Bondbloggen – Sida 147

Vad månde bliva….

…. av denna vår?
Jag har legat lågt med skriverierna nu ett tag och det har berott på en enda sak. Det har inte hänt något revolutionerande på hemmanet. Det är inget speciellt för så är det alltid denna tid på året. Jag brukar hålla mig i idet under den kalla tiden, och så hade det väl kunnat bli i år också.

Nu är det ju bara det att det inte har funnits nån kall tid i år, kölden inskränkte sig till två slarviga veckor i januari och som en direkt följd av detta har inte heller flitens lampa helt lyst med sin frånvaro. Jag har grejat på som aldrig förr med skogarbete, och både röjt och huggit stockar, men jag har inte riktigt sett någon anledning att störa Er med rapporter om denna verksamhet, för det har våra tre kolleger skött alldeles med den äran, och vad gäller skogsjobb ligger jag nog som nummer fem i hackordningen bland våra bloggare så jag har låtit Er hålla till godo med Nisses övertänkta skogsbruk, Christers fastkörningar och Charlottas intressanta skärgårdsskogsbruk.

Nu skriver vi första söndagen i sommartiden och som ju tidigare framkommit startar även mina livsandar upp i samband med att första torfsvipan dimper ner på hemmanet.

Nu gäller det att komma underfund med hur man skall förhålla sig till den kommande odlingssäsongen i förhållande till den tidiga våren. Åkrarna börja ljusna upp och just nu ser hela naturen ut ungefär som den skall ca 2 veckor innan vårbruksstart. Problemet är bara att vi skriver den 30 mars.

Jag blir bara säkrare och säkrare på att den kommande säsongen kommer att urarta totalt. Just ni går jag faktiskt och hoppas på ett riktigt rejält bakslag så att saker och ting skall normaliseras. Hörsägen berättar att det har såtts vete i Övermark i mitten på april för några år sen, och samma sägen berättar också att det inte gick speciellt bra. en blick i mina anteckningar ger vid handen att enda undantaget från tesen ”fin vår ger dålig sommar” var 1990. Alla övriga år har det stämt.

Problemen har redan börjat noteras. Det som stubbharvats på hösten har vanligtvis sett ut som en övningsplats för kraschlandningar innan snön kommit, men under vintern och under snön har mikrober och annat knytt gjort sitt och på våren efter snösmältningen har allt sett bra ut.

Så icke i år. Som synes av bilden nedan har ingenting alls hänt i år och vad jag skall göra med den här åkern i vår har jag i skrivande stund ingen aning om. Odlingsplanen säger vete men förståndet säger snarare vete f-n!

Jag var en sväng ner på åkrarna för att ta bilden av den oruttnade stubben ovan, och gick nästan i mentalt baklås när jag tittade till Ladtomten, den åker som allra mest lever ett eget liv.

DEN SÅG UT ATT VARA HARVFÄRDIG! 31 mars! Nu gubbar och gummor bara måste vi få ett bakslag, annars blir kommer hela detta år att bli ett enda stort bakslag.

Kanske det var därför som Agri-Market i fredags på LF´s framsida översatt ”schaktblad” till ”bakslag” Vad vet jag. Lite kul översättning var det i alla fall.

Sprutförarkurs.

”Satt av en dag” för att uppfylla miljöersättningskraven här i veckan tillsammans med lite på 100 yrkesbröder och vad jag räknade till också 4 yrkessystrar. Av könsfördelningen på kurstillfället i fråga drar man slutsatsen att det här med växtskydd verkar vara ett ”karajobb”. Jag överraskades av det stora intresset för kursen men eftersom detta torde vara sista chansen att uppfylla kraven enligt ”gamla” regler så kanske någon tog tillfället i akt och gick kursen nu. Intyget är giltigt i 5 år för jordbrukare anslutna till miljöersättningsprogrammet även om systemet ändras till nästa programperiod. Nytt är nu att framledes skall även andra yrkesanvändare av växtskyddsmedel avlägga examen.

Jag har tidigare avlagt specialexamen för användare av växtskyddsmedel som är giltig i 10 år men enligt miljöersättningskraven måste man gå kurs vart 5:e år så därför blev det nu också aktuellt för min del. Uttrycket i inledningen kom sig av att något nytt egentligen inte kom upp på kursen, den är lite allmänt hållen och för oss trädgårdsodlare finns det inte mycket att ta till sig. Till all lycka så höll föreläsarna, pojkarna från lantbrukssällskapet, ångan och humöret uppe så tiden blev inte alltför lång. Sen är det ju alltid trevligt att träffa lite bekanta också och utbyta lite funderingar över aktuellt inför odlingssäsongen samt väder och vind.

50 euro blir det att punga ut med för kursen och intyget så en nätt förtjänst blir det för kurshållarna i alla fall 🙂

Att damma av kunskaperna inför säsongen är alltid bra, repetition är ju all inlärnings moder sägs det :) — Att damma av kunskaperna inför säsongen är alltid bra, repetition är ju all inlärnings moder sägs det 🙂

På rymmen…

Lamm lamm lamm, vart än man ser… till och med mitt i maten 😉

Ja, vad gör man om man är på rymmen, och egentligen inte riktigt vet hur det gick på det viset, och inte hittar man hem till mamma heller. Jo, man lägger sej ner och väntar på hjälp.

Det var i alla fall vad det här lilla lammet hade räknat ut, att antagligen var det bästa man kunde göra av situationen.

När lamm kommer bort från tackan ropar och vrålar de ofta som besatt, och brukar inte ge sej förrän de hittar tillbaka. Men antagligen fick det här lammet kontakt med tackan, så den kunde känna att det inte var en katastrof, utan den kunde lägga sej ner och sova. När jag fick syn på lammet hade jag mina aningar varifrån den kommit, men eftersom där nu springer runt 50 små ulltottar i fårhuset kan man i hastigheten ta fel, därför väntade jag tills lammet hittat tackan. Skulle inte tackan ha gett sej tillkänna hade jag deras öronnummer att gå efter. Även om man morrar över dessa öronlappar som är så stora och klumpiga i lammens små öron, så fyller dom flera viktiga funktioner 🙂

Det händer sej att något lamm kommer upp på foderbordet. Det hör inte till vanligheterna, och skall inte göra det heller. Man skall inte ha foderhäcken byggd så att lammen kan gå omkring i rena maten. Det finns otroliga mängder skit även i små klövar, och rent foder är a och o. Antagligen hade den här lilla krabaten släppt ifrån sej någon liten skvätt här och där, så jag bytte ut fodret på bordet till rent efter rymlingens framfart. 🙂

Luppas gener går vidare

Luppa levde ett långt liv och lämnade många fina avkommor efter sig. Här hemma har vi två döttrar i mjölk samt hennes sista dotter som ännu inte mjölkar. Förutom dessa finns det flere avkommor antingen efter dessa döttrar eller efter hennes son Ponnistus.

Ponnistus har använts förutom inom finsk avel också i t.ex. Norge. Antte var på ett möte i Norge härom veckan och där kom det fram att den tjur som för tillfälle har bästa avelsvärdet i landet är Skjelvan, son till Ponnistus 🙂 🙂

På lördagen föddes en dottersonsdotter till Luppa här hos oss. Lisans far är Robert, som vi sålde till avelsbruk för några år sedan och hans mor är Uppa, Luppas dotter. Robert är mera en exteriörtjur än en produktionstjur, men eftersom kalvens mor har goda produktions egenskaper, så har vi rätt så höga förväntningar för kalven. Nu är det bara att hoppas att allt går vägen 🙂

Förhärdat härdat.

Grönsakssäsongen står för dörren men ännu hinner jag med ett skogsrelaterat inlägg 🙂 Precis som Nisse så har jag också röjt undan en del vindfällen och det vill bli en hel del filande då sand och grus har ”smutsat” ner virket så kedjan blir ovass.

Tänkte att en härdad kedja kanske skulle vara ett alternativ så jag prövade en men jag är nog inte riktigt nöjd. Dels är den ~3 gånger dyrare och så går den inte att vässa annat än med specialvässare (som jag inte har). Dessutom tyckte jag att den inte var speciellt vass som ny heller, det gick an de dagar då det var varmt men nu hade vi några morgnar då det varit kallt, så pass kallt att stammarna frusit, och då bet den väldigt dåligt. Och sågkedjorna skall vara vassa annars blir det bara ett ödslande med tid och bränsle. Så det är väl att fortsätta med filandet………..

De kalla nätterna har medfört att skogsvägarna frusit till och öppnats för trafik igen så idag har jag fått en dikeslinje i Malax fixad, blir det inte regn imorgon tror jag att jag åker dit igen och gallrar lite.

Soligt och fint väder men lite för varmt det blev att dricka en hel del för att hålla vätskebalansen i skick. — Soligt och fint väder men lite för varmt, det blev att dricka en hel del för att hålla vätskebalansen i skick.

Hos lammen

Såhär ser det ut i ena änden av fårhuset. Lammen har en egen kätte. Där är det fri tillgång på mjölk ur flaska. De som är vana att man ger dem flaska från små, trillingar och såna som tackorna inte riktigt tar hand om, lär sej snabbt att gå och äta själva. Man ska dock se till att där alltid finns mjölk. Om det tar slut i flaskorna och lammen sen får mjölk, slukar dom kall mjölk som om det vore sista måltiden i deras liv. När flaskorna inte längre räcker till, tar jag till ämbar/tutthink, eller minskar grupperna. Det som också är viktigt att det finns i en lammkätte med ”kallbar” är värmelampa. När lammen får kall mjölk, och får sköta det själva, alltså dricka lite och ofta, så fungerar det bra, men värme vill de ha. Vem som helst blir lite frusen av att dricka kallt, så även lammen. De flesta får ändå mat av tackan, men när det finns tre lamm som ska ha mat ur två spenar, så blir ofta en lite på efterkälken, men lammbaren jämnar ut skillnaden mellan lammen.

Filmen är rätt mörk, men lite ser man i alla fall hur det är att vara lamm hemma hos mej 🙂

Man kan också se min senaste skapelse hängandes på väggen i lammkätten. Det är en lamm-matar-automat. Lammen tycker lika mycket om havre som sina mödrar, så det brukar börja gå åt en hel del framåt vårkanten. Jag brukar ställa in ett ämbar med havre i lammkätten, men när där är flere lamm som äter brukar inte ett 10l Ämbar räcka så långt. Dessutom roskar dom ner i det, stjälper omkull det, om det bara är möjligt… ja, dom såsar och råddar i det värre än småbarn. Så jag tänkte att jag skulle försöka spika ihop en lite större automat åt dem. Om den riktigt fungerar vet jag inte ännu, men det visar sej. Designen och funktionen är utformad mellan mina öron, och jag kan bara konstatera att snickare varken är eller blir jag, så det är inte det mest hypade man kan tänka sej. Tänkte att jag kanske skulle göra nån, eller några till, men, med facit i hand tror jag det får bli ”the one and only”, OM det inte visar sej fungera helt fantastiskt fint… Nåja, det återstår att se… Där hänger den i alla fall, med ett halvt ämbar havre i, och den har inte kommit ner än 🙂