Kategori: Ytterholm

Idag har det varit att hålla tungan rätt i mun, det har slirat hit och dit. Det har inte varit is under Jontes tossorna utan skit. Helt otroligt vad fårskit kan vara halt när man får det under hjulen. Jag har börjat tömma fårhuset.

Till att köra ut skiten ur fårhuset har jag på traktorn en så kallad krokodilgrep, eller krabbis som vi kallar den. Man får ganska mycket med sej på en gång, men när man så väl får ordentligt tag och vill börja riva löst bara det man vill ha med sej, skrinner traktorn hit och dit. Då går det inte att bara dra, utan man får riva, lyfta, vika, knixa hit och dit med krabbisen för att det skall lossa. Skiten är tung, väl ihoptrampad och ca en halvmeter tjock.

Bättre sent än aldrig heter det ju, och nu är det nog verkligen i senaste laget att få fårhuset tömt på all den skit som producerades förra vintern. Gärna skulle det tömmas ur fårhuset i början av sommaren så att fårhuset skulle hinna torka upp ordentligt innan det, som nu, börjar bli fuktig väderlek ute, nåja, det blir att städa noggrannare istället.

Bör kanske tilläggas att jag inte kör ut skiten på åker, utan den förflyttas till ett… “skithus” helt enkelt. Det är ganska bra att köra skiten till ett skithus, så brinner skiten ihop bättre när det råddas om i den. Sen körs den från skithuset ut på åker när det börjar vara plöjningsdags.

Normalt brukar jag kunna tömma fårhuset på en dag. Så inte idag… Jag var lite för optimistisk i höjden på “skithuset” så krabbis tog i lite i en takstol, och när jag följande gång skulle öppna krabbisen så sa det pang och Jonte fick sej en dusch i hydraulikolja. Så var det slut med det roliga.

Och på tal om is skall jag också sätta in en bild på någonting som jag fotograferade den 9 augusti.

Det här var “det lilla” som fanns kvar klockan 17.30 av haglet som kom nerdimpandes som från ingenstans vid ca 11 -12 – tiden samma dag. Den här bilden är tagen på Kirjais, ca 3 km hemifrån. Hemma kom det bara regn, men på Kirjais hade det kommit ordentligt stora hagel.

Så va d då tröskantider. Inte för mej, det lilla jag har att tröska är inte på nära färdigt ännu, men det finns dom som har börjat. Med egna ögon kunde jag igår, söndag, konstatera att en tröska  i alla fall fått börja jobba, tröskan såg jag inte, för det regnade här igår, men tröskat va de. Tidigt, var det första som slog mej, eller är det jag som är ute och cyklar?

Det där med spannmål är verkligen inte min grej. Jag har lite egen havre, bara det lilla fåren behöver. Antagligen går jag back med att ha egen havre. Skulle jag räkna ihop vad det kostar att tröska, köras över till kirjais med pråmen för och få det torkat hos “grannen”, torkandet och sen hemkörandet igen, så skulle det antagligen bli billigare för mej att köpa det jag behöver. Anledningen till att det blivit att så lite havre är att jag fick Mats gamla sampo när han köpte en annan, och så är det hälsosamt för åkrarna och så vidare…

På något vis är det lite med tröskandet som med ensilageskördandet och vårbruket, när en har börjat, börjar det klia så mycket i de andras fingrar att det inte går att låta bli och vänta. Men d bör man göra, i alla fall tills det är skördanfärdigt, även om grannen bolmar på betyder det ju inte att man själv måste ut på åkern 😉

Men med första tröskan på gångs är det bara att konstatera än en gång att jo, hösten är snart här. Sommargrannarna flyttar in till städerna och kvar blir några väderbitna urinvånare. Snart, ännu finns det sommar kvar, och även jag, som tycker om vintern, tycker att man skall njuta av allting lite extra nu så länge det finns värme och sommargäster kvar.

Plantorna till andra omgången kom på fredag. Som jag skrev i förra inlägget så öste det ner regn på torsdagen, så att plantorna kom på fredagen var inte riktigt med det bästa, men vad göra, när plantorna är färdiga att planteras så är dom. Nåja, på fredag var det ingen som helst ide att rådda i jorden, det var för vått, på lördagen var det nog också vått, men för att få det att reda sej så började Mats ändå bruka så att det skulle reda sej och det blev ganska bra för på söndag förmiddag körde vi igång med plantomgång nr två, men då såg det ut såhär i hytten.

Jag kör, Mathias åker med, Mats och Mats mormor och mamma planterar. Eftersom jag inte skall sitta och titta neråt, kan jag inte plantera, men jag kan ju i alla fall titta rakt fram och hålla ordning på hjulen.

Rad upp och rad ner, inte många centimeter det får svaja hit och dit. Blir det olika långt mellan plantorna och raderna växer de ojämnt, och det är inte bra.

Sedan var det då bevattning igen på söndag kvällen

Medan vattenkanonen jobbar på passar Mats på och går och kollar om det blivit någon plantstackare som inte riktigt kommit ordentligt ner i marken.

Det kommer ännu att planteras en tredje omgång kinakålsplantor på Dånö och de plantorna anlände på måndag. Men nu kommer jag inte att vara där och grejja med det utan jag är hemma i Nagu och skall försöka få någonting uträttat här hemma. Vad det blir vet jag inte riktigt ännu, det finns att välja på, men min nacke går mej ännu på nerverna lite, även om det har lugnat ner sej ganska bra. Men det är nu som jag måste vara som försiktigast, när man är på bättringsvägen är det som lättast att göra för mycket och få det ännu tokigare. Men, nog hittar jag på med någonting, finns att välja på 😉

Jo, bokstavligen. Min nacke går mej på nerverna. Med bokstavligt så menar jag som så att jag har något slags brock i disken mellan två kotor i nacken, och det klämmer på en nerv som går ut i armen. Alltså, nacken promenerar (trycker) mej på nerverna!

Jag började känna av det på lördagen, och på söndag var det planerat att jag skulle fara till Geta. Jag övervägde länge om jag skulle fara eller inte. Att ha diskbrock i nacken är inte någon trevlig juttu och bör komma under behandling av fysioterapeuter snarast möjligt. Men, jag tänkte som så, att fysio, det går det ju att hitta på Åland också. Och jodå, det finns det, problemet är bara att hälften av dem har semester nu, och dom som jobbar är överbelastade med jobb… … suck. Nåja, vad göra?    Jomppa!!!

Det är andra gången som jag har diskbrock så jag vet vad det går ut på och så vet jag hur jag skall göra. Förra gången som jag hade, det var för ca 9 månader sedan, så visste jag inte alls varför jag hade så ont i nacken och varför som det sedan började stråla ner i armen.. Nå, efter besök hos läkare och fysiotjänst så fick jag nog minsann veta vad jag hade i nacken, och det var inte direkt någon rolig vetskap. Det tog mej typ 15 besök hos fysio och en himla massa jompande av nacken hemma innan jag blev någorlunda. Nu när jag i lördags kände att det drog lite i armen, precis ungefär som det gjorde då för några månader sedan, så ryste det i hela kroppen. Tanken på att gå igenom hela proceduren igen gjorde inte att humöret höjdes. Ont i nacken 5 månader, inte en cent på försäkringen, och en massa kilometrar känns inte heller lockande. Men nu var jag ändå glad att jag medesamma visste vad jag skulle göra och på det viset kunde undvika att det blev lika illa som det var då. Idag (tisdag) kändes det redan lite bättre, mindre strålning i armen och det onda verkar fara mer upp i nacken, ett positivt tecken. Det onda som promenerat ut i nacken skall tillbaka därifrån det kommit, alltså tillbaka till nacken. Har fått veta att när jag har ont i nacken så det nästan vindar i huvudet skall jag vara glad, då är det på rätt väg 🙂

Men vad kommer det här sej av? Förra gången fattade jag ingenting, men så småningom har det klarnat. Alla jobb, där jag står och tittar neråt i en position, utan att titta uppåt emellanåt verkar vara rena rama receptet för mej på diskbrock i nacken, och sen på det en knyck i nacken, så det “knäcker” ut en bula i disken mellan kotorna. Dessa jobb har kanske på senaste tid varit bär och svampplockande en del dagar i ända och sen lite mattvätt och fiskfileande på det så har jag grunden för en uttänjd nacke, lite knyckar kan man få när som helst, så där var det.

Att sitta stilla är ingen bra ide, man skall nog röras, men försiktigt och med tanke på var man har huvudet. Att skumpa traktor med det här är ingen bra ide, så jag får se när jag får ordnat ensilageskörden som borde tas nu. Men för tillfället är jag på Dånö och gräset ser ut att få vatten lite nu och då, så risken att det torkar bort är liten, överväxt gör det inte heller så mycket om det blir, bollar har jag vad jag behöver, men slås och rullas skall det, förr eller senare, dock hellre lite före det blir alltför sent.

Men, nu finns det inte mycket jag kan göra. En sort som går att göra är att plocka vinbär, då får jag sitta rak i ryggen, och jag känner mej inte helt värdelös. Egentligen var det meningen att jag skulle vara med och plantera kinakål imorgon, men det går inte, var man då hittar någon att sitta på maskinen istället för mej är inte jättelätt. Nu blev det så att Mats granne ställer upp, på maskinen kommer också mats mamma och mats mormor att sitta. När jag kan skall jag sätta in lite bilder, men för tillfället har jag ingen sladd som kan förena min kamera med datorn, så det får bli i ett senare skede. Skall även ta en bild på min mycket obekväma  och varma krage som jag går med kring nacken för att hålla “huvudet rätt”, har hört att jag med ett par orange glasögon skulle se ut som grannen i Beck 😉

Nu har hamstern inom mej vaknat. Den brukar göra det den här tiden på året, och varje år funderar jag vart jag skall göra av allting. Vatten och värme har gjort att det näst intill exploderat där ute av alla de sorters bär och svampar. Problemet med det är att det som vanligt inte ryms ner ens en liten procent av vad man skulle vilja ha ner i frysboxarna. Dom är nästan alla fulla. Eftersom vi som bor här året runt inte är så många så räcker antalet frysboxar till en per person. På holmen snurrar nämligen 7 frysboxar, inga några små skåp, utan riktiga stora boxar, och dom är alla näst intill fulla med allt möjligt i matväg. Då kan man ju undra, och har även jag undrat, vad ska man med så mycket mat till, det är ju inte precis 1940 och matutbudet begränsat i butikerna…Till mitt försvar kan jag ju säga …   ja, egentligen ingenting. Det är lite mera som med tjorven som badade med kläderna på, “det bara blidde så…”

Men det är väl ett “holmbeteende” antar jag. I tätort kan man springa och handla dagens middag alla dagar. Det gör man inte om man bor vid sidan av. Man handlar en gång i veckan, typ, och är det så att man inte handlar så blir man inte utan mat för det. Skulle vi äta enbart av det som finns i frysboxarna skulle vi ha mat för flera månader. Dock är mycket av det som finns i våra frysar bär och grönsaker, och det kan ju bli lite enformigt i längden. Jag brukar också köpa en 30 kilos förpackning med kött av en köttdjursbonde lite nu och då, och dom bitarna och malda köttet fyller upp rätt bra i en box som för övrigt är halvfull. Eftersom pappa även vid sidan av allt annat också är fiskare, brukar våra frysar till vintern fyllas med fisk så vi reder oss nästan hela vintern.

Men hur skall det då gå med årets bär då boxen redan är full och det finns kvar från ifjol? Ja, låta bli kan man ju inte. Skogen är full av blåbär i år, och bara tanken på att koka blåbärssoppa en snöstormsdag i februari gör att man glatt knölar ner en liten burk med bär till. Vinbären som mognar för fullt går det att koka saft på, så dom är det inga problem med, men höstens lingon vette tipporna vart jag skall göra av. På dagens promenad i skogen kunde jag konstatera att om inte de blir väldans torrt så kommer det att finnas även lingon. Så nu blir det antagligen att försöka äta ur frysen så lingonen ryms dit, andra alternativet är att köpa en box till… men det bara inte kan vara nödvändigt, någon måtta får det vara på bärhamstrandet… eller?