Då jag satt och tittade på fotografier, kom jag på bilder från i fjol somras. Då hade vi en kofotograf hos oss och fotograferade 5 av våra kor.Fotona kommer dels till eget bruk, dels till avelsbolagets användning. Meningen med dessa fotografier är att visa hurudana avkommor en viss tjur lämnar.
Här fotograferas Udessa af Kabböle. Udessas far är den svenska Peterslund, han är en mycket känd och använd tjur i Finland. En del är missnöjda med hurudana avkommor han lämnar efter sig, men för oss har han fungerat bra. Som ni ser på bilderna är det mycket förberedande arbete man gör för att få några bra bilder. Korna ska tvättas, de ska klippas och en del får lössvans. Dessutom ska man lämna mjölk i juvret då man mjölkar dem, så att formen på juvret kommer fram. Hur kon står är också av betydelse, då man ska ha fram de bästa sidorna.
För att uppnå bästa möjliga resultat på bilden, så finslipas den ännu på datorn. Då kan man t.ex. räta på rygglinjen och ev. horn ”suddas” bort.
Så en hel del jobb och till en del lite fantasi ligger alltså bakom dessa fotografier. Fina minnen från dessa kor får man i alla fall. 🙂
I våras fick Bondbloggens läsare komma med namnförslag på en kalv som sedermera fick heta Hagrid. Jag hade en liten tanke om att följa med Hagrid under sommaren och rapportera om hans vidare öden och äventyr, men den planen kom på skam. Hagrid har nämligen varit en exemplarisk ung man och inte haft något som helst fuffens för sig. Han äter, sover och busar lite med de andra men gör inget desto mer uppseendeväckande. Tills idag.
Jag hade åkt med sonen på en fotbollsturnering i grannbyn. Matchen var i full gång när min fru ringde och meddelade att det går en halvvuxen ko på gårdsplanen. (Jag har inte berättat för Hagrid att han blev misstagen för att vara av honkön, jag tror han skulle ta illa vid sig.) Hon hade redan ringt min pappa som var på plats för att hålla reda på vart ”kon” tog vägen tills jag hann hem.
Det som hade hänt var helt och hållet mitt fel. Jag hade lyft in en rundbal med hö på foderbordet åt de äldre kvigorna och placerat den alldeles bredvid en skjutdörr. När balen faller sönder tycker småkalvarna om att hoppa runt i höet vilket gör att balen successivt pressas ut mot sidorna vilket i sin tur pressar upp dörren. Egentligen var det märkligt att det bara var Hagrid som smitit ut, öppningen var nästan 30 cm bred.
Hagrids vandring hade fört honom runt hela ladugården och in på vår gårdsplan. Som tur är snurrade han bara runt mellan byggnaderna här hemma och begav sig inte bort från hembacken. Hade han satsat på att springa motsvarande sträcka men i riktning mot skogen istället hade jag haft ett rackans sjå att hitta honom. När jag kom hem hade pappa redan fått lurat in honom i kohagen och därifrån till den lilla övningshage jag stängslade tidigare i sommar. Därifrån var det sen ganska enkelt att med några extragrindar slussa in honom i ladugården igen.
Min urinpumpsservice avslutades idag. Efter att ny elmotor införskaffats, svarvfantomen fixat kopplingen och jag monterat ihop allt baxade jag ned eländet i brunnen igen för en provkörning. Motorn funkade, kopplingen var perfekt men urinen sprutade åt alla håll som den värsta fontän. Nu hade själva röret där urinen skall blåsas upp (urinledaren?) gått sönder. Röret är rostigt men har hållit tätt så länge pumpen stått stilla, men nu när jag bråkat upp den hade det uppstått hål lite varstans. Man kan förvisso lappa eller byta delar av röret, men gränsen för vad man kostar på en gammal centrifugalpump går nånstans här. Ny pump är på inköpslistan.
”Hade det varit en häst hade jag skjutit den”, brukar det stå i bakrutan på gamla bilar och det hade jag kunnat skriva på pumpen också. Eller kanske jag snarare hade dränkt den. 😉
I övrigt har de senaste dagarna gått i halmbalningens tecken. Det verkar vara stora variationer i mängden halm i år, antagligen är det torkan som är orsaken också till det. En positiv sak har dock varit att det blåst ordentligt de senaste dagarna och det gör att halmen torkar i rekordfart. T.o.m. på såna ställen där det finns rikligt med ogräs blandat med halmen torkar det bra. Min egen spannmål är ännu otröskad, det är bara att hoppas att torkvädret håller i sig tills det är dags att bala den halmen också.
I går fick jag mellankanalen som förbinder bägge torkarna så långt färdig att jag kunde sätta tryck i den. Det var ett ganska stort arbete att få den byggd – huvudsakligen därför att den måste vara både lufttät och lätt att plocka bort.
Mellankanalen
Det fanns ingen annan möjlighet än att bygga den tvärs igenom tröskhuset under lastningssilorna. Så den måste bort på en halvtimme då lastbilarna kommer för att lasta vete. Fastän man påpekar att de skall ringa föregående dag så händer det att man får ett telefonsamtal: ”Vi kommer om en halv timme”.
Redan tidigare hade jag nog tryck under plåtarna men i somras var det för hett för dieselmotorn att köra mer än 20 minuter så jag måste börja bygga mellankanalen. Men som vanligt så tog det mer tid än man trodde. Och så kom det tröskande och annat emellan.
Men nu är den ”färdig”. Även om jag lärt mej att en konstruktion sällan blir helt färdig utan man måste bygga om och bygga till och ändra nästan hela tiden. Speciellt mina egna konstruktioner som oftast är experiment som ingen någonsin byggt förut. Den nya torken är också unik genom att den inte har någon huvudkanal för luften utan hela nedre våningen är lufttät och plåten bildar mellangolv.
Så mycket hann jag testa att jag insåg att den stora dubbelfläkten på 120 cm som är kopplad till dieselmotorn ger väldigt mycket mer luft än de 11 kW fläktar på 100 cm som jag har i huvudkanalen på den gamla torken. Jag måste köra med alla tre elmotorfläktarna för att komma upp i samma tryck som jag fick med dubbelfläkten då dieselmotorn gick på litet förhöjd tomgång. Jag har inget diagram över dubbelfläktens luftmängd vid olika tryck eftersom den är köpt begagnad men skulle tippa på närmare 200 000 kubikmeter luft i timmen vid 40 mm vattenpelare mottryck.
Nu blir det bråttom att torka och hoppas på varmt och torrt väder i september. Det bästa vore kalla nätter så luftens vatten faller ut som dagg och sedan soliga dagar så att plåttaket värmer upp luften. SMHI lovar också högtryck och torrt väder fastän det i dag blir regnigt. I dag skall jag åka till Ring III och ta mej en tur genom alla affärerna. Det finns en lång lista med reservdelar och material som jag har samlat ihop under de senaste veckorna. Till all tur ligger alla affärer nära till varandra utmed Ring III: IKH , Motonet, Clas Ohlson och Biltema. Som synes så finns inga lantbruksaffärer på listan och inget som börjar på K. De är alldeles för dyra.Och så har de ingen katalog med priser på nätet.
I går beställde jag mera material för mätssystemet från m.nu i Linköping – en liten firma som fungerar fantastiskt bra. Jag skall bygga om mätkabelsystemet med cat5e-kablar för Ethernet (det är kablar av god kvalitet som klarar upp till 1 Gigabit/s). Det har varit litet störningar i det nuvarande kabelnätet med telefonkablar. Inget att undra över med tanke på att jag startar stora motorer på upp till 22 kW i närheten. Det nya kabelnätet skall byggas in i den nya torken så jag kan övervaka torkningen ordentligt. Jag har varit mycket nöjd med mätsystemet i den gamla torken (se http://www.bondbloggen.fi/2010/08/kallufttorkning).
Förutom den normala om- och tillbyggnaden så borde den nya torken nu vara färdig – ett stort projekt som tog över tio år. Det var ju ett hobbyprojekt då jag jobbade i Otnäs och flera gånger tog motivationen slut på vägen då vetepriserna gick ned under isen men nu är den färdig i alla fall. Det lönade sej inte att bygga den ens med nuvarande vetepriser men den gamla torken var absolut för liten – jag kunde bara odla hälften av åkrarna om jag inte ville ha problem med alltför tjocka lager. Men den är nu i bruk och den är betald – inga lån och inga ”stöd” här inte. Materialet är varje år betalt direkt ur plånboken.
Just nu är det två saker som är allra överst i huvudet: Vetepriset och vädret. Bägge två har gått åt rätt håll under den senaste tiden – men som gammal gamyl så kan man inte glädja sej åt det utan att känna en svag misstanke att den glädjen är ganska kort och att det snart kommer något elände.
Vädret kan väl inte bli så stekhett mera det här året så det enda man kan sörja över är om det blir störtregn och snö i september. Jag måste vänta en månad efter kvickrotssprutandet innan jag kan börja med höstbearbetningen. Och då får det gärna vara torrt ännu.
Men ifråga om pengarna så kommer man alltför bra ihåg hur det gick 2007-2008 då vetepriset steg radikalt. Yara chockhöjde gödselpriset mycket snabbt. Det är helt omöjligt att råvarorna skulle ha stigit så snabbt och så mycket. Förresten är en stor del av gödseln kväve som tas ur luften och bara behöver energi för produktionen. Och energipriserna steg minsann inte så fort och så mycket. De pungslog oss bara helt enkelt. Rena röveriet då man betänker att det inte finns någon konkurrens på gödselsidan. Nu är försäljningen stoppad av Yara så de förbereder säkert en ny höjning.
I dag steg i alla fall vetepriset igen och är nu på 230 euro/ton – i Hamburg är E-Weizen (14 % protein, 275 falltal) på 265 euro … Bara under några månader i början på 2008 har det varit högre. I Finland har priset stigit till 200 euro för brödvete men är bara 150 för fodervete (Avena, Lovisa). Och jag har tyvärr bara fodervete (låg hektolitervikt). Vi brukar baka av det själva och har inte märkt att det skulle vara sämre än något annat år. Kvalitetskraven används bara för att få ned priset.
Men om världsmarknadspriset skulle gå upp till 350 euro så kanske jag skulle få 200 för vårt vete. Snart lönar det sej väl att skicka det med långtradare till Hamburg. Eller kanske österut. Det är bara några hundra kilometer till Leningrad. Fast då har man krångel med tull och byråkrati. Men om Ryssland har ordentligt brist på vete så minskar säkert byråkratin.
OM livets mening mäts i produktivitet har jag absolut varit framme och nosat på Nirvana idag. Det är konstigt hur stor skillnad det kan vara på dagar, vissa dagar är som den Mats beskrev härinunder, jobbiga men man kommer inte framåt, andra dagar segar bara fram och inget händer och så har vi dagar som idag, bra dagar!
Redan på jobbet gick det bra, jag fick undan flera saker som legat och tryckt på en tid. Väl hemma kl 16,15 blev det bara en kaffekopp och sedan ut i produktionen. Byta sats i torken, vetet som jag tröskade i går kväll har torkats under natten och skulle köras ut i silon. Därpå iväg och och tröska. På knappt två timmar var det sista vetet borttröskat så nu är allt vete under tak. Fukthalten var 22,5% rå säd och det är tyvärr sämre än för en dryg vecka sedan men relativt sett mycket mycket bra.
Därefter hem och dra upp ny omgång i torken och under den tiden hann jag tom med att stå och tala bort en stund med en bekant som dök upp. Efter att torken mullrat igång tog jag mig i kragen med trädorna och började ”krossa” en två ha´s ruta som faktiskt blev färdig. Då var klockan runt 8. Jag trodde jag avslutade dagen och satte mig i soffan men konstaterade att det kändes obekvämt. Det var liksom mera kvar både av dagen och mig själv så det blev att dra på jobbhalarn igen och börja tvätta trädeskrossen. Efter det kom jag på mig själv med att stå och byta betten på densamma, dom har mött en och annan sten och var i behov av att bytas. Det är 40 bett på krossen så det är ett litet projekt att byta dom. Jag hann med ca 20 st innan mörkret bröt ner mig.
Nu kan man för ovanlighetens skull avsluta dagen med en blogg där man kan skriva, detta var en bra dag, inget gick fel.
Gonatt, nu skall jag gå och lägga mig och lyssna på det mysiga ljudet av torken som brummar i mörkret
