Bondbloggen – Sida 220

Pappersbonde

Ja, inte var det det här jag drömde om som ung när jag sökte mej till Naturbruksskolan…

Jag hade hört talas om ”EU-bord”… Nu har jag en hel sal 😉

Eftersom jag inte ännu fått ordning i huset så jag skulle kunna ha någonting som kunde liknas en kontorshörna så får salen tjänstgöra som kontor mellan varven. Kaoset är ändå organiserat och enklast att hålla ordning på alla planer, analyser, signum, siffror, kartor och så vidare är att breda ut allt så man enkelt ser det man söker på en gång, och sedan när man är färdig mappar man allting i ordning. Kanske låter rörigt för en annan bonde, de flesta har alla siffror i datorerna men till saken hör att jag inte gillar att sitta och bläddra och söka och så har jag diverse betesplaner och skötseldagböcker för betena att hålla ordning på och fylla i osv. Nya områden, gamla avtal som skall uppdateras, lantraser som skall anmälas skilt och… ja, en salig soppa.

Men nu börjar det vara klart, och tur är det, tiden rinner iväg och ”deadline” är snart här. De vanliga stödansökningarna har skickats elektroniskt i år och nu skall jag ”bara” skriva ut en blankett och kopiera några kartor som skall planeras och så skall det postas diverse kuvert… men sen är jag färdig för årets pappersrumba och kan börja koncentrera mej på utomhussysslorna igen 🙂

Elektroniskt förresten, det är tidens melodi… Lite sen i starten är jag alltid, väntar gärna och ser hur det börjar gå för andra med nya påhitt. Ännu ifjol fyllde jag i min stödansökan för hand och körde till kansliet och lämnade in. I år tänkte jag att nog skall väl även jag vara kapabel att få iväg det elektroniskt och jo, verkar så 🙂 Lite funderingar hade jag, tex på några roskisar som stod utplacerade i programmet, men efter ett snabbt och effektivt samtal till ”helpdesk” där en mycket trevlig tjej svarade på någonting jag tyckte liknade begriplig österbottniska, var mina frågor besvarade i en hast och jag kunde fortsätta klicka mej vidare genom alla krumbukter, och så swishade det iväg. Enkelt, effektivt och helt begripligt även för en holmlolla som jag 😉

Börshaj…….

……är jag inte men att kunna säkra priset på produkterna lät dock intressant så jag ”slog mig loss” några timmar i kväll för att ta del av informationen om prissäkring av spannmål.

Ett tack till föreläsarna som gjorde sitt bästa med att förklara hur det går till i praktiken.

Nu odlar jag ju inte kvarnvete eller raps som är de produkter som i praktiken lättast kan prissäkras via handel med futurer så det är inte aktuellt i mitt fall. Knappast inte heller för andra små producenter, därtill fordras allt för mycket kapital att binda i pantsättnings- och betalningsrörelsekonton samt omkostnader för ”mäklarna”. Lätt blir det nog så att en stor del av den eventuella nyttan smulas bort på vägen och att välja rätt tidpunkt för bindandet av priset kräver ju också att man har koll på marknaden. Men är man en stor spannmålsproducent kan det säkert vara på sin plats eller också kan flera mindre odlare gå ihop om ett gemensamt avtal för att dela på kostnaderna.

Frågan är nog angelägen för idag är nog de flesta sektorer inom jordbruket i ett svårt läge vad gäller att få ekonomi i rörelsen. Produktpriserna stampar på stället eller går ner medan förnödenheternas pris och övriga kostnader stiger. Den aviserade momsförhöjningen kommer nog också i praktiken att till stor del belasta producenterna, tyvärr 🙁

Spannmål är annars en produkt som är relativt lättlagrad, om man har lagerutrymmen, så genom att välja ”rätt” försäljningstidpunkt kan man ju också på sätt och vis ”prissäkra” produkten men det binder ju också en hel del kapital förstås. Vad gäller grönsakerna är det oftast mer eller mindre omöjligt att spekulera i försäljningstidpunkt då produkternas hållbarhet är så pass kort, man är helt enkelt tvungen att acceptera ”marknadens” pris den dag då skörden är mogen.

Närmat…..

tangerade jag i gårdagens inlägg och det lönade sig tydligen för idag blev jag bjuden på lunch av närmatsprojektet 🙂 Projektet Närmat och kvalitet hade arrangerat en föreläsning för grönsaksodlare och potatisproducenter till kvällen men där hade jag tyvärr inte möjlighet att delta. Men lunchen på YA i Närpes hann jag med i alla fall då den råkade sammanfalla med våra leveranser till sydösterbotten. Det är inte alla dagar man blir bjuden på lunch tillsammans med folk som har ett så stort intresse för genuina råvaror 🙂

WP_000252 — Närmatslunch i trevligt sällskap 🙂

På hemvägen passade jag på att besöka en av mina tidigare arbetsplatser för att i väntan på vårbruket insupa lite inspiration …….. vilket kan behövas, det har ju utlovats nya snöfall till i morgon.

Dagen har nog bestått av arbete också ifall någon undrar och den gångna helgen blev också arbetsfylld. De vill ju bli så att det man inte får gjort under veckan får lov att utföras under veckoslutet. Traktorn har trilskat vid start en längre tid och jag visste att det var dags för en ny startmotor så en dylik hade jag redan skaffat hem, till all lycka. På lördag kväll ville den nämligen inte längre så det blev en akut reparation långt in på sena kvällen. Trångt och smutsigt var det men jag var i alla fall glad att den sade upp kontraktet i hallen och inte ute i skogen.

WP_000245 — Livet är inte bara luncher och penséer, ibland ska det skruvas lite traktorer också :-/

Välkommen i gänget

En ny arbetskamrat, INTE alla dagar det inte!

Vi möttes, sådär på riktigt och bekantade oss med varann lite efter att beslutet fallit… Det kom lite hastigt på, men när man äntligen hittar någon man gillar skarpt, efter att ha småletat i två år så var det ganska självklart när allt gick omkring. Vi kände inte varann. Setts lite sådär på håll nån gång, men då inte alls haft en susning om att vi skulle börja jobba tillsammans. Däremot kände Mats honom, och har många både bra, roliga och ledsna historier om hans tidigare arbetsliv. Han har jobbat med jordbruk förut, så han borde känna sej varm i kläderna här på gården, även om den är mycket mycket mindre än det han varit van med.

Att hitta jobbarkompisar är inte alltid så lätt. Man vill ju ha någon man kan lita på. De han jobbat hos förut har, vad jag förstått, inte haft någonting större att klaga på hos honom. Några små incidenter händer ju vem som helst, det kommer man ju aldrig ifrån. Han har bara jobbat hos två tidigare. Men de han jobbat med har nog sett till att han fått veckans timmar fyllda. Och när jag hör på Mats historier om hans tidigare arbetsplatser har han också fått ta i. Han har inte bara stått och slöat vid något dike, utan troget arbetat ”på riktigt”!

Det känns bra att man känner till honom lite. Jag vet lite hur han har haft det och vet att framtiden kommer att bli helt annorlunda. Visserligen har han jobbat på kogård förut, så djur känner han till, men det är ändå helt annat det jag håller på med. Främst kommer han att få sköta slåtterkrossen när ensilaget skall slås, och så kanske gödselspridandet, både konstgödseln och stallgödseln. Han är inte något större muskelknippe, men jag tror nog han kommer att visa att liten är stark. Eller, så kanske man inte kan säga, liten och liten… Det är väl som att kalla honom ung eller gammal, inte vet jag, det beror helt på hur man jämför. 1996 var i alla fall årtalet då han såg dagens ljus för första gången. Ung eller gammal.. Hmm… Det får var och en bestämma.

I alla fall kommer arbetstimmarna bara att bli en bråkdel av vad det har varit. Men jag tror inte det blir så högljudda protester. Vi kommer nog att trivas bra tillsammans, bara han kommer hit till lands. Han e från ”finska fastlandet” sådär ursprungligen, men har hela livet varit på Åland. Han kom hit tillika med mej och Mats i söndags. Han hade med sej en egen balgrip och konstgödselspridare också. Nu väntar han snällt på Kirjais att jobben skall börja, och det är snart det. Snart får vi börja se hur bra vi börjar trivas med varann, min ”lilla” Valmet 465 och jag 🙂

Ursprung.

Nej, nej, detta inlägg har inget att göra med armbindlar eller den senaste tidens debatt!! Här är det frågan om helt lagenlig märkning som jag nu under vintern förfinat något inspirerad av dagens GPS-teknik.

När det gäller vår dagliga mat är det nog helt berättigat att få veta varifrån det vi stoppar i oss härstammar. Och då är det inte fråga om någon form av diskriminering utan helt rättmätig information.

Efter att vi gick in i EG (senare EU) blev det ett tag lite ”fult” att skylta med inhemskt och finländskt, allt skulle värderas lika i den fria marknadens anda. Strikta sorterings- och paketeringsregler infördes och vi odlare skolades för att t.ex. alla europas morötter skulle se exakt lika ut. Ett system för ”EGenkontroll” infördes och förpackarens kvalitetsansvariga skulle innan leverans granska en viss procent av försändelsen. Hela proceduren blev så pass komisk att jag har förträngt detaljerna men i det lilla familjeföretaget där man ofta själv eller tillsammans med familjen förpackat produkter under dagen så skulle innan leverans den kvalitetsansvarige öppna förpackningarna och granska sorteringen samt föra protokoll över arbetet. Ett arbete som ofta samma person just utfört eller kanske makan/maken vilket gjorde saken ännu känsligare 🙂 Protokollen skulle sparas och jag har väl ännu någon mapp liggandes i förrådet. Visst är kvalitetskontroll viktigt men dylika system är nog mera lämpade för storföretagen och industrin än inom familjejordbruket, här får nog var och en svara för att kvaliteten är den rätta. Efter hand luckrades regelverket upp något och kravet på produkternas rakhet och storlek har lindrats något.

I takt med att miljöfrågorna och det horribla med att frakta maten runt hela jorden blivit omdiskuterat så har närmat och lokalproducerat blivit allt populärare. På lokalplanet har det väl alltid varit så och nere i europa har det lokala värderats högre än det importerade. Här höll det ett tag på att helt styras över till ”standardprodukterna” vilket mest gynnat handeln som på så vis fritt kunnat köpa upp billiga partier världen över. Visst är närmatsboomen också en trend som allt annat men jag tror nog att den kan bestå ganska länge, ökade transportkostnader och miljöproblem i de mer tättbefolkade områdena bidrar säkert till det.

Men tillbaka till min egen märkning som detta egentligen skulle handla om. Jag har som sagt under vinterns lopp efterhand kompletterat förpackningarnas produktinformation med GPS-koordinaterna för den plats där produkten är odlad. De kunder som köper våra produkter kan om dom så vill knacka in koordinaterna i lämpligt kartprogram och på så vis lokalisera produktens ursprung. Jag tycker att detta berättar mera än enbart odlarens / förpackarens adressuppgifter som är den normala informationen.

Så här ser det till exempel ut på de morötter som vi packat idag.

WP_000249 — Produkt ID med koordinaterna inom parentes.

Vad tycker Ni? Kom gärna med synpunkter och förslag till ytterligare förbättringar av produktinformation.

Uppdatering 19.4

Bongade följande produktinformation häromdagen:

Tillåter mig betvivla att denna purjo är finländsk, skulle ha varit roligt med koordinaterna över ursprunget 🙂

Om någon känner på sig att information är riktig så rätta mig i så fall.

På bus!

Bushumöret är på topp! När tackorna äter passar lammen på att busa runt tills dom slocknar. Fullt ös! Hopp och studs och studs och hoppsan!

Som om de hade fjädrar i klövarna studsar de runt, upp på tackorna i någon vända, om de så sover eller äter spelar ingen större roll, mera fart på klövarna bara om de står. Det skall stångas och skenas. Ibland landar någon i vattenbaljan, men där blir de inte långvariga 😉

Kommer man in för att fylla på vatten behöver man inte känna sej ensam.

De hoppar och trängs för att få komma nära och testa tänderna i byxorna. Det är mitt knä man ser på bilden och knäskydden är perfekta att bita i. Normalt bits inte fåren, men som för alla små skall de sylvassa tänderna testas, och det mesta smakas på 🙂