Kategori: Bondbloggen

Platsannons

”Då vår nuvarande tjänsteinnehavare avgår med pension söker vi nu en ny insemineringstekniker. Till Dina arbestuppgifter hör brunstkontroll och betäckning samt även uppföljning av densamma. Vi förutsätter att Du är stamboksförd med ett gott avelsvärde och har en läggning som passar för tjänsten. Tidigare, dokumenterad framgång i motsvarande uppgifter är en merit. Vi erbjuder Dej en nyckelfunktion i dynamiskt team med god kamratanda och tydlig målsättning. Utöver avtalsenlig ersättning i form av mat och husrum erbjuder vi även en väggmonterad ryktborste.”

Ungefär så skulle annonsen se ut när jag börjar söka efter en ersättare åt avelstjuren Trisse. I en liten besättning som min där alla vuxna djur går i en enda grupp måste tjuren för att undvika inavel bytas ut innan hans egna döttrar är avelsmogna. I Trisses fall börjar dessutom åldern komma emot. Då det gäller tjurar är problemet med stigande ålder vanligen inte att fertiliteten skulle bli dålig utan att bakbenen och höfterna inte håller för påfrestningarna. När tjuren skall betäcka kon går han delvis på bakbenen och för äldre djur med lite slitna leder kan smärtan bli så besvärlig att betäckningen helt enkelt inte lyckas. Så långt gången är Trisse inte, men man kan märka när han reser sig från liggplatsen att han är märkbart stel i bakkroppen och haltar ibland en stund innan har får mjukat upp lederna. När nån ko brunstar tar instinkterna över och han glömmer bort allt vad stela leder heter, men stelheten markerar ändå att han så småningom kommer att börja få problem och det är ju onödigt att skjuta upp utmönstringen tills smärtan blir direkt besvärlig. Dessutom kommer hans egna döttrar att bli betäckningsdugliga under 2011, så även av den orsaken börjar hans saga vara all.

Fast lite svider det nog att göra sig av med den godmodige Trisse. Han är inte stamboksförd och skulle om han bokfördes knappast ha så rysligt bra index, men han har ett lynne som är sagolikt. Chansen att få tag i en lika snäll tjur måste vara obefintlig. Men det hjälps inte, förr eller senare är det hans tur att åka också.

Tillbaka till verkstaden

Visst åkte jag till skogen idag men fick komma hem med svansen mellan benen. Båda motorsågarna strejkade. På Jonsereden gick topptrissan sönder på svärdet och den gamla Stihlen gick inte alls att starta för startanordningen hade frusit fast på grund av pudersnön som letar sej in överallt.

Det var inte så lätt att komma fram med traktorn heller och att lyfta upp träden som blivit under snön var nästan övermäktigt. Kvistarna var för tunga och man kunde inte såga av dem för man såg dem inte under snön. Och till råga på allt så frös fläkten på Belarusen fast igen. Det blir nog att börja plocka fram uppfinnarmössan och sätta in nya fläktar för den här konstruktionen är helt felaktig. Inte får en fläkt frysa fast bara för att det kommer litet yrsnö.

Jag har ett lager med sönderbrända dyra fläktar som frusit fast tidigare och måttet börjar vara rågat. Troligen slaktar jag en gammal datamaskin (jag har ett dussin i ladan) och återanvänder fläktarna därifrån. De är gjorda för 12 Volt och drar mycket litet ström. Jag satte redan in två (nya) datamaskinsfläktar i Zetorns tak. Och så är de billiga som reservdelar, tysta så man inte ens hör dem och vissa ger ganska mycket luft.

Inte skall man tro att det går att börja skogsarbetet så där utan vidare – en hel del skall repareras (eller byggas om) och så skall sågarna putsas med tryckluft så man får bort allt skräpet. Men i morgon …

Mat eller bränsle?

Kalle funderar i ett tidigare inlägg på att oljan blir dyrare och dyrare. Dyrare olja påverkar som Kalle konstaterar uppvärmningen av bostad och byggnader och påverkar dessutom jordbruket indirekt i.o.m. att tillverkningen av både konstgödsel och bekämpningsmedel till stor del baseras på olja. Som ekoodlare berörs jag själv förstås inte så mycket av gödselpriset, men vad som däremot påverkar mej direkt är att bränslet till traktorn blir dyrare.

Ett intressant alternativ till brännoljan kunde vara att köra traktorn på rybs- eller senapsolja, för vilka man ju kan odla råvaran själv. Egenproducerat drivmedel skulle säkra tillgången på bränsle och dessutom vara miljövänligare än brännolja. Redan för ett par år sedan räknade jag tillsammans med några kollegor på ekonomin i biodiesel till traktorn. Tanken var att skaffa en gemensam oljepress och producera bränsle åt 5-6 gårdar. Tyvärr strandade projektet då på att vi inte fick nån lönsamhet i verksamheten, bränslet blev helt enkelt för dyrt. I takt med att brännoljan nu blir dyrare blir förstås också biodieslen automatiskt fördelaktigare, så kanske det vore dags att damma av kalkylerna igen och se hur de ter sig i nuläget?

Personligen vurmar jag lite för senapsolja framom rybsolja, eftersom den är enklare att framställa. Nackdelen är dock att den inte går att använda på vintern, eftersom den stelnar vid minusgrader.

Trots att tanken på att vara självförsörjande på drivmedel onekligen känns tilltalande finns det en del etiska frågetecken kring att odla bränsle på åkern.  Med tanke på att åkerarealen i världen är begränsad, och på lite längre sikt antagligen för liten, är det då acceptabelt att använda den för annat än livsmedelsproduktion? Vissa inom jordbrukssektorn hävdar med emfas att man borde ta bränsle ur skogen och låta åkern producera enbart  livsmedel och detta främst av etiska skäl. Fast å andra sidan, om marknadsläget är sådant att det lönar sig att köra traktorn på rybsolja eller bränna havre i värmepannan, varför skulle man ha dåligt samvete för att man anpassar sig? Vi bygger industriområden och handelscentrum på prima åkermark, kan det då vara fel att odla bränsle på den?

Jaktdag

Utan att ha tillgång till någon statistik så vågar jag påstå att vi idag höll på med ett av böndernas vanligaste hobbyn, nämligen jakt.
Det lokala jaktlaget, förstärkt med några andra bekanta jägare, ställde idag upp med en familjejaktdag. I praktiken betydde det en dryg timmes jakt, tillsammans med oss som vanligtvis brukar stanna hemma, samt korvgrillning och trevligt sällskap.

Trots att jag i tiderna har skaffat ett jaktkort åt mig, så har jag inte kommit igång med jagande. Men idag var även jag med på pass med Antte. Det var rådjur som gällde. Vi behövde inte vänta länge, förrän drevkarlarna hade lyckas skrämma fram en ensam get. Efter infernaliskt viftande (och x-antal ”sir du nu int den”???? -frågor) från mig, så fick Antte syn på den och sköt den då den kom ner på isen.

Då även alla andra skyttar fick syn på rådjur, samt harar, så var det en väldigt lyckad dag. Tack för det! 🙂

Klädkod

På onsdagen sprack årets köldrekord i Östensö när kvicksilvret kröp ner till -28. När man vintertid jobbar utomhus i såna temperaturer lär man sig (av nödtvång) att klä sig ordentligt. Nån köldgräns för djurskötsel finns inte, så krampaktiga manlighetsbevis i stil med att vägra använda långkalsonger rensas bort rätt snabbt. Klädkoden innehåller endast två kriterier; ekiperingen bör vara tillräckligt varm och ändå inte alltför otymplig. Man måste ju kunna ta sig in i traktorn, klättra över grindar och jobba i utstyrseln. Faktorer som matchande färger och trendriktigt snitt ingår vanligen inte i urvalskriterierna.

Sanningen att många tunna lager värmer mer än ett tjockt är fortsättningsvis fullt gångbar. Egentligen använder jag till stora delar samma kläder vintertid som sommartid, men i markant flera lager. Häromåret då vi som lägst var nere i -35 räknade jag som mest till sju lager tyg på överkroppen, och då gick det fortfarande upprätthålla rörligheten någotsånär.

Termokläder, alltså såna som släpper igenom fukt men håller värmen, är finemang då det blir riktigt kallt. Ett annat knep är dubbla undertröjor. Att ha två t-skjortor närmast kroppen påverkar nästan inte alls rörligheten, man kan jobba på helt som vanligt, men de värmer anmärkningsvärt bra. Ett gravt underskattat plagg då det gäller att värma utan att minska rörligheten är västen. Den fungerar ungefär som dubbla underskjortor, värmer överkroppen men håller armarna rörliga. Dessutom är västarna ett bra mellansteg när man känner att klädseln är nästan bra men lite på tunnare sidan. Då kan en väst ovanpå arbetshalaren vara lagom medan en tröja till hade varit för mycket.

För varmt får man väl aldrig, men man kan ju åtminstone undvika att frysa. Och för att citera en bekant, vi kan ju glädja oss åt att varken bromsar eller åska är nåt problem på många månader ännu. 🙂

Skogsarbete

I december började jag med skogsarbetet men så blev det en massa snöarbete och det ena och det andra. Men i går såg jag över Belarusen och nu skall det ”pradajjas til” (sättas igång på allvar). Det blir troligen lika roligt som i fjol med den myckna snön. Då man fäller så försvinner trädet i den mjuka pudersnön och man måste fiska upp det med lastaren förrän man kommer åt att kvista det. Det går inte fort framåt på det viset.

Traktorn var annars i skick men fläkten hade frusit fast och utan fläkt ser man ingenting på grund av imman på rutorna. Den fina pudersnön söker sej in i fläkten och hindrar den från att snurra. Men en behandling över natten med värmefläkt fick igång den igen. Jag blir nog tvungen att täcka över luftintaget i framtiden men det kan komma in snö också då man kör i skogen för träden är nu fulla av snö. En ordentlig blåst (men inte storm) skulle vara ganska bra för att få ner snön. Annars kommer den nog ner då man fäller men då får man allting i nacken.

Vädret är just nu riktigt fint med litet minusgrader och uppehåll men tyvärr så lovar prognoserna varmt och mera snö. Absolut inget man vill ha. Minus tio grader är ganska lämpligt för är det varmare blir man svettig i skogsarbetet. Och snö har vi minsann tillräckligt av redan.

Jag fortsätter huggandet där jag slutade i fjol. Blåsten hjälpte till litet i höstas och fällde två stora granar men vi hade inga större stormfällningar här. Snön har inte heller knäckt så många träd men mera snö och blida kan ställa till mycket elände för det finns rejält med snö uppe i träden.

Dagarna är ännu korta men konditionen är också usel så det kan vara bra att börja så där småningom. Efter en dag i skogen brukar man slockna ganska snabbt då man kommer hem och in i värmen. Men jag trivs ute i skogen trots all snö.