Brun utan sol

Fast jag är mycket ute i solen blir jag nästan inte brun. Jag är sån, min hy tycker inte om solen och jag kan lätt bränna mej. Därför aktar jag mej också för solens vassa strålar och har gärna på mej en tunn långärmad skjorta istället för ett linne. Men visst går även jag med shorts och linne när temperaturen knallar iväg uppåt.

Någonting som jag aldrig riktigt förstått mej på, men som nu även jag prövat är detta med ”brun utan sol”. Uj uj så fin jag vart om benen, men kanske blev det lite väl ojämnt. Man kanske skulle gnida in klickarna med kräm lite bättre, men se det fanns inte riktigt tid till det då. Inte vet jag om jag var stressad… kanske mer åt de arga hållet… Lite som Emils pappa ”den förste som kommer nu, den dräper jag!” Som tur var kom det ingen, och det smiskismaskade på mer och mer brun utan sol tills alla bagglammen fått sitt maskmedel. För det var så det gick till… Jag har bagglammen att tacka för en ny produkt att vidareutveckla till en storsäljare 😉 Nästan varje bagglamm jag skulle ge maskmedel och öppnade munnen på var inte alls av den åsikten att det behövdes, dom sparkade, stretade och strittade skit på mej med sina klövar. Sen gneds det sakta ut till ett ojämnt brun-utan-sol resultat.

Lite knasig bild, och resultatet var brunare och fulare än på bilden, men man ser ändå lite vart det barkar iväg med den 100% naturliga brun utan sol ”krämen” …

Brun utan sol!
Brun utan sol!

Ja, snyggt är det inte, men fördelen med den här varianten av brun utan sol är att det försvinner bra i duschen 😉

Nu fick jag nog……

…..av däcksreparationerna.

Radodlingsframdäcken börjar vara avskrivna och uppnötta och det har gett sig till känna de två senaste somrarna. Stommen har gett vika och det sliter på innerslangen med punktering som följd. Klarade mig undan med ett par reparationer i fjol men i år började det bli lite väl ofta som luften gick. När jag höll på med fjärde lappningen för sommaren konstaterade jag att nu hjälper det inte annat än att öppna plånboken och skaffa nya framdäck. I och med att storleken på fälgen är 28″ och centrumdisken på traktorn är 24″ så fordras det en anpassningsfläns vilket medförde en 3 veckors leveranstid. Vilket förstås innebar ytterligare två lappningar under tiden 🙁

Nu börjar jag ju ha vanan inne så reparationen började gå på en halvtimme ungefär men ändå lite frustrerande då arbete finns att göra. Och sen är det ju inte alltid som luften går vid garagedörren heller och vid några tillfällen har jag fått byta till breddäcken på vägen eller åkern för att få traktorn flyttad i väntan på reparation.

Sen är det bara att konstatera att däck är en väsentlig detalj på en traktor……. traktorn blev nu kanske inte som ny men ändå betydligt trevligare att köra 🙂

Nedan lite bilder från varmansdäckverkstan:

WP_001099 WP_001100 WP_001101 WP_001102 WP_001104 WP_001105 WP_001106 WP_001107 WP_001108 WP_002580

Stå och se på

Ja, det är bara att vänja sej vid att stå bredvid och se på

Mathias vänder hö
Mathias vänder hö

Här vänder Mathias hö med moffas mc cormick. Han är ju bevars 6 år, så nog är det på tiden att han får börja köra själv, dock med ett vakande öga naturligtvis och inte ensam. Även om han först försökte skicka mej att köra Jonte och hämta balmaskinen och börja bala medan han skulle fixa vändandet… men se det gick inte, höet vändes första gången, så jag förklarade att det nog inte var tillräckligt torrt ännu för att balas, och på det viset fick jag följa med… bara jag inte störde… Så sagt och gjort, jag stod bredvid och höll ett vakande öga på det hela och höll lite i honom och mej. Växeln var låg och gasen på halvhög så det knatade vackert på i sådan takt att man inte behövde vara rädd för att trilla av, men hörselskydden var mer än guld värda… 😉

Moffa var ungefär lika gammal han också när han började köra cormicken. För att få ner kopplingen blir och blev det ibland till att ta ordentligt tag om ratten med armarna och pressa med benen. Det finns ju inget som heter kopplingsfritt, eller snabbväxlar på en sånhär, men å andra sidan går det mesta att lösa med svets och ståltråd 🙂

Små händer styr
Små händer styr

Den som har gott minne kanske kommer ihåg när jag ifjol berättade om när avgasröret plötsligt damp i backen… det var då det, pappa svetsade ihop det, så än så länge är det samma original, men duktigt svetsat 🙂

Juli – semester för en del …

Folk tycker kanske att juli betyder lata dagar och semester men här associerar jag det med mygg, brömsar – och flyghavre. Det är ett relativt modernt gissel som vi första gången upptäckte år 1977.  Jag minns att vi satt på ritaket (som vi förnyade) och undrade vad det var för fläck på åkern som såg annorlunda ut. Då visste man ännu inte hur eländigt det skulle bli. I så fall hade man besprutat åkern med något medel som tar kål på all växtlighet.

Men vi försökte många år plocka flyghavre varje sommar. Det värsta var att på den tiden hade vi elektriska ledningar över åkrarna och intressant nog kom det nya fläckar just under ledningarna. Fåglarna spred effektivt flyghavren. Den är så tuff att till och med en bit av en kärna kan gro och ett frö kan ligga upp till tio år i marken och ändå gro …

flyyghaavra_DSCN2754

Så vi förlorade och nu har jag varit tvungen att spruta mot flyghavre. Men det är ett dyrt medel så jag sprutar bara de värsta åkrarna och plockar resten. Nu ser jag att avsaknaden av sprutspår fått mej att lämna emellan så det finns strängar av flyghavre. Som jag tidigare skrev så skall sådd och sprutande organiseras om för att börja fungera igen.

Flyghavre måste bekämpas enligt lag och det är ett stort elände. Först kommer byråkraterna och stiftar lagar och sedan kommer firmorna och plockar stora pengar av oss för vi är så illa tvungna att bekämpa flyghavren. Inte kan jag påstå att jag gillar det inte.

På kvällen är det litet svalare men myggorna upptäckte mej genast. Det fanns en hel del att plocka fastän jag trodde att alla flyghavrefrön hade grott tidigt på grund av regnet i maj. Men icke. Det stack upp nya plantor som säkert inte var uppe då jag sprutade och då verkar inte medlet (det måste finnas blad).

Så det blir att gå flera gånger över åkrarna. Men det är lättare att plocka där vetet är glest för man måste hitta roten och få upp den. Annars sticker det upp nya skott som minsann hinner mogna ännu.

För övrigt är det vedarbete (och flisning) som gäller för att vi skall ha värme i vinter. Vi började bygga nytt vedlider för halva släkten. Det blir ändå kvar ved i skogen som bara ruttnar. Vi orkar inte bränna upp allting som inte går att sälja.

Flyghavreplockandet hör till de minst roliga jobben. Mycket hellre pulsar jag omkring i snö och kyla på vintern.

 

Kaffekokaren – kaputt – katastrof

Nä, nu vill det liksom inte gå som på Strömsö…

Först gick vattenvärmaren sönder, kallvatten får jag, så ingen nöd på torpet, men lite krepligare blev livet. Man får lite tänka till, billigt är det ju, men nog föredrar jag att kunna ställa mej under duschen och det kommer lagom varmt vatten, än att man först ska hämta ved, sen hetta upp 10 liter vatten, sen späda det med kallvatten tills det blir lagom och sen ösa, tvätta och blajska på. Jo, allt går och jo, visst har jag el och gas-spis, men veden är ändå billigast…

Sen kokade min kaffekokare inget kaffe en morgon. GGGGRRAAAAHHHHKATASTROF!!!!  Lampan lyste men kokaren va död. Den varken värmde eller bryggde något kaffe. Nåja, det gick ju att koka vatten i tekokaren och hälla genom kaffefiltret. Det går, men någon höjdare är det inte. Några dagar senare lånade jag en av mommos kaffekokare. Sen då…

Jo, potatis-vattenpumpen. Jag har en såndär liten rackare med tryckkärl som håller liv i en liten spridare. Bara för de lilla jag odlar nypotatis räcker det bra, man får flytta spridaren oftare bara. Men så mitt i allt en kväll så slutade den snurra. Det blev tyst, jag stod på vedbacken och hörde hur den surrade på, men mitt i allt blev det tyst. Det hade kommit vatten in i den. Alltså in i själva maskineriet. Jag vet inte varför, men jag trodde en vattenpump skulle tåla lite vatten på sej också, inte bara genom sej. Den har nu stått på tork några dagar på vedspisen i köket och jag har svettats och eldat, men nä, den vill vara kaputt. Fördelen har ju varit att jag kunnat göra två flugor i en smäll, varmvatten och torka maskin på samma gång.

Next… Slåtterkrossen…

Jag hade typ 2 ha att slå till torrhö hemma. Det har fått växa sej långt, så jag tar det till storbalar… Om det hålls torrväder, men när jag hade knappt 1/2 ha kvar att slå så hittade jag stenen jag så länge suttit och kikat efter och också många gånger tänkt att jag skulle ta bort. Nu är den borta, jag gröpa på ett bra tag med frontlastaren och gafflarna innan jag fick bort den, men nu är den borta… Men krossen fick sej en ordentlig törn… Small gjorde det. Skulle det ändå ha varit i en vanlig tallrik det small i, men det var tallriken längst in som fick sej. Det vikt och mosade på bra nog när det small. Drivningen kommer ner där också så, vad det riktigt har rustat om där vet jag i skrivande stund inte riktigt, jag fick kasta allt jag hade i händerna idag, och fara med Mathias över till Geta, han skall till simskola imorgon måndag, så det börjar vara tider på att fara. Medan jag är borta skulle pappa förbarma sej över slåtterkrossen och se om han skulle kunna smida ut allt tillbaka så man kan få slaget det sista också, eller om det blir att fara och söka delar, eller kanske till och med en annan…

Nu sitter jag och väntar på vad som komma skall. Det bästa kanske skulle vara att dra täcket över sej och kika fram nångång mot jul… Man blir så trött när allt man tar i rasar ihop… Men inte blir det väl bättre med det heller, bara att börja i någon ända och försöka streta på! Jag kan ju förvarna lite, nu är inte bästa läget att fråga hur det går, om man vill ha en solskenshistoria till svar … 😉

Katt på hett plåttak

Det är en berömd film från 1958  (med Elizabeth Taylor) men i det här fallet var det en riktig katt – vår lilla Skuttan – som höll mej sällskap på taket. Den är vild på att klättra men då den gav sej ut på plåttaket så höll det på att gå illa. Där hjälpte inte klorna. Jag hörde ett grymt oljud då den försökte få fäste utan att lyckas. Till sist kom den i alla fall snett nedåt till den del av taket som inte ännu hade plåt och sedan var det inga problem.

skuttan_garaasjtak_DSCN2729

Vi hade tur för vi fick upp alla plåtarna på ena sidan just före en ordentlig åskskur. Det har varit hyfsat väder med moln för det mesta. Och om det någon gång varit solsken så har man verkligen känt sej stekt – och så har plåten blänkt så man inte såg nånting.

Jag har borrat hål förrän jag skruvat plåten. Om man slår hål med pryl så blir det lätt gropar och taket börjar läcka. Kanske inte genast men då gummibrickorna blir gamla så tätar de inte mer. Därför skruvar jag också på vågorna – inte mellan dem. Borrspetsen börjar lätt vandra över plåten och därför skall man ge borrmaskinen en liten smäll så borren gör en liten grop förrän man börjar borra. Men det räcker med ett litet slag med handflatan så man inte gör onödigt stor grop i plåten. Det är viktigt att dra till skruvarna ordentligt för annars tätar inte brickan. Jag var tvungen att koppla bort momentet från skruvdragaren och köra på känsla. Men det gäller att inte dra grop i plåten.

Det går fort att sätta upp plåtarna men det gick en hel del tid och arbete med underlaget. I princip så tog jag bort det, satte undertaksplasten på takstolarna och slog samma underlag tillbaka. Men som vanligt kom det en hel del småreparationer som borde utföras då taket var borta. Jag måste också förlänga takstolarna tio centimeter på grund av plåtlängden. Det var bara bra för ändarna på takstolarna var litet ruttna. Huset är byggt 1945. Jag vill ha längre takutskott för regnvattnet strittar upp mot väggen och nedre delen av väggbräderna är  ruttna. Takrännor tänker jag i alla fall installera för att skydda väggarna ännu bättre.

Eftersom man inte skall visa felaktiga bilder så byter jag ut första plåtbilden mot nedanstående  som visar hur undertaket (plasten) ligger på takstolarna under underlaget (30×70 mm). Plåten är skruvad i varje underlag i skarvarna men med en meters mellanrum i varje våg – och i varje våg nere och uppe.

takunderlag_DSCN2727

Jag gillar att jobba med pannplåten som är tjock (0,6 mm) och relativt smal (81 cm).. Då kan man luta sej över sista plåten och skruva skarven.

Tanken var att lämna andra sidan av taket och börja plocka flyghavre men det blev blött i säden efter åskskuren. Jag har sprutat mot flyghavre men inte varenda fläck så det skall plockas i alla fall. Verkliga festen börjar nu – för alla myggor, brömsar och knott …