Kategori: Hindersby

Då mobiltelefonerna kom så kallades de ”yuppienallar” på grund av priset. Yuppies var den tidens jetsettar. Men i skogsarbetet är den helt enkelt livsviktig.

Min första mobiltelefon var en släpbar Ericsson NMT – stor som en mindre kappsäck. Jag köpte den begagnad i början på 90-talet. Den hade en skild lur och själva telefonen vägde fyra kg. Jag byggde en hållare och kopplade den till traktorn eftersom ackumulatorn inte höll så många timmar.  Det var minsann ingen ficktelefon och kallades egentligen ”biltelefon” eller ”radiotelefon”.

Jag hade nytta av den nästan genast. Då jag fick en fläktvinge genom kylaren långt inne i skogen många kilometer hemifrån så kunde jag ringa hem och farsan kom med vatten så jag fick hem traktorn medan den var varm. Annars hade jag varit tvungen att först gå hem.

Numera har jag en hel låda med gamla mobiltelefoner som hållit kortare eller längre tid. Citytelefoner är inget inom jordbruket. Under årens lopp har mobilerna blivit mindre och behöver inte laddas så ofta. De små knapparna är bara till elände och jag köper helst en stor telefon men att laddningen håller flera dagar är mycket viktigt.

De nya systemen med GSM och 3G är i många fall sämre än gamla NMT. Speciellt räckvidden blev usel då man började använda högre frekvenser. Och vi har en av södra Finlands största skogar just här så alla master är på långt avstånd. Men så kom jag på den lysande iden att skaffa abonnemang från Ålands Mobil. Det är nämligen så att de andra operatörerna har sina egna master med Åland använder flera olika operatörer på fastlandet. Därför har jag tillgång till flera master än med någon annan operatör och alltid bra fältstyrka. Det kostar nån cent mera per minut men det är det värt i skogen.

Problemet  är att man inte hör om nån ringer då traktorn eller motorsågen för oljud. Men nu har jag köpt Blåtandöronproppar som jag placerat under hörselskydden och som har trådlös kontakt till mobiltelefonen. Det fungerar riktigt bra – och så kan jag lyssna på musik tillika …

Skogsblusen har en skild mobilficka högt uppe och det behövs – händer det nånting så kan mobilen avgöra i fråga om liv eller död.

Snön från verkstadstaket har långsamt bildat en riktig skulptur på garagetaket:

Problemet är bara att garaget blivit så snett att dörrarna inte mera fungerar. Nu måste jag sätta ett betongjärn snett över mellantaket och försöka skruva garaget tillbaka. Hoppas det inte hinner ramla omkull före det …

Sonja stiger upp ganska tidigt och det gjorde vi också de 29 första åren av mitt liv så länge vi hade kossor. Men nu stiger jag upp klockan sex varje morgon – konstigt hur exakt den inbyggda klockan är. Sedan kollar jag eposten, Bondbloggen och vad som hänt (på nätet givetvis). Väderprognosen är vanligen det första. I dag misstog sej SMHI riktigt grundligt då de lovade -7 grader och vi har -17,6. Här ser vi vårt speciella inlandsklimat.

Sedan går jag ut med Hobbe (vår lapska vallhund) och ser på flisen och hämtar in tidningarna. Vi har faktiskt postlådan utanför porten så man kan klafsa ut med bara fötter i träskorna om det inte är mycket nysnö. Flisen är inte så viktig nu då jag fått den nya flismataren installerad.

Därefter kokar jag kaffe och dricker ett par baljor och äter Ingas haverbröd (vårt hovbageri hos min ludikusin på Hopenbackan som är vårt skifteslag). Nu har vi åter äkta rökt fläsk från en pojke som kör omkring och säljer dyrt – men det är mycket bättre än det de säljer i butiken som mest passar till råttbete.

På morgonen går jag ofta igenom en massa nätsidor i planeringen av olika projekt. Förr samlade man broschyrer men nu söker man info på nätet. Den firma som inte har bra nätsidor blir bortvald. De som har bra sidor med uppgifter om produktens egenskaper och helst mått och ritningar är de mest intressanta. Ingen skillnad var i världen de finns.

Ifall man måste ringa nånstans (det finns ännu sådana som har ett så ålderdomligt system) så måste jag vänta tills klockan är nio eller i värsta fall tio. Det tar en massa tid från skogsarbetet så jag försöker undvika sådana som man inte kan skicka epost till.

Sedan går jag ut och drar på skogskläderna vilket är en hel del jobb redan det – men nödvändigt. Vanligen blåser jag upp flis i mellanlagret också men det hoppas jag bli av med då jag får det nya storlagret byggt i sommar. Det tar nu bara 5-10 minuter morgon och kväll. Är det varmt så räcker det med en gång per dag.

Motorsågen fylls på med bränsle och olja och kedjan filas. En lätt strykning räcker för att få full skärpa om den inte är skadad.  Därefter tas motorvärmaren bort från skogstraktorn och det bär iväg. Hygget är i år i hemskogen så det tar bara nån minut att åka dit.

Mitt på dagen kommer jag hem och vi äter havergrynsgröt med äkta hemkokad lingonmos av lingon som gumman plockat. Inte kan de få lika bra i butikerna fastän den kallas ”äkta” och ”ekologisk”. Därefter ett par baljor kaffe och titt på eposten (och Bondebloggen) och så tillbaka till skogen.

På kvällen börjar det skymma efter sex och senast sju brukar jag vara hemma eftersom man mest kör sönder nånting i mörkret fastän det finns lampor. Då äter vi dagens mål mat (och dricker ett par baljor kaffe). Beroende på hur hårt arbetet i skogen var så kroknar jag på soffan framför TV:n  efter att ha låst eposten (och kollat Bondbloggen). Och ofta blir det surfat en hel del på olika forum över hela världen. Skogsforum och Maskinisten samt en massa dataforum följer jag regelbundet.

Sedan börjar aftonskiftet – vanligen i verkstaden där jag just nu bygger värme i Zetorns hytt. Ibland går det till midnatt eller efter det innan jag kommer in – jag är aftonmänniska. Och efter en titt på epost (och Bondblogg med mera) så är det dags att somna framför TV:n. Tyvärr kan det bli på morgonnatten om jag hittar nånting intressant på nätet.

Nu är ju varje dag olika och ibland måste man sköta andra arbeten. Annars är det ingen skillnad mellan veckodagarna – utom att lördag och söndag är ”reservdelsfria” dagar så då skall man inte köra sönder nånting. Just nu är det bra skogsväder så det blir mest skogsarbete men snart börjar maskinarbetet inför vårsådden. Vanliga dagar är ganska ovanliga i jordbruket för det är en mängd olika arbeten som skall skötas men just nu har jag en ganska stabil rutin.

Det har skämtats friskt om karlar som ligger på sofflocket. Kronblomsoffa är ju ett begrepp. Och om kommunalarbetare som står och hänger på spadskaftet. Men den som har gjort kroppsarbete förstår precis vad det är frågan om. Efter en dag i skogen med motorsågen  i den här snön är man en SÅÅ  lugn karl på kvällen. Aftonskiftet avklaras på sofflocket.

Då jag läste Mats beskrivning  Midnattstimmar så var det mycket bekant. TV-redaktörerna må ursäkta men det finns inte ett så intressant program att ögonen hålls öppna i många minuter då man är fysiskt trött och kommer in i värmen. Inte ens den värsta ”action”-film kan hålla en vaken.

Jag måste gå ut på kvällen och fylla på flis. Den nya flismataren fungerar utmärkt men ”byttån” är ännu för liten så den måste fyllas på morgon och kväll. Det stora lagret bygger jag nog först på sommaren då det blir litet varmare. Det tar bara fem minuter att blåsa upp flis för natten.

Till sist en bild av min arbetsplats i skogen. Det ser inte så farligt ut men ett steg utanför vägarna och man sjunker ned i snön upp över knäna.

Bilden är från i går kväll för idag var det så mulet och mörkt att det inte blev någon hyfsad bild.