Kategori: Bondbloggen

Någon gång tidigare har jag nämnt att det är med erfarna spannmålsodlare lite som med pålitliga politiker. Många tror på dom, många utger sig från att vara det, men i verkligheten finns dom inte!

Det jag menar med detta är att de ca 40 säsonger som en ”normal” bonde hinner odla under sin karriär inte på långt när räcker till för att ge den erfarenhet som man skulle behöva för att bli gammal och van i detta skrå. Ingen säsong är den andra lik, och skulle två säsonger vara vädermässigt lika så har man sått olika djupt eller bearbetat annorlunda så att  jämförelsen inte skall låta sig göras. 

Trots bättre vetande skall jag ända åberopa min ”erfarenhet” och spå lite väder.

Med tanke på att vi hade vinter ännu första april och snabb snösmältning och nu den 25 april nästan 20 grader varmt och åkrarna torkar med expressbuss fart och allt ser jättebra ut så kan jag meddela att alla mina varningslampor blinkar ilsket rött och pessimistsummern tjuter oavbrutet.

Under alla år (sedan 1982) som jag först bok över jordbruket har det inte slagit helt slint en enda gång. Tidig fin vår betyder eländig sommar. Speciellt brukar jag ge akt på Valborgsmässoaftonen, är det riktigt jävligt väder då känns allt bra i bondenerverna, men en fin Valborg brukar vara ett första tecken på att något håller på att gå fel.

Den gamla bondepraktikan beskrev fenomenet med orden ”det skall sås i pälsärmarna för att kunna skördas i skjortärmarna” och det är en sanning som gäller än i dataåldern. Men hoppet att jag har fel finns ju!

I övrigt flyter det på på hemmanet. Maskinerna servas som bäst, såmaskinen skall alltid ha lite översyn och harven ropar på svetsen ute på gården. Sysslorna i aprilkvällen tar inte slut…..l

Lugnt skrev jag senast och då var det vädret jag åsyftade inte livet på gården för lugnt har det inte varit, inte ens nu över påsk. Har väl samma dilemma som Charlotta det vill säga svårt att ta mig tid att fira högtider speciellt nu i vårbrådskan för odlingssäsongen inledde vi för två veckor sedan och det två veckor försenat.

Takläggning.
Inte ens bygget har stått stilla över påsk för plåtslagarna som är muslimer frågade om jag tar illa vid mig ifall de jobbar långfredag och påsklördag. För mig var det OK blott de håller tyst fyra timmar per natt för då behöver jag få sova.

Plastbyte.
Själv har jag också jobbat på taket idag dock inte på hallen utan på växthuset. Fick hjälp med plastbytet av min systers pojkar så då bör man passa på för visst är det mycket lättare att byta plast när man är fler trots att vinden inte var speciellt hård idag heller.

Påskhäxor.
Men visst har vi trots brådskan märkt av påsken om inte förr så idag när vi besöktes av ett flertal häxor och visst kan tankarna gå till eftertanke rörande påskrelaterade händelser ty stor del av det vi gör är ju som vi brukar säga ”siiand arbeit”. Mina tankar har bland annat gått till morfar som dog på en långfredag och min son Erik som vad jag hört fortfarande innehar byns inofficiella rekord i att samla godis som påskhäxa. En påsk var han speciellt flitig och cyklade runt hela nejden och vid hemkomsten vägde han in 4,7kg godis. Han var också förtjust i ägg, som ju också förknippas med påsk. Minns hur han berättade om skollunchen inför en påsk, då när kolesteroldebatten gick som hetast, att han hade fått äta hela klassens ägg då ingen annan av de 16 klasskamraterna ville ha dem. En stund på långfredagen tillbringade jag och Eivor vid hans sista viloplats samt tände ett nytt ljus trots att det nu är ljust en stor del av dygnet. Trots sorgen och saknaden så är det i alla fall ljusa minnen vi har och vi försöker efter bästa förmåga leva upp till devisen om en Glad Påsk.

Den här påsken tillbringar jag på Dånö. Tillsammans med Mats, Mathias, Mats mormor Göta som bor hemma på gården och med Mats mamma, Marina som bor på gården när det behövs för Mathias skull, men som annars bor i en egen lägenhet i Geta byn.

Vårbruket står och knackar på dörren och här har det redan kört igång, det vårplöjs, tallriksharvas och sladdas. När jag kom hit kunde jag konstatera att våren är ungefär 1-2 veckor längre hunnen här än hemma. Så här börjar bönderna bli stressade, allt skall ner i jorden så fort som möjligt, tiden är dyrbar. Det rings, konsulteras, lånas maskiner, skruvas ihop nya maskiner, flere lökodlare har inte fått hem sin sättlök och trampar och väntar otåligt, för stor utsädespotatis skall klyvas och så vidare… Somliga ringer och somliga kör bil, alla medel är tillåtna för att hålla nerverna i schack och koll på läget i byarna. Med andra ord, ”vårbruksfeelingen” har infunnit sej.

Men så är det ju påsk. Inte direkt en högtid ämnad för arbete, så hur skall man göra? Skall man sitta i kyrkan och tänka på traktorn, eller skall man sitta i traktorn och tänka på gud?