Är man söt eller är man söt?

Jag sku nästan våga påstå att man nog är söt, Ylva och Hylva alltså:

Vår lilla svarta fläck Ylva af Kabböle kalvade på torsdag förmiddag (Jag kom hem först igår på kvällen, därför har inte det kommit några bilder tidigare). Allt gick bra och hon fick en mycket liten svart/brun fläck H.Hylva af Kabböle. Hylva är en rätt så pigg och företagsam liten tös. Hon är den första av sitt slag i vår ladugård, då hon är en korsning av frisisk, västfinsk och jersey raserna. Därav kommer hennes speciella färg. Ni får en bild av färgen, då ni jämför med västen som är helt svart. Om ni dessutom tittar hur löst västen sitter så får ni en uppfattning om Hylvas storlek. Västen ska givetvis inte spänna, men den sitter som ”gjuten” på kalvar i normal storlek.

Varför då korsa olika raser på detta vis? Jo, för att utnyttja den s.k. heterosis effekten. Det betyder att man försöker avla fram de bästa egenskaperna av alla raser. Så i Hylvas fall torde hon bli en ko med mycket mjölk (frisiska), bra fett- och proteinhalter (jersey) och god hälsa (västfinska). I teorin ska hon alltså bli en drömko, hur hon blir på riktigt, får tiden utvisa. 😀

Låsta positioner

På torsdagen tittade klövverkaren Bernhard in och fräste ner klövarna på ett par kor. I samband med det använde vi oss av ett av de bästa hjälpmedel som finns för kreatursskötare, nämligen låsgrindar.

Klövverkningen är nödvändig för att korna skall må bra, men det är inte alltid de riktigt förstår hur befogad den är. Därför kan det vara ett fasligt sjå att få fast dem och få in dem i klövverkningsstolen. Att jaga dem runt i ladugården, få på grimma och sen släpa dem dit man vill är en påfrestning på både kor och ägare, därtill är det inte helt ofarligt.

Låsgrindarna befriar en från den upplevelsen. De sitter permanent monterar vid foderbordet och i normala fall bara hänger de där och påverkar inte korna det minsta, de kommer åt att äta precis som vanligt. När man ställer om grindarna i låsningsläge kan kon sticka in huvudet för att komma åt fodret, men samtidigt faller låsningen på plats och hon kan inte dra ut skallen igen. Kons hals är smalare än huvudet och med grinden rätt inställd kan hon andas och äta helt normalt utan att rören trycker på nånstans, men försöker hon dra huvudet bakåt är det stop.

På morgonen stängde jag av den ändan av ladugården där låsgrindarna finns  med ett par flyttbara lättgrindar och föste in de tre kor som skulle åtgärdas i avstängningen. När Bernhard sen dök upp lade jag ut lite kraftfoder på foderbordet, korna stack ut genom låsgrinden för att nå fodret och så satt de fast. Sen var det bara att trä verkstolen över dem och fixa till klövarna. Den här typen av låsning är bara tänkt för att tillfälligt ta fast en ko, nån längre tid kan man inte ha henne stående i låsgrinden eftersom hon t.ex. inte kan lägga sig ner, men för klövverkning är det alldeles tillräckligt.

Efteråt skall verkstolen tvättas och räkning skrivas, det är viktiga grejer det också. 🙂

Ladkavalkad

Vi efterlyste ju för en tid sedan era egna bilder på lador runtom landet. Nu har det blivit dags att visa de foton som ni har skickat in.

Du kan fortfarande skicka in fotografier på de lador som finns i just ditt landskap. Ladda upp bilderna här – och berätta gärna också var ladorna finns och vad du själv heter innan du skickar iväg materialet.

Och nu börjar föreställningen!

Lada i Pörtom.
1.Så här ser det ut på slätten i Pörtom. Bilden är inskickad av Mats Nordman.

Följande fotograf, tyvärr okänd,  har skickat in  två bilder:

Sned lada
2. Än så länge hålls den upprätt!
Ladulandskap
3. Åkervy.

En annan anonym fotograf har skickat in dessa tre stämningsfulla bilder:

Lada i höstskrud
4. Lada i höstskrud.
Lada i svartvitt
5. Det här är av allt att döma en gammal lada.
Lada i månsken
6. Som avslutning: ett riktigt julkort!

SLC kvinnodag

Igår inleddes SLC;s kvinnodagar, som i år ordnas i Åboland. För mig är
det första gången som jag deltar i detta evenemang, allt som allt år
vi drygt 60 pers. Vi började med föreläsningar i Kimito, som bl.a.
handlade om företagsidéer och marknadsföring av dem.  Föreläsarna var
väldigt engagerade i sin sak och motiverande att lyssna på.
Övernattningen sker på en badinrättning i Kasnäs, var vi också får ta
del av olika behandlingar (massage m.m.) samt gymnastikgrupper. I
dag blir det ännu en dos av lantbrukspolitik och besök på Brusaby
lantbruksskola.

”In Sweden we call it a kick.”

Den här tiden på året är vår byväg ett konstant glädjeämne. För det mesta sköter kommunen vägunderhållet perfekt och det är man ju glad för. Ibland hinner de inte riktigt med och då har vi ju ett fenomenalt fint sparkföre, vilket man ju också är glad för. Det är en win-win-situation, helt enkelt. Faktum är att jag nästan föredrar sparkföret om jag måste välja. Så om kommunala vägmästaren läser det här är det alltså ingen brådska att grusa vår väg, vi har det så bra så. 🙂

Av nån orsak blir jag trots stigande ålder aldrig för stor för sparkstöttningen. Det är nåt så infernaliskt kul att susa fram på blankisen med farttårarna rinnande längs kinderna, även om tårarna väl mer kommer av kölden än av farten. Strängt taget rör man sig ju inte så värst snabbt om man mäter det i km/h, men det är något i förhållandet mellan muskelarbete och fart som känns tilltalande. Man får mycket fart med liten ansträngning, helt enkelt. Dessutom är ju sparken en genial konstruktion såtillvida att man alltid har en viloplats med sig om man skulle bli trött. Och på hala småvägar är den ett rackans så mycket tryggare fortskaffningsmedel än cykel eller apostlahästar.

Häromvintern började min far faktiskt utföra intervallservice på släktens sparkstöttingar. Han plockar isär dem, byter trasiga delar, fixar glapp i konstruktionen, putsar rost från medarna och avslutar med att måla om hela sparken vid behov. Nästa gång tror jag min skall bli svart. Med flammor. 🙂

Var det förresten nån som undrade om rubriken? Den snodde jag av Lasse Åberg och Stig-Helmer Olsson.

Service dags

Idag servades den viktigaste maskinen på vår gård, mjölkmaskinen. Den går två gånger om dagen, så slitaget är ganska hårt. Sedan den blev installerad har den varit igång över 18 000 timmar. Den hör till kategorin ”maskiner man liksom inte tänker på”, men man märker minsann om den slutar att fungera!

Servicen görs en gång om året och den utförs av en professionell montör. I servicen ingår bl.a. genomgång och vid behov byte av diverse olika gummidelar och slangar samt en grundlig rengöring av maskinens ”inre”. Dessutom testade montören hur jämt pulsatorerna går.

Några större överraskningar hittade montören inte, men visst var servicen på sin plats. Nu torde maskinen klara sig ett år framåt igen.

Under tiden servicen pågick kalvade Ädisa. Kalvningen förlöpte utan problem och hon fick en fin kokalv. Kalven får överraskningsvis heta Hädisa. Även i andra ändan av mjölkstationen (vi har kalvningsboxarna på var sin sida av mjölkstationen) var det full rulle. Där fanns nämligen Umbra med sin i går kväll födde Herman.