Bondbloggen

Den här veckan har haft mötestema. I går hade vi en träff med ett 15-tal ekologiska djuruppfödare där vi diskuterade vad vi kan göra för att öka tillgången på ekologiskt nötkött. Det produceras en massa ekokalvar i vår region, men eftersom det finns för få specialiserade uppfödare går en hel del av de här kalvarna till konventionell uppfödning. Råvara och efterfrågan finns alltså, det är bara ett litet mellansteg som saknas.

I diskussionen konstaterade vi att en bromskloss för de flesta verkar vara att ungtjurarna skall gå på bete första sommaren. Det innebär att man i många fall har dem ute i hagen när pubertetshormonerna dundrar på som värst. Det är inte helt ofarligt, vare sej för skötaren eller eventuella grannar de träffar på om de rymmer ur hagen. Att den ekologiska produktionen var lönsam var det ingen som ifrågasatte, det är de rent praktiska aspekterna som orsakar frågetecken.

Vi beslöt att fortsätta med att reda ut en del frågetecken kring betet och hur man hanterar den sidan. Några av de närvarande överväger att satsa mer på den här nischen, skall bli spännande att se var det landar.

En gammal bekant som jag inte vill träffa igen dök upp här hos oss i kväll. Det var Kölden som hälsade på igen. -20 återigen och Husbonden morrar.
Det blev alltså innejobb i kväll. Det innebar att de obligatoriska odlingsplanerna för inkommande säsong nu är klara. Det innebär alltså att man skriver ner vad man har för planer inför säsongen, vad man skall så var, hur man tänker gödsla etc etc. Detta är ett krav från myndigheterna men också en viktig hjälp i egna lönsamhetskalkyler. Jag är lite av en räknenisse, sköter tex bokföring och deklaration helt själv och vill ha stenkoll på lönsamheten, dvs vad som lönar sig bäst, hur mycket det lönar sig att bearbeta jorden och hur mycket gödsel man skall använda och så vidare bortåt. Säsongen i år blir 10 ha ryps (Eos), 15 ha vete (Zebra) 5 ha landskapsträda och 5 ha havre (Belinda). Havren lönar sig inte men den funkar bra för att bryta sjukdomar som lurar på vetet. Om det bara skulle gå så skulle jag odla ryps på hela arealen, men det går inte att odla ryps mer än vart fjärde år på samma skifte. Även detta pga växtsjukdomar.
Det är jätteroligt att experimentera sig fram med olika tekniker och spela med metoder. Man kan plöja eller direktså, man kan gödsla maximalt eller bara litet, man kan så grunt eller djupt, man kan så tidigt eller sent, osv osv och kontentan av detta är att dom ca 45 odlingssäsonger man förhoppningsvis håller på med detta är alldeles för lite för att man skall hinna lära sig detta yrke!

Idag skall jag göra lite smärre ombyggnader i ladugården för att senare kunna avskilja de kvarvarande kalvarna från sina mammor. Det är en rätt känslosam tillställning, för kor har också moderskänslor och är oroliga för sina avkomlingar när de försvinner. Tyvärr hjälps det inte, kalvarna kan om de utvecklas tidigt bli könsmogna så småningom och jag vill inte ta risken att tjuren hinner betäcka dem när de är så här små.  Om det sker kommer de att kalva vid c. 15 månaders ålder  vilket rent utvecklingsfysiologiskt är det alldeles för tidigt och inte helt ofarligt heller.