Nu ska jag börja leta mig ner till de södre delarna av vårt land för att träffa mina bondbloggen-kollegor! Det ska bli riktigt roligt att få träffa allihop. Men efter att ha kör sväm hela eftermiddagen kanske jag borde tvätta upp mig lite innan. Men kanske det inte gör något, alla av oss är väl ganska vana med den lukten 😉 Nåja, lite folkvett måste man väl ha! Nu hoppas jag bara jag kommer helskinnad hem tillbaka också! Ha det så gött kära läsare, våran är nästan här!
Kategori: Bondbloggen
Snöarbete i stället för deklaration.
De senaste dagarnas snöfall ha gett mig ett extra arbete som jag inte alls är intresserad av just nu då jag borde få koncentrera mig på skattedeklarationen. Men lämnar jag snöarbetet ogjort blir det som det blev i morse….. att bilarna fastnar på gårdsvägen.
Nå, tog tillfället i akt och passade på att lära min ”körkortsaspirant” hur man tar loss en fastkörd bil genom att frikoppla, bromsa och gasa så att bilen kommer i gungning. Hon gillade lektionen och menade att hennes kompisar som gått i bilskolan inte fått lära sig dylika knep 🙂
Nytt bloggverktyg :-)
Min gamla mobiltelefon har börjat få lite ålderskrämpor och hyggliga bilder har det inte gått att ta det senaste året. Därför har det inte heller blivit så mycket bildmaterial i mina blogginlägg, det vill ju inte bli att ta både telefon och kamera med när man går ut. Fickorna är ju fulla med grejer från förr 🙂
En ny mobil har därför länge stått högt på önskelistan men först idag tog jag mig tid att åka till stan på uppköp.
Min gamla Samsung har varit en tålig kamrat i både vått och torrt och får väl nog antagligen hänga med en tid ännu speciellt de dagar då det blir tuffa förhållamden. Har haft ett par Nokia tidigare också men stryktåligheten har nog tyvärr inte varit i samma klass som de Siemens och Samsungen jag haft. Få se hur den här klarar bondelivet?
In alles är detta min 7:e mobila ”kamrat” börjandes med en Mobira NMT-450 ”kappsäck” som jag köpte begagnad 1992 för 4500 mk, det var mycket pengar på den tiden! Fortsatte med 2 Nokia som hade ömtåliga displayer. Sen prövade jag 2 Siemens som var verkligt stryktåliga, den ena föll från 7 meters höjd i asfalten och låg ett par timmar i dagvattenbrunnen utan att få desto större men.
Mobiltelefonerna är nog ett nödvändigt ont idag, de fungerar ju numera som ett mobilt kontor som det skulle vara svårt att klara sig utan. Denna borde ju också lättare kunna hantera det övriga informationsflödet som dagens företagande för med sig. Största frågan nu är om jag klarar av att få igång nyförvärvet?
Nya fortskaffningsmedel.
När jag nu en gång var upplagd för shoppande satsade jag också på att sko om apostlahästarna. Även det en sak som länge stått högt på önskelistan, de gamla har börjat ta in snö både här och där och det är ju inte roligt att vara blöt om fötterna.
Dom gamla var faktiskt i så bedrövligt skick att jag inte ens försökte byta in dem 🙂
Sågverket
I två dagar höll vi på. Vi, det är jag och pappa det. Vi svor, skruvade fast, tog löst, bytte ut och svängde och vred, läste och sökte… Listan kan bli lång. Det brukar höras att möbler kan vara knepiga att skruva ihop, men efter att jag varit med och skruvat ihop dehär så kommer nog nästa möbel att kännas som rena rama barnleken. Ett sågverk. Ett litet ett. För hobbybruk. Men även hobby kan föra mycket nytta med sej.
Hela storyn började för flera år sedan. Önskan om att kunna kanta upp lite stock själv på holmen. Bryggorna som byggdes av två generationer före mej börjar ha sett sina bästa dagar och somliga av husen byggdes av tre generationer före mej, så byggprojekten på holmen tar nog aldrig slut, husen förfaller och frågan börjar vara, skall man renovera eller riva…
I alla fall började vi smått titta omkring oss efter den smartaste lösningen för att eventuellt kunna omförvandla lite stock till brokistmaterial och bräder själva. Vi sökte inte med ljus och lykta, men småpratade och kikade omkring oss. Så fick vi höra om ett litet svenskt hobbysågverk, logosol. Vi sökte upp det på internet, och där satt vi en kväll tre timmar okontaktbara och tittade. Saken var klar. Inga fler frågor än bara hur många kedar skall det va, hur långt svärd kan tänkas behövas och lite småkonstateranden om drivverk, extraförlängning och lite sånt. E mail skickades och paket kom med lastbil nästan ända hem till trappan.
Lite roligt måste jag säga att vi har när det i annonser står ”hemkörning” … ”ända till trappan”… skulle vilja uppleva det jag 😉 Har man ingen förbindelsebåt så får man klara sista biten själv, men det går bra det också. I synnerhet det här paketet var nog snabbt hämtat. Det stuvades in i en lada ”tills vi hinner montera ihop den”. Skulle visa sej att det tog ca ett år innan den tiden fanns, men bättre sent än aldrig. Nu är den ihopskruvad och testkörd efter diverse grubblande och funderande. Nu får den stå lite prelliminärt nära stranden där en brokista håller på att ta form, men sen när det är klarsågat till den skall den flyttas. Planer på ett tak, ett litet stockbord att lasta av stock på, och en spånsug smids som bäst…
Roligt är det, fungerar gör det, bra resultat har det hittills blivit och dessutom är det nyttigt på många vis. Man behöver inte köra stocken fram och tillbaka, från och till holmen, bra att få lite träd ur skogen, bra för konditionen att jobba med motorsågen i handen, bra att kunna laga skapliga brokistor att man har rediga bryggor att ta iland i och kanske det blir att laga lite stolpmaterial till alla hus som håller på att förfalla.
Men, den stora nackdelen är att vintern åter en gång, kommer att vara alldeles för kort 😉
Kom, kom april!
Nu tycker jag nog faktiskt det börjar räcka med snö. Visst, jag älskar vintern och allt som hör till – även kölden och snön. Men nu har det öst ner hela dagen och enda vi har gjort idag, känns det i alla fall som, är att skotta snö. Men det positiva med att det kommer mer snö är att det blir bara bättre att köra snöskoter. Det är en av mina andra hobbyer. Tyvärr har tiden inte alls räckt till något denna vinter känns det som, och tyvärr har också bloggen blivit lidande. Skrev engelska hörförståelseprovet i måndags också, och det gick väl helt okej också. Det jag vill påpeka är att det är ganska fullt upp i mitt schema nu för tillfället; prepkurser, praktik, studentprov etc etc. Och på sidan om detta har jag ju förstås mina nära och kära att ta hand om.
Nåja, slutpratat om min tid och hur jag spenderar den. Island och april närmar sig med stormsteg! 16.4 är det planerat att jag då lämnar fosterlandet och tar mig västerut. Har fått i alla fall lite pengar ihopskrapat så nu är det bara biljetterna som ska bokas så är jag nästan på väg! Skulle kunna fara redan idag, längtar så! Men innan dess är det några veckor kvar i skolan att ta i tu med. Men sedan säger jag nog bara sjáumst seinna, på återseende! 😉
Mitt i skogen
Natten kommer smygandes. Framför mej brinner en brasa, jag måste sitta några meter bort för att inte få för varmt. Men tårna börjar kännas lite småfrusna. Snart dags att gå hem och laga ny brasa. En i kakelugnen och en i köksspisen. Men först skall jag se till att den här brasan brinner ner. Risken att en brasa sprider sej är snudd på obefintlig nu, men det hör till att man väntar ut brasan. Dessutom är det ganska fridsamt att sitta där i skogen och titta hur det brinner. Tankarna i huvudet snurrar på.
Planerna för morgondagen smids. Då skall den och den tallen ner och så allt dedär undertryckta krafset. Tänk va fint det kommer att bli sen i vår, och så behöver man int ta fram-back 3 gånger för att svänga med traktorn och ändå skrapa frontlastaren i den där tallen. Ja, den står ju inte där numera, jag sitter ju på den… Man borde nog ta ner lite fler träd där längre ner mot stranden också, men inte för mycket, det skall ju vara en väg, inte en landningsbana för flygplan.
Tankarna snurrar också kring andra saker här i världen. Musiken i radiolurarna växlar från det ena till det andra och varvas med nyheter, varpå tankarna åter skenar runt. Hur skall det gå med Grekland? Whitney Houston är bortgången och så kommer det en slagdänga igen… Orkar inte höra på dessa ledsamheter. Det finns av den sorten ändå, utan att man skall bli matad med det via radion också. Tar av mej lurarna och det blir tyst. Lite sprak och knäppande från brasan. Jag hör ingenting. Ingen bil, ingen båt, ingen fyrhjuling, inget flyg, ingen motorsåg… Ingenting.
Jag känner att det börjar kyla lite på ryggen. Omgång två för dagen har också blivit genomsur av svett. Jag borde ha farit hem och byta innan jag började vänta att brasan skulle lugna ner sej, men tillika kommer det inte att räcka så länge till, så jag beslutar mej att flytta stocken lite närmare så jag inte fryser där jag sitter. Mårrar en stund över tyngden när jag rullar stocken mot brasan. Sen sätter jag mej tillrätta igen. Handskarna under baken och händerna i fickorna. Så blir det tyst igen. Och tankarna snurrar vidare….
