Jag prenumerar på en svensk lantbrukstidning vid namn Lantmannen och i den finns en återkommande kolumn med en Lars Jonasson som är doktor i lantbruksekonomi. Han skriver om rätt jordnära, ekonomiska frågor och hur de påverkar lantbruket. I senaste nummer slänger han fram tanken att de jordbrukare som bygger nya anläggningar borde blicka 10 år framåt i tiden och fråga sig vilka anläggningar konsumenten kommer att vilja gynna då.
Hans tes är alltså att konsumenten i framtiden i högre grad kommer att fråga HUR maten framställts och inte bara köpa första bästa låda som står lämpligt till på butikshyllan. Som exempel nämner han ägg; idag har vi tre ”etikklasser” på ägg. Man kan välja burhönsägg om priset är det viktiga, ägg från frigående höns om man tycker det känns viktigt att de går lösa och ekoägg om man vill ha det. De senaste åren har vi sett att efterfrågan på de två senare ökar medan burhönsen går bakåt, trots att burhönsäggen är det klart billigaste alternativet.
Tänk om det finns samma gradering på griskött om några år? Du kan välja mellan billigt spaltgolvskött, lite dyrare ströbäddsgrisar om det känns viktigt att grisen fått böka i halm eller riktigt exklusiva utegrisar om man vill vara säker på att de fått vistas utomhus. Eller kan det finnas ett mervärde i lösdriftsmjölk som gör att den får kosta mer än båsladugårdsmjölk? Det skulle dels ge möjlighet att kosta på sig lite dyrare och bättre lösningar med motiveringen att de ger högre intäkter i framtiden, dels ger det faktiskt en ”snål” producent en nackdel i.o.m. att denne hamnar i den billigaste kategorin. Resonemanget innehåller också en klockren logik: om ett mer etiskt system är dyrare att driva syns det i produktens pris och på motsvarande sett borde lösningar som väljs för att pressa kostnaderna resultera i ett lågt pris.
Tanken är spännande, men jag undrar om det håller? Fast å andra sidan, med erfarenhet från äggsektorn vet vi ju faktiskt att vissa är beredda att betala mer för ett alternativ de upplever mer etiskt rätt.