigare, hmmm. I och med att jag nu tänkte beställa hem en del reservdelar från Sverige (delarna verkar vara billigare där) så är det ju lika bra att se över vad allt som kan behövas för att spara lite på fraktkostnaderna. Bara att demontera eländet då, vilket kan vara lättare sagt än gjort. Det krävs goda nerver och bra blodcirkulation då det inte är direkt bekvämt. En massa jorddamm finns det också, trots att ventilationen ligger bakom luftfiltret, så man borde kunna hålla andan också.
Lättare hade det varit om man kunnat plocka ner hela paketet men eftersom det inte är möjligt att demontera slangarna till air conditionen utan gasläckage får man skruva på plats.
Varför fläkten sagt upp kontraktet är det inte svårt att se när lagringen ser ut på detta vis. Det har liksom uppstått lite glapp 🙁
Sen hade fläkthaveriet tydligen medfört att motståndet för varvtalsregleringen av fläktmotorn också gett upp, för vid kontroll var det endast den högsta hastigheten som gav ström till kontakten på fläkten. (Motståndet är den grönaktiga mojängen högst uppe på första bilden.) Nå bara jag får hem nya delar och ventilationspaketet på plats så blir det väl som nytt och håller det lika länge som originalet så borde jag kunna njuta av frisk temperaturreglerad luft i sisådär en 9000 timmar framöver.
Vårbruk.
Betydligt trevligare är det ändå att få ta itu med åkerarbetena och speciellt en vår som denna då man slipper ut rekordtidigt. Den tidiga starten ger ju så mycket mera tid att utföra det som skall göras och allt kan ske i en lugnare takt än man är tvingad till en sen vår. Eller hur är det nu egentligen? De grå tiltorna framkallar lätt en känsla av att nu är det bråttom för det är det ju som oftast när färgen ändrar från svart till grått. Jag har nu hängt upp extra almanackor för att påminna mig om att det faktiskt fortfarande är april och inte maj trots att omgivningen får en att tro att så är fallet. För att lugna nerverna har jag ändå påbörjat vårbruket med lite vårplöjning och övergödsling av kummin även om det nu görs närmare 4 veckor tidigare än normalt. För varför spara sånt som man kan göra nu i fina förhållanden tills senare. Kanske borde man försöka implementera dylika tankar kring maskinreparationerna också 🙂
Betydligt roligare än att skruva med dammiga fläktar är det at plöja med nyförvärvet. Så här långt har vi kommit riktigt bra sams New Holland och jag. Hon är riktigt dragvillig dessutom 🙂Också måsarna gläds åt att vårbruket har kommit igång. Var det någon som påstod att det moderna jordbruket utarmar jorden?Kumminet började grönska så det var bäst att övergödsla innan jag skruvade sönder traktorn. Lite på 3mm regn natten efter gödslingen kom som på beställning 🙂
Nog är det roligt att vara bonde en vår som denna…….. visst, visst mycket kan hända ännu innan skörden är bärgad och pengarna på kontot, men varför inte passa på och njuta nu så länge det varar. Att jag drabbats av ”vårbråtan” (vårförkylning) förtar inte glädjen, det är ju bara bra att ha den undan också sen när värmen kommer. Vårförkylningen kom också rekordtidigt i år, normalt brukar den slå till då man svettig i varmt vårväder för tidigt kavlar upp ärmarna och byter ut ”stickamösson” mot skärmmössan.
Varför då onödigt? Jo, därför att det knappast kommer som nån större sensation för någon att det inte finns någon snö kvar. Det har det inte gjort sedan början på mars, men traditioner är till för att följas och därför kommer nu här årets 10 aprilkavalkad. Ända sedan bloggens tillblivelse har jag ju tagit ett foto från kontorsfönstret den 10 april och så även i år, även om det egentligen inte finns något att ta kort av. Det är ju lite svårt att fotografera den snö som inte finns, men rätt skall vara rätt och här kommer bilderna:
2010 – vårbruksstart 11 maj.
2011 – vårbruksstart 7 maj
2012 – ävenså vårbruksstart 7 maj
2013 – vårbruksstart 16 maj
2014 – ännu förstås oklar vårbruksstart.
Till saken hör förstås också att det inte har varit nåt vårflöde alls under hela våren och i förrgår då jag provkörde underlaget i samband med att jag kontrollerade täckdikena så var det inga problem alls att köra i åkern. Det var full bärighet och kruttorrt. I vanliga fall brukar det vara rena rama lerrallyt att köra i åkern innan första maj.
Så vad det här skall bli till – det vet åtminstone inte jag
Och med det, registrera… Det där som inte riktigt vill bli av. Sitta vid datorn och registrera lamm, är inte direkt någonting man längtar efter, men det skall också göras. Jag passade på att göra det, när jag satte av tiden ombord på en av pråmarna som går mellan åland och fastlandet. Jag var över till Geta för Mathias fyllde 7år. … 7år, man fattar det knappt! Att den där lilla guldgrisen redan fyller 7. Tur att man inte själv blir äldre! 😉
Nåja, häftet med och så var det bara att packa upp datorn, försöka att inte fastna på nyhetssidorna (inkluderar facebook) och sätta igång. Tacka för tacka…
Registrera lamm
Först väljer man vems lamm man vill registrera, och sen benar man av de tomma rutorna varteftersom. Lamningsdatum. Vem är fadern, kolla att bagglinjen stämmer. Lägger till så många lamm som tackan fått och sen börjar man bena av varje kolumn. Det finns alternativ att välja mellan. Alla öronmärken som finns registrerade på mej ploppar upp och så är det bara att välja rätt. Bagge eller tacka. Och så färg, då kommer igen en rad olika alternativ fram och man väljer det som är huvudfärgen.
Man kan också välja om lammet har fler färger, en tilläggsfärg, tex en vit stjärna i pannan, vita strumpor, eller ngt annat. När man trycker på pilen i rutan som gör att alternativen ploppar upp kommer det en hel rad att välja mellan …. På finska. Varför i hela fridens tider har det inte gått att få de översatta till svenska kan man ju fråga sej… Nu är det ju inte frågan om en värre katastrof ifall man helt skippar det, men det kan vara bra att notera en tilläggsfärg, om inte annat så för ens egen del. Men nog är det lite ”B” att en sån enkel sak inte blivit åtgärdad…
Nåja, namn, 3 dagars vikten och så är det att spara, och gå vidare i domedagshäftet. Under lamningsveckorna skrivs konstant upp små noteringar, som är värdefulla när hösten kommer emot. Jag har haft många sorters lamningar i år också, men nu var det till ände. 🙂
Om mina anteckningar stämmer borde där skutta runt 72 lamm i skrivande stund. Även om alla har lammat så är siffran ännu i rörelse. Det händer sej att det dör något lamm ibland, också fast de blivit lite äldre Det som grämer mej över årets lamm-resultat är att jag haft några tackor som varit, som pappa fint kallar dem, ”dansöser”. Jag skulle närmast vilja kalla dem någonting som inte lämpar sej i text. Det är alltså förstalammare som föder sina lamm, putsar och tar hand om dem, men sen vägrar ge dem di! Puckon. Lammen klarar sej inte värst länge om de inte får äta! När lammen närmar sej juvret börjar dansföreställningen. Dansösen rantar runt, runt, runt och både trampar och skuffar omkull lammen, som till slut ger sej och lägger sej ner, och sen ligger där, för de vågar sej inte upp. Det är då man först tar fram ”Kofi Annan – sidan”. Den sidan av humöret som förhandlar och tycker att, ”vi kan ju komma överens om att dina lamm behöver di, och det är ju faktiskt du som är morsan”! Puttar försiktigt lammen dit, kanske mjölkar ur lite tryck och masserar juvret lite så eventuella spänningar släpper. Håller i tackan lite lagom, skrapar och krassar lite så hon kanske mer koncentrerar sej på det. Fungerar inte det, trappas förhandlingarna upp tills man i värsta fall står som en akrobat och brottas med en jämnlik. När två ursinniga morsor brottas så fårskit och halm strittar, en på fyra klövar och en på två ben, som i 9 fall av 10 är strået envisare, då får övriga holmens invånare hålla sej undan…
Inget idealiskt. Men vad gör man? Ibland brukar trycket i juvret lätta när lammen fått dia så tackan kommer underfund med att det inte är en katastrof utan helt ok, i andra fall förknippar hon mej med djävulens själv, men ger di åt lammen så fort jag går därifrån, och ibland ger hon blanka 19 i alla föreläsningar, förmaningar och skolningar man hållit, och fortsätter dansa runt i kätten och konstaterar att lamm, det är då rakt inget hon bett om!
Bortfall blir det. Men vad göra? Springa med nappflaska-ja, men ibland vill inte heller det sej.
Men sen finns det dom, underbara 10-poängarena som man kunde ha hela fårhuset fyllt av! Här nedan ser ni en liten familj med ordning och reda. Tackan fick 4 tacklamm. Alla stora och fina, och hon sköter dem alla exemplariskt! Hon håller koll på dem alla, lägger dem att sova medan hon själv äter, och sen väcker hon upp dem alla när det är dags för mat. Ingen behövde ens komma i närheten av hennes små gryn den natten när de föddes. Jag fann de alla lammen som en liten klunga kring hennes juver på morgonen, och alla andra fåren (de 3 som ännu skulle lamma) i samma kätte, stod helt i andra änden. De fick med det samma egen kätte och på bilden tuttar lammen, de är ca 3 dagar gamla när bilden togs. Eftersom en tacka inte riktigt är utrustad för 4 lamm så började de få extra mjölk i flaska ganska snart. Alla lever än, och nu har de också lärt sej äta i lamm-baren. Hoppas tackan orkar med alla sina 4 tacklamm hela sommaren bara, och att hon inte kör slut på sej själv med att hålla reda på dem. Men hon verkar vara en sån typ med ”kuri på ungarna”, så det är nog snarare ungarna som får hålla reda på mor, än tvärtom 🙂
Idag var det dags att börja spridningen av konstgödseln och största delen av åkrarna här hemma blev gödslade under dagens lopp.
Som jag skrev häromdagen, är våren väldigt tidig. Dagens gödselspridning slår det tidigare startdags-rekordet med 2,5 veckor!
För min del gick dagen till att åka in till Salo på möte. Jag har suttit ett par år med i avbytningsenhetens samarbetsgrupp (ursäkta mig det klumpiga uttrycket, men jag vet inte om det finns ett svenskt namn för gruppen då allt här går på finska…) I gruppen finns representanter från både företagarna och avbytarna samt administrationen för avbytningsenheten. Dessutom brukar där vara nån från både MTK och Mela. Vår uppgift är att diskutera och komma fram med ideér om hur man kunde förbättra avbytningen. Så hemskt mycket kan vi ju naturligtvis inte göra, men ett ställe där båda parterna möts och kan diskutera om saker och ting är väldigt viktigt för att kunna förbättra servicen.
Med snö kvar i ögonen står man och säger …vänta nu, att vad för nånting?
Nu ska allt göras! Klippa får, dra nya stängsel, reparera stängsel, måla båtar, harva, fräsa, sätta potatis, allt på en gång, helst. Men, förut om åren då? Ifjol for isen runt 1 maj, i år ca 6 veckor tidigare. Vi hann ifjol, så vi lär väl hinna i år också. Det är det där vårvinter-görat som blir i kläm.
Många är det som vill ut till sina holmar när våren kommer. Så för tillfället tillbringar jag de flesta dagarna under ett båtbotten. Pappa hinner inte riktigt med allt, måla, tvätta, sjösätta, reparera, ladda akkun, söka skumsläckare, vika presenningar osv. Så jag tillbringar de flesta eftermiddagarna med svag thinnerlukt i näsan under någon båt. Men, inte ska man klaga, sämre utsikt kan man ha på jobbet 🙂
