22 augusti, 2011 av Charlotta

Med nål och tråd…

… reparerade jag röjsågen idag.

Den har krånglat. Röjsågen. När man skulle starta den fick man ibland dra sej svettig och man fick inte ett ”brumm” ur den. Ibland kunde den starta, gå riktigt bra på tomgång, så när man gasade sade den ”vuomp” och stannade. Ibland kunde den starta, gå riktigt bra, man gasade lite och den hängde med. På med hörselskydd, skyddsglasögon, handskar och så kom man två meter så sade den ”vuomp”. Stannade och vägrade starta på måttligt antal drag. Det har justerats bränsle fram och tillbaka ifall det skulle vara stockat. Det har öppnats och kollats efter smuts och skit i filter och ingenstans har det hittats något fel, ända tills jag mitt i allt fick syn på att bränsleslangen var sprucken och sönder. Ny slang införskaffades och så kom då den dagen när den skulle bytas. Jag drar mej lite för och peta så mycket på maskiner. Att peta sönder går nog, hur bra som helst, men att få tillbaka allting brukar inte vara lika lätt utan att man har någon skruv eller mutter överlopps när man tycker att man är färdig… Nåja, prova måste man och får jag inte ihop det får jag ringa pappa och be om hjälp, men de behövdes inte idag, tack vare mitt syskrin 😉 Diverse delar petades löst för att komma så nära att jag fick ordning på det hela och kunde börja fundera på slangen.

Den söndriga slangen var bara att dra löst från där den går in i maskineriet och i tanken där det satt ett filter i änden på slangen. Att dra den genom väggen mellan tanken och ”maskinrummet” gick galant, men att få den nya tillbaka genom den väggen visade sej lite knepigare. Det var då jag konstaterade att jag skulle ha behövt en lång krokig nypa att dra med, för slangen gick att pilla in genom maskinrumsväggen en bit så den kom ut ca 3mm på andra sidan, tack vare att den var lite tillspetsad. Någon sådan nypa har inte jag… Även om jag skulle ha det skulle det vara rätt svårt att få tag på den lille slangstumpen som fanns någonstans upp inunder kanten i tanken. Alternativ två var att få fast någonting i slangen som gick enkelt att få genom maskinrumsväggen, så jag kunde dra igenom slangen med den, då kom jag på det.

Röjsågen

Sprang in efter nål och tråd. Stack nålen med tråden genom änden på slangen och så var det bara att sticka nålen genom hålet i maskinrumsväggen och dra försiktigt så slangen kom efter, och det gick hur bra som helst, slangen kom bra igenom och så var det bara att trycka fast filtret och peta tillbaka alla skruvar, choken, filtret, kåpan, tanka, dra och den lille rackaren startade 🙂

Bränsleslangen i röjsågen

Tänk att en 5mm grov, 20cm slang kan göra en så glad 🙂

21 augusti, 2011 av Charlotta

Söndagsnöje

Idag har det varit friskis och svettis a´la fårskit. Jag har två mindre boxar på sidan av de större fållorna i mitt fårhus, de är till för sjuklingar, får med juverinflammationer och sådant som behöver skötas lite extra. Problemet med dessa små fållor är att de skall tömmas på det gamla hederliga sättet.

Måkar fårskit

Med gummistövlar och peltorlurarna med ”fullt-ös-medvetslös”-musik, gjorde jag idag ett anfall med grepen i högsta hugg, och ut kom det. Man måste ibland bli lite halvarg  och besluta sej att det här är inte ett jobbigt projekt som skall utföras utan ett alternativ till att köra 25 kilometer för att gå in i en hall och betala för att någon skall dra ett gymnastikpass för mej. Det är riktigt hälsosamt att göra lite greparbete emellanåt, och inte alltid sitta vid spakarna i traktorn, men när man står där undrar man nog hur man egentligen tänkte i planeringen… 😉

Paus i jobbet

Svettigt, skitigt och jobbigt, men efter en dusch kommer jag att sova gott, mycket nöjd med min dag. 🙂

16 augusti, 2011 av Charlotta

Hjälp?

Är vi dåliga på att be om hjälp?

Jag läste en gång i en tidning att klimatet till land och hav hade blivit hårdare sedan mobiltelefonerna blev vardags. Folk övergick från att stanna och fråga om de behövde hjälp när det låg en båt och rak, eller en bil hade stannat, till att svischa förbi. Folk tar för givet att en person inte behöver hjälp,

”dom får klara sej själv, dom har ju mobiltelefon!!!”

I somras körde jag med snurran förbi en båt som låg och rak på fjärden. Stannade jag?    …  …   Näe…

Inte medesamma, men 50 meter senare kom jag på att, Äsch va dum jag e! Klart jag måste fråga om dom har problem! Jag svängde om och när jag närmade mej båten lurade 4 par runda, häpna ögon på mej och undrade vad 17 jag kom dit för? Nåja, det visade sej att de fått dy, sand och skit i insuget så motorn gick het osv, jag ringde till min pappa och han kom sedan och hjälpte dem få ordning på det hela så deras semester kunde fortsätta och så att de inte behövde ligga och reka kring fjärden. Det ordnade sej bra, men det som slagit mej efteråt var att de inte visade något som helst tecken på att de kanske skulle ha velat ha hjälp där dom låg och rak mitt på fjärden,( och jag svischade förbi som alla andra,) men hur otroligt glada de var när jag stannade och kunde hjälpa dem, eller i alla fall hjälpa så att de fick hjälp.

Själv ber jag inte om hjälp fören det krisar sej. Jag har en 4-åring i hus med mej, så jag vet nog precis varifrån han fått iden om ”kan själv”!  Nu har min nacke sett till att jag får ta tillbaka många av de gånger jag velat säga ”kan själv”. Min andra ensilageskörd är till hälften bärgad, till det bad jag Mats om hjälp. Han har nog stressigt med löklossning, kinakålsbevattning, potatisbesprutningar och allt vad det heter, men förra veckan tog han sej ändå tid att komma hit och rulla ihop lite bollar.

Mats och Mathias

Ensilageskörd

Mängden ensilage är förhållandevis minimal. Men jag har i alla fall mer gräs än jag behöver för kommande vinter. Och det känns bra 🙂

 

 

15 augusti, 2011 av Charlotta

Skithalt!

Idag har det varit att hålla tungan rätt i mun, det har slirat hit och dit. Det har inte varit is under Jontes tossorna utan skit. Helt otroligt vad fårskit kan vara halt när man får det under hjulen. Jag har börjat tömma fårhuset.

Till att köra ut skiten ur fårhuset har jag på traktorn en så kallad krokodilgrep, eller krabbis som vi kallar den. Man får ganska mycket med sej på en gång, men när man så väl får ordentligt tag och vill börja riva löst bara det man vill ha med sej, skrinner traktorn hit och dit. Då går det inte att bara dra, utan man får riva, lyfta, vika, knixa hit och dit med krabbisen för att det skall lossa. Skiten är tung, väl ihoptrampad och ca en halvmeter tjock.

Bättre sent än aldrig heter det ju, och nu är det nog verkligen i senaste laget att få fårhuset tömt på all den skit som producerades förra vintern. Gärna skulle det tömmas ur fårhuset i början av sommaren så att fårhuset skulle hinna torka upp ordentligt innan det, som nu, börjar bli fuktig väderlek ute, nåja, det blir att städa noggrannare istället.

Bör kanske tilläggas att jag inte kör ut skiten på åker, utan den förflyttas till ett… ”skithus” helt enkelt. Det är ganska bra att köra skiten till ett skithus, så brinner skiten ihop bättre när det råddas om i den. Sen körs den från skithuset ut på åker när det börjar vara plöjningsdags.

Normalt brukar jag kunna tömma fårhuset på en dag. Så inte idag… Jag var lite för optimistisk i höjden på ”skithuset” så krabbis tog i lite i en takstol, och när jag följande gång skulle öppna krabbisen så sa det pang och Jonte fick sej en dusch i hydraulikolja. Så var det slut med det roliga.

Krabbis

Och på tal om is skall jag också sätta in en bild på någonting som jag fotograferade den 9 augusti.

Hageldriva

Det här var ”det lilla” som fanns kvar klockan 17.30 av haglet som kom nerdimpandes som från ingenstans vid ca 11 -12 – tiden samma dag. Den här bilden är tagen på Kirjais, ca 3 km hemifrån. Hemma kom det bara regn, men på Kirjais hade det kommit ordentligt stora hagel.

11 augusti, 2011 av Charlotta

Döden

”Den där e död den! ” sa Mathias 4 år med runda ögon, och petade lite på det döda lammet med stöveln, mer nyfiken och intresserad än rädd!

Sant va det, ett dött lamm.

Själv har jag sett både det ena och det andra så det är mer ett ”jaha”, än en katastrof när man skall hantera döda djur. Redan som liten var jag med och petade på döda djur när det var älg och hjortjakt, och senare har jag fått vara med om slaktningar av kor, får och grisar med allt vad det innebär, så man spänner sej inte så värst när ett lamm dör. Men, jag kan förstå att det kan vara obehagligt för en som inte är van.

Anledningen till bortfallet har jag inte riktigt klurat ut ännu. Det händer sej ibland att något lamm dör, men vad det beror på behöver inte vara helt självklart. Det finns så många inälvsparasiter, maskar, leverflundror och allt vad det heter som kan leda till döden för fåren. Börjar man fundera över vad allt som kan hända blir man nästan mörkrädd och vill ha dem hemma, inne så att inget händer dem, men det fungerar ju inte det heller. Dom kan bryta ben, dom kan kväva sej om dom glufsar i sej ett äppel för hastigt, dom kan föräta sej på havre och andra godsaker och bli trumsjuka, dom kan även dö av vitaminbrist och giftiga växter. Så när det dör ett lamm och man står där och funderar vad som kan ha hänt har man en liten lista att gå igenom…

Nåja, sånt händer som sagt, och orsaken har jag inte riktigt klar. Den här tiden på året står man inte och tittar och undersöker så värst länge, utan man söker nog upp en bra begravningsplats det snaraste och får begravningen undanstökad, lamm får man nämligen gräva ner själv, men om det dör äldre djur skall de föras bort för undersökningar och bränning.

Systemet förstår jag, även om jag kan tycka att det är lite onödigt att köra döda djur kring hela Finland. Har man ingen bra begravningsmark och grävmaskin så man får ner ett djur ordentligt så är det ju bra att det finns, men i övrigt friska djur som man kan klarställa en orsak till dödsfall för är det kanske lite väl att frakta runt.

Det där med att gräva ner ordentligt skrev jag med åtanke att det finns djur i skogen som nog minsann också kan gräva. Storyn kring det går som så: Det var en gång en hjort som gick ner sej i isen en vår, kanske typ 10 – 12 år sedan. När sedan isen släppte rak hjorten iland nära en sommarstuga, efter diverse telefonsamtal och konsulterande kom de inblandade överens om att hjorten skulle grävas ner. Sagt och gjort. Det var stenigt och besvärligt där det skulle grävas, men ner kom den, två dagar senare var gropen uppgrävd och inte ett spår syntes av hjorten.

Därför gräver vi ner döda djur med grävmaskin, yngre alltså, gamlingar har jag inte haft som dött hemma. Någon har det försvunnit någon gång, sånt händer också, även om det är mycket ovanligt, dör dom när dom är ute på bete och man är och kollar en gång i veckan, eller ibland med längre tid emellan om vädret är stormigt, kan det hinna ”försvinna”. Med försvinna menar jag att grävlingar, örnar och andra asätare fått sej ett skråvmål. Det går otroligt fort.

Sådan är naturens gång, bara att acceptera, grym, men sann.

9 augusti, 2011 av Charlotta

Tröskantider

Så va d då tröskantider. Inte för mej, det lilla jag har att tröska är inte på nära färdigt ännu, men det finns dom som har börjat. Med egna ögon kunde jag igår, söndag, konstatera att en tröska  i alla fall fått börja jobba, tröskan såg jag inte, för det regnade här igår, men tröskat va de. Tidigt, var det första som slog mej, eller är det jag som är ute och cyklar?

Det där med spannmål är verkligen inte min grej. Jag har lite egen havre, bara det lilla fåren behöver. Antagligen går jag back med att ha egen havre. Skulle jag räkna ihop vad det kostar att tröska, köras över till kirjais med pråmen för och få det torkat hos ”grannen”, torkandet och sen hemkörandet igen, så skulle det antagligen bli billigare för mej att köpa det jag behöver. Anledningen till att det blivit att så lite havre är att jag fick Mats gamla sampo när han köpte en annan, och så är det hälsosamt för åkrarna och så vidare…

På något vis är det lite med tröskandet som med ensilageskördandet och vårbruket, när en har börjat, börjar det klia så mycket i de andras fingrar att det inte går att låta bli och vänta. Men d bör man göra, i alla fall tills det är skördanfärdigt, även om grannen bolmar på betyder det ju inte att man själv måste ut på åkern 😉

Men med första tröskan på gångs är det bara att konstatera än en gång att jo, hösten är snart här. Sommargrannarna flyttar in till städerna och kvar blir några väderbitna urinvånare. Snart, ännu finns det sommar kvar, och även jag, som tycker om vintern, tycker att man skall njuta av allting lite extra nu så länge det finns värme och sommargäster kvar.