Kategori: Ytterholm

Fast kläder är av god kvalitet blir dom slut. Jag använder mina kläder tills dom är slut och sen ännu en tid. Men, nu börjar kanske den här jackan vara lagom sliten för att småningom kunna slängas, eller så lappar jag ihop den lite till och använder den ändå. Så tänkte jag ifjol på våren, och nu har jag gått med den hela vintern till fåren igen.

 

Bra har den varit, men nu börjar den vara så gles och sliten att det inte riktigt håller att lappa i den mera. Mellan tyglagren har det funnits stoppning och grejjer, de är nu helt ihopsäckat nånstans, eller så har det helt tagits bort genom något hål. Att ha hål i kläderna är förresten inge bra, man kan lätt fastna med kläderna och skada sej om man fastnar någonstans, så det skulle va att få fast hålen i kläderna. Ett par av mina utebyxor är inte heller sådär ”jätte-wow” mera. Jag använde de något år som ”bättre byxor”. Värmebyxor att dra på sej när man ska bort, åka och handla eller ut och gå eller vad som helst. När de blivit lite drygt slitna för att användas till de, klassas de ner och fungerar bra i fårhuset och till vardags. Men nu börjar de vara så möra att jag nog med gott samvete tänker slänga dem. Småningom.

Man ska använda sina kläder tills dom är slut. Det är svårt, men det går. Visst skulle jag gärna köpa nya kläder lite oftare, men många gånger tänker jag att jag ska försöka slita slut de jag har först, och det tar länge… VÄLDIGT länge… Att få slut på en jacka tar, beroende på kvalitet förstods, mellan 1 och 10 år, kanske mer, kanske mindre. Denhär grå jackan minns jag inte riktigt när jag köpte. Den kostade i runda slängar 70e, dyrt tyckte jag då, men nu, med facit i hand, när jag använt den kanske 200 dagar/år, använder den både sommar och vinter, i … ja, många år, kanske 5-7år, så blir det inte en så stor kostnad/dag. Har jag köpt någon ny jacka? – jadå. Jackor har jag. Men ändå så envisas jag med att använda den gamla, slitna, grå jackan. Den är den bekvämaste och fungerar nog något år till. Jag ser ju ut som en riktig lurjus med hål i kläderna och fårskit och träck uppåt knäna, men, vad spelar det för roll egentligen? Jag har bekväma, varma kläder på mej som jag trivs i, och, som jag brukar tänka när jag möter någon med denna utstyrsel + med en mössa som har brännhål i sej, och så riktigt skitiga stövlar, man ska inte döma hunden efter håren! 🙂

Jag har fått små blå piller åt mej. Mycket underverk har man skämtat, och hört, att små blå piller kan åstadkomma… Upp till bevis, nu ska vi se!

Flunssa. Som aldrig tar slut… Snabbspolning av mina senaste 3-4 veckor: Jag fick känningar av flunssa, det bröt ut, jag var kaputt, så blev det en aningen bättre, så tog den fart igen, och så fick jag känningar i bihålorna, for till läkare, konstaterad sinuit, fick en antibiotika kur, det blev sakta bättre, var nästan som arbetsför två dagar, kuren slut, så blev jag tröttare igen, snöt och snorade nonstop och sen fick jag ont i halsen och så tryck under ögonen, for tillbaka till läkaren blev genomlyst och ingen hittade nåt konstigt i mina bihålor. Pollen?

Förmårrade små pollen. Det har väl sagt kaboom ute i skogen i det vackra vårvädret som varit, allt har en baksida. Sicket skrot! Först flunssa och sen en polleninvasion i min näsa på det. Så fick jag då en drös med antihistaminer att stoppa in överallt. Nässpary, ögondroppar och små blå piller… Först när jag knäckte ett piller i brickan, tänkte jag att va 17 … Den såg så kul ut då den va blå och diverse historier ploppade upp i huvudet, är inte van med färgade piller, så jag måste riktigt läsa en gång på asken att vad är det jag fått egentligen 🙂 Men, nog var det riktigt rätt, så nu fick jag fylla på lite i dagens pillerransonering. Jag äter annars inga medikamentpiller alls, men lite vitaminer och järn brukar jag peta i mej.

En normal, vanlig frukost för tillfället:

Rågbröd med smör, värmes i mikron tills smöret smält. Lägg på en matsked osockrad, hemkokt äppelmos och 3 skivor ost. Sköljes ner med en och en halv mugg kaffe. 🙂 Till detta 1st multitabs, en zink, en magnesium, en d-vitamin och nu också den blå lilla antihistaminen, och som grädde på moset, nässpray.

Eftersom Mathias också har egna mini-multitabsar och d-vitaminer, så står det på alla burkar skrivet vems som är vems. Han har sina och jag har mina. Jag vet ju inte om det är någon större skillnad om man äter en bunt vitaminpiller eller inte. De lär ju ska vara bra, men endel säger också att de får man i sej om man äter varierad kost, till lika sägs det att man inte får i sej tillräckligt och bla bla bla… Jag hårdäter inte vitaminpiller konstant och nonstop, men försöker iallafall peta i mej nåt lite nu och då. Kanske gör det skillnad? Kanske inte? Jag har inte provat att vara utan heller, så jag kan inte säga. I alla fall hoppas jag att de små blå skall göra skillnad, dom vill jag inte vara utan, för snart kommer hela pollenraddan att dra igång, med allt vad jag har på mina papper, hassel, björk, al, ängssvingel, timotej…. m.m. Endel läkare brukar fråga: -Vistas du mycket ute i naturen? Varpå jag svarar: – jag bor i naturen och jag jobbar i naturen och jag släpar in naturen vintertid. Kanske har jag värre med mina pollensymptomer i vår då jag haft mycket torrt ensilage som dammat lite mer, och kan innehålla mer pollen (?) än halvvått ensilage? Och plus på det har jag haft torrhö… Hmm… Möjligt… Mycket möjligt, mycket möjligt…

Torrt i skogen? Mitt i vintern?

Jo, det är torrt! Jag vet inte om jag ska våga elda så stora brasor, håller dem små och låga, och vaktar på dem tills de slocknat. Det är ju inte sommartorrt i skogen, men, inte är det plojskigt heller, ska visa hur torrt det är i tät granskog…

Så lite behövs det. Visserligen har jag ju radat ihop brasan på ett sånt sätt att den ska ta sej lätt, inga snötyngda blöta kvistar närmast tändboet, men det är ändå nysågat, för bara ca 10 minuter sen var det granskog.  Blåste lite lagom gjorde det också den här dagen, inte stormen, men det drog en frisk nordvästlig vind genom skogen, som skötte om att röken for rätt söderut. Jag fortsatte såga i sakta mak norrut…

En bild, fotograferad 14.2 från köksfönstret talar för sej själv om hur mycket snö vi har, inte mycket att skida på det inte…

 

Tyyyyssstnad ……. Tagning!

Och så blev det som det blev. Nu när jag ser på mästerverket efteråt tänkte jag att nä, dehär kommer ju ingen att begripa någonting av! Jag gör som jag brukar, öser på en salig röra ord, vinglar iväg genom granarna och än var det hit, än dit, nutid-dåtid och har varit och ska bli. Så jag ska försöka skriva en liten medföljande text till filmen, så blir den kanske en gnutt lättare att förstå.

Jag rydjar på samma åker som jag gjorde ifjol. Men i andra änden. Den gamla åkern är tänkt att bli bete åt fåren. Åkern har inte varit mej jättebekant särskilt länge, den har alltså inte hört till min släkts historia sedan ”hedenhös”, alltså är den lite främmande, men den är ju på samma holme, så helt obekant är den inte, men man har liksom inte ägnat den några tankar förrän jag nu fått för mej att, 1000an, nu ska den upp!

När jag har gått där har jag inte haft någon karta över åkern i huvudet, nu har vi hittat en gammal karta och det klarnade med en gång hur alla små tegar egentligen ska se ut. Ska försöka återkomma till den i något skede…

I filmsnutten filosoferar jag över när åkern senast var i bruk, träden som här växer är ca 30 år gamla, några äldre, men poängen är att man kanske odlade åkern senast för över 30 år sedan, kanske 50. Det vet jag inte. Men det spelar inte så stor roll när allt kommer omkring. Nu är nu, och som den ser ut nu så gråter och suckar nog han som inte orkade och hade makt att hålla alla knutar av den gamla gården i prima skick. Han sitter på molnen sedan ca 15 år tillbaka, men, han finns i mina och våra tankar lite nu som då. Han skulle antagligen säga nåt i stil mej, ”håhå, nej en ni ork hald på och spela me hetenn”. Till lika vet jag att han ler när tallarna faller. När han gick bort trodde han nog inte att en envis liten tjej sku ställa sej och ge sej ”den” på att åkern skulle upp, nej, han såg nog hela holmen som en obebodd ö i framtiden, en ö, övergiven 10 av årets 12 månader, en av många andra likadana.

Men, så blev det inte, återstår att se hur det går med holmen i framtiden. Nåja, nu är nu, och för nån dag sedan gick jag som sagt och tassade runt med telefonkameran på det som bete skall bli. Jag tog ”landmärke” på mönkkisen, och brasan och så gick jag en ”rund” lov och filmade åt alla håll och kanter. Det är knappt så jag själv håller ordning nu efteråt, åt vilket håll jag filmar i alla skeden, men det är inte det som är poängen, poängen återstår det att se om det blir någon av alls, men jag ska försöka filma en gång till sen när jag kommit en bit, så man ser skillnad på då och nu.

Nu blev ju inte formatet på filmen riktigt som jag önskade, men, ja, kanske man ser lite av dikesjakten, granväggen och brasan ändå 🙂