Det börjar dra ihop sig till vårbruk

Charlotta skrev så bra under påsken om arbete på helgen, det var riktigt som tummen på spiken. Här smög vi omkring på långfredagen för att inte göra allt för mycket oväsen, för till gammal tradition hör det till att det skall vara lugnt under den dagen.

Men vad göra? Solen gassar på och lika överaskad är man varje år att det blir vår 🙂 Det är liksom en adrenalinkick då tilttorna på åkern blir gråa, då skall det minsann ställas till att plocka ihop alla de några tillbehören som krävs för att få det lilla fröet på rätt djup i marken. Lite kolla in vad grannen gör och bönderna runt omkring – Har någon redan börjat? Den hetaste diskussionen under den första vårbruksveckan är nog vem som varit först ute, andra veckan går redan diskussionen över till vem som redan har allting färdigt 🙂 Visst är det komiskt, men det är vel det som gör det så spännande.

Hemma hos oss har det varit lite “piano”. Visst har vi gjort en massa saker och till sist får man stanna upp och börja sätta saker i viktighetsordning. Efter att vi har varit friska hela vintern och undgått allt som heter förkylning, så har jag redan en tid sagt att då vårbruket närmar sig så är vi sjuka och skulle det vara lika lätt att vinna 7 rätt på lotto med den tippningen så skulle vi ha varit miljonärer redan i detta läge.  En ordentlig förkylning drog in strax före påsk och som pricken på “i” så bidrog det med en öroninflammation och tillsvidare döv på vänstra örat.

Det största arbetet under påskhelgen har varit sortering av spannmål.

Som ett gammalt talesätt lyder ” Som man sår får man skörda ” och “Till utsäde är endast det bästa gott nog” Därför tog vi i ett tidigt skede analys på vårt spannmål som vi sparat i torken. Analysen som kom tillbaka från Evira visade sig vara “ok”. Däreför har vi nu under påskhelgen sorterat ut de bästa kärnorna av korn och vete.

Författare: Maria

Jag är en 38-årig lantbruksföretagare från Snappertuna i Raseborg. Jag har bedrivit jordbruket tillsammans med min man som åttonde generation på gården, i 6 år. Till familjen hör vår 9-åriga dotter Elin samt vår son Franz, strax 5 år. Förutom att min man Kenneth hjälper till på gården jobbar han också som brandman på räddningsverket i Ekenäs. I början av året 2011 gick vi igenom stora förändringar då vi lade ner slaktsvinsproduktionen. Produktionen var ingen obetydlig del utan bestod av 1 000 slaktsvinsplatser med en årsproduktion på ca 250 000 kg kött och dessutom kunde vi titulera oss till Finlands sydligaste slaktsvinsstall. Detta betyder att vi står inför nya tider här på gården. En ny inriktning har redan börjat ta form men kräver ännu en stor arbetsinsats. Förändringen och utvecklingen från husdjurs-, till växtodlingsgård samt övrig företagsverksamhet på landsbygden kommer ni att få ta del av i min blogg. Några garantier hur det hela kommer att gå vägen finns ej. Men en sak är klar – om du vill skörda så måste du så.