Kategori: Östensö

Idag fortsatte jag gödseltransporterna i gott sällskap av Bruce Springsteen. Jag börjar så småningom ha kört en lämplig mängd till Skärviksliden och börjar sikta in mej på att köra ett par lass till Rånäset också. Eftersom Rånäset ligger på vägen till Skärviksliden hade jag studerat skiftet från vägen och sett att det började se torrare ut även där. Jag har nån gång kört fast just på Rånäset så jag aktar mej för att köra dit så länge det ser vått ut.

När jag körde eftermiddagens andra lass slog det mej att jag ju lika gärna kunde kippa ett par lass på Rånäset lite som omväxling när det nu ändå ser så torrt ut. Jag gav efter för impulsen, bromsade in och svängde av vägen in på skiftet. Några meter in på åkern var det tvärstopp, kärran sjönk ner och satt fast som  i ett skruvstäd. Alla försök att dra loss den gjorde bara att traktorn grävde ner sej istället. Inga problem, det är bara att kippa av lasset. När flaket är tomt brukar kärran nog komma loss. Men icke. Trots tomt flak satt den lika obönhörligt fast. Inga problem, då är det bara att haka loss traktorn, flytta den till stabilare mark och sedan dra loss kärran med en lastrem. Koppla ur hydraulslangar och elsladd, öppna dragkroken och kör loss traktorn. Sen tar man remmen som ligger bakom traktorsitsen…. Var är remmen?? Just det ja, hemma.

Det var med andra ord bara att åka hem en runda, som tog c. 15 minuter i vardera riktningen. När jag ändå var hemma passade jag på att plocka med lite andra grejer som kunde behövas. Så nu har jag bl.a. tre remmar, spade, hylsnyckelsats (för att efterdra hjulbultar efter förra veckans punktering), en hydrauldunk, en rörstump och diverse annat intryckt i hytten. Behovet av hydrauldunken är i ärlighetens namn lite dunkelt även för mej själv, men de brukar kunna behövas. Rörstumpen har däremot många användningsändåmål; förlängningsskaft, brytjärn, hammare och terapeutiskt instrument (läs: nåt att avreagera sig med) för att bara nämna några.

Väl tillbaka fick jag så småningom dragit loss kärran och kom upp på vägen igen. Orsaken till att jag missbedömde bärigheten på åkern var antagligen att jag stubbharvat den i höstas. Det var egentligen inte så rasande vått, men jorden var så pass porös att hjulen ändå sjönk ner. Hade ytan varit obearbetad hade det antagligen gått bra.

Tyvärr finns inga bilder från själva händelsen. Adrenalinnivån gjorde att framtida blogginlägg inte direkt var det första på prioriteringslistan. 😉

Valborgsmässoafton blev en varierande dag. Jag körde ett par gödsellass på förmiddagen, men blev tvungen att sluta p.g.a. det ihållande regnet. Dels finns det risk för att man kör fast när marken blir våt, dels ökar risken för markpackning. Markpackning innebär att man packar till jorden i sån utsträckning att varken vatten eller växternas rötter kommer igenom och det är ju inget vidare. Generellt räknar man med att det är risk för skadlig packning om ekipaget man kör väger mer än 6 t/hjulaxel. Min gödselvagn väger nästan 10 t/axel så det är i saftigare laget också under goda förhållanden. Under våta förhållanden gör man bäst i att hållas hemma.

På eftermiddagen tittade klövverkaren in och kollade Elvira som haltat ett tag. Jag har räknat med att det är en sträckning eller liknande, eftersom hon bara är ett knappt år gammal och jag har aldrig haft ett djur som skulle haft klövproblem vid så tidig ålder. När hon ändå inte verkade bli bättre ringde jag klövverkaren.   Det visade sig till min förvåning att Elvira faktisk har en inflammation i klöven och klövverkaren tyckte hon förutom verkningen också behövde få penicillin.  Jag ringde veterinären och han höll med, så nu får Elvira en antiobiotikaspruta per dag i en knapp vecka.

En gårmulen diversedag övergår så sakteliga i en gråmulen kväll, men vad gör det. Det är ju VÅR. 🙂

Trevlig Valborg!

Punkteringen fixad och första lasset kippat på Skärviksliden. Nu är det VÅÅÅR!!!

Samtidigt varnas allmänheten för risk för trafikstockningar på riksväg 8, sträckan Lövö-Östensö. Men ta det lugnt, jag svänger av efter nån kilometer. 😉

Häromkvällen inföll Vestersundsby-Sisbacka Skördekontrollförenings årligen återkommande Vårjubel. Namnet till trots är det inte fråga om nån riktig förening utan endast en lös grupp jordbrukare. Föreningens medlemskår består av exakt sju personer och vi är rätt restriktiva med att ta emot nya medlemmar (frimurarna har en väldigt liberal medlemsrekrytering jämfört med oss). Vi brukar träffas ett par gånger per år och diskutera odlingsfrågor, utbyta erfarenheter o.s.v. Till de årligen återkommande inslagen hör Vårjubel inför vårbruket, fältvandring på sommaren samt skördefest eller julfest (beroende på hur sent det blir innan vi kommer oss för att ordna den) i november-december. Nåt år har skördefesten blivit av först i januari, så då döps den om till Strategiseminarium. Namnet Vestersundsby-Sisbacka kommer sig av de konstituerande medlemmarnas hemorter och namnet har bibehållits trots att föreningens verksamhetsområde idag omfattar betydligt mer än de två byarna.

Trots att gruppen är inofficiell och tonen rätt grabbig tillför skördekontrollföreningen faktiskt en hel del för verksamheten. Det är oerhört värdefullt att få ta till sig av andras erfarenheter, speciellt när gänget börjar bli så bekant att det inte längre är pinsamt att berätta också om sånt som inte gick så bra. Under fältvandringen på sommaren är det t.ex. praxis att alla måste visa upp en åker man är riktigt nöjd med och en som är riktigt misslyckad. Bägge tillför kunnande, men frågan är faktiskt om det inte är de misslyckade odlingarna som gett mest aha-upplevelser. Under åren har vi diskuterat åtskilliga investeringar (både förverkligade och såna som inte blivit av), utfodring, spannmålstorkar, maskinlösningar, ombyggnader, nya grödor, nya sorter o.s.v.

Vårjublet i går handlar mer om att diskutera strategier inför odlingssäsongen. Kvällen resulterade bl.a. i att en medlem testar en ny grönfoderblandning med lite annan skördestrategi än tidigare, en skall testa med att plöja djupare och jag kanske kan så lite mer rybs än jag trodde. Jag har en del mjölktistel (åkermolke) på ett skifte och hade egentligen redan beslutit mej för att odla grönfoder där för att få bättre möjlighet att bekämpa tisteln. I princip borde det också gå att klämma åt den med stubbharvning på våren och sedan så rybs, men jag har inte riktigt trott på det konceptet. En av de andra i gruppen hade dock gjort precis det i fjol med god framgång, så nu kanske jag vågar ge rybsen en chans i alla fall.

Årets stödansökan är inlämnad. Jag fyllde i den elektroniskt för andra året i rad och är lika imponerad som i fjol över hur smidigt det fungerar. Tidigare gjorde vi våra arealstödsansökningar för hand (med penna och en massa blanketter) och det var ett evinnerligt räknande, för att inte tala om detektivarbetet för att hitta en felande decimal nånstans i materialet.

Den elektroniska stödansökan görs på datorn och man har tidigare års uppgifter som underlag. Lite långsamt var det i vissa lägen och vissa funktioner tenderar att låsa sig, men på det stora hela är det bra. Tidsinbesparingen är markant, från att ha tagit närmare en dag i anspråk är själva ifyllandet nu nere i c. 2-3 h. Det bakomliggande tankearbetet kring vad och hur det skall fyllas i är förstås det samma, men det rent mekaniska ifyllningsarbetet har minskat.

För intresserade kollegor kan jag meddela att jag nu fyllt i blanketterna nr 101A, 101B, 102A, 102B, 102C och 144. När jag ändå var i gasen fyllde jag också i en 253 med bilagor samt en 215E, där jag dock ersatte bilagan 215ELr med en kopia av 102B.

Hjärtliga hälsningar från signaturen ”Kontorist-Javisst!”. 🙂