Bondbloggen – Sida 199

Snöslask?

Vad det än kommer där borta så tänker inte jag möta ”dedär” minerna imorgon morgon…

Kan får se sura ut?

Ja, de kan dom! Dom kan se riktigt sura ut! Örona snett bakåt och sneda blängande ögon brukar man möta på morgonen efter första snöslasket. Jag har hunnit klippa de tackorna som går med bagge. Det gjorde jag för ca 2 veckor sen. Sent eller tidigt? Ingen aning, jag gjorde det när jag hann. Kvar att klippa är alla lamm som inte ska till slakt, men det är samma med det, man får göra det när man hinner. Bara det inte blir för kallt, då får det vara till våren. Ingen bra lösning om det blir så, men när man måste prioritera, så kan det hända att det måste bli så.

Men nu utlovas det slask tills imorgon, vet ju inte om det kommer snöblandat alls, men enligt väderprognoserna, och sikten västerut, så ser det ”lovande” ut. Temperaturmätaren står på 1,1 grader plus klockan 20.30… Hmm…

Viktigast var att få in de klippta tackorna. Men för att få in dem, utan att de blandar ihop sej med alla lammen, så måste jag också få in dem. Trångt sku det att komma bli, men vad gör man?

Det handlar bara om någon natt, eventuellt nån dag, och tills imorgon eftermiddag är planen att kunna släppa ut dem alla igen, eller lördag förmiddag. Jag har inte fått slaktat så mycket ännu, så för tillfället är fårhuset proppat när alla skall in, men det ska det bli bot på småningom.

I väntan på sin tur stod tackorna vid stängslet och gapade allt vad de orkade, precis som om de visste att de också snart skulle få komma in. Visste dom att det kommer att bli skitväder?

Hur som helst så var de inte alltför avigt inställda till att få komma in när jag öppnade grinden, det var full galopp, raka spåret in. Inne väntade ensilage, trångt vid matbordet, men som sagt, det är bara för natten… Förhoppningsvis i alla fall! Annars blir det att trolla fram en plan B…

Ute på betet har de en gammal ria som de kan gå in i, men då blir det värre trångt där, än vad det blir i fårhusets ena fålla.

Väl inne kom Anne och Viktoria och ”tackade”.

Medan de andra trängdes vid foderbordet kom de stegande och tryckte sej emot mina ben.

Teater

Å vad gör man sen då? Regn alla dagar. ”The botten is nådd” sjunger Timbuktu, nånstans där börjar väl humöret på vädret befinna sej. Ändå visar sej vädret idag sej från den bättre sidan, plattstillt, uppehåll och en grad på plus för tillfället. Längre inåt land har det nog varit kallare. Efter att ha varit en sväng in på facebook och se vad vänner och bekanta har för statusuppdateringar kan jag konstatera att vi har rätt varmt här ute på holmen. Vattnet värmer. Att se på väderkartorna blir man inte direkt överlycklig av, storm och gorm är att vänta de kommande dagarna, eventuellt lite snö också… Det kommer inte fåren att tycka om…

Vad göra? Lägga sej ner och böla hjälper inte mycket, bara att knata på och försöka hitta lite ljusglimtar i vardagen. En ljusglimt var när jag här om dagen var kulturell. Jo, stjälp inte omkull, jag var och såg HAIR på Åbo svenska teater. Det händer sej verkligen inte alltför ofta att jag är på teater, men när jag väl är tycker jag det är vansinnigt kul och lovar lite för mej själv, att det här, det måste jag göra oftare! Men inte vill det bli av. Varför man inte kommer sej iväg har väl fler orsaker. Att jag kom mej iväg den här gången var för att föreningen Kirjais och sommaröbygdens utveckling r.f. ordnade det hela. Det var bara att säga, ja, jag kommer med, så fick jag sen biljetten i handen när jag kom till teatern och samåkning ordnades så inte alla behövde ta egen bil. Smidigt. Det är lösenordet för att få mej med på något gulej, smidigt ska det va, annars får det va.

Fart och fläng, folk och skumpa. En och en halv timme från teatern, staden ljus och liv skulle jag hem och det var kolsvart och regnade. Snurran startade ändå snällt och Mathias som inte var med på teater utan fick vara hos barnvakt under tiden, var rätt nöjd där han satt på sin lilla skumgummibit och gav order om att jag inte skulle köra så hårt då det var mörkt. Hem kom vi i alla fall, snudd på genomsura, men vad gjorde det, vi va ju hemma 🙂

Kål och dikeskörning

Mats har kinakålen inne. 🙂

Det blev snudd på fullt i lagret och kålen ser fin ut, alltid något att glädjas åt. Det krävdes trippelmontage med tossor på lillvalle för att Mats skulle våga sej efter en del av kålhäckarna. Han körde fast i kållandet också, med ”tomma” traktorn sa det nästan plopp så satt den där, med träck och jord upp över däcken. Två grävmaskiner krävdes innan den var därifrån. En att dra och en att hålla i med så inte det skulle bära av ikull. Det optimala skulle ha varit svävare, men… ja, det är ju som det är med det också.

Men in kom kålen och när han skulle köra in häckar fick han hjälp…

Så fort det brummar i någon knut kan man nästan vara säker på att det står en liten kille och visar om man skall köra fram, bak, höja, sänka, osv… Koncentrationen är på topp för både far och son när kålhäckarna ska stuvas 🙂

Det är ett lite extra program att ha en liten kille med sej, men tänk vad man lär sej i den åldern, och det speglar sej i de vardagliga lekarna…

Efter att i veckotal hört och sett hur Mats gång på gång kört fast sej på ett eller annat sätt, så ”råååkade” det sej ju att Mathias också fastnade med sin bil i diket på vägen upp till fårhuset. Naturligtvis hjälpte det inte att ta tramptraktorn till hjälp, utan grävskopan och lilla blåa traktorn behövdes också för att dra upp bilen. Men inte kunde han köra alla maskiner själv, utan mamma fick lov att övertalas att komma med och köra, innan problemet var löst.

Frostnatt.

Så var den här då den första egentliga frostnatten, väntad men ändå inte. Vi skriver ju 20 oktober så vi får väl konstatera att vi klarat oss länge i höst, minst en månad längre än normalt skule jag vilja påstå utan desto vidare statistiska beräkningar. Ändå kommer det lite överaskande, trodde att det skulle bli först nästa natt som frosten skulle bita till. Ännu sent på kvällen var det mulet och duggregnade så jag brydde mig inte om att täcka odlingarna, det är ju inget trevligt jobb att dra den våta väven. Nu är det nog för sent att skörda de sista sallaterna som stod kvar på åkern. Inga stora mängder kvar, blott någon låda, men ändå synd speciellt som de redan var sålda. Vi kunde gott ha skördat dem redan igår men ville koncentrera mig på kålskörden istället för att hoppa från det ena till det andra.

Minustecknet framför utetemperaturnoteringen kunde jag gott klarat mig utan.

WP_001491 — Höstens första ishinna på dammen vid gården.

WP_001494 — Måhända är Lollon frostskadad efter detta?

Kinakålen bärgad.

Kunde idag avsluta kinakålsskörden 🙂 Det var faktiskt uppehåll idag också det en sak värt att notera ty det torde vara tredje dagen under oktober månad som det INTE regnat. Hoppas ännu på några uppehållsdagar så att vi på allvar kan börja köra in morotsskörden i lager. Till i morgon ser det inte ut att gå vår väg i alla fall mera regn utlovas 🙁

WP_001483 — Sakta men säkert betar vi av produkt för produkt för säsongen 🙂 Det gäller att ta fasta på de positva händelserna och samla sig till ett leende 🙂

Traktorhandel igår och idag

Förra veckan arrangerades Kone-Forum i Tammerfors. Dit var jag inte. Ändå skall jag skriva om det nu.

Kone-Forum är ett modernt påfund, det handlar om en sk förköpsmässa som våra stora maskinkedjor ordnar i samklang med varandra. Hit kommer Kesko, Agri-Market, Yrma och Agritek och visar upp det som dom har att sälja. Det heter att man skall kunna bese hela modellurvalet men detta är nog en sanning med modifikation. Tyvärr tenderar det nog mera till att bli en uppvisnng av kedjornas största och finaste maskiner, och det är klart, en tröska med lika stor tank som jag har tork kommer nog aldrig att bli aktuell på mitt hemman, så till den delen är det bortkastad tid att gå där och titta. Detta var också största orsaken till att jag ställde in besöket där i år och istället hölls hemma och jobbade med annat.

Annars har ju maskinhandeln som så mycket annat förändrats rejält under åren som gått. Om det sedan är till det bättre eller sämre, därom råder väl olika åsikter. När jag var barn kunde det komma en traktorhandlare på besök närsomhelst. Kvällstid, lördagar, söndagar, ingen tid var fredad. Om det satt en främmande gubbe och hävde i sig kaffe när man kom hem från skolan kunde man vara säker på att Ford eller Valmet hade sin representant i vårt vardagsrum. Riktigt i extas blev ju förstås dessa försäljare när dom vädrade affär, då kunde dom helt oblygt komma flera gånger i veckan och eftersom det ju var flera märken som ofta vädrade affär samtidigt så blev det ju en väldig massa kaffe som gick åt innan affären var i lås. Speciellt synd var det ju om dom som intet ont anande kom dagen efter att affären gått i lås. Dom brukade sällan vilja ha kaffe.

Från detta så gick utvecklingen mera mot att affärerna började ha saker i lager och man åkte bara iväg och tittade på grejerna. När en ny spannmålsvagn skulle införskaffas så tog man traktorn ner till Yttermark Andelshandel, förhandlade priset och tog med sig vagnen hem. Detta var enligt mig den bästa tiden, man kunde köra runt till olika affärer och titta innan man bestämde sig. Fortfarande kom nog försäljarna hem till gårds och jag har nog själv också skrivit under köpekontraktet på bägge traktorerna hemma i soffan. Numera kommer dom dock inte oanmälda utan skall nog ”beställas” till gårds och ibland upplever man att intresset inte är till skada stort heller.

Följande epok i maskinhandlarens historia utspelade sig på 80-talet. Då beställde man försäljare och traktor till gårds för en maskinpresentation. Detta var speciellt vanligt i plöjningstider och jag har nog själv också kört runt på åkern med en främmande traktor och plöjt för brinnkära livet (med affärens bränsle) medan en förhoppningsfull försäljare stått på åkerkanten och frusit.

Åtminstorne för kunden är dagens system ganska enfaldigt. Om man överhuvudtaget vill se maskinen man står i beråd att köpa så bör man då bege sig till Tammerfors i oktober, om man inte är så lyckligt lottad att grannen råkar ha en dylik maskin för då kan man ju titta på den där. Visst hålls det endel maskindemonstrationer ute på fälten året runt, men det är enskilda dagar och missar man en sån är det lögn igen att kunna titta ”live” på en speciell traktormodell man kanske är intresserad av.

Största (!) problemet med KoneForum är ju då storleken på maskinerna. Även om affärerna skyltar med att ”alla” maskiner finnds till påseeende på KoneForum så är det nog betydligt lättare att hitta en harv som är 12 meter än en som är passlig för mig. Samma gäller över hela linjen, tröskorna är av en kaliber som gör att minsta höjdfobi omöjliggör ett besök i hytten och skall man titta på en hel spruta på samma gång får man inte vara närsynt. Övehuvudtaget upplever jag detta som märkligt med tanke på att jag torde vara en genomsnittlig jordbrukare i Finland (35 ha) men när det gäller maskiner börjar det bli svårt att hitta maskinen i en nummer som passar en själv. Vad gäller tröskor så finns det inte idag en enda tröska på marknaden som jag inte upplever som ”för stor”. Tyvärr är ju också priset därefter. Det blir ju inte det minsta attraktivt att köpa en bjässe för 120.000 euro när den passliga kanske skulle kosta 70.000, om den bara tillverkades. Men det gör den inte.

Men allt är inte bara nackdelar. Fördelen med systemet är ju att man kan utrusta maskinen som man vill eftersom den ju oftast tillverkas enligt beställning. Men om man inte skulle vara gråhårig redan skulle man snabbt bli det av alla världens alternativ som finns.