Bondbloggen – Sida 169

Tre dubbelt oho

Kvigan Isolde började närma sig sin beräknade kalvningsdag så det var dags för henne att flytta in till ladugården. Då hon hämtades från betet lade Antte märke till att hon såg ganska smal ut, inte så där rund som ett djur som ska kalva inom ett par veckor brukar göra. Juvret hade också lite fyllts, men inte helt och hållet.

Vi misstänkte att hon hade kalvat för tidigt, men då hon togs in syntes ingen kalv i hagen och Isolde själv stod och betade i all sköns ro bland med andra djuren. Det här var på eftermiddagen och följande morgon hade juvret fyllts betydligt, så våran praktikant åkte på nytt till hagen för att ännu en gång kolla om där fanns en kalv och visst fanns där det! (Första OHO!) En brun, väldigt spänstig och snabb liten kalv som sprang och gömde sig i skogen, så att Antte och praktikanten inte fick syn på den på nytt. Jag tog bilen och åkte dit för att hjälpa till och där låg kalven in på betet bredvid vägen.

Kalven Kalle fick skjuts hem och direkt var han fast i spenen och Isolde var nöjd att få kalven till sig igen. Var han fanns när Isolde kom hem vet vi inte ännu heller, någonstans låg han och tryckte så att ingen fick syn på honom.

Följande dag åkte praktikanten igen mot betet för att börja fixa på ett annat stängsel och då kom andra OHO! En kalv till. Den var också brun, väldigt spänstig och lika snabb som sin bror. Kalle-Kakkonen fick också han skjuts hem och var helt förståeligt hungrig, men annars i gott skick. Att en kviga får tvillingar är så vitt jag vet ganska ovanligt, men det tycks hända ibland. Det förklarar varför Isolde hade kalvat nästan ett par veckor i förtid. Båda pojkarna växer och mår bra och har inte tagit någon som helst skada från sitt ”äventyr”. 🙂

Tredje OHO, kom i förrgår då vi fick meddelande om att avelsfirman är intresserad av Kalle och Kalle-Kakkonen och därmed satte jag igår i posten ett hårprov för genomtestande. Kanske vi får säga OHO! ännu en fjärde och femte gång? 😉

Nästa skörd

Då har vi kommit igång med andra skörden.Likasom med första skörden blev det att börja lite tidigare än räknat eftersom vi inte fått just något regn alls den senaste tiden. Gräset har förstås lidit av det och nu var det bara att börja ta omkull före det helt och hållet torkar bort.

Blålucernen har däremot igen visat att den klarar av också torra förhållanden tack vare sina långa och djupgående rötter. Bilden nedan är lite missvisande i sina proportioner eftersom det är en av våra dexters som var på rymmen, men nog ser man att lucernen har växt och mår bra.

Även helsädsensilaget har gett en bra skörd.

Trots att mängden foder inte är vad det kunde vara, så får vi lov att komma ihåg att det nog kunde vara betydligt värre. Dessutom blir andra skörden borttagen i så pass god tid att vallarna, med lite hjälp ovanifrån i form av regn, har tid att ta sig och ge en riktigt bra tredje skörd senare i höst.

Brun utan sol

Fast jag är mycket ute i solen blir jag nästan inte brun. Jag är sån, min hy tycker inte om solen och jag kan lätt bränna mej. Därför aktar jag mej också för solens vassa strålar och har gärna på mej en tunn långärmad skjorta istället för ett linne. Men visst går även jag med shorts och linne när temperaturen knallar iväg uppåt.

Någonting som jag aldrig riktigt förstått mej på, men som nu även jag prövat är detta med ”brun utan sol”. Uj uj så fin jag vart om benen, men kanske blev det lite väl ojämnt. Man kanske skulle gnida in klickarna med kräm lite bättre, men se det fanns inte riktigt tid till det då. Inte vet jag om jag var stressad… kanske mer åt de arga hållet… Lite som Emils pappa ”den förste som kommer nu, den dräper jag!” Som tur var kom det ingen, och det smiskismaskade på mer och mer brun utan sol tills alla bagglammen fått sitt maskmedel. För det var så det gick till… Jag har bagglammen att tacka för en ny produkt att vidareutveckla till en storsäljare 😉 Nästan varje bagglamm jag skulle ge maskmedel och öppnade munnen på var inte alls av den åsikten att det behövdes, dom sparkade, stretade och strittade skit på mej med sina klövar. Sen gneds det sakta ut till ett ojämnt brun-utan-sol resultat.

Lite knasig bild, och resultatet var brunare och fulare än på bilden, men man ser ändå lite vart det barkar iväg med den 100% naturliga brun utan sol ”krämen” …

Ja, snyggt är det inte, men fördelen med den här varianten av brun utan sol är att det försvinner bra i duschen 😉

Nu fick jag nog……

…..av däcksreparationerna.

Radodlingsframdäcken börjar vara avskrivna och uppnötta och det har gett sig till känna de två senaste somrarna. Stommen har gett vika och det sliter på innerslangen med punktering som följd. Klarade mig undan med ett par reparationer i fjol men i år började det bli lite väl ofta som luften gick. När jag höll på med fjärde lappningen för sommaren konstaterade jag att nu hjälper det inte annat än att öppna plånboken och skaffa nya framdäck. I och med att storleken på fälgen är 28″ och centrumdisken på traktorn är 24″ så fordras det en anpassningsfläns vilket medförde en 3 veckors leveranstid. Vilket förstås innebar ytterligare två lappningar under tiden 🙁

Nu börjar jag ju ha vanan inne så reparationen började gå på en halvtimme ungefär men ändå lite frustrerande då arbete finns att göra. Och sen är det ju inte alltid som luften går vid garagedörren heller och vid några tillfällen har jag fått byta till breddäcken på vägen eller åkern för att få traktorn flyttad i väntan på reparation.

Sen är det bara att konstatera att däck är en väsentlig detalj på en traktor……. traktorn blev nu kanske inte som ny men ändå betydligt trevligare att köra 🙂

Nedan lite bilder från varmansdäckverkstan:

Stå och se på

Ja, det är bara att vänja sej vid att stå bredvid och se på

Här vänder Mathias hö med moffas mc cormick. Han är ju bevars 6 år, så nog är det på tiden att han får börja köra själv, dock med ett vakande öga naturligtvis och inte ensam. Även om han först försökte skicka mej att köra Jonte och hämta balmaskinen och börja bala medan han skulle fixa vändandet… men se det gick inte, höet vändes första gången, så jag förklarade att det nog inte var tillräckligt torrt ännu för att balas, och på det viset fick jag följa med… bara jag inte störde… Så sagt och gjort, jag stod bredvid och höll ett vakande öga på det hela och höll lite i honom och mej. Växeln var låg och gasen på halvhög så det knatade vackert på i sådan takt att man inte behövde vara rädd för att trilla av, men hörselskydden var mer än guld värda… 😉

Moffa var ungefär lika gammal han också när han började köra cormicken. För att få ner kopplingen blir och blev det ibland till att ta ordentligt tag om ratten med armarna och pressa med benen. Det finns ju inget som heter kopplingsfritt, eller snabbväxlar på en sånhär, men å andra sidan går det mesta att lösa med svets och ståltråd 🙂

Den som har gott minne kanske kommer ihåg när jag ifjol berättade om när avgasröret plötsligt damp i backen… det var då det, pappa svetsade ihop det, så än så länge är det samma original, men duktigt svetsat 🙂

Juli – semester för en del …

Folk tycker kanske att juli betyder lata dagar och semester men här associerar jag det med mygg, brömsar – och flyghavre. Det är ett relativt modernt gissel som vi första gången upptäckte år 1977. Jag minns att vi satt på ritaket (som vi förnyade) och undrade vad det var för fläck på åkern som såg annorlunda ut. Då visste man ännu inte hur eländigt det skulle bli. I så fall hade man besprutat åkern med något medel som tar kål på all växtlighet.

Men vi försökte många år plocka flyghavre varje sommar. Det värsta var att på den tiden hade vi elektriska ledningar över åkrarna och intressant nog kom det nya fläckar just under ledningarna. Fåglarna spred effektivt flyghavren. Den är så tuff att till och med en bit av en kärna kan gro och ett frö kan ligga upp till tio år i marken och ändå gro …

Så vi förlorade och nu har jag varit tvungen att spruta mot flyghavre. Men det är ett dyrt medel så jag sprutar bara de värsta åkrarna och plockar resten. Nu ser jag att avsaknaden av sprutspår fått mej att lämna emellan så det finns strängar av flyghavre. Som jag tidigare skrev så skall sådd och sprutande organiseras om för att börja fungera igen.

Flyghavre måste bekämpas enligt lag och det är ett stort elände. Först kommer byråkraterna och stiftar lagar och sedan kommer firmorna och plockar stora pengar av oss för vi är så illa tvungna att bekämpa flyghavren. Inte kan jag påstå att jag gillar det inte.

På kvällen är det litet svalare men myggorna upptäckte mej genast. Det fanns en hel del att plocka fastän jag trodde att alla flyghavrefrön hade grott tidigt på grund av regnet i maj. Men icke. Det stack upp nya plantor som säkert inte var uppe då jag sprutade och då verkar inte medlet (det måste finnas blad).

Så det blir att gå flera gånger över åkrarna. Men det är lättare att plocka där vetet är glest för man måste hitta roten och få upp den. Annars sticker det upp nya skott som minsann hinner mogna ännu.

För övrigt är det vedarbete (och flisning) som gäller för att vi skall ha värme i vinter. Vi började bygga nytt vedlider för halva släkten. Det blir ändå kvar ved i skogen som bara ruttnar. Vi orkar inte bränna upp allting som inte går att sälja.

Flyghavreplockandet hör till de minst roliga jobben. Mycket hellre pulsar jag omkring i snö och kyla på vintern.