Mindre modiga män

är utmanare på Vega-listan den här veckan, men en mindre modig man figurerade också i min ladugård häromdagen.

Inför betessläppet lät jag korna komma ut i rasthagen som ligger i anslutning till ladugården. Där får de springa av sej den värsta våryran en dag eller två innan de släpps ut i den riktiga beteshagen.  Flickorna verkade uppskatta den utökade rörelsefriheten, skuttade runt, stångades och bökade i marken som bara den. Även tjuren Znork hängde med och roade sig med att schasa de yngre kvigorna av och an i rastfållan.

När jag sedan stängslat klart beteshagen och stöpslat i elaggregatet var det dags för “riktigt” betessläpp. Redan när jag började fibbla med grindlåset förstod vissa av korna vad som var på gång och rörde sig närmare. Man vill ju ha en bra position när starten går. När jag öppnade grinden var det bara att ta ett skutt åt sidan för att inte stå i vägen. Koflocken formligen vällde fram, först med några lätta, trevande löpsteg och efter ett par sekunder stormade de iväg mot hagen i full galopp så det dundrade i marken.

Ja, alla utom Znork då. Han blev formligen vettskrämd av de ivriga korna, vände på klacken och störtade som en oljad blixt rakt in i ladugården igen! Där gömde han sig nere vid vattenkopparna tillsammans med de yngre kalvarna, med nedböjt huvud som nötkreaturen har när de är rädda. Ett par gånger var han framme i dörröppningen och kikade ut, men återvände sedan kvickt till sitt gömställe. Det tog nästan en timme innan han samlat så mycket mod att han vågade förena sig med korna i hagen.

Troligen blev han skrämd av kornas iver, eftersom han inte visat några betänkligheter med att söka sig ut efter den inledande osäkerheten. Om korna retar honom för hans något tveksamma inledning kan jag inte bedöma, men de verkar rätt harmoniska så jag tror de tolerar att han inte alltid kan visa sig från sin modiga sida.

Mingel i ladugården

Jag kunde inte låta bli att visa hur det går till när Znork och flickorna bekantar sig med varandra. Lite ladugårdsmingel, helt enkelt.

Normalt brukar det vara lite stångande och buffande i början av en bekantskap, men av nån orsak struntade de helt i den fasen den här gången. Det går faktiskt anmärkningsvärt tyst till. Som synes är det mycket doftande och sniffande, eftersom nötkreaturen i högre grad identifierar varandra på doft än på utseende. Znork försöker alltså inte lära sig hur hans nya arbetskamrater ser ut, han försöker lära sig hur de doftar.

Samtidigt har han också börjat med brunstkollen, eftersom han luktar korna under svansen. Om kon är brunstig är det ett av de säkraste ställena att snappa upp feromonerna i ett tidigt skede. Felet är att om kon inte är brunstig luktar det rätt illa, vilket han också ger uttryck för i klippet.

När korna är brunstiga rider de på varandra och det är inte helt ovanligt att de också börjar med “omotiverat ridande” när de är uppspelta av nån annan orsak. I klippet rider en av korna på Znork och hon var garanterat inte brustig. Men eftersom stämningen var lite uppskruvad och de efter lång väntan åter fått en karl i gänget började hon antagligen inbilla sig att hon nog kanske var åtminstone en liten smula brunstig i alla fall. 🙂

There’s a new man in town…

Idag anlände, efter viss väntan, den nya tjuren Znork! Egentligen bokades skjutsen för länge sedan men trafikanten har haft det lite körigt så det dröjde ett lite längre tag än väntat innan han fick passat in oss i schemat. Han erbjöd sig faktiskt att fixa transporten redan förra veckan, men då hade Znork anlänt nån gång mellan ett och två på natten och det var jag inte riktigt beredd på. Att introducera ett nytt djur i gruppen kan leda till slagsmål och en del otrevligheter så man borde helst kunna hålla ett öga på dem nån timme efter flytten. Jag har hört exempel på äldre kor som fullständigt mobbat ut en mindre erfaren ungtjur och eftersom Znork är c. två år har han inte alltför stor erfarenhet av såna här situationer.

Idag gick det dock att får ordnat flytten på dygnets ljusa timmar. Transportbilen dök upp lite före två på eftermiddagen och hela manövern med att få Znork ur bilen och in till korna gick på ett par minuter, han var oerhört samarbetsvillig. Till min stora förvåning blev det inga stångningsmatcher alls, korna verkade mer nyfikna på den nya killen än de var angelägna att få in honom i rangordningen. Förr eller senare skall hackordningen göras upp så slagsmålen kommer nog in i bilden i nåt skede, men det var bra för Znork att inte alla gav sig på honom på en gång från början.

Znork själv tar det hela med ro. Visst märker man att han inte har samma lugn och erfarenhet som sin företrädare Trisse, men å andra sidan är han också fyra år yngre. Just nu räcker det gott för min del att han är lugn, snäll och verkar ta omställningen fint. Det här blir nog bra med tiden. Han förefaller vara medveten om sina arbetsuppgifter och inledde brunstkontrollen omedelbart. Varken inskolningsperiod eller kick-off verkar behövas för hans del. 🙂

Östensö Ekologiska Gym och Solarium

Den här veckan öppnade Östensö Gym och Solarium. Vi erbjuder individuell träning med moderna redskap enligt björkklabbsmetoden i öppna och välventilerade utrymmen.

Det handlar alltså om ett vedprojekt som grannen Jonas och jag har. Vi har köpt in en del björkved som skall bli vedklabbar och som vi sedan säljer vidare. Huvuddelen kommer att säljas till vintern men vi tänkte också klabba en del nu på våren och sälja som otorkad.

Nu kan ju nån undra varför vi gör det här jobbet just nu, skall man inte hålla på med vårbrukandet den här tiden på året? Jovisst, det skall man och det hade vi också tänkt göra. Tanken var att fixa undan veden i april, men tyvärr kom menföret och en transportfirma med märklig prioritering av kunder emellan och veden levererades först förra veckan. Eftersom vi redan har beställningar inne var det bara att spotta i händerna och köra igång. Planen är att göra så mycket vi hinner på en vecka och sen övergår vi till vårbruksjobb. Eftersom vi är två som delar på jobbet flyter det på rätt bra, en kan köra ut vedlassen medan den andre klabbar vidare. Klabbanet går långsammare än logistiken, så tidvis är vi också två på klabbandet.

Jobbet är inte direkt svårt, men fodrar en viss uppmärksamhet eftersom varje stock är unik (och kan hänga upp sig på unika sätt).  Dessutom jobbar man med andra muskelgrupper är jag är van med, så lite ledbruten blir man förvisso. På plussidan finns förstås att man får jobba så svetten lackar och solbrännan djupnar dag för dag. En av torsdagens höjdpunkter bjöd Hitmen och Lasse Grönroos på när man spelade Aerosmith. Söte öde, vad bra Steve Tyler passade till vedklyvaren!

Restparti

Odlingssäsongen 2012 knackar på dörren, men ännu har inte säsongen 2011 helt lagts till handlingarna. Avsalugrödorna skall ju säljas också. Rybsen sålde jag i sin helhet i januari och häromveckan sålde jag mitt foderkorn till Polar Mills i Vasa. Polar Mills tillhör egentligen Helsingin Mylly så mitt korn har antagligen hamnat i nån Myllärin Luomu-produkt. Tyvärr rymdes inte allt korn i samma leverans och den mängd som lämnade kvar i silon var för liten för att beställa en körning till. Följaktligen fick jag försöka sälja restpartiet på lite närmare håll för att kunna leverera det med traktor och kärra. Som tur behövde ekomjölkproducenten Sture, alltså samma kille som köpte rybsen, lite extra spannmål.

Jag lastade kornet på onsdag och körde iväg mot Överpurmo på torsdagsförmiddagen, en tur som går på c. 35 km enkel resa. Det är egentligen rätt vilsamt att köra traktor lite längre sträckor, så länge man inte förorsakar trafikstockningar. Man kör c. 40 km/h vilket ger gott om tid att se sej omkring, studera åkrarna och ladugårdsbackarna bredvid vägen o.s.v. Att solen sken från molnfri himmel och vårgrönskan börjar synas på vallarna gör ju inte heller saken sämre. Precis när jag kom ut på raksträckan genom Forsby spelade Radio Vega “Roll on 18-wheeler” vilket väl var något överreklamerat om det syftade på mitt modesta åttahjulsekipage, men som rätt väl beskrev känslan just då. Lite King of the Road-feelis får man allt.

Framme i Överpurmo var det bara att kippa lasset rakt på en betongplatta. Sture lagrar spannmålen i en “plastkorv”, så från plattan lastas den med hjullastare i korvstopparen som pressar in den i en plastpåse. Den här metoden är egentligen tänkt för lagring av otorkad spannmål, men fungerar också för torr vara. Förutom glädjen att bli av med spannmålen ger det alltid vinkar och ideer att träffa Sture. När vi levererade rybsen fick jag hem en traktordriven generator i returfrakten, den här gången fick jag erbjudande om en begagnad plog samt råd beträffande anskaffande av bättre skodon än de gummistövlar jag hade på mej. Varje dag lär man sig nåt. 🙂

En märkesdag

På skärtorsdagen dök två inspektörer från ELY-centralen upp för att kontrollera öronmärkena på mina djur. Märkningen kollas dels därför att vissa stöd utbetalas per djur och då måste man ju vara säker på att det djurantal jag uppger stämmer, dels för att vi är ålagda att hålla reda på djuren för att snabbt kunna mota svåra djursjukdomar i grind.

Kontrollen gick snabbt som bara den. En av granskarna gick längs foderbordet och rabblade öronmärkesnummer i den takt korna kom emot, den andra prickade av på en lista. Några kor med speciellt håriga öron krävde lite mer insats, men hela manövern var klar på kanske tio-femton minuter.

Efter kollen i ladugården vidtog pappersexcersisen. Jag brukar anse att jag inte skall klaga över byråkratin eftersom jag blev jordbrukare långt efter att Finland gick med i EU och följaktligen visste vad jag gav mej in på, men ibland kan jag inte undgå att fundera om det måste vara så komplicerat.  Jag hade 48 djur som skulle kollas, om man printar ut dem på en lista ryms de på en A4-sida. Granskningsprotokollet gick på 30 sidor… Eller snarare protokollen, eftersom det skrevs två olika; ett protokoll över att jag hade 48 djur som var korrekt öronmärkta för att kunna erhålla lantbruksstöd och ett protokoll över att jag har 48 djur som är korrekt öronmärkta för att kunna anses uppfylla de sk. tvärvillkoren. Att det rör sig om samma djur och samma märkning betyder ju inte att man kan klarar sig med färre protokoll. Jag avundas inte inspektörerna. Fast jag skall inte klaga, jag kan vara glad över att killarna skötte det så snabbt och smidigt som möjligt och att allt var ok.

Samtidigt passar jag på att tillönska Bondbloggens läsare Glad Påsk. Om jag minns rätt finns det vetenskaplig forskning som visar att man inte blir fet av påskgodis. Och om jag minns fel känner jag ingen orsak att rätta till missuppfattningen. 🙂