Kategori: Bondbloggen

5 före internet

Fårklubben. Är det någon som kommer ihåg den?

Som jag tidigare berättat var jag och blev ordförande för denna klubb. För tillfället är vi mitt uppe i en karusell som jag aldrig trodde jag ens skulle komma i närheten av för ett år sedan. Möten, kurser, protokoll, ansökningar, timtal framför datorn och i telefon… Jobbigt, men så roligt! 🙂

Vår internetsida håller på att ta form. Jag har alltid varit en kratta på allt som haft med datorer att göra. Alltid tänkt, att nä, de där e nog för hypade doningar för min hjärna. Något snille är jag inte, och kommer aldrig att bli det heller… Men livet är ju fullt av utmaningar, det är bara att kasta sej in i dom!

Lite så var det nog när jag började blogga också. Då var en dator ett nödvändigt ont, men vart eftersom tiden gått har jag märkt att jag har nytta och glädje av mitt bildminne i internetvärlden och behöver inte kämpa som en dåre för att komma ihåg diverse funktioner. Snille bli jag aldrig, men eftersom det mesta är uppbyggt med små ikoner är det ”bara” att lägga det i bildminnet, (där det eventuellt fastnar lite i alla fall 😉 ) vilken ikon som var vad. Där kommer mitt bildminne till pass, annars är det värre… Att minnas siffror och texter får jag kämpa länge med…

Men tillbaka till fårklubben och dess internetsida. Vi jobbar sakta men säkert framåt. Tid tar det… Otroligt med tid! Kvällarna jag suttit med datorn framför mej till långt in på natten är otaliga. Tur i oturen är jag är nattuggla och har inga problem att sitta och fundera ut en text, söka bilder osv, till en sida till klockan 1-2… men när morgonen kommer vill jag gärna sova till klockan 8 😉

Att det finns såhär mycket tid bakom en sida för en klubb hade jag ingen som helst aning om. Men det spelar i sista ändan inte så jätte stor roll, huvudsaken är att resultatet blir någorlunda, och som det ser ut nu så måste jag säga att jag är grymt nöjd med vad vi åstadkommit såhär långt. När jag skriver vi, så menar jag alla vi i styrelsen för fårklubben, som alla drar sitt strå till stacken och naturligtvis det stora ryggstödet och basen i Ekenäs.

 

Backstage i blombutiken

Här i Snappertuna faller regnet, dag ut och dag in. I nyheterna sade de nyss att det är över 50 år sedan som södra Finalnd har haft så riklig nederbörd i december. Åkrarna är välfyllda med vatten och på de lägsta områdena står det rätt så mycket vatten på fälten. I detta väder har det nog varit svårt att få tag på dendär julstämningen som jag tycker att redan borde ha funnits en tid. Doften av pepparkaksbaket satt i ungefär en dag.

Något som höjde stämningen i mitten av veckan var julblommor. En lokal blomsteraffär behövde extra hjälp fram till Jul, så jag anmälde mitt intresse. Nu står jag på dagarna omringad av mängder av julblommor – backstage i affären. Julblommorna skall planteras, de skall brydas med vackert julpapper runt krukorna.

Vad det är roligt att pröva på lite andra saker och se hur andra yrkesgrupper arbetar i högsäsong, då jag som bonde har lågsäsong.

Strålning.

Läser i Landsbygdens Folk om Rysslands planer att åter odla upp Tjernobylåkrarna som nu legat för fäfot sen katastrofen för 25 år sen. Undrar hur pass riskfritt det kan anses vara? Minns att man rekommenderade jordbrukarna här i Finland att rengöra och byta hyttventilationens filter för att minska riskerna då vi brukade jorden under Tjernobylvåren. Det befarades att radioaktivt nedfall som låg på markytan skulle röras upp vid jordbearbetningen ansamlas i ventilationsfiltrena och där koncentreras till farliga nivåer. Undrar hur många som sist och slutligen åtföljde rekommendationerna?

Nedfallet i Finland var ju litet jämfört med områdena närmare kraftverket. Men man har ibland undrat över varför många skötsamma jordbrukare mött döden på grund av cancer i en alltför tidig ålder. Kan Tjernobyldammet ha varit orsaken? Har naturligtvis inga statistiska belägg för att cancern skulle vara allmännare bland bönder men allt statistikförs ju numera så kanske dylika uppgifter också finns. Hade i alla fall en känsla, då på 90-talet, att cancern var vanligare bland bönder. Men det kan kanske förklaras med att också min far mötte cancerdöden 1996 och att det medförde ett fokus på saken.

Hur som helst så förfasas jag över att ”Tjernobylåkrarna” åter tas i bruk. Hur pass riskfri kan mat- och foderproduktion anses vara på dylika åkrar? Kan tänka mig att produkterna inte blir lättsålda men då jag i samma tidning läser om hur det i Italien fuskats med Eko certifieringen så kan väl ursprunget också i detta fall manipuleras. Nej, tacka vet jag inhemskt och närproducerat.

Samtidigt så ifrågasätter jag kärnkraftsindustrins vara eller inte vara. Joo, visst vill jag ha billig el men inte på bekostnad av hälsan och förutsättningarna att bruka jorden nu och för kommande generationer. Då föredrar jag nog bioenergi och vindkraft om än till ett högre pris. Dessa kan också produceras nära till gagn för den lokala ekonomin.

Back in buisness

Så där, dit for dom 10 månaderna och det är dags att dra på sig ladugårdshalaren igen. Roligt, men onekligen lite vemodigt. Då jag för ett knappt år sedan skulle bli på mammaledighet gick jag omkring och funderade hur jag ska klara av att låta bli att blanda mig i jobbet och att gå och fundera på djuren och arbetena hela tiden. Nå, första tiden var det ju nog svårt men sen då junior anlände så fick jag ju nog annat att tänka på 🙂 Överlag så tror jag att jag har klarat det ganska så bra. Eller det borde man säkert fråga av Antte 😉

Tiden har minsann gått snabbt och mycket har hunnit hända. Kalle växer med god fart och fart har han nog under sig annars också. 🙂 I ladugården har en del förändrats, bl.a. så körs fodret nu ut med en fullfodervagn i stället för att snitta ensilagebalarna en och en. Under sommarens lopp har också några av korna förflyttat sig till grönare beten och en hel hög av kvigor har kalvat in. M.a.o. en hel del nya juver att lära sig.

Det är lite tudelat nu att bli utan avbytare. Dels är det ju skönt att återgå till det normala. Vi har ju trots allt haft en ”extra” person i vårt hem ända sedan början av februari. Men å andra sidan kommer det att bli en liten utmaning att få allt och löpa, för ingenting är ju som förr. Till en del kommer mina svärföräldrar att ta hand om Kalle och så har vi ju honom med oss. Tiden får utvisa hurudant system vi kommer att ha. Men, folk har det ju blivit av oss också som har vuxit upp på bondgårdar, så det ska nog lösa sig för Kalles del också! 🙂

Krisernas Europa.

Att det är kris i Europa har även noterats i ”Talk Showerna” i det förlovade landet i väster. Fick följande länk från släkten ”over there”.
Kris i Europa

Privathandeln (eller möjligen pirathandeln) florerar verkar det som:
Smörpriser i Norge

Sen lär också Utbildningsministern i Norge ha delat ut burkar med grädde som journalisterna ombads skaka under tiden hon höll tal på pressens julfest och ”voila” alla lyckades göra en liten smörklump. Detta för att påvisa att krisen inte är så allvarlig.

Men visst ger ”smörbristen” en liten fingervisning om hur hastigt ett överskott förvandlas till en bristvara då mat förvandlas till business och modetrender allt snabbare påverkar marknaden i dagens kommunikationssamhälle.

Betessläpp?

Kanske är det också tillåtet att skriva lite om bondens fritid här på bondbloggen?
Idag deltog jag i producentförbundets höstmöte och hade ett par håltimmar innan lantmannagillets möte började på kvällen. Det blir ju en hel del stillasittande dessa mötesdagar och senaste natts snöfall såg så inbjudande ut att jag beslöt ta en tur till skidspåret vid sportstugan. Det hade redan hunnit börja töa men snödjupet på några cm räckte i alla fall till för skateskidning.

Och det är lika roligt varje gång man tar säsongens första skidtur. Kanske känns det likadant för kreaturen när dom släpps på betet på våren? Kunde inte låta bli att dra vissa paralleller, därav rubriken. 🙂

Sommarsäsongen är så pass intensiv att den inte tillåter dylika fysiska aktiviteter och kroppen är inte heller speciellt mottaglig för träning efter långa dagar på åkern. Så mitt motionerande får anstå tills snön kommer, i år fick jag dock vänta lite längre än vanligt på min första tur. Normalt brukar vi ha konstsnöspåret i skick kring den 20 november men denna höst har varit för varm för kanonsnötillverkning. Nu lovas åter varmare väder så kanske dagens anspråkslösa inledning på 5km blir den enda träningen för en tid. Men visst hann man ändå notera att mag- och armmuskler inte är vad dom borde vara för att hålla önskad fart.