Julfrid?

Det har varit lite hektiskt den senaste veckan och då är det inte de egna julförberedelserna jag tänker på utan grönsaksleveranserna. Äldsta dottern som jobbar heltid här har varit sjukskriven för ischiasproblem men är nu tillbaka så den normala arbetsstyrkan är återställd. Vissa arbetsmoment är ju så planerade att de fungerar bäst om ordinär bemanning finns att tillgå. Vi jobbade därför lång dag igår för att få alla beställningar klara och själva kunna inleda julförberedelserna idag samt för att ha ”rent bord” ifall några sista minuten beställningar droppar in.

Nåjaa, våra julförberedelser är väl inte mycket att skriva om egentligen och en del har vi faktiskt redan fixat. Ett hundratal julhälsningar skickade vi förra veckan och julgranarna hämtade jag i lördags då det hotades med snöfall. Julgranarna hade jag redan sett ut i skogskanterna under tiden som jag plöjde åkrarna intill men när man stiger ur hytten för att ta en närmare titt så hittar man oftast några skönhetsfel. Så det blev lite kompletterande sondering i skogen, passade på att granska skogsbeståndet på samma gång. Konstaterade att det finns ett och annat att göra även där. Julgranarna är jag ganska kräsna med även om de flesta nog blir fina när dom väl blir klädda. Täta bör julgranarna i alla fall vara för dagens ljusserier har ju så förbövlat korta sladdar.

Städning brukar också förknippas med julförberedelserna så idag efter att leveranserna lastats tog jag itu med lite ”städning” av skrivbordet till att börja med. Men det vill ju bli så att man fastnar i något intressant som man lagt åt sidan i väntan på bättre tid och även sådant som man inte vill sätta undan med risk för att bli bortglömt. Därför bäst att nämna ordet städning kompletterat med situationstecken 🙂

”Städade” i alla fall fram kabeln för överföring av filer från kameran till datorn så jag beslöt göra ett nytt försök med att ladda ner bilderna från rotselleriskörden. Och ”voila” nu gick det så nu är ”skörden fortsätter”-inlägget från början av november kompletterat med 2 selleribilder 🙂

5 före internet

Fårklubben. Är det någon som kommer ihåg den?

Som jag tidigare berättat var jag och blev ordförande för denna klubb. För tillfället är vi mitt uppe i en karusell som jag aldrig trodde jag ens skulle komma i närheten av för ett år sedan. Möten, kurser, protokoll, ansökningar, timtal framför datorn och i telefon… Jobbigt, men så roligt! 🙂

Vår internetsida håller på att ta form. Jag har alltid varit en kratta på allt som haft med datorer att göra. Alltid tänkt, att nä, de där e nog för hypade doningar för min hjärna. Något snille är jag inte, och kommer aldrig att bli det heller… Men livet är ju fullt av utmaningar, det är bara att kasta sej in i dom!

Lite så var det nog när jag började blogga också. Då var en dator ett nödvändigt ont, men vart eftersom tiden gått har jag märkt att jag har nytta och glädje av mitt bildminne i internetvärlden och behöver inte kämpa som en dåre för att komma ihåg diverse funktioner. Snille bli jag aldrig, men eftersom det mesta är uppbyggt med små ikoner är det ”bara” att lägga det i bildminnet, (där det eventuellt fastnar lite i alla fall 😉 ) vilken ikon som var vad. Där kommer mitt bildminne till pass, annars är det värre… Att minnas siffror och texter får jag kämpa länge med…

Men tillbaka till fårklubben och dess internetsida. Vi jobbar sakta men säkert framåt. Tid tar det… Otroligt med tid! Kvällarna jag suttit med datorn framför mej till långt in på natten är otaliga. Tur i oturen är jag är nattuggla och har inga problem att sitta och fundera ut en text, söka bilder osv, till en sida till klockan 1-2… men när morgonen kommer vill jag gärna sova till klockan 8 😉

Att det finns såhär mycket tid bakom en sida för en klubb hade jag ingen som helst aning om. Men det spelar i sista ändan inte så jätte stor roll, huvudsaken är att resultatet blir någorlunda, och som det ser ut nu så måste jag säga att jag är grymt nöjd med vad vi åstadkommit såhär långt. När jag skriver vi, så menar jag alla vi i styrelsen för fårklubben, som alla drar sitt strå till stacken och naturligtvis det stora ryggstödet och basen i Ekenäs.

 

Backstage i blombutiken

Här i Snappertuna faller regnet, dag ut och dag in. I nyheterna sade de nyss att det är över 50 år sedan som södra Finalnd har haft så riklig nederbörd i december. Åkrarna är välfyllda med vatten och på de lägsta områdena står det rätt så mycket vatten på fälten. I detta väder har det nog varit svårt att få tag på dendär julstämningen som jag tycker att redan borde ha funnits en tid. Doften av pepparkaksbaket satt i ungefär en dag.

Något som höjde stämningen i mitten av veckan var julblommor. En lokal blomsteraffär behövde extra hjälp fram till Jul, så jag anmälde mitt intresse. Nu står jag på dagarna omringad av mängder av julblommor – backstage i affären. Julblommorna skall planteras, de skall brydas med vackert julpapper runt krukorna.

Vad det är roligt att pröva på lite andra saker och se hur andra yrkesgrupper arbetar i högsäsong, då jag som bonde har lågsäsong.

Strålning.

Läser i Landsbygdens Folk om Rysslands planer att åter odla upp Tjernobylåkrarna som nu legat för fäfot sen katastrofen för 25 år sen. Undrar hur pass riskfritt det kan anses vara? Minns att man rekommenderade jordbrukarna här i Finland att rengöra och byta hyttventilationens filter för att minska riskerna då vi brukade jorden under Tjernobylvåren. Det befarades att radioaktivt nedfall som låg på markytan skulle röras upp vid jordbearbetningen ansamlas i ventilationsfiltrena och där koncentreras till farliga nivåer. Undrar hur många som sist och slutligen åtföljde rekommendationerna?

Nedfallet i Finland var ju litet jämfört med områdena närmare kraftverket. Men man har ibland undrat över varför många skötsamma jordbrukare mött döden på grund av cancer i en alltför tidig ålder. Kan Tjernobyldammet ha varit orsaken? Har naturligtvis inga statistiska belägg för att cancern skulle vara allmännare bland bönder men allt statistikförs ju numera så kanske dylika uppgifter också finns. Hade i alla fall en känsla, då på 90-talet, att cancern var vanligare bland bönder. Men det kan kanske förklaras med att också min far mötte cancerdöden 1996 och att det medförde ett fokus på saken.

Hur som helst så förfasas jag över att ”Tjernobylåkrarna” åter tas i bruk. Hur pass riskfri kan mat- och foderproduktion anses vara på dylika åkrar? Kan tänka mig att produkterna inte blir lättsålda men då jag i samma tidning läser om hur det i Italien fuskats med Eko certifieringen så kan väl ursprunget också i detta fall manipuleras. Nej, tacka vet jag inhemskt och närproducerat.

Samtidigt så ifrågasätter jag kärnkraftsindustrins vara eller inte vara. Joo, visst vill jag ha billig el men inte på bekostnad av hälsan och förutsättningarna att bruka jorden nu och för kommande generationer. Då föredrar jag nog bioenergi och vindkraft om än till ett högre pris. Dessa kan också produceras nära till gagn för den lokala ekonomin.

Back in buisness

Så där, dit for dom 10 månaderna och det är dags att dra på sig ladugårdshalaren igen. Roligt, men onekligen lite vemodigt. Då jag för ett knappt år sedan skulle bli på mammaledighet gick jag omkring och funderade hur jag ska klara av att låta bli att blanda mig i jobbet och att gå och fundera på djuren och arbetena hela tiden. Nå, första tiden var det ju nog svårt men sen då junior anlände så fick jag ju nog annat att tänka på 🙂 Överlag så tror jag att jag har klarat det ganska så bra. Eller det borde man säkert fråga av Antte 😉

Tiden har minsann gått snabbt och mycket har hunnit hända. Kalle växer med god fart och fart har han nog under sig annars också. 🙂 I ladugården har en del förändrats, bl.a. så körs fodret nu ut med en fullfodervagn i stället för att snitta ensilagebalarna en och en. Under sommarens lopp har också några av korna förflyttat sig till grönare beten och en hel hög av kvigor har kalvat in. M.a.o. en hel del nya juver att lära sig.

Det är lite tudelat nu att bli utan avbytare. Dels är det ju skönt att återgå till det normala. Vi har ju trots allt haft en ”extra” person i vårt hem ända sedan början av februari. Men å andra sidan kommer det att bli en liten utmaning att få allt och löpa, för ingenting är ju som förr. Till en del kommer mina svärföräldrar att ta hand om Kalle och så har vi ju honom med oss. Tiden får utvisa hurudant system vi kommer att ha. Men, folk har det ju blivit av oss också som har vuxit upp på bondgårdar, så det ska nog lösa sig för Kalles del också! 🙂

Krisernas Europa.

Att det är kris i Europa har även noterats i ”Talk Showerna” i det förlovade landet i väster. Fick följande länk från släkten ”over there”.
Kris i Europa

Privathandeln (eller möjligen pirathandeln) florerar verkar det som:
Smörpriser i Norge

Sen lär också Utbildningsministern i Norge ha delat ut burkar med grädde som journalisterna ombads skaka under tiden hon höll tal på pressens julfest och ”voila” alla lyckades göra en liten smörklump. Detta för att påvisa att krisen inte är så allvarlig.

Men visst ger ”smörbristen” en liten fingervisning om hur hastigt ett överskott förvandlas till en bristvara då mat förvandlas till business och modetrender allt snabbare påverkar marknaden i dagens kommunikationssamhälle.