22 juli, 2011 av Charlotta

Hamstern har vaknat!

Nu har hamstern inom mej vaknat. Den brukar göra det den här tiden på året, och varje år funderar jag vart jag skall göra av allting. Vatten och värme har gjort att det näst intill exploderat där ute av alla de sorters bär och svampar. Problemet med det är att det som vanligt inte ryms ner ens en liten procent av vad man skulle vilja ha ner i frysboxarna. Dom är nästan alla fulla. Eftersom vi som bor här året runt inte är så många så räcker antalet frysboxar till en per person. På holmen snurrar nämligen 7 frysboxar, inga några små skåp, utan riktiga stora boxar, och dom är alla näst intill fulla med allt möjligt i matväg. Då kan man ju undra, och har även jag undrat, vad ska man med så mycket mat till, det är ju inte precis 1940 och matutbudet begränsat i butikerna…Till mitt försvar kan jag ju säga …   ja, egentligen ingenting. Det är lite mera som med tjorven som badade med kläderna på, ”det bara blidde så…”

Men det är väl ett ”holmbeteende” antar jag. I tätort kan man springa och handla dagens middag alla dagar. Det gör man inte om man bor vid sidan av. Man handlar en gång i veckan, typ, och är det så att man inte handlar så blir man inte utan mat för det. Skulle vi äta enbart av det som finns i frysboxarna skulle vi ha mat för flera månader. Dock är mycket av det som finns i våra frysar bär och grönsaker, och det kan ju bli lite enformigt i längden. Jag brukar också köpa en 30 kilos förpackning med kött av en köttdjursbonde lite nu och då, och dom bitarna och malda köttet fyller upp rätt bra i en box som för övrigt är halvfull. Eftersom pappa även vid sidan av allt annat också är fiskare, brukar våra frysar till vintern fyllas med fisk så vi reder oss nästan hela vintern.

Men hur skall det då gå med årets bär då boxen redan är full och det finns kvar från ifjol? Ja, låta bli kan man ju inte. Skogen är full av blåbär i år, och bara tanken på att koka blåbärssoppa en snöstormsdag i februari gör att man glatt knölar ner en liten burk med bär till. Vinbären som mognar för fullt går det att koka saft på, så dom är det inga problem med, men höstens lingon vette tipporna vart jag skall göra av. På dagens promenad i skogen kunde jag konstatera att om inte de blir väldans torrt så kommer det att finnas även lingon. Så nu blir det antagligen att försöka äta ur frysen så lingonen ryms dit, andra alternativet är att köpa en box till… men det bara inte kan vara nödvändigt, någon måtta får det vara på bärhamstrandet… eller?

16 juli, 2011 av Charlotta

Bakvänt?

För mej självklara saker kan antagligen för en annan vara helt uppsomkull och baksomfram, alltså ovanliga, och det jag syftar på håller väl på att förändras, men för den lite äldre generationen kan det vara nästintill otänkbart.

Kvinnan far ut och jobbar och mannen stannar hemma, passar barn och lagar mat.

Jag skuttade gladeligen ut till Jonte när gräset här hemma skulle slås och Mats som då var här fick vara hemma och se efter Mathias och laga mat. Eftersom jag känner till mina åkrars alla vinklar, vrår, diken, elstolpar och så vidare, så var det ganska naturligt att jag fick dra iväg med slåtterkrossen och han fick laga mat. Men, det slog mej hur det enligt gamla mått var bakvänt, men nu är det nya tider och nya seder. Absolut inte mej emot, gillar att grejja på ute, och i synnerhet såna här dagar är roliga att grejja på när man sen kommer hem och inte möter rester från igår och ett diskberg, utan redan ute på trappan mötte jag en helt ljuvlig doft av fiskbullar och inne stod Mats så glad och stekte fiskbullar, svampsås och kokade nypotatis.

Mats lagar matJag måste passa på och ta ett litet bildbevis på en modern man som glatt tillreder svampsås på vedspisen i mitt kök.

8 juli, 2011 av Charlotta

Inget torrhö :)

Ibland blir det inte som man tänkt sej, det blev inget torrhö i år.

Varje år brukar jag vilja ha in lite torrhö i småbalar upp på hövinden i mitt fårhus. Anledningarna är flera, det är behändigt käk att utfodra, det fungerar bra som magmedicin åt fåren om de har problem med magen och så är det bra i förebyggande syfte om man har fått in en halvslaskig ensilagebal, och många flera orsaker. Men i år blev det inget torrhö, jag har lite kvar, och första ensilaget blev torrt och bra, så ingen katastrof även om torrhöet uteblir i år.

Anledningarna till att det inte blev torrhö var att jag befarade att det skulle komma att bli mycket gräs på höåkrarna här hemma och när jag slog det kunde jag bara konstatera att jo, rätt hyggligt, och det är ju bra. Men att få det ordentligt torrt med den väderlek som utlovats skulle, i fallet att ta det som torrhö, kunna bli knepigt, mögligt och brunt hö har jag haft, och det vet jag, att det vill jag inte ha igen. Så vädrets makter, som man inte kan lita på, var en orsak. En annan orsak var att vi förut om åren ofta varit bara Pappa och jag som kört in höet, då har mängden inte varit så stor, men, i år var det annat.. Visst finns det folk i knutarna att fråga, men att noisa med folk att stå på hövinden och rada hundratals höbalar i +30 grader en stekhet dag är ingen höjdare.

Allt pekade mot att rulla ihop gräset till ensilage, har man plast runt vet man nästan vad man har. Hellre lite förväxt gräs i ensilagebalar än tunga fuktiga småbalar som möglar och dammar. Gladeligen sa det pang i bordet och balmaskin och plastare hämtades från Anisor. Balmaskinen är en Claas 46, med efterföljande Elho inliner. Det betyder att när den skall backas ombord på pråmen blir det lite trickit, med traktor, balmaskin och plastare i ett ekipage blir det 10 hjul som skall prickas rätt ombord på ramperna upp på pråmen, och dessutom med två leder… Det är i sådana situationer jag är lycklig som kan ropa på pappa och veta att jag får hjälp.

Väl hemma i vackert ( läs, grymt hett ) väder balades det sedan ihop 52 ensilagebalar på ca 3ha. De senaste åren har vi för smidighetens skull kört ihop småbalarna med fyrhjuling och en hemlagad vagn. Det brukar gå fort och bra. Man kan ta ca 50-70 balar med sej åt gången, men i år fick även fyrhjulingen ledigt, vilket också var helt bra med tanke på bensinåtgången. Omvandlar man mängden 52 ensilagebalar till antalet små höbalar skulle det ha blivit ca 52 resor till och från åkern med fyrhjulingen.

Så att sätta gräset i plast sparar på mina väder-nerver, det sparar på både min och pappas rygg, jag slipper bli sönderbränd av solen alla de dagar och timmar jag annars skulle ha suttit och svängt på höet och så sparar det många liter svett som annars skulle ha gått åt.

19 juni, 2011 av Charlotta

Åsp Ungdomsträff

Igår var jag ut och åkte buss runtom i Nagu och Korpo. Åsp, det vill säga Åbolands svenska lantbruksproducentförbund, ungdomsutskottet ordnade en ”resa”/”rundtripp”, vad man nu ska kalla det, för de Åboländska ungdomarna. Hur många vi var var det flera bud om under dagen, som exempel, 15 portioner mat beställdes, men när biffarna kom till bordet och alla hade fått sin plankbiff framför sej fanns det två kvar… servitrisen stod vid änden av bordet med de två extra biffarna och så rätt grinig ut, men ingen katastrof här inte.

Ta hit dem bara!!!       Nog får vi slut på dem också!!!!

Var budet hon fick, och med det så fanns det mat så även de hungrigaste blev mätta 🙂

Summa summarum, 15 beställda portioner – 2 extra portioner – en busschaffis = 12 ungdomar, och saken är biff…

Men vi började inte dagen med att äta lunch. För min del gick starten vid halv 8,  före jag for hemifrån skulle jag se till att småbaggarna hade mat, men sen bar det iväg. Bussen startade från Kimitoön vid 08.00 – tiden och kom sen med kvart över 9 färjan från Pargas  till Nagu och färjan till Haverö lade ut ungefär kvart före 10. Då var hela skaran samlad, en salig röra ungdomar, ( inom åsp/slc går den magiska gränsen för ungdom vid 35… ) alla så olika, men med intresse inom samma område, det jordiska.

Under dagen besökte vi 4 gårdar, alla lite olika och vi fick höra om köttdjursuppfödning, byggnationer, växthus, aktiebolag, nypotatisodling och en hel del annat… HaveröfärjanHaveröfärjan tuffar på, sakta men säkert. Det var en mulen och småruggig dag, så jag var glad att jag tagit vinterjackan på, även om vi skriver juni i kalendern…

Ko med kalvDagsfärsk tjurkalv 🙂

NypotatisodlingNypotatisodling, förknippat med vaknätter, frostbevattning och fiberdukar…

VäxthusTomatväxthus med otroligt goda tomater!!!

 

Efter besöken var det trivselkväll med bastu, grillat och nypotatis naturligtvis 😉 Mycket trevlig tillställning det hela. Det är passligt med endagsturer, start 08.00 tiden på morgonen och hemma igen vid 02.00, man träffa likasinnade, tittar lite hur andra har gjort sina lösningar på sina gårdar och så vidare. Men sådant här kräver en hel del organisering, telefonringande, omställningar i planerna för de man besöker, sponsorer osv. Så jag vill även den här vägen rikta ett stort tack till alla som gjort jobbet ”bakom kulisserna”.

TACK!  🙂

17 juni, 2011 av Charlotta

Jonte

Jonte och jag, vi e kompisar vi! Det var Mats som hittade honom i en knut på Ab lantbruk på Åland. Timräknaren stod på ca 3000, slitaget var måttligt och prislappen (som vanligt 😉 ) i övre kanten i förhållande till min ekonomi, men överkomligt, så han fick byta boställe och flytta med mej hem till Ytterholm. Och vi trivs jättebra tillsammans, jag och min John Deere 6200, med Quicke 960 frontlastare.

Jonte

Lagom stor, räcker bra till för mina behov, vårbruk, slåtter, balning. Men han är ändå lagom liten för att ta sej fram här på holmen. Här ovan är det förberedelser inför en resa till Anisor.

Jonte

Det kan vara lite marigt att komma fram överallt längs våra ”vägar” här på holmen. Här är det berg på ena sidan, dike och aspar på andra sidan…

Kyla, det tycker han inte om, när temperaturen går under nollsträcket vill han gärna ha lite motorvärmare och några snälla ord för att starta och jobba. I vintras när temperaturen gick mot -20 grader gick han i ide. Han bara morrade och svor till några gånger och sen var det inte lönt att ens försöka få han och starta förrän temperaturen blev lite mänskligare. Då fick han skämmas, Forden startade någorlunda snällt och fick jobba med ensilagebalarna åt fåren medan Jonte stod i sin snödriva och vägrade bums starta när det var så kallt. När vårsolen började lysa och det mildnade i och han fick stå med laddare på några timmar behagade han sakta ta ton och gå igång igen.

Lite småsjukdomar har han och har han haft, min Jonte. En oljeslang mitt under hytten rasade för något år sedan och bränslepumpen har trilskats lite nu i år, men den är bytt nu. Plus lite andra småsaker, men i stora drag har jag inte haft så stora problem med han, och de problemen som uppstått har inte varit värre än att de gått att åtgärda med hjälp av pappa som i trakten brukar kallas motordoktorn. Med två äldre bröder och en bilmekaniker utbildning i bagaget har han skruvat på allt från mopeder och gräsklippare till traktorer och båtmaskiner genom åren. Som så många andra skäribor är pappa Kalle mångsysslare, men hans huvudsyssla är vinterförvaring av motorbåtar. I år landar siffran på uppdragna/utsatta båtar någonstans mellan 150 och 160 båtar. Så när jag får, för mej, oöverkomliga problem brukar det mesta lösa sej med att ringa pappa och be om hjälp.

15 juni, 2011 av Charlotta

Pråmtransport

Jag odlar 8 ha på Anisor, ”grannholmen”dit är det ca 3,3 km. Att ta sej dit och därifrån är inte gjort i en handvändning. Så här såg det ut för några veckor sedan när pråmen lastades med diverse redskap för jobben på holmen. Pråmen

Ombord är 1 och en halv pall gödsel och konstgödselspridaren. Jag använder mej bara av gödsel i 40kg säckar för jag har lite knepigt att alla gånger ha flera traktorer där bara för att lyfta storsäckar med. Grävmaskinen kunde också användas till att lyfta storsäckar med, men den har jag inte alltid tillgång till då den inte är min. Men, man får se det från den sidan att man inte behöver gå på gym 😉 Tungt är det, ja, och min spridare är en förhistorisk trattspridare, den är ganska hög och med mina 160cm  betyder det att säckarna skall lyftas upp till axelhöjd när man skall tömma ur dem… Men positiv skall man ju vara,  risken för att man skulle gödslar för mycket är utesluten. Man lyfter nog bara den mängd säckar man verkligen behöver…

Med i lasset finns också balgripen för att lyfta ensilagebalar med och pallgafflarna för att bära iland gödselpallarna. Bakpå traktorn är välten. Jag har första gången under min historia plöjt en av åkrarna ute på Anisor, så såmaskinen har varit dit en sväng och kommit hem igen och sen skulle det vältas, så det var egentligen därför som det bar iväg, men eftersom man inte gärna kör så många onödiga resor blev det att tänka till lite och plocka på pråmen det som rymdes och skulle dit förr eller senare.

Eftersom allting som odlas på Anisor skall fraktas har det blivit så att jag skördar ensilage från alla (förutom en i år) åkrar där. Det är enklast så, jag har balmaskin/plastaren att stå där året runt. Slåtterkrossen tar jag däremot hem till Ytterholm en gång per sommar när det är torrhötider. Torrhöet balar jag med en småbalare så jag har den maskinen hemma året runt.

Pråmen

Vacker sommarkväll, efter pråmen hänger Flippersnurran på släp ifall någonting strejkar. Det investerades i en annan maskin till pråmen i våras och eftersom vi inte riktigt känner den ännu är det bättre att vara mer försiktig.