Kategori: Bondbloggen

… Så länge är en tacka dräktig. I alla fall om man läser i boken. Jag brukar räkna månader, 5 till antalet, desto noggrannare är jag inte. Man märker nog när det säger ”määä…” från ett litet lamm när man kommer till fårhuset. Och det var precis vad det gjorde häromdagen. Jag är som sagt inte så nogräknad, beräknade lite sådär högt att i februari-mars skulle lammen börja komma… Ju närmare mitten-slutet av februari vi kom, desto säkrare blev jag att lammen nog skulle komma först i mars. Tji fick jag!!!

Vi gick längs fårhusvägen, påväg att mata fåren lite senare än vanligt. Vi hade haft släktingar på besök på dagen och varit in till fårhuset och tittat på fåren på eftermiddagen och då syntes inget konstigt, men när vi, jag och Mathias kom halvvägs upp i backen hörde jag att fåren var lite oroliga och bräkte lite. Tanken som for genom huvudet var att ”nog ha dom nusen blivi bortskämda, bara för att jag e lite sen behöver dom väl inte ge an sådär ändå”…

Men så hörde jag ett helt annat Bää. Ett litet ett, och ilsket! Som om den som ropade verkligen tog i ända ifrån klövarna. Jag skenade in i fårhuset och dånet av BÄÄÄ!!!! Som mötte mej, ekade en god stund mellan öronen… Mathias kom efterskenande allt vad hans små fötter hann med… Och så hittade jag, i andra fållan, ett litet, men välputsat, argt litet lamm i tackornas vattenbalja. Där stod hon med vatten till knäna, (ca 10 cm djupt vatten,) och vrålade allt vad hon kunde och vad hennes lilla kropp hade att ge i volym. Tackan, Effi stod en bit bort, höll ordning och putsade på ett annat litet svart lamm. Orolig var hon och blängde argt mot vattenbaljan

De övriga 9 tackorna stod som uppklämda längst bort och stirrade med stora ögon på mej när jag kastade mej halvvägs över planket in till dem och fiskade upp den arga lilla tösen, skenade in i ”kontoret” efter en ren handduk och torkade lammet torrt. Då blev det tyst och lugnet började breda ut sej. Jag parkerade den lilla handduksinsvepta i Mathias famn, det var dom båda mycket nöjda med… Sen började jag laga en egen liten ”fålla” åt tackan och så fick hon flytta in där med sina små. Jag konstaterade att de nog var några timmar gamla och hade båda diat innan cirkusen med vattenbaljan började.

Sen blev det tid för det vanliga, ensilage och vatten åt tackorna. Men vattenbaljorna flyttade och tvättade jag. Jag brukar ställa baljorna högre när lammningen är näraliggande, men jag var ju som sagt så säker på att vi skulle skriva mars innan de skulle börja komma. Nu efteråt, när jag räknar efter och räknar lite ordentligare, så är lammen helt enligt tidtabell, så nu är det bara att vänta att det börjar komma fler 🙂