Kategori: Ytterholm

Någon som kommer ihåg hur jag redde ut hur jag klär mej när jag går till skogen? De va inte bara en och två snurror och fnurror på den texten. Innanför, utanpå, rakt och snett, inte nå kylsande och byls nånstans. En sten i stöveln och jag får nervsläpp. Nåja, nu, nu är det mycket lättare att klä sej för skogsjobb. Strumpor, yllesockor så stövlarna följer med, trosor, bh, skogsbyxor och skogsjacka, hjälm och ett par skapliga handskar. Vill påstå att det nu går på 3 minuter att klä sej för skogen, på vintern är det ett halvt företag. Men, varför? Skog? Nu??? Mitt i vårbruket!? – jo, men bara lite 🙂

Ja, mitt ”vårbruk” är inte som de flesta andras. De flesta maskiner står stilla i år. I höst ska de plöjas och bökas igen, men i år ligger det mesta i vall. Inte har jag så mycket ”överloppstid” för det, finns nog alltid nåt att flyga på, men så kom det sej så, att det kom en frågan på ved och däribland skogstorr gran emot mina öron. JA! Äntligen nåt jag har och kan göra nåt åt! Tidsplanen för det skogstorra var, närsomhelst, men, nästan igår. 😉

Får är ypperliga på att gå hårt åt granskog. De gnager och äter granbark och barr som godis bara inte träden är alltför grova. De är de inte i fårhus hagen, eller, ja, visst finns det sådana granar som inte fåren bryr sej om också, men ganska många såna där halvstora granar finns där. Har där funnits. Nu är de snart ett minne blått 🙂

Rena rama mardrömmen för en skogsägare, mer vardag för en fårägare.

Passlig kvällssysselsättning att ta ner lite torrt i fårhushagen. Roligt var det att göra nåt annat emellanåt också, det är mycket fårsorterande och fårgrubblande i övrigt om dagarna. Vilken tacka ska vart, vilka tackor är tama, hur stora är lammen, hur många får behövs det till de olika holmarna, skall jag flytta något gäng under sommaren, väderprognosen, maskmedel, coopersect, ja, det snurrar på 🙂

Jag var på stödutbildning.

Den som tror att man efter en sån här utbildningsdag kan allt om stödsystemet, den ska nog fundera om en gång. Det är lite så att före man far är man ganska på det klara med hur man skall göra med allt, men när man börjar söka sej hemåt och information sjunkit in, är man mer vilsen i systemen än när man for…

Att vara bonde = att söka stöd i dagens värld. Jag vet inte någon bonde som inte söker stöd. Mycket har det diskuterats om detta med stöd, och jag hävdar fortfarande att skulle inte bönderna få stöd så skulle det inte finnas någon som skulle ha råd att äta. Bonden får stöd för att folket skall ha råd att äta. Skulle inte bonden få stöd, skulle det behöva införas ett system där varje finländare skulle få söka ut någon form av matbidrag för att klara livhanken. Ja, kanske inte om man bor på landet och kan tänka sej ett liv som på 1920 talet, men nu fungerar inte världen riktigt så mera, och då är det såhär. Stöd åt bönderna – grattis, vi sparar en himla massa pappersjobb för alla er andra! Så kan man också uttrycka saken, men då få vara beredd att kunna springa fort 😉

Men, man känner sej lite som en snyltare.

Det förekommer med jämna mellanrum skitkastning. Och man blir ju så lessen. Jag har inte gjort något brott. Jag har inte gjort någon illa! Jag följer ett system som alla godtagit. Ändå får man med jämna mellanrum höra att det är ens fel att Östersjön mår dåligt och att man lever på skattepengar. Jag vet att många vet hur det ligger till, och de som inte förstår hur det ligger till så skulle jag vilja säga som ”slalom-Stenmark” lär ha sagt någon gång, det var nåt i stil med ” det lönar sej inte förklara för en som inte begriper.” Och så tror jag också jag gör i fortsättningen. Den som nu ännu tänker att bönder är snyltare på skattepengar, så, ja, jag tänker lämna er i er tro om att de är så.

På stödutbildningsdagen fick vi lära oss det nya med kommande system. Det var inte gjort i en handvändning, och mycket fanns ännu öppet när vi var på skolning för nån vecka sedan. Nu börjar väl det mesta vara genomtänkt på 4 varv och de förhoppningsvis sista ändringarna i nya systemet skall väl snart vara spikade. För min del har det kastat lite småkäppar i hjulet med det nya systemet. Lång historia som inte går att dra ”helt kort”, så jag tror jag helt enkelt lämnar den, men, do belive me, jag har fått fundera några gånger jag också hur jag ska göra… Jag som ju är i behov av vall är inte bekymrad över permanenta gräsmarker och dylikt, men till lika är det nåt man nog skall vara vaksam med. Eftersom jag har får måste jag se till att jag mitt i allt inte har alla mina åkrar som permanenta gräsmarker, jag måste ju kunna sprida och plöja fårskiten nånstans. Trädgårdslandet är inte så stort att jag kan sprida allt där. Eftersom jag har en stor del av mina åkrar på en annan holme är det krepligt att få dit skiten för då ska också plogen, sladden, harven, såmaskinen och allt vad det ska vara dit, så jag försöker i mån och möjlighet hålla skiten på hemholmen, hittills har det fungerat, men, nog kommer det en dag, förhoppningsvis vacker, när jag måste börja kajka skiten någon annanstans… Nå, det är inte aktuellt ännu, kanske hinner jag ge upp fårlivet innan den dagen…

Så nu sitter jag, många vackra dagar inomhus och gör upp planer, funderar över fårens välbefinnande, mäter boxstorlekar och räknar.  Jag planerar in kommande 5 års odlingsplan, arrendekontrakt skall skrivas, och gränskorrigeringar i betesmarkerna ska ritas. Träckprov skall tas, och betesgången planeras. Till lika rusar våren fram där ute. Potatisen skulle behöva komma i jorden, och fåren klippas. Stängselreparationerna är jag delvis färdig med, men jag har ett helt nytt område som skall stängas in, och några 100 meter stängsel i ett område som skall förnyas helt. Jag började med stolparna för någon dag sedan.

Är man 160cm och stolpen 200cm, då får man lite svårt att slå ner stolpen, men står man på mönkkisen blir höjden precis lagom. Anledningen till så långa stolpar, fast nätet bara är ca 1m, är att marken är gammal sjöbotten, mjuk lera, och stolparna sjunker långt ner. I sand, mulljord och vanlig skogsmark brukar jag använda mej av 150cm stolpar, de är mer mänskliga att hantera och står hyggligt på plats bara man får ner dem 50cm. Men i mjuk lera, där ska de nog ner ordentligt för att stängslet skall stå stadigt.

Så, jag varvar inomhusjobb och utejobb. Sitta inne hela dagarna får man huvudvärk av, och nerverna klarar inte att vara ute och jobba som normalt när man vet vilken pappershög som ligger och väntar där inne. Tidspress, huvaligen, men jag tror jag fixar det! Det måste jag, annars blir det inte bra…