Sida 188 – Bondbloggen

Underhåll.

Så här på slutrakan av odlingssäsongen tar underhållsperioden vid. Det viktigaste underhållet måste man ju naturligtvis ta hand om an efter att det uppenbarar sig men en del lappas med ståltråd och silvertejp för att senare repareras grundligare. Det är sen tacksamt om hösten är lång och varm så att det finns tid att ta hand om problemen innan maskinerna stuvas in för vintern. Blir det bråttom med instuvandet är risken stor att reparationerna är ogjorda när maskin skall tas i bruk nästa säsong. Nu har det varit tacksamt varmt men ack så mörkt men det finns ju tack och lov pannlampa att ta till. Vet inte hur man klarade sig utan tidigare men drar mig till minnes att man nog höll i lampan med munnen så att man blev öm i käften och fick kräkningsreflexer.

Slangen till bevattningsmaskin skadades av snöskotermedar vintern 2010 då jag i brådskan med återuppbyggnaden av hallen inte hann få bort den innan vintern. Den har nu börjat läcka men tro det eller ej så håller den tätt med hjälp av silver tejp. Helt klart borde väl en grundligare reparation göras även här men vet inte hur det bäst ska gå till, eventuellt blir det att byta hela slangen på 300 meter.

Allt går tydligen att åtminstone för stunden fixa med silvertejp må så vara att det sen som i det här fallet går åt en halv rulle.

Personligt underhåll.

Det är inte bara maskinerna som behöver underhållas. Det uppstår ett och annat slitage och haveri på kroppen också. Lyckligtvis i år inga stora saker men jag råkade sätta foten på en rörbit i garaget när jag hämtade verktygsbacken för att underhålla morotsupptagaren. För att inte ramla omkull tog jag stöd med verktygsbacken mot golvet men råkade få pekfingret i kläm mellan backens handtag. Då jag lade hela kroppstyngden på handen så blev belastningen så stor att nånting gick sönder, vet inte om det är leden eller om fingret gick av. Det här skedde för ett par månader sen men då det var bråttom med skörden tog jag mig inte tid att uppsöka läkare. Det brukar ju gå om av sig själv så småningom. Det här verkar nu bli lite långvarigare krämpa än jag först väntat och fast det inte längre smärtar så värst så är det lite besvärligt då kraften i fingerändan inte är vad den varit. Nu är det ju lite bättre om tid så jag slog faktiskt upp numret till hälsostation för att se om de kan göra något. Samtidigt som jag sökte telefonnumret satt jag och såg på fingret, kanske ser det inte så farligt ut längre kanske jag väntar lite till för att se om det går om av sig själv. Känns ju lite löjligt att uppta en läkares dyrbara tid om det ändå inte är något sönder. Beslöt hur som helst att vänta lite till. Det är ju inte längre så svullet men visst är fingerändan fortfarande lite lös?

Nu blåser det

NÅÅÅÅJAA… he ta se!

Som vanligt är ljudnivån inte av denna världen i filmsnutten, men, det blåser. Inte sådär helt hiskeligt förskräckligt, men helt hyggligt ändå 🙂 Nog har man sett värre, men nu börjar det vara sånt väder som det brukar i December. Inte kanske önskevädret och inte kanske som det ska, men som det brukar kunna vara.

Vattnet är på väg upp och är mer normalt idag, alltså man behöver inte stege för att ta sej ur båten mer 😉 Återstår att se hur högt det blir, kan hända att vi imorgon får starta några minuter tidigare hemifrån, när Mathias ska till skolan, kanske det blir att ta honom som ryggsäck de några 100 metrarna som står som lägst på skolvägen över till kirjaissidan, eller om det blir att svänga om på halva vägen till skoltaxin och söka andra vägar att ta sej till Kirjais sidan. Bara att vänta och se vart vädret tar vägen…

Hyggligt höstväder – hujedamej…

Ett högtryck ligger över landet. Svaga nordliga och ostliga vindar… Suck voi nej voi nej…. Tänker jag, en annan kanske tänker

-Jaaa, än sen då???

Utvatten! Så förskräckligt! Men, var är det? Det har inte varit så högt som det brukar kunna stå hela höstarna ännu, det har egentligen inte varit högt en enda gång sen förra vintern. Lite upp, men inte högt. Såhär såg det ut i stranden kring den 3.12.

Jag kommer så bra ihåg hurdant väder det varit just den dagen för det är den dagen jag fyller år. Annars är jag värdelös på att komma ihåg någonting annat än den 9 december för några år sedan. Alla kommer ihåg det årets juldag, för det var då det var långa strömavbrott och stormen fällde massor med skog, men jag minns den 9.12. Jag var ensam hemma på holmen, och sprang från strand till strand och släpade upp allt som vattnet kunde komma åt, förtöjde båtar, drog upp allt möjligt som ”sjöberg” redan tagit, och slog larm åt andra som hade sitt lite på svaj för stormens framfart. Det var en spännande dag. In och äta några minuter och sen ut tillbaka. När jag fyllde 30 var det högvatten och skitväder. Det var så högt vatten, att gästerna som kom med högskaftade stövlar, plumsandes genom högvattnet på kalas på eftermiddagskvällen, inte själva kunde ta sej till fots från holmen några timmar senare när de skulle hem, utan de svängde om och kom och frågade om båtskjuts över. Det är inte helt ovanligt att det står vatten på den här bryggan som finns på bilden. Den låga bryggan brukar vara under lite hela tiden om höstarna och blir det riktigt högt står det vatten också på den högre. När det är högvatten får man passa upp så att inte båtar (nån lätt snurra som inte ligger så djupt) hänger upp sej ovanpå bryggan så den blir att hänga där och kanske stjälper när vattnet går ut. Nu är det ca -40 och man får släppa mer tåg åt båtarna så dom inte blir att hänga i tågena. Helt otroligt väder och ovanligt tycker jag som med mina lite dryga 30 tycker jag aldrig upplevt en dylik höst. Slage varmt och inga större förödande stormar. Riktigt bra, det gör liksom inget, men, jag börjar lite befara vad som komma skall. I 10-dygnsprognoserna pratas det nu om djupa lågtryck över Atlanten som arbetar sej uppåt mot norden. Rätt hårda sydliga – sydvästliga vindar, 10-19m/s … Ja, nog ska vi väl få vatten i stövelskaften ännu i år… Och det kan börja redan idag. Dags att gå ner och se hur det ser ut i stranden och kanske dra upp någon båt till.

Jag hatar att frysa.

Det är nästan det värsta jag vet, och jag fryser alla dagar vinterhalvåret, ändå tycker jag mer om vintern än om sommaren. Knasigt – ja, men är det vinter kan du värma upp dej med en varm brasa, klä på dej mera kläder eller röra på dej så du får igång blodcirkulationen så värmen i kroppen börjar röras. Jag har lågt blodtryck och funderar om man kanske skulle behöva äta lakrits varje dag för att få upp trycket, och på det viset få bättre med värmen i kroppen. Eftersom man blir rekommenderad att låta bli lakrits om man har för högt blodtryck, tycker inte alls att det skulle vara en tokig medicin för att höja blodtrycket lite, men alla de andra effekterna lakrits har, skulle man ju kunna vara utan… Knepigt det där. Nåja, om sommaren kan man inte ta av sej mer än man täcks och ändå har man för varmt. Det gillar jag inte. När det inte finns en chans att välja utan man får ta det för vad det är. Då är vintern bättre om det sen också krävs 5 par byxor för att hålla värmen. Så var det här en dag. Jag skulle fara och ta jordprov. Endel kan köra från åker till åker med bilen och stiga ur och ta prover, inte jag. Jag åkte båt till Anisor och sen gick jag. Inte är det så långt att gå, så ingen fara, men lite släpigt blir det med alla askar, pennor, papper och allt vad det skall vara. För att komma till anisor tog jag som sagt båt. Det tar ca 10-15 minuter att köra. 10-15 kalla(!) minuter. Och jag hatar att frysa. Så jag klädde på mej 5 lager byxor, trosorna inräknade, och 5 lager på överkroppen. Jag frös endast lite om nästippen 🙂

När jag kom fram lämnade jag det yttersta varven kläder i båten. Att gå fullt påpälsad blir man hastigt svettig av, och då är antalet varv kläder precis bortkastat.

Jordproven tar jag med en sånhär grunkagrej

Man trampar ner den i jorden med fotpinnen, vrider runt den ett varv och drar upp den med handtaget. Så följer det med jord upp ur marken.

Man kollar lite, petar bort översta lagret jord som är fullt av rötter, och gräs, man bör få jord av hela plöjningsdjupet, ca 20cm, sen sätter man jorden man lyckas få upp i en ask. Numrerar och håller reda på alla olika askar och sen småningom skickar dem till laboratorium för att kontrolleras näringsinnehållet i jorden. Väldigt enkelt och väldigt viktigt.

Maskindrömmar.

Så här års vill tankarna ofta gå till nya tekniska lösningar som kunde underlätta arbetet. Under tiden som jag slötittat på självständighetsbalen har tankarna kring ett eventuellt möjligt såekipagekoncept malt i bakhuvudet. Vill nu testa bloggläsarnas idéer kring följande som jag hastigt klippte och klistrade ihop (man har ju inte tillgång till fina CAD-program).

Jag behöver så småningom få en ersättande lösning till att låna in såmaskin och har då funderat på om man genom att ha skild gödsel- och såenhet kunde kombinera gödselenheten med bäddfräsen och precisionssåmaskinen för grönsaker i stället för att köpa en kombisåmaskin. I och för sig medför väl inte en kombisåmaskin så stor merkostnad men då jag kunde använda gödselenheten till andra ändamål så känns det liksom lite dumt att köpa den dubbelt.

Sen blir ju såmaskinen lite lättare och smäckrare också om den inte innehåller gödseldelen. Jag behöver inte heller större utsädesbehållare än att jag kan så en ca 3 hektar per fyllning. Däremot skulle jag önska 4,2 meters arbetsbredd för att få 5 kördrag att motsvara 21 meter som är växtskyddssprutans arbetsbredd. Och jag vill också helst ha såenheterna bakom såmaskinens bärhjul / packningshjul samt att såbillarna (tallriksbillar) har enskild djupreglering.

Eventuellt kunde frölådan bäras i trepunktslyften bak och vikten delas mellan traktorn och bärhjulen / packningshjulen med så- och gödselbillsenheten men kanske blir då vikten till den för liten. Och det kan också bli lite knepigt att få leden mellan fröbehållaren och såenhetskombinationen att fungera. Att ha fröbehållaren fast monterad i trepunktslyften skulle minska behovet av lång dragbom för att klara vändningarna. Kanske blir det också lite väl stor påfrestning på lyftens sidobegränsare med denna lösning?

För att minska på transportbredden bör såenhetsdelen vara tredelad så att de yttre sektionerna fälls in. Under transport skulle så fröbehållaren belasta både traktor och mittsektionen av såenhetskombinationen. Är det nån som fortfarande hänger med i mina tankar?

Drömmer vidare men tar tacksamt emot förslag till lösningar. Speciellt såna som innehåller befintliga (färdiga eller nästan färdiga) maskiner. Jag vill ju inte helst börja bygga maskiner från grunden.

Bonden dagens rockstjärna?

Nu då det blivit lite lugnare på hemmaplan (gården) har jag haft möjlighet att delta i några möten, föreläsningar och seminarier för att uppdatera mig lite om dagsläget.

Det började med SLC fullmäktigemöte för ett par veckor sen där vi bland annat fick en analys av ekonomiska läget inom landet och jordbruket gjord av PTT och det var ingen munter historia precis. Läget inom landet verkar om möjligt sämre än inom jordbruket just nu, kanske ligger det nåt i det som jag tidigare fått höra att ”när det går dåligt för jordbruket går det dåligt för landet”. Kanske finns det här bland bloggläsarna någon med mera under hatten som kan reda ut om så faktiskt är fallet?

Produktion sjunker och handelsbalansen blir alltmer negativ verkar det som. Skördarna inom jordbruket var väl överlag hyffsade trots torr sommar men det hjälper föga för såväl den enskilda bonden som landet i övrigt då världsmarknadspriserna är låga. Dessutom störs handeln i österled av Rysslandsembargot.

Perttu Pyykkönen försökte i alla fall ingjuta lite hopp hos åhörarna med att mena att det ser ut som om framtiden för jordbruket blir ljusare. Å andra sidan har väl stor del av bönderna alltid menat eller hoppats att det nog blir bättre nästa år 🙂 Lite mera om PTT’s analys av utsikterna finns att läsa på LF.

Härom dagen deltog jag i ett seminarium i Närpes om Österbottnisk mat och hantverk och fick då höra att bonden är dagens rockstjärna åtminstone i det stora landet i väster. Och trenderna brukar ju så småningom leta sig hitåt eller hur? Jag hoppas att trendskiftet sker snabbt för efter höstens rubriker där bonden utmålats som miljöns fiende nummer ett och hotats med utebliven kompensation för konsumentstödda marknadspriser till nästa höst så är det nog många som hänger med huvudet. Rockstjärnestatusen känns tyvärr väldigt avlägsen.

Eller kanske blir det lite rock’n roll i alla fall?

Nu senast igår hörsammade jag en inbjudan till ett ”releaseparty” där ett av landets äldsta familjeföretag presenterade sitt senaste affärskoncept och visst var det mycket ”go” över tillställningen. Tyckte bestämt att det fick en och annan att lite räta på ryggen. För visst känns det bra att notera att företag med lång erfarenhet inom branschen ser så pass goda framtidsutsikter inom jordbruket att de bygger upp en ny organisation och nyrekryterar medhjälpare för att på bästa sätt bistå oss bönder. Låt så vara att dom säkert också vill tjäna en hacka på kuppen men ser dom möjligheterna borde vi väl också försöka se dem.

Så rät på ryggen bönder och låtom oss i morgon tacka dem som under senaste krig bistått till att vårt land förblev självständigt!