Snöyran har gett rejäla drivor på sina håll. Jag hämtade ett ballass från grannbyn Sundby idag vilket är en process som skall ta runt en timme. Det tog två och en halv. Jag höll t.o.m. på att köra fast med tom vagn, vilket hade varit rejält pinsamt. Att fastna med last på vagnen som Sonja och Antte ( http://www.bondbloggen.fi/2010/03/parkerad-traktordel-2/) är förlåtligt men att köra fast med tom kärra tär på prestigen. Lösningen blev att ställa kärran uppe på byvägen och sen hämta rundbalarna en och en. Tack och lov fick jag ju lyssna på Kalle i Lördax, så det förgyllde ju förmiddagen i hytten.
Bifogar en bild av snödjupet. Det där blir det jobbigt med vilken traktor som helst, oavsett färg. 🙂
Igår ringde en dam och vi pratade närmat, ekomat och allmän mat i över en halvtimme. Vi är ett par jordbrukare och andra som en tid har grunnat på olika lösningar kring närproducerade livsmedel. Ringaren undrade när vi tänker komma till skott egentligen och det börjar onekligen bli dags.
Det finns kunder som vill köpa närodlat, det finns producenter som har varorna men de här två grupperna möts inte. Det saknas en marknadskanal. Skulle den här kanalen finnas tror jag dessutom att utbudet av varor skulle öka. Det finns många lantbrukare som har idéer kring småskalig livsmedelsproduktion men avsaknaden av en enkel marknadskanal avskräcker dem.
Damen i andra ändan av telefonen lutade åt att det skulle behövas en matcirkel i Jakobstadsnejden och det ligger onekligen något i den tanken. Andra alternativ kunde vara en gårdsbutik, en webshop med hemleverans (t.ex. www.bondenara.se) eller kanske en butiksbil som kuskar runt i nejden (www.bondens.se). Eller kanske nåt helt annat som vi ännu inte kommit på.
En fråga är förstås om intresset för eko- och närmat är en tillfällig trend eller om det är en bestående förändring i konsumentbeteendet. Jag lutar mot det senare, det här kommer inte att försvinna i en handvändning.
Spännande grejer det här…. Är det nån som har en frysbil till salu? Eller recept på hemgjord korv?? “Bloggarbondens Bratwurst” låter väl som en hitprodukt?
Jag har blivit snöröjningsateist. Jag tror inte på konceptet ‘att röja snö’.
Vi har som bäst en snöyra som effektivt drivar igen gårdsplan och vägar. Kombinationen vind och snö brukar också täppa igen ladugårdens ventilation så där torde det bli aktuellt med lite hjälpinsatser senare idag.
Ett stort arbetsmoment vintertid är att köra hem rundbalar. Jag lagrar balarna ute på åkrarna och kör hem dem vartefter de går åt. Somliga föredrar att köra hem balarna redan på sommaren och på det sättet blir ju vinterutfodringem bekvämare när balarna finns nära ladugården. Jag brukar tycka att sommaren ändå blir rätt fullspikad och tycker det känns bättre att flytta transportarbetet till vinterhalvåret, men egentligen är det mest en smaksak.
Sitter och lyssnar på Lördax på Arena och måste bara skriva en kommentar till funderingarna om kornas namn. På Arlas hemsida har Stan läst att korna ofta har samma namn (Astas döttrar heter Asta och Ullas döttrar heter Ulla o.s.v.). Det här är rätt vanligt i Sverige, och tanken är att man med enhetliga namn enkelt får en överblick över olika kosläkters karaktärsdrag (t.ex. märker att alla Astorna verkar ha problem med klövarna). Felet med det här systemet är att det blir lite opersonligt. Man särskiljer ofta korna via öronnummern, så man vet om man pratar om Asta 106 eller Asta 281.
I Finland är det normala att alla kor har ett individuellt namn. Däremot rekommenderas att alla kor som är födda samma år har namn som börjar på samma bokstav och bokstäverna roterar enligt ett bestämt system. I år är bokstaven H, i nästa år blir det I o.s.v. På det sättet får man redan av namnen en indikation av kons ålder. Hilma är äldre än Imma och Mildred är yngre.
Majros och Rosa är klassiska konamn, Rosita och Rosalind är också ganska vanliga. Sen försöker man ibland hitta på namn som hör ihop med kon. Jag har haft kor med namn som Tveksam (var lite tvehågsen till det mesta), Rimfrost (helvit), Vakna (född kl 6 på morgonen samtidigt som jag tände lamporna i ladugården), Yllätys (född två veckor för tidigt) o.s.v.
De kor jag har idag har inte jag inte gett namn åt eftersom de köpts in som vuxna. De lystrar till namn som Fager, Daphne, Cassandra och Juliana. Två kalvar har jag hunnit ge namn åt; Lizzy och Lena Ludd. Lena var väldigt lurvig som kalv så sonen tyckte att hon borde heta Lena Ludd.
