Skolorna har börjat och många har slut på semestern, så nu kom sommaren! Lite kyligt på nätterna för att man inte ska glömma, att det inte är mitten av juli, utan augusti.
Men vilka vackra kvällar det varit…
Såhär såg det ut i stranden när jag kom hem en kväll efter en hektisk dag i Åbos köpcentran och hoplop… Och tänk, jag längtade inte alls tillbaka 😉
Potatis potatis potatis… Räddas det som räddas kan!!!
Man har ju sett bilder i tvn över potatisland som förvandlats till rena rama sumpmarken. Det går kalla kårar längs ryggen när man ser bilderna som visas i tv… Ber till alla högre makter som finns att de som blivit drabbade inte skall behöva äta havregrynsgröt 7 dagar i veckan… Utan att det ordnar sej med det ekonomiska för dem. Hujedamej säger jag bara. Även om det direkt ekonomiska förhoppningsvis löser sej, sätter sådana här händelser spår långa tider efteråt. Önskar dem all lycka i världen!
Men hur är det då med Mats potatis?
Jodå, den mår väl hyggligt 🙂 Och bättre skall den väl börja må!
Vad kan intressera så många karlar?
Svaret är potatis. (den här gången i alla fall 😉 ) Chipsen ordnade en fältvandring för potatisodlare på Åland, i juli, med en konsult/expert från Sverige. En hel eftermiddag fick vi höra om bladmögel, strittar, olika sprutmedel, bladgödslingar och så päronsjukan – som är namnet till allt som man inte riktigt är säker på vad det är 😉
Vädret som varit är det perfekta för att bladmöglet skall slå till och sprutningarna bara inte får man missa med. Då kan man få vinka adjöss till hela potatisodlingen. Så det är viktiga dagar att hålla reda på.
Hur hårt skall pendeln slå?
Skall försöka förklara hur jag tänker.
Ett jobb, ett jordbruk. Så lika – så olika! Är man anställd har man en lön. Pendeln tickar på… svänger fram och tillbaka. Tick tock, tick tock… jämna slag, livet rullar på. Man vet vad man får när månaden är slut. Man vet vad man har råd med. Matkassen, hyran osv går att räkna ut från den inkomst man ser ramlar in. Skall man köpa bil, vet man hur länge man skall spara, eller så har man papper att lägga på bordet i eventuell fråga om lån på banken. Är sommaren het betyder det en härlig semester, eller ett svettigt kontor/arbetsplats, men lönen kommer, är sommaren kall och regnig betyder det en tråkigare sommar, eller ett svalt men fuktigt kontor/arbetsplats.
Ett jordbruk. Ingen vet hur pendeln kommer att slå. Det far hit och dit. Att börja räkna upp alla faktorer som spelar in, tänker jag inte ens börja med, men ni vet, het sommar – gräset torkar bort, våt sommar – höet möglar, åkrarna blir ofarbara… och så vidare… men en sak som har ganska stor inverkan på hur stora slag och kast pendeln i framtiden kommer att slå är hur mycket man vågar, vill och kan satsa på sitt jordbruk. Större satsningar – större slag!
Jag beundrar dem som vågar. De som verkligen TROR på jordbruket, som tror på en ljus framtid, de som är beredda att lägga ner sin själ och all vaken tid på jordbruket. Om det så är en jättetröska, en stor robot ladugård för flera 100-tals kor eller fårhus man behöver fulltankad bil för att ta sej runt…
Jag har inte is i magen. Jag kan galant erkänna att jag inte skulle klara av att ha ansvaret för så stora satsningar. Men jag beundrar dem som klarar det.
Att satsa stort, större gårdar, mera ha/bonde, mer kor/bonde osv… är tydligen någonting som ligger i tiden, stort skall bli större och det skall vara mängder för att det skall vara lönsamt. Tillika kan jag se att slår det fel, slår det kraftigt! Har man ett litet jordbruk är det inte en katastrof om fodret blir totalförstört. Man kan ha möjlighet att köpa det foder man saknar åt 30 tackor, någonting man inte gör i en handvändning om man har 300 tackor… Eller för att ta ett litet exempel, senaste höstens stormar som ledde till långa besvärliga strömavbrott. Många har generatorer som gick varma, men tänk så lite det behövs för att stora anläggningar skall stanna av. Blöt höst, kraftig storm och det ena leder till det andra och så råder ett kaos, litet på en liten gård, större på en stor gård. Realisten i mitt stilla sinne funderar, – har det hänt en gång kommer det säkert att hända igen, och pessimisten inom mej funderar, att det kan ju också bli värre…
Jag vet inte om jag har en stjärnklar lysande poäng i det jag skriver. Det är bara ett konstaterande.
Tankarna har vaknat till lite vartefter som man läser och hör om jordbrukares vardag, miljonsatsningar och ekonomiakuter på vartannat blad i tidningarna. Det satsas stort, men är det alltid det bästa? ”Det är det enda sättet att få lönsamhet” säger någon, kan så vara, jag är inte professor i ämnet och vill verkligen inte kasta skit på dem som räknat ut det, men även jag kan se att med större slag på pendeln – slår det fel, slår det rejält!
Grönsaksodling är ibland att jämföra med barnpassning, det ska matas, stöttas och ibland som i kväll bäddas ner till natten. Både fingertoppskänslan och meteorologerna säger att det blir kallt till natten. Det må nu sen vara sommar eller inte men efter några dagar med företrädelsevis nordlig vind som mojnar och uppklarnande himmel så föreligger det alltid risk för nattfrost. En del växter som till exempel basilika är så pass känsliga att de fryser av att enbart höra pratas om nattfrost men inte är det mycket bättre med squash, pumpor och andra gurkväxter heller.
Att täcka över är nästan enda möjligheten nu då marken annars är fuktig, frostskyddsbevattning är också effektivt men nu är det så pass vått att jag inte vill riskera mögel och dylikt med att vattna.
I övrigt har det varit omväxlande väder de senaste dagarna. I förrgår kväll var det riktigt fint väder om än lite kyligt, passade på att granska flyghavresituationen i spannmålen. Utbytet i form av ”skördade” flyghavreplantor var inte stort men i alla fall så pass att det upprätthöll motivationen att söka vidare. Just dessa enstaka plantor är det ju speciellt värdefullt att få bort då de lätt bildar nya kolonier om de får fröa av sig.
Objudna matgäster fanns det också rikligt av, sniglarna börjar bli ett problem även om dom inte gör så stor skada i spannmålen som i grönsaksodlingarna. Kan inte förstå vad dom hittar uppe i borsten på kornet?
Om det var fint i förrgår så var det rena ”råskvädret” i går kväll, regn, blåst och kallt som om det vore oktober. Hjälpte inte annat än att dra på stövlar och regnkläder när det bar iväg ut för att skörda broccoli.
Vad gör du nu när alla fåren är ute? Ja, hur många gånger skall man svara på den frågan? Inget fel att folk frågar, man måste få fråga, hur skall man annars få veta nånting, men ibland kan man tycka att folk har en lite snedvriden bild av hur det är att vara fårägare. När fåren är ute är det som att de inte behöver någonting och jag rullar tummarna hemma i köket. Ännu har jag inte hunnit få skavsår på tummarna av den orsaken i alla fall… 😉
Men ja, vad gör jag, ibland undrar man ju själv, men dagarna fylls snabbt ändå av tvätt av maskiner, hemkörning av ensilagebalar, städning i fårhuset, potatisupptagning, bärplockning, gräsklippning, slåtter av beten med lie eller röjsåg, stängselreparationer, dragning av elstängsel, bykmaskinen skall hållas i trim, likaså diskmaskinen, fiske, ogräsrensning, bullbak, torg på lördag, reparationer av än det ena som det andra, byta olja i slåtterbalken står på agendan endera dag och så är det talkor lite nu som då, flytt av får, från utbetade holmar till andra, fästingkoller av fåren, och och och…. bla bla bla… + att man skall försöka klämma in lite njutning och bjudningar där emellan… 🙂
För att klämma till schemat lite extra gick jag och anmälde mej till en kurs i allmogesegling 😉
Tråkigt – nej, jobbigt – ibland, roligt – JAA!!! 🙂
Under juli månad har kålentusiasterna kunnat välja mellan mor eller dotter eller rättare sagt mellan fjolårets lagrade kål eller årets nyskördade. Vilket som valts har väl mest berott på användningsändamålet och hur mycket man velat spendera. Fjolårskålen är ”stadigare” medan den nyskördade förstås är ”mjällare” till konsistensen.
Fjolårets fina väder gav riklig kålskörd och tyvärr ganska storvuxen kål som inte intresserade den finländska handeln, även exporten till Ryssland gick trögare än året innan så en hel del fanns fortfarande i lager när ny skördesäsong inleddes. Fjolårskål av god kvalitet till billigt pris fanns att fås men oftast föredras nyskördad vara också i de fall att den måste importeras. Märkligt nog dög det för handeln att göra kampanjer för ungersk tidig kål under våren men inte för finländsk kål under vintern. Men det är väl antagligen så att det inte går att göra kampanjer på vara som redan är billig.
Jag hade inte så mycket kål i lager så jag försökte stå på mig i prisförhandlingarna i hopp om att hitta en köpare som var villig att betala det begärda eller 25 cent per kilo. Som högst under vintern bjöds 20 cent men jag tyckte att det var för litet för att täcka mina kostnader. Men sen är det ju inte med grönsakerna som med konjak eller whisky att de blir dyrare efter lagring utan när det började uppenbara sig ny skörd från ungern började också lagerkålens pris sjunka. Under våren så sjönk priset till 15 cent och valet stod emellan att acceptera priset eller att kompostera kålen. Då man vuxit upp under tiden då det televiserades bilder av hungrande barn i Biafra så har man fått lära sig att man inte kastar eller leker med maten utan snällt äter upp allt på tallriken. Nu hade jag varken rum i magen eller ekonomiska möjligheter att för 15 cent per kg markandsföra resterande lagerkål så mitt val blev att sälja de bästa partierna som lättast kunde iståndsättas för handeln och kompostera partierna av svagare kvalitet.
