Vad kan man göra med en Nobelannandag i december? Inte mycket produktivt i alla fall. Dagsljus är man inte bortskämd med, och denna vinter har dessutom kölden krossat det mesta av goda ideer.
Jag har dock en del vete olevererat och det blev det bättring på på lördagen. Vädergudarna var på vår sida, trots att det var -15 på morgonen och -18 på kvällen så kunde vi lasta långtradarsläpet i riktigt fint vinterväder, ungefär -4 grader.
Det brukar ta ungefär 1½ timme att lasta ett långtradarsläp (ca 25 ton) men på vintern finns det några fenomen som kan krångla till det. Bla vet man inte vad gnagarna har gjort för illa när dom fått haft ha torken för sig själva några månader. Dessutom har jag haft problem med kondens i utmatarröret under några vintrar nu, detta har gjort att säden vägrar rinna ner i lastningsröret. Inget av detta lät sig hända denna gång. Det syntes inte ett spår av några långsvansade krabater och tekniken fungerade direkt.
Större problem är det dock vintertid att få det fulla långtradarsläpet upp på vägen. Det är nämligen uppförsbacke hela vägen från torken till vägen, och vägen är inte heller för bred, om vi säger så. Detta kräver en del av den som skall manövrera upp ekipaget på vägen, man måste vara en avvägd kombination av försiktig och orädd. Denna gång blev det att sanda ordentligt samt att förse dragbilen med kedjor och efter detta avreste vetet iväg mot Seinäjoki och sedan vidare på okända vägar. Nu är det bara att hoppas att kvaliteten på detta är lika bra som det jag sålde i höstas, men det borde det vara eftersom det är samma parti.
Ca 10 av 25 ton är pålastat och nu är det mest bara att stå och titta på som gäller.
