Bondbloggen – Sida 147

Hobby

Ja, nån hobby måste man ju ha, annars skulle det ju kunna gå och bli tråkigt mitt i allt 😉

Med varierat resultat brukar jag varje år så lite tomater till mitt lilla växthus. Ibland känns det som att ”jo, jag MÅSTE nog” och ibland räknar man ner dagarna tills man får börja så. Så, plantera om och vattna medan de är inne brukar jag hinna med, men sen …

Plantera ut, plocka tjuvar, vattna och framför allt plocka ogräs brukar jag inte hinna med. Jag vet inte exakt var det skär sej, men eftersom ett dygn ännu också bara har 24 timmar, och av dom bör några innehålla lite sömn, så prioriteras ogräsplockandet och växthuset bort när våren närmar sej sommar. Båtar skall bottenmålas, stängsel ska repareras, får ska köras ut och ja, allt det där andra. Nåja, mitt växthus brukar bli väldigt (!) grönt. Övergrönt! Av ogräs, men eftersom tomaterna växer sej rätt höga brukar de inte lida av det så mycket bara man ser till att de får vatten och skit så det räcker till åt allt och alla.

Nu är jag i alla fall i full färd med att börja så mina tomater. Kanske sent, kanske tidigt, vem vet… Tomater brukar det komma förr eller senare.

När jag dricker kaffe, mellan lammvaktandet, brukar jag pyssla på med någonting sånt här smått petgöra. Jag brukar klippa sönder en pappersmugg, och skriva namnet på det jag sår, på en sån. Det håller väl inte lika bra som en köpt plastpinne, men det håller vad de behöver. När jag planterar ut, brukar jag försöka få de låga sorterna längs sidorna i växthuset, och de högre mer mot mitten, men ofta händer det sej att ”lapparna fått fötter och traskat iväg”, för de brukar lysa med sin frånvaro när man skall plantera ut plantorna, och så blir de som vanligt huller om buller. Nåja, i det skedet brukar jag vara nöjd om jag hinner få ner dem i jorden överhuvudtaget, och tomater brukar det bli för mitt behov.

Tjälläget.

Det är många som frågar om tjälsituationen så jag avlägger rapport om dagens mätningar. Eller egentligen fanns det inte mycket att mäta. Det fanns nämligen inte någon tjäle alls på de mätpunkter som jag kontrollerar i skogen. Och inte en endaste liten snöfläck heller för den delen vilket inte har hänt sen jag började gå snölinjen 1989. Däremot fanns det fortfarande lite tjäle kvar på åkermark men även där hade det tinat 9-13 cm från ytan och nedre tjäldjupet låg på 22-25 cm.

Skulle vädret fortsätta på detta vis så vore nog mätpunkterna tjälfria vid nästa kontroll om 2 veckor men ännu kan det bli kallt och de facto så har det nu i kväll dalat ner så pass mycket snö att marken är vit.

Grannens råg har börjat grönska liksom mitt kummin har gjort. Lite onödigt tidigt har nog växtligheten vaknat men kanske blir den nu utlovade köldperioden inte så lång och hård.

Grönskande kummin på Långmosskiftet 15.3.2014.

Ska man bli orolig?

Idag kröp kvicksilvret upp emot 8 grader och det blev onekligen lite varmt innanför skyddskläderna i skogen. Städade bort virket i dikesöverfarterna och hämtade hem traktorn för nu efter regnet är det nog färdigt med utkörningen av virke från mossen. Det som legat i vattnet i dikena var tungt så jag fick nöja mig med att köra halvfulla lass och även samla lite ris till de besvärligaste platserna.

Konstaterade också att värmen börjat locka växterna till att vegetera och det är det som oroar mig. Får vi nu en ordentlig köldknäpp, vilket är fullt möjligt, så är nog växterna ömtåliga och kan ta skada då de lockats ur vintervilan.

Att knopparna visar färg den här tiden är nog lite ovanligt det är ju inte fråga om något träd vid någon byggnads sydvägg utan mitt i skogen.

Vårbruk

Hörde att kollegerna i sydfinland har inlett vårbruket med potatissättning och även det är ovanligt tidigt och förstås förenat med stora risker. Men visst kan det vara värt ett försök ifall det skulle lyckas, antar att inhemska nypotäter till Valborg och Mors dag kan bli värdefulla 🙂

Tanten och sågen…

Tanten är liten och sågen är liten, men lite åkerstädning lyckas jag ändå åstadkomma.

Åkern är senast brukad … ja, vad ska jag gissa, någon gång för åtminstone 30 år sedan… Kanske mycket mer? Jag bestämde mej för att fara neråt, längs två åkertegar, här följer två filmsnuttar, en före och en efter min framfart.

I första filmsnutten går jag längs mitten diket och åt var sida finns en liten teg. Försöker filma dikena på sidorna, men det är svårt att hitta dem… Såhär blir det när åkrar lämnas, och ingen sköter om dem. Tänk om inga bönder fanns i landet, då skulle många åkrar se ut såhär…

En envis tant och någon vecka senare ser det ut såhär…

Eftersom det är tänkt att bli till bete så bränner jag alla kvistar. Åkern har många liknande knutar, men det nöjet sparar jag till ett annat år, nu börjar det vara så vårlikt och torrt i skogen att man snart inte vågar elda mer. Men det är ingen fara, sysslolös blir jag inte, det är bara att dra vidare till nästa projekt. 🙂

Busiga lamm

För att busa behöver man bara vara en vecka gammal…

De här lammen föddes 24.2 och filmen är filmad 4.3. Man kan bra stå och titta på dem så länge föreställningen pågår, det blir aldrig tråkigt 🙂 Om någon vecka när de blivit lite större, och fått lite fler kompisar i samma kätte, då brukar farten och krumsprången tillta rejält 🙂

Kort vinter?

Med deklarationsarbetet undanstökat fortsatte jag med skogsarbetet på lördagen efter att först ha gått mätningsrundan på tjäl- & snölinjen. Under mätningen kunde jag konstatera att det mesta av tjälen gått ur jorden i skogen och även på åkermarken började våren göra sig påmind. Att tjälen gått ur jorden i skogen fick jag handgripligen bekräftat senare på dagen när jag fortsatte med avverkningen längs dikeslinjerna. Under den tre dagar långa deklarationspausen hade de frusna dikena tinat till den grad att jag först gick igenom isen och fick stövlarna vattenfyllda och sen när jag på kvällen sökte mig hemåt med traktorn och virkeslasset körde jag ner ekipaget i dikesöverfarten som nu definitivt gjorde rätt för benämningen ”traktorfälla” som vi normalt kallar dem.

Traktorn hann jag få över men farten var för låg för att jag skulle få över släpvagnen innan den sjönk dit.

Det hann bli mörkt innan jag hade lossat lasset och fått upp släpvagnen så jag ringde och beställde skjuts hem. — Det hann bli mörkt innan jag hade lossat lasset och fått upp släpvagnen så jag ringde och beställde bilskjuts hem.

Ny dag med nya tag.

Uppgiven av motgångarna helgade jag vilodagen med att per TV följa med mina skidvänners framfart i Vasaloppsspåret, verkade som om det inte löpte riktigt bra där heller men de flesta tog sig i mål. I dag måndag tog jag mod till mig och for till skogs igen även om snöslasket som fallit under natten förebådade en våt dag. Började arbetet med att ”bygga” en bro av virke över diket för att få ytterligare något virkeslass ur skogen.

Lite trångt om utrymme men ett halvt lass virke fick jag placerat i sörjan i diket.

Sen på med lite ris för att binda ihop traven som annars rullar omkring hur som helst.

På mossen där jag avverkar fäller jag nu träden så att toppar och grenar bildar en risbädd som om jag nu inte lastar riktigt fulla lass håller ganska bra att köra på. ”Bron” höll också bra så några lass till ska jag väl få utkört men det ser nog ut som om en del virke kommer att få ligga kvar i skogen över sommaren.

Trots att jag körde upp spår i snön för att underlätta tillfrysning under den kalla perioden bär det inte längre på de platser där risbädd saknas.

Vårväder?

Jag såg framemot en fin vinter i skogen i januari då det såg lovande ut med kyla och litet snö. Men kylan kom nog alltför sent. det fanns ju de som plöjde åkrarna häromkring ännu efter trettondagen. Dessutom blev kallperioden alltför kort, endast 2-3 veckor lång, vilket ledde till att marken inte hann frysa tillräckligt innan vårvärmen kom. Vi är nu inne på fjärde veckan med så gott som uteslutande plusgrader och snö och tjäle har nästan helt försvunnit som vi kunnat konstatera här tidigare. Ett par svanar som sökte föda på oplöjda åkrar har jag siktat och under rundturen på snö- & tjällinjen konstaterade jag att spillkråkan högljutt markerade sitt revir. Frånsett svanarna och ett par koltrastar har jag ännu inte observerat övriga vårfåglar men som jag berättade för Filippa på ”radiohuset” i morse när hon undrade om vi bönder tror att våren är här så är jag nog rädd för att vi får bakslag ännu och då är det ju bäst att tofsvipor och lärkor håller sig kvar i södern. Men någon riktig vinter tror jag nog inte att vi får mera denna säsong. Intervjun hittar ni här vid ~7:05.