Bondbloggen – Sida 174

De e ju vår!

Betesplanering, sortera får och släppa ut i små omgångar, klippa de sista som ännu dras med vinterullen, sladda, harva, så, välta min lilla ha, ely-central-damer på besök, klippa gräsmattan, bottenmåla båtar, vara på talko, olja utemöbler, sätta potatis, dra fiberduk, sätta lök, flytta får, 5 mm regn, plocka sten, gödsla vallar, gå på fysioterapi, plantera tomater åt mommo och åt mej själv, fräsa, skruva nytt dörrlås på valle, rusta fårkörar vagnen och så det här vardagliga vanliga, tvätta fönster, byka, diska, äta…

Ja, man kan ju också helt kort säga att det är vår.

Med det här vill jag absolut inte sparka någon i baken på något vis, men ibland när man träffar bekanta och dom frågar: nåå… hur e de? Så svarar jag ofta att: janå, huvudet högst och de e ju vår! Och skenar vidare… Endel står kvar som frågetecken och funderar, andra förstår precis hur jag menar. 🙂

Livat på landet

Nu börjar vi hämta oss litet efter teatern, skogsarbetet och vårsådden så nu blir det fart på föreningarna. Vi hade vårstädning på gamla folkskolan i torsdags och nästa onsdag börjar studiegruppen i Beprövat byggande. Under veckoslutet har det varit full rulle med hela släkten. Brorsan sågade bräder, pojken rev i Ribackhuset som de bygger om och mågen skruvade sönder den gamla JF-tröskan så vi skall kunna bygga vedlider. Och så satte vi potatis. Jag fick ledigt fråm det för det fanns alldeles tillräckligt med barn och barnbarn.

Livet på landet är litet tvärtom mot staden. Veckosluten är livliga liksom sommaren. Då har man absolut inte tid att ta ledigt. Förstås kan man välja: Vill man skruva takplåtar i januari så kan man ta ledigt på sommaren. Det är kanske ett dåligt exempel för att sitta på plåttak i sommarhettan är inte ett dyft bättre än januarikölden.

Det händer så mycket att det är allvarlig brist på veckoslut – och till och med sommardagar. Nu förbereder vi årsmötet för Gamla folkskolans vänner i juni och vill gärna visa upp den (delvis) renoverade skolan. Under sommaren kommer praktiskt arbete på huset att varvas med studiegruppen kring Beprövat byggande. Det är alltså fråga om material och metoder som använts (med framgång) i minst 60 år. Vi har ju också erfarenhet av plastbyggande i snart 50 år men det är mindre framgångsrikt. Hälften av alla skolor dras med mögelproblem – fast det gäller inte gamla folkskolan som byggdes 1899.

Då vi rev bort spånskivorna i gamla lärarbostadens arbetsrum så var stockarna som nya. Det spred sej till och med en doft av tallkåda i rummet. Det här är hus som lever och andas. Det ställer krav på material och metoder men knappast mer än plastinsvepta lådor med mekanisk ventilation där man inte ens får öppna fönstret för då störs ventilationens känsliga balans. De här husen är byggda att ställas kalla någon vinter. I ett hus med fuktspärr måste det alltid vara varmare inomhus för annars kondenseras fukten på fel sida om fuktspärren – inne i isoleringen.

Snart är det skolavslutning och i juni hembygdsdagar och möten och snart skall johanni firas på Leikanlindån. Där har festen delvis flyttat till uppsättandet av johannistandjin (midsommarstången) och hela familjen är ofta med på dagen då vi pryder och sätter upp den.

Mellan verserna skall det byggas och dikas (förrän leran blir torr och stenhård) och så småningom skall ogräset sprutas. Fjolåret var rena katastrofen också ifråga om kvickrotens bekämpning. Det blev så sent att det inte hade effekt alls. Vissa åkrar har granngröna fläckar redan men inte blir man glad över dessa inte.

Ska det här nu vara något att ha?

Har den gångna veckan haft en demonstrationstraktor på gården för utvärdering. Tyvärr blev det lite ont om tid för testning av alla funktioner och finesser, instruktionsboken är också ganska tjock och den borde man ju förstås läsa igenom om man skall få ut allt av maskinen. Hur som helst så har jag i alla fall hunnit plöja och harva ett tiotal timmar med traktorn. Demomaskin har också frontlastare men tyvärr följde inga redskap med och mina har annat fäste så dem kunde jag inte använda.

Traktorn är av New Hollands nya T5 serie som ersätter 5000 -serien och denna har 95 hk effekt. Mina intryck så här långt är bland annat att jag tycker motorn känns stark och seg trots den blygsamma storleken (3,4L). Den drar bra också på låga varv vilket jag tycker om då jag oftast kör vändtegsuppgifterna kopplingsfritt vid plöjningen och då behöver man kunna sänka hastigheten tillräckligt för att hinna sköta hydraulfunktioner vid markeringsfåran. Hytten är tyst och AC:n håller jämn och behaglig temperatur, men det är trångt runt sitsen och svårt att nå t.ex. handbromsen om armstödet är nedfällt. Spaken för val av kraftutagshastighet slår jag också armbågen i varje gång jag vänder mig om för att titta bakåt de gånger jag kör med vänstra hjulen i plogfåran -jag brukar turvis vända mig åt vänster och höger för att undvika nackspärr när jag växelplöjer. Förstår inte varför spaken måste placeras så nära, det är ju inte ofta som man växlar kraftuttagshastighet under körning, på min gamla Fiatagri väljer jag hastighet på utsidan i samband med tillkoppling av kraftöverföringsaxeln.

Nåväl, det börjar bli sent och det är också en dag i morgon men jag kan återkomma med ytterligare synpunkter och kommentarer om det intresserar………

Från för vått …..

….till för torrt på några dagar.

Om nu fjolåret blev året utan sommar, som vissa uttryckte sig i höstas, så ser det här året ut att bli året utan vår. Vintern höll i sig länge men sen när värmen äntligen kom så kom den med besked, dagar med temperaturer kring 25 grader i medlet av maj är man kanske inte bortskämd med men framförallt så har nätterna också varit ovanligt varma. Tidigare år med varma soliga dagar brukar man få tampas med nattfrost på nätterna men så har det inte varit i år, hittills skall man kanske tillägga för nattfrosterna brukar allmänt hemsöka oss fram till och med andra veckan i juni och sporadiskt hela sommaren.

Tjälen höll jorden fuktig fram till morsdag men sen vart efter den släppte greppet torkade jorden väldigt snabbt i det soliga och relativt blåsiga vädret. Så om årets vårbruksstart kanske var en knapp vecka senare än vad den varit de senaste åren så har jag nu tack vare det stabila vädret avancerat så att jag ligger några dagar före med planteringarna av grönsakerna. Har nu vid de här laget alla morötter och palsternackor sådda och även all huvudkål planterad, löken håller vi på med som bäst. Hade egentligen planerat sätta löken innan kålen men då kålplantorna hotade växa förbi optimal planteringsstorlek blev jag tvungen att sätta ut dem före löken som ju lättare kan tuktas till lämplig längd.

Optimala läget för fukt i ytjorden börjar vara förbi – förutom på de fält med oplöjd stubb där fukten bättre bibehålls under de skyddande halmresterna – därför har jag också varit tvungen att bevattna de nyplanterade sallatsplantorna trots att fukt nog fortfarande finns tillgänglig på djupet men det tar ju några dagar för plantornas rötter att nå dit.

Har en gammal kabeltrumma som jag med hjälp av skogskransrotatorn brukar använda för upprullning av bevattningsslangarna, den har nu blivit så pass rutten attt jag blev tvungen att försöka få dem flyttade på annat sätt. Gick relativt bra så här också med hjälp av rymlig skördevagn.. — Har en gammal kabeltrumma som jag med hjälp av skogskransrotatorn brukar använda för upprullning av bevattningsslangarna, den har nu blivit så pass rutten att jag blev tvungen att försöka få dem flyttade på annat sätt. Gick relativt bra så här också med hjälp av rymlig skördevagn..

Med många händers hjälp är det lätt att dra ut några hundra meter slang 🙂

Innan dagen är slut har pumpen installerats och spridarna monterats till glädje åt de törstande sallatsplantorna.

Spannmålssådden……

…..har jag ännu inte inlett trots de fina förhållandena. Orsaken är avsaknaden av såmaskin – min såmaskin (liksom flera andra maskiner) blev ju förstörd i branden för snart tre år sen – och en ny har jag ännu inte skaffat. Jag resonerade som så att det kanske skulle vara lättare att få tag på de vanligare jordbruksredskapen i grannskapet än de specialmaskiner som jag behöver i grönsaksodlingen och därför prioriterat anskaffandet av dem. Maskinerna är dyra och försäkringsersättningen så gott som obefintlig då maskinerna trots gott bruksvärde fått något år på nacken. I och med att vårbruksstarten blev sen och arealerna vuxit för dem som brukar dela med sig av kapaciteten så har jag ännu inte kommit igång. Nu ser det i alla fall ut som om det kommer att frigöras lite maskiner till nästa vecka så månne inte det ordnar sig, jag skall försöka hinna förbereda åkrarna nu över veckoslutet. Trots att det borde finnas överlopps maskinkapacitet så är den inte tillgänglig de år då vädret strular till sig så nog får jag väl lov att se mig om efter en egen maskin. Och visst har jag skummat igenom maskinannonserna under de senaste åren men ändå inte hittat någon som jag gillat till lämpligt pris.

Nya gener

För en tid sedan fick vi meddelande om att vår tjurpojke Allan hade blivit godkänd som semintjur. Allan hade redan hunnit växa till sig en hel del p.g.a. att hans genomtest drog ut på tiden. Först misstänktes det att han var en tvillinghalva, vilket var praktisktaget omöjligt eftersom han hade kommit till från en emryoöverföring. Vid den följande resultatkörningen var hans prov inte heller med, eftersom det blivit lite oklart vem som skulle ha meddelat och åt vem om det att han inte var en tvilling…

Nå, huvudsaken är att han fick sitt genomvärde och han godkändes. Vad hans genomiska avelsvärde är vet vi inte, det kommer fram sedan då han används. Jag skriver mera om det genomiska värdet i ett senare inlägg, men så där i korthet betyder det att man från djurens gener (via blodprov eller slemhinneprov) kan förutspå hurudana egenskaoer djuret nedärver till sina avkommor.

Allan kom alltså till via en embryoöverföring och så där i teorin är han inte vår ”egen” tjur. Han är i själva verket hem ifrån en gård i Danmark, men är alltså född här hos oss. Hans namn blev också lite modofierat eftersom Allan redan var upptaget och då han flyttade från oss fick han det lite franskaklingande namnet Solsögård Alavire Alan 🙂

Förövrigt skrev jag för några år sedan om vår andra tjur Robert som då hade antagits till semintjur. Han lever och mår bra än i dag, någon massproducent av avkommor har han dock inte blivit eftersom hans avelsvärde inte är tillräckligt högt. Han har dock en hel del bra egenskaper och hör till de bästa avkommor hans far har i seminanvändning i Finland och därmed blev Robert antagen till brukslistans avdelning för specialtjurar 🙂

Maskinkombination

Vårbruket är lite långsamt i starten och när det ändå fanns tid passade vi i slutet av förra veckan på att testa en maskinkombination jag velat få i marken ett bra tag. Jag äger en tallriksharv tillsammans med grannen Stefan och den har trepunktslyft baktill. I skogen står också en gammal frontharv som blev arbetslös häromåret. Om man vänder pinnarna på den kunde den bli en rätt intressant efterharv till tallriksharven. På fredagen hängde vi på harven på harven (!) , drog lite hydraulslangar och testkörde ett par hektar som torkat upp någorlunda. Resultatet var inte illa. Kombinationen gick tungt som bara den och min traktor var definitivt i mindre laget, men bearbetningsresultatet blev rätt bra. Betydligt jämnare än när man kör med enbart tallriksharven. Månne inte efterharven får hänga med då och då i framtiden också. Dessutom passar de två harvarna ihop rent estetiskt också, de är båda ungefär lika rostiga och bleka i färgen. Det är viktigt att tänka på helhetsintrycket.