Så var det midsommar på Dånö igen. Tänk så fort ett år springer iväg…
Inför den stora dagen försöker man få undan alla eftersläntrande jobb, midsommaren är som en milstolpe och tid räknas i ”före” och ”efter”. Bland annat som att den sista lilla potatisen som ännu varit osatt, har med milt våld knåpats ner i marken midsommarsveckan, här kör Mats vän och kollega, Krister med sin stensträngläggare i Mats blivande potatisland…
Stensträngläggaren är en manick som enkelt sagt tar upp jorden man tidigare kört upp i ”tvåpotatisradersbäddar” med en speciell kupplog, sedan sållas stenar och kokor ut med stensträngläggaren som lägger dem mellan raderna, så att det bara blir fin lucker jord att sätta potatisen i. Den satte sedan Mats med Kristers fyrradiga grimmesättare som passar precis i måtten till alla de andra grejerna. Jag kom mej inte att få någon bild på sättandet, jag stod nämligen och trampade ner potatisen i maskinen… Tiden har sprungit iväg, och potatisen går det inte att berätta för att den inte får skjuta groddar, så med 10cm långa groddar stockar det sej en hel del i maskinen och då är det bra att ha någon att stå och trampa och se till att potatisen inte stockar sej alltför mycket bland alla groddar som lägger sej i vägen. Men dit kom potatisen, bättre sent än aldrig sägs det och det är nog bara det man får tänka på nu, för sent blev det. 50mm regn kastade käppar i hjulen för den som inte hade ner grödorna, när det kom för några veckor sedan, och då är det inget man kan göra åt, bara att vänta att det torkar så att man kan börja köra och sedan fortsätta.
Inför den stora dagen rustas det i varje kojja… Städa, damma, sopa, sota… Ja, i alla fall på den Åländska sidan av skiftet 😉
Men det är inte bara inomhus det rustas midsommarfint, även vägarna på Dånö får sej en avhyvling…
Mats sköter hyvlande av vägarna på Dånö, det brukar främst bli sent om kvällarna, här på bilden är klockan närmare 12 på natten, men ljust som på dagen är det för det…
Och så blev midsommar afton, stång efter stång reses och folk kommer bokstavligen från när och fjärran för att se på skådespelet. Ålänningar, fastfinländare, svenskar, några kanadensare siktades och vem vet varifrån alla kommer för att blandas i en salig soppa.
Först såg vi stången uppe vid Geta ungdoms lokal resas, fioler, kranståg, tal, kaffeservering och allt som hör till…
Sedan blev det att fara hem och njuta av allehanda närproducerade produkter, fisk från norrhavet, förädlat av grannen, potatis från Gräggnäs och åca-smör, mer behöver man inte 🙂 Någon liten sillbit från långtbortifrån skall väl erkännas att också slank ner… 😉
Sedan var det dags för Dånös egen stång. Inga kronor och grannlåter här, utan här pryds stången med blommor och blader. Efter att stången rests blev det dans och sång och allmän folksamling med prat, skratt och stoj. Helt sådär som det brukar. Alla umgås och har trevligt, unga, gamla, chefer, torpare, kändisar, knegare i en salig soppa och alla trivs och alla drar alla över samma kam.
Men även den dagen blev till kväll och natt, i lugn och stilla takt och dagen därpå förflöt ungefär som den brukar. En skillnad från tidigare år var att gudstjänsten som brukar hållas utanför Dånö museum i det gröna, fick lov att flytta in i ett båthus, regnet skvalade på ganska bra den dagen och det är ju inte så tokigt nu när alla grödor är i marken. På kvällen tog jag och Mats oss en liten 4 timmars kryssnings tur över till grannlandet i väst och på den resan passade vi på att kika på några andra av Ålands midsommarstänger, som tex. den här…
… Midsommarstången i Storby, Eckerö. Det är ingen liten pjäs, jag är inte säker, men det lär vara Ålands högsta/längsta stång. Men det allra mest speciella med just den, är att den är uppförd på ”gammalt vis”. Utan metallfot och nymodigheter. Den står stadigt med sina stöttor, stag och stenar kring rotklumpen.
Men nu börjar äntligen midsommarhelgen vara till ända. Jo, äntligen… Hur roligt det än är att vara ledig och hemifrån en helg, längtar jag till vardagslunken bland fåren och allt vad det innebär…
