5 augusti, 2011 av Charlotta

kinakålsplantering 2.

Plantorna till andra omgången kom på fredag. Som jag skrev i förra inlägget så öste det ner regn på torsdagen, så att plantorna kom på fredagen var inte riktigt med det bästa, men vad göra, när plantorna är färdiga att planteras så är dom. Nåja, på fredag var det ingen som helst ide att rådda i jorden, det var för vått, på lördagen var det nog också vått, men för att få det att reda sej så började Mats ändå bruka så att det skulle reda sej och det blev ganska bra för på söndag förmiddag körde vi igång med plantomgång nr två, men då såg det ut såhär i hytten.

kinakålsplantering

Jag kör, Mathias åker med, Mats och Mats mormor och mamma planterar. Eftersom jag inte skall sitta och titta neråt, kan jag inte plantera, men jag kan ju i alla fall titta rakt fram och hålla ordning på hjulen.

Kinakålsrader
Rad upp och rad ner, inte många centimeter det får svaja hit och dit. Blir det olika långt mellan plantorna och raderna växer de ojämnt, och det är inte bra.

Sedan var det då bevattning igen på söndag kvällen

Bevattning

Medan vattenkanonen jobbar på passar Mats på och går och kollar om det blivit någon plantstackare som inte riktigt kommit ordentligt ner i marken.

Det kommer ännu att planteras en tredje omgång kinakålsplantor på Dånö och de plantorna anlände på måndag. Men nu kommer jag inte att vara där och grejja med det utan jag är hemma i Nagu och skall försöka få någonting uträttat här hemma. Vad det blir vet jag inte riktigt ännu, det finns att välja på, men min nacke går mej ännu på nerverna lite, även om det har lugnat ner sej ganska bra. Men det är nu som jag måste vara som försiktigast, när man är på bättringsvägen är det som lättast att göra för mycket och få det ännu tokigare. Men, nog hittar jag på med någonting, finns att välja på 😉

26 juli, 2011 av Charlotta

Min nacke går mej på nerverna…

Jo, bokstavligen. Min nacke går mej på nerverna. Med bokstavligt så menar jag som så att jag har något slags brock i disken mellan två kotor i nacken, och det klämmer på en nerv som går ut i armen. Alltså, nacken promenerar (trycker) mej på nerverna!

Jag började känna av det på lördagen, och på söndag var det planerat att jag skulle fara till Geta. Jag övervägde länge om jag skulle fara eller inte. Att ha diskbrock i nacken är inte någon trevlig juttu och bör komma under behandling av fysioterapeuter snarast möjligt. Men, jag tänkte som så, att fysio, det går det ju att hitta på Åland också. Och jodå, det finns det, problemet är bara att hälften av dem har semester nu, och dom som jobbar är överbelastade med jobb… … suck. Nåja, vad göra?    Jomppa!!!

Det är andra gången som jag har diskbrock så jag vet vad det går ut på och så vet jag hur jag skall göra. Förra gången som jag hade, det var för ca 9 månader sedan, så visste jag inte alls varför jag hade så ont i nacken och varför som det sedan började stråla ner i armen.. Nå, efter besök hos läkare och fysiotjänst så fick jag nog minsann veta vad jag hade i nacken, och det var inte direkt någon rolig vetskap. Det tog mej typ 15 besök hos fysio och en himla massa jompande av nacken hemma innan jag blev någorlunda. Nu när jag i lördags kände att det drog lite i armen, precis ungefär som det gjorde då för några månader sedan, så ryste det i hela kroppen. Tanken på att gå igenom hela proceduren igen gjorde inte att humöret höjdes. Ont i nacken 5 månader, inte en cent på försäkringen, och en massa kilometrar känns inte heller lockande. Men nu var jag ändå glad att jag medesamma visste vad jag skulle göra och på det viset kunde undvika att det blev lika illa som det var då. Idag (tisdag) kändes det redan lite bättre, mindre strålning i armen och det onda verkar fara mer upp i nacken, ett positivt tecken. Det onda som promenerat ut i nacken skall tillbaka därifrån det kommit, alltså tillbaka till nacken. Har fått veta att när jag har ont i nacken så det nästan vindar i huvudet skall jag vara glad, då är det på rätt väg 🙂

Men vad kommer det här sej av? Förra gången fattade jag ingenting, men så småningom har det klarnat. Alla jobb, där jag står och tittar neråt i en position, utan att titta uppåt emellanåt verkar vara rena rama receptet för mej på diskbrock i nacken, och sen på det en knyck i nacken, så det ”knäcker” ut en bula i disken mellan kotorna. Dessa jobb har kanske på senaste tid varit bär och svampplockande en del dagar i ända och sen lite mattvätt och fiskfileande på det så har jag grunden för en uttänjd nacke, lite knyckar kan man få när som helst, så där var det.

Att sitta stilla är ingen bra ide, man skall nog röras, men försiktigt och med tanke på var man har huvudet. Att skumpa traktor med det här är ingen bra ide, så jag får se när jag får ordnat ensilageskörden som borde tas nu. Men för tillfället är jag på Dånö och gräset ser ut att få vatten lite nu och då, så risken att det torkar bort är liten, överväxt gör det inte heller så mycket om det blir, bollar har jag vad jag behöver, men slås och rullas skall det, förr eller senare, dock hellre lite före det blir alltför sent.

Men, nu finns det inte mycket jag kan göra. En sort som går att göra är att plocka vinbär, då får jag sitta rak i ryggen, och jag känner mej inte helt värdelös. Egentligen var det meningen att jag skulle vara med och plantera kinakål imorgon, men det går inte, var man då hittar någon att sitta på maskinen istället för mej är inte jättelätt. Nu blev det så att Mats granne ställer upp, på maskinen kommer också mats mamma och mats mormor att sitta. När jag kan skall jag sätta in lite bilder, men för tillfället har jag ingen sladd som kan förena min kamera med datorn, så det får bli i ett senare skede. Skall även ta en bild på min mycket obekväma  och varma krage som jag går med kring nacken för att hålla ”huvudet rätt”, har hört att jag med ett par orange glasögon skulle se ut som grannen i Beck 😉

22 juli, 2011 av Charlotta

Hamstern har vaknat!

Nu har hamstern inom mej vaknat. Den brukar göra det den här tiden på året, och varje år funderar jag vart jag skall göra av allting. Vatten och värme har gjort att det näst intill exploderat där ute av alla de sorters bär och svampar. Problemet med det är att det som vanligt inte ryms ner ens en liten procent av vad man skulle vilja ha ner i frysboxarna. Dom är nästan alla fulla. Eftersom vi som bor här året runt inte är så många så räcker antalet frysboxar till en per person. På holmen snurrar nämligen 7 frysboxar, inga några små skåp, utan riktiga stora boxar, och dom är alla näst intill fulla med allt möjligt i matväg. Då kan man ju undra, och har även jag undrat, vad ska man med så mycket mat till, det är ju inte precis 1940 och matutbudet begränsat i butikerna…Till mitt försvar kan jag ju säga …   ja, egentligen ingenting. Det är lite mera som med tjorven som badade med kläderna på, ”det bara blidde så…”

Men det är väl ett ”holmbeteende” antar jag. I tätort kan man springa och handla dagens middag alla dagar. Det gör man inte om man bor vid sidan av. Man handlar en gång i veckan, typ, och är det så att man inte handlar så blir man inte utan mat för det. Skulle vi äta enbart av det som finns i frysboxarna skulle vi ha mat för flera månader. Dock är mycket av det som finns i våra frysar bär och grönsaker, och det kan ju bli lite enformigt i längden. Jag brukar också köpa en 30 kilos förpackning med kött av en köttdjursbonde lite nu och då, och dom bitarna och malda köttet fyller upp rätt bra i en box som för övrigt är halvfull. Eftersom pappa även vid sidan av allt annat också är fiskare, brukar våra frysar till vintern fyllas med fisk så vi reder oss nästan hela vintern.

Men hur skall det då gå med årets bär då boxen redan är full och det finns kvar från ifjol? Ja, låta bli kan man ju inte. Skogen är full av blåbär i år, och bara tanken på att koka blåbärssoppa en snöstormsdag i februari gör att man glatt knölar ner en liten burk med bär till. Vinbären som mognar för fullt går det att koka saft på, så dom är det inga problem med, men höstens lingon vette tipporna vart jag skall göra av. På dagens promenad i skogen kunde jag konstatera att om inte de blir väldans torrt så kommer det att finnas även lingon. Så nu blir det antagligen att försöka äta ur frysen så lingonen ryms dit, andra alternativet är att köpa en box till… men det bara inte kan vara nödvändigt, någon måtta får det vara på bärhamstrandet… eller?

16 juli, 2011 av Charlotta

Bakvänt?

För mej självklara saker kan antagligen för en annan vara helt uppsomkull och baksomfram, alltså ovanliga, och det jag syftar på håller väl på att förändras, men för den lite äldre generationen kan det vara nästintill otänkbart.

Kvinnan far ut och jobbar och mannen stannar hemma, passar barn och lagar mat.

Jag skuttade gladeligen ut till Jonte när gräset här hemma skulle slås och Mats som då var här fick vara hemma och se efter Mathias och laga mat. Eftersom jag känner till mina åkrars alla vinklar, vrår, diken, elstolpar och så vidare, så var det ganska naturligt att jag fick dra iväg med slåtterkrossen och han fick laga mat. Men, det slog mej hur det enligt gamla mått var bakvänt, men nu är det nya tider och nya seder. Absolut inte mej emot, gillar att grejja på ute, och i synnerhet såna här dagar är roliga att grejja på när man sen kommer hem och inte möter rester från igår och ett diskberg, utan redan ute på trappan mötte jag en helt ljuvlig doft av fiskbullar och inne stod Mats så glad och stekte fiskbullar, svampsås och kokade nypotatis.

Mats lagar matJag måste passa på och ta ett litet bildbevis på en modern man som glatt tillreder svampsås på vedspisen i mitt kök.

8 juli, 2011 av Charlotta

Inget torrhö :)

Ibland blir det inte som man tänkt sej, det blev inget torrhö i år.

Varje år brukar jag vilja ha in lite torrhö i småbalar upp på hövinden i mitt fårhus. Anledningarna är flera, det är behändigt käk att utfodra, det fungerar bra som magmedicin åt fåren om de har problem med magen och så är det bra i förebyggande syfte om man har fått in en halvslaskig ensilagebal, och många flera orsaker. Men i år blev det inget torrhö, jag har lite kvar, och första ensilaget blev torrt och bra, så ingen katastrof även om torrhöet uteblir i år.

Anledningarna till att det inte blev torrhö var att jag befarade att det skulle komma att bli mycket gräs på höåkrarna här hemma och när jag slog det kunde jag bara konstatera att jo, rätt hyggligt, och det är ju bra. Men att få det ordentligt torrt med den väderlek som utlovats skulle, i fallet att ta det som torrhö, kunna bli knepigt, mögligt och brunt hö har jag haft, och det vet jag, att det vill jag inte ha igen. Så vädrets makter, som man inte kan lita på, var en orsak. En annan orsak var att vi förut om åren ofta varit bara Pappa och jag som kört in höet, då har mängden inte varit så stor, men, i år var det annat.. Visst finns det folk i knutarna att fråga, men att noisa med folk att stå på hövinden och rada hundratals höbalar i +30 grader en stekhet dag är ingen höjdare.

Allt pekade mot att rulla ihop gräset till ensilage, har man plast runt vet man nästan vad man har. Hellre lite förväxt gräs i ensilagebalar än tunga fuktiga småbalar som möglar och dammar. Gladeligen sa det pang i bordet och balmaskin och plastare hämtades från Anisor. Balmaskinen är en Claas 46, med efterföljande Elho inliner. Det betyder att när den skall backas ombord på pråmen blir det lite trickit, med traktor, balmaskin och plastare i ett ekipage blir det 10 hjul som skall prickas rätt ombord på ramperna upp på pråmen, och dessutom med två leder… Det är i sådana situationer jag är lycklig som kan ropa på pappa och veta att jag får hjälp.

Väl hemma i vackert ( läs, grymt hett ) väder balades det sedan ihop 52 ensilagebalar på ca 3ha. De senaste åren har vi för smidighetens skull kört ihop småbalarna med fyrhjuling och en hemlagad vagn. Det brukar gå fort och bra. Man kan ta ca 50-70 balar med sej åt gången, men i år fick även fyrhjulingen ledigt, vilket också var helt bra med tanke på bensinåtgången. Omvandlar man mängden 52 ensilagebalar till antalet små höbalar skulle det ha blivit ca 52 resor till och från åkern med fyrhjulingen.

Så att sätta gräset i plast sparar på mina väder-nerver, det sparar på både min och pappas rygg, jag slipper bli sönderbränd av solen alla de dagar och timmar jag annars skulle ha suttit och svängt på höet och så sparar det många liter svett som annars skulle ha gått åt.

19 juni, 2011 av Charlotta

Åsp Ungdomsträff

Igår var jag ut och åkte buss runtom i Nagu och Korpo. Åsp, det vill säga Åbolands svenska lantbruksproducentförbund, ungdomsutskottet ordnade en ”resa”/”rundtripp”, vad man nu ska kalla det, för de Åboländska ungdomarna. Hur många vi var var det flera bud om under dagen, som exempel, 15 portioner mat beställdes, men när biffarna kom till bordet och alla hade fått sin plankbiff framför sej fanns det två kvar… servitrisen stod vid änden av bordet med de två extra biffarna och så rätt grinig ut, men ingen katastrof här inte.

Ta hit dem bara!!!       Nog får vi slut på dem också!!!!

Var budet hon fick, och med det så fanns det mat så även de hungrigaste blev mätta 🙂

Summa summarum, 15 beställda portioner – 2 extra portioner – en busschaffis = 12 ungdomar, och saken är biff…

Men vi började inte dagen med att äta lunch. För min del gick starten vid halv 8,  före jag for hemifrån skulle jag se till att småbaggarna hade mat, men sen bar det iväg. Bussen startade från Kimitoön vid 08.00 – tiden och kom sen med kvart över 9 färjan från Pargas  till Nagu och färjan till Haverö lade ut ungefär kvart före 10. Då var hela skaran samlad, en salig röra ungdomar, ( inom åsp/slc går den magiska gränsen för ungdom vid 35… ) alla så olika, men med intresse inom samma område, det jordiska.

Under dagen besökte vi 4 gårdar, alla lite olika och vi fick höra om köttdjursuppfödning, byggnationer, växthus, aktiebolag, nypotatisodling och en hel del annat… HaveröfärjanHaveröfärjan tuffar på, sakta men säkert. Det var en mulen och småruggig dag, så jag var glad att jag tagit vinterjackan på, även om vi skriver juni i kalendern…

Ko med kalvDagsfärsk tjurkalv 🙂

NypotatisodlingNypotatisodling, förknippat med vaknätter, frostbevattning och fiberdukar…

VäxthusTomatväxthus med otroligt goda tomater!!!

 

Efter besöken var det trivselkväll med bastu, grillat och nypotatis naturligtvis 😉 Mycket trevlig tillställning det hela. Det är passligt med endagsturer, start 08.00 tiden på morgonen och hemma igen vid 02.00, man träffa likasinnade, tittar lite hur andra har gjort sina lösningar på sina gårdar och så vidare. Men sådant här kräver en hel del organisering, telefonringande, omställningar i planerna för de man besöker, sponsorer osv. Så jag vill även den här vägen rikta ett stort tack till alla som gjort jobbet ”bakom kulisserna”.

TACK!  🙂