Heisala Happy

Heisala Happy, 1/2 dygn gammal tillsammans med sin mor.

Tack för alla fina namnförslag, vi kommer säkert att använda oss av namnlistan under året.
Det vinnande förslaget är alltså Heisala Happy och det är Anki S. som är den lycklige nya ägaren av en Bondbloggen keps. Grattis!
Hon blev Happy eftersom hon är pigg, på allt sätt söt och så är hon duktig på att äta. Så man blir helt enkelt glad (Happy) då man sköter henne. 😀

Förutom de förslag som kommit som en kommentar, har det via epost kommit följande:

Heisala Hesmeralda, Heisala Hedda el. -Hekla, Heisala Husvilla och Heisala Hidaho eller Heisala Hiowa (eftersom hennes halvsyster heter Hutah)

Ett pluspoäng åt Göran för Husvilla, jag hade inte själv ens kommit att tänka på det. Om det kommer en kokalv från någon av “mina” flickor, ska hon döpas till det. 😉

VR Heisala Ristourn Robert

Igår fick vi hem ett brev, där det står att vår tjur Robert har blivit godkänd som semintjur. 😀
Han kommer att flytta till Muhos eller Hollola, där han kommer att födas upp tillsammans med andra tjurar. Han är född i februari och någon gång mot slutet av året kommer man att börja ta doser av honom.
Han kommer nu till en början att användas som en s.k. ungtjur. För att kunna bli en elittjur, måste han få många bedömda döttrar med goda värden. Vi får bara hålla tummarna upp, så att allt går bra för honom! 🙂

Tävlingsdags

Efter ett litet uppehåll är det igen dags för en tävling; nu gäller det för Er, att komma på ett namn åt vår kokalv som föddes idag(måndag).

Heisala H.......?

Kalven är av rasen ayrshire. Hennes mor heter Asmo Yrsa ET och mormor Olhavan Tirlittan. Hennes far är en brittisk tjur, Changue Tryst och farfar är i sin tur kanadensisk,Trident.
Hon är dessutom halvsyster till Hutah.

Skicka alltså förslag på namn åt “lillisen”. I år ska namnet börja på bokstaven H. Vi använder dessutom ett uppfödarnamn, så kalven kommer att heta Heisala vadå?

Lämna in förslagen antingen som kommentar till det här inlägget, eller skicka per epost till adressen bonden.blogg@yle.fi. Oberoende vilket sätt ni använder, så kom ihåg att ange er epost adress, så att redaktionen får kontakt med er. Priset är som bekant en jätte fin och bekväm Bondbloggen-keps!

Tävlingen avslutas måndagen den 7 juni, klockan 12.

Vårkänslor

Just nu är det heta känslor i ladugården. Ynna (Hagrids mamma) är brunstig. Huvuddelen av korna betäcktes i höstas, vilket gör att tjuren Trisse under vintern egentligen mest ätit och sovit eftersom han inte haft några “uppdrag”. Nu börjar de kor som kalvat i vår i tur och ordning bli brunstiga, så han har en liten arbetstopp nu på försommaren.

Som skötare ser jag främst på uppförandet när en ko är brunstig, de är allmänt oroliga och yra, hoppar upp på andra kor o.s.v. Trisse har ytterligare en indikator, nämligen feromonerna. Han känner faktiskt på lukten när en ko är brunstig. Vissa kor blir skenbrunstiga ungefär 6 månader in i dräktigheten (de beter sig precis som vid riktig brunst men har ingen ägglossning). Trisse nonchalerar dem helt i det läget, eftersom han inte känner några feromoner. Falskt alarm, man kan lugnt sova vidare.

När feromonerna infinner sig vaknar han däremot till. Faktum är att man måste vara extra försiktig när man går in till djuren under de här perioderna, åtminstone vill jag inte hamna mellan Trisse och väggen. Från tiden de strövade fritt på slätterna har det programmerats in i tjurarna att alla konkurrerande tjurar skall fördrivas när det är brunst på gång. I vissa tråkiga fall har tjuren uppfattat skötaren som en konkurrent och kunnat skada eller t.o.m. döda honom eller henne. Även den mest fogliga tjur kan bli som förbytt när hormonerna och instinkterna regerar.

Nu på vårkanten är det bara fem stycken som skall skötas om, men i höstas var det över tjugo under högsäsongen. Under den perioden magrade han markant. Inte för att jobbet skulle vara så energikrävande i sej, men därför att han helt enkelt inte riktigt hann med att äta. A man’s gotta do what a man’s gotta do.

Allan och Greta

Nu får jag nog skämmas! Jag har helt glömt bort att presentera våra två fyrbenta båån (alltså barn), Allan och Greta.
Allan, vars riktiga namn är Straitbay Reetu, är en vallhund av rasen Working Kelpie. Rasen kommer ursprungligen från Australien. Allan är däremot en tvättäkta Pernåbo.

Vallan-Allan

Han är nu tre år gammal och förhoppningar finns över att han ska bli till hjälp med att valla korna. 😀

Sen har vi Greta. Här bör nämnas att det ALDRIG skulle komma en katt till det här huset. Men efter många långa diskussioner, så fick jag min vilja igenom, Gretis flyttade hit och nu är Antte nog riktigt såld! :D. Även Greta är en Pernåbo, hemifrån oss.
När Allan är en working kelpie, så måste ju Greta vara en working kissi, eftersom hon brukar vara med i ladugården och ut på bete med korna.

Working kissin Greta

Här kommer en gammal bild, tagen just efter att Greta kom till oss. Men den här bilden berättar precis hur bra dom här två kommer överens med varann.

Solen har visat sig

Då jag nu sitter här i kontoret och tittar ut på regnet, så tycker jag att det är på plats med några soliga bilder från i onsdags. Då flyttade vi några dräktiga kvigor från ladugården till deras bete.

I startgroparna

Betet är ungefär en halv kilometer från ladugården. Flyttningen går riktigt bra då man sätter upp stängselband (utan el)längs med vägen och sedan kör i sakta fart med mönkkärin eller cyklar efter djuren. Huvudsaken är att de inte har tid att stanna och fundera över hur de ska smita för oss. 😉