Bondbloggen – Sida 195

Huvudet hit och fötterna dit…

Jaha, så skulle man då ha velat skicka huvudet på möte och fötterna till Nyland…

Som vanligt när man går och anmäler sej till någonting så kör det ihop sej. Det är nämligen som så att imorgon fredag den 30 november, håller Finska hushållningssällskapet och Åbolands svenska lantbruksproducentförbund höstmöte, och till lika 75 års jubileum i form av ett seminarium på Framnäs i Nagu. Så mycket närmare än så kommer knappast någon sån här tillställning och det skulle vara så roligt att fara och höra på vad alla fina föreläsare och festtalare har att säga. Och träffa bekanta naturligtvis. Så jag anmälde mej. Syster lovade vara barnvakt och jag har inget som står på akutlistan … …. Jag antog och trodde att jag skulle ha hunnit hämta mitt rökta kött från rökeriet i Ekenäs tidigare i veckan, men så nej. Temperaturer är till för att noga hållas reda på innan det går att packa köttet i vacum, så på rökeriet meddelade de att på onsdag var köttet ännu någon grad för varmt för att kunna packas, så nu blev det så att : ”-på torsdag packas det och på fredag får du hämta det.” Jahaja, och jag som har gått och anmält mej till baluttan på Framnäs. Jag svor en liten stund för mej själv. Jag vet ju att dom inte kan ha mitt kött där i lådorna någon extra tid. Det är fort in och fort ut som gäller. Där är det också säsong nu. Hösten är också köttrökandets tid.

Jag kollade väderleken… fredag – storm och gorm och 10mm nederbörd. Inget väder att ge sej ut i, med bil i 6 timmar, och så hade jag anmält mej till mötet…

Skrot och mårr.

Men, jag hade ett litet kort kvar på handen att spela. Jag har halva släkten i nyland då pappa är därifrån, så jag drog ett kort och ringde farbror gufar och gumor och bad om hjälp. Saker och ting löste sej med en gång, 1000- tack för det, snälla gumor! Nu hoppas jag på mindre storm och gorm till lördagen så kan jag hämta köttet från nyland då istället. På söndagen lovas det riktigt bra väder, men då är det ju första advent och jag skall ha det rökta köttet hemma till försäljning. Dessutom har jag lovat Yttarstholmarena att koka risgrynsgröt den dagen. 🙂

Smarrigt ensilage

Antingen så är det gott…

Eller så är det inte det…

Det är skillnad på ensilage och ensilage, och vilken sort som är godare än den andra behöver man inte vara stjärnfysiker för att räkna ut…

På ena sidan är det ensilage från fjolårets lite fuktigare balar, inte sådär jättesmarrigt… Men helt ok i kvalitet. På den andra sidan är det ensilage från en av årets balar. Mycket godare! 🙂

Ponnyna VET att det finns gotta innanför ensilageplasten och kan lätt gnaga hål på en bal. Fåren är inte riktigt lika smarta och så får de inte riktigt tag med tänderna om de smällrunda balarna med sina tänder. Det har hänt att fåren på egen hand fått hål på balar också, så därför har jag alla balar inne i en egen hage inne i fårhushagen. Nu hade jag (småkorkad som jag var) lämnat grinden in till ”bollhavet” öppen, kom ju inte ihåg att ponnyna också var inne i fårhushagen och så simsalabim så hade de gnagat hål på 6-7 av årets balar. Vartefter som ponnyna gnager hål på balarna tränger sej fåren dit och ponnyn får gå på nästa bal… Därför måste jag börja ge några av årets balar åt fåren redan nu fast jag har rätt mycket kvar från ifjol. Hål på en bal, betyder en förstörd bal med tiden. Ännu hade det inte börjat hända någonting i dem, men med tiden blir balarna till ena enda stora mögelbollar som inte duger till alls.

Att det blev av ena sorten på ena bordet och andra sorten på andra bordet tänkte jag inte på när jag var uppe på vinden och kastade ner. När jag sen hade delat ut allt där nere och såg hur tokigt som det blev fick jag lov att gå upp och kasta ner lite gott ensilage till, så att det andra bordet också skulle få någon besökare.

Morotsplockning på slutrakan?

Morotsplockningen fortsätter ännu en dag eller kanske två, vi får se hur pass kallt det blir på tisdag. En hel del har vi i alla fall fått plockat tack vare hjälp av vänner och bekanta samt av dem som hörsammat självplockserbjudandet.

Att tillgången på närproducerade morötter också oroar kommunledningen till den grad att kommunstyrelsens ordförande sällade sig till plockarskaran idag hade jag kanske inte väntat mig 🙂 Självplockserbjudandet har i alla fall lockat ut folk med olika bakgrund och det är ju inte illa det heller….. att få ta del av vardagen på åkern menar jag.

WP_001667 — Kaffet smakar nog bra på åkern en dylik dag då naturen på nåt vis håller andan, så lugnt och stilla som det var idag är det sällan……..

35 cent?

JA! Man måste ju vara optimist ändå! 35 cent är väl helt ok ändå för ett kilo lök. Eller?

Det skall i alla fall till ett antal ton för att man skall få någonting alls. I år har Matte lyckats hyggligt med löken, det har kommit vatten så några större utgifter på bevattning har ju inte funnits, men när det finns mycket av någonting dumpas priset. Finns det lite av någonting är prisbilden en annan.

Själv har jag den lyckan att jag får välja vilket lökhuvud jag vill av X antal 1000 🙂

Det här är lagerlök. Den har Mats i sitt lager, han torkar på den tills den blir torr och sen när det blir dags, körs den till grossisten.

Lagerlök, ja, finns det annat kanske någon undrar… Ibland undrar jag också… Det finns … brukar finnas, två sorters lök, lagerlök och grönlök, eller tidig lök kan vi kanske kalla den, kärt barn har som bekant många namn. Vad skiljer dessa lökar åt?

Jo, tidiga löken sätts tidigt, så fort man vågar sej ut på åkern med traktorn och jorden reder sej, och så är den tidigare lökens sättlök oftast större. Den skördas också tidigare och körs direkt efter upptagning till grossisten. Lagerlöken är mindre, sätts senare och så är prisbilden för de två också olika. Dessutom är det en hel djungel av sättlökspriser inom de två ”kategorierna”, beroende på sorter, storlekar osv….

Försäljningspriset på den tidigare löken är bättre än priset på lagerlöken. Normalt i alla fall… Den tidiga löken får man betalt för datum 25 i den månaden som är efter månaden man levererat… Rörigt? – JA!

Men när får man betalt för lagerlöken då? Den håller de flesta i lager hemma och levererar efterhand längs vintern och utbetalningen får man i typ maj, (kanske?) då är redan nästa års lök i jorden… Så från det att man sätter löken tills att man får betalt för den är det drygt ett år… Om man får leverera all lök vill säga. Finns exempel på jordbrukare som inte fått sin lök levererad innan följande års tidiga lök börjar finnas och då är den gamla löken ”inte önskvärd” och får helt enkelt köras till skogs!

Slugt? – Nej!

Men sånt händer, tro det eller ej…

Historien upprepar sig.

Vill ju inte späda på de pessimistiska ekonomiska framtidsutsikterna men tycker mig skönja samma utveckling som inom jordbruket i andra branscher nu.

-Hörde nämligen för en tid sen att fackföreningarna meddelade intresse att påbörja förhandlingarna om nya arbetsavtal, antagligen för att i tid anpassa lönerna till en lägre nivå och på så vis rädda arbetsplatserna. För det var väl det som avsågs?

-Resebranschen har ju internationell karaktär och där verkar nu arbetstagarna förstå att anpassning till en lägre lönenivå är en dellösning i att bibehålla arbetsplatserna, för det är väl så man skall tolka överenskommelsen med SAS?

Vad gäller lönesänkningar så har ju vi bönder återigen gått i första ledet, vår lönesänkning genomfördes ju redan 1995 då vi gick med i EG. Produktpriserna sjönk ordentligt, på många produkter uppskattningsvis 30-50%. Visst fick vi ju lite stöd som delkompensation men den övriga kompenseringen som skulle komma via lägre pris på insatsmedlen uteblev, det tror jag nog att de flesta insett.

Så joo, historien upprepar sig……. i medeltida krig och schackspel offrades ju bönderna till först. Kanske har nu turen kommit till ”hästarna” ”tornen” och ”löparna”? Vem vet kanske en allmän anpassning till lägre lönenivåer kan resultera i att löftena om lägre priser på insatsmedlen infrias? Eller har schackbrädets kung och drottning ersatts av andra ”pjäser” som skall försvaras?

Dylikt kan man ju filosofera om när man plockar morötter en gråmulen novemberdag och behöver lite omväxling bland tankarna i hjärnkontoret som annars mest kretsar kring planering inför nästa säsong……..

Ornitolåga kunskaper

För ett par veckor sedan var jag tvungen att ta en promenad långt ut på en åker. Mitt ute på Yttermarkslätten är ju utsikten ganska milsvid och när man vandrar ser man mer än från traktorn. Efter ett tag fastnade ögonen på en silhuett som avteckande sig mot gårdarna i Standkärret, gårdsgruppen andra sidan slätten. Jag noterade en buske som jag aldrig tänkt på förut. I mitt stilla sinne funderade jag på att det faktiskt var lite konstigt att jag aldrig tidigare tänkt på att det fanns en buske på åkern som såg ut precis som siluetten på en sittande örn.

Efter ett litet tag bredde busken ut ett par enorma vingar och lyfte iväg, på håll såg det ut som när ett passagerarflygplan startar. Det var helt enkelt stort. Så då hade man alltså sett en örn på hemsoporna, åter en avbockning i livets bok. Jag besitter nämligen ett ohanterbart fågelintresse. Jag gillar fåglar, tittar på fåglar, men kan absolut ingenting om dom. Dock måste detta ha varit en örn eftersom ormvråken jag blivit smått bekant med under åren på slätten var som en sparv i jämförelse.

Dock blir hela denna iakttagelse en smula ambivalent, jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig. Jag är nämligen svårt imponerad av våra stora rovdjur och tycker det är ashäftigt att ha örn i knutarna. Däremot är det inte speciellt kul att våra katter ofta håller till på nästan samma ställe om dagarna. Oavsett hur mycket jag än gillar örnar och stora rovfåglar så har jag inte det minsta intresse av att någon av våra frassar skall sluta sina dagar som örngott. Så egentligen vet jag inte vad jag tycker.

Detta är visserligen ett tag sen nu så kanske den bara var på genomresa. Det skulle kanske vara bäst så