Sida 191 – Bondbloggen

Värme

Det är inte att förvåna sej över att man på hösten arbetar med värmesystemet men i år har det blivit ovanligt mycket. Först fick jag bygga om i huset efter branden och hela slingan i stugan måste bytas förutom att boilern fick nya rör. Dessutom byggde jag om flismataren och kapade flisskruven. Sedan måste ännu Ribackstuvun kopplas in eftersom det gamla systemet där revs bort i remonten. Det gick långt över en månad allt som allt för att få igång värmen överallt.

Efter mycket planerande och skruvande fick jag värmen till Ribackan inkopplad. Jag har säkert lindat ett hundratal rörändar och nipplar. Problemet var bara att det inte cirkulerade och det blev snabbt klart varför då jag insåg att jag klåpat riktigt grundligt och kopplat stigaren till returen. Jag såg inte alls efter utan tog för givet att stigaren var till vänster. Men den var till höger …

Så gick det två dagar till för att grunna ut hur jag skulle ändra för att få det att fungera. Nåja, en dag gick att städa så att jag skulle hitta lämpliga rörstumpar. Då hittade jag också en hammare och en murslev som länge varit borta :-). Efter att ha gängat ena rörändan på de nya rören så skruvade jag ihop eländet på nytt och under över alla under – det fungerade.

Det grova röret med kulventil med rött handtag är stigaren (det varma vattnet från pannan) och det med blått handtag är returen. Och nu är alltså pumpen och stigaren till höger. Tre slingor är inkopplade: källaren, sovrummen och stuvun men det finns ännu tre lediga anslutningar. Två skall användas för golvvärme (de nya rören till höger) men de är ännu inte inkopplade. Varmvattnet har också en intressant koppling i kringelkrokarna till höger. Men just nu finns det inget varmvatten alls för först måste jag koppla in boilern. Den gamla är borttagen och ingen sörjer den.

Lägg märke till att det finns kulventiler och stängare överallt. Ibland två efter varandra. Allt för att det skall gå lätt att ändra i kopplingen utan att tömma hela systemet. Jag har efter 35 års rördragande kommit fram till att det aldrig finns för många stängare så jag sätter in mer och mer. Det är ett billigt sätt att spara arbete senare. Eller tidigare. Nu kunde jag stänga huvudventilerna och byta kopplingen utan att tömma vattnet vare sig i pannan eller radiatorerna. Det var inte många deciliter vatten jag behövde tappa ur.

Den grå kabeln som hänger på rören är för det blivande mät- och styrsystemet som liksom torken och pannrummet kommer på Internet så man kan övervaka och styra varifrån som helst.

Det finns en hel del jobb kvar än, men värmen fungerar och jag rusar vidare till nästa projekt som är byte av de eldfasta teglen i gjutjärnskaminerna som skall ge extra värme under de få dagar som vi har -25 grader eller kallare. Jag hämtade eldfasta tegel från Borgå idag för 3 euro stycket så nu gäller det bara att få upp de rostiga muttrarna i kaminernas lock så man kan rada in de nya teglen. Men det lär hålla kring noll grader ännu följande tiodygnsperiod så jag hinner väl få dem klara …

Kaninatras

Skutt och så va kaninen i ena änden, och skutt så va den i andra änden. Så stor blev kaninburen när kaninerna växt till sej. Vad göra? Större bur naturligtvis. Jag nänns inte sätta dem i stekpannan… ännu…

Det tog länge, men nu är den klar. Anledningen till att det tog så länge innan härligheten blev klar finns det mycket att skylla på, men främst så har en kaninhage inte så stor och hög prioritet i livet. Kaninerna har inte lidit någon nöd, och de har i värsta fall fått flytta in i fårhuset över vintern. Men, så fick jag för mej, att NÄ, NU ska de bli färdigt!

Hage och hus. Tanken är att kaninerna skall klara vinter och allt i det nya kaninkomplexet. ”Kaninatras” kallas det. Lite som ett fängelse (alcatraz) för kaniner. Egentligen är det mest stängt och inburat och nergrävt nät i jorden för att ingen skall kunna ta sej in om man inte är såpass smart att man kan använda klinka/hake på dörrar och luckor. Vi har grävling, mårdhund, räv, örnar, ugglor och diverse allt möjligt otyg kring knutarna. Ingen av dessa skulle tacka nej till kaninstek till kvällsmål.

Men, nu har alltså kaninerna flyttat in, och de såg inte alls så missnöjda ut när de skuttade runt första gången. Jag tror dom blev riktigt glada, och roligt tyckte också jag och Mathias att det var att sitta hos dem en stund. De kommer fram till en, snusar lite och skuttar vidare. Roligt att få kontakt med kaninerna på annat sätt än hängandes över burkanten, få ont i magen och till lika vara rädd att de hoppar ut när man måste ha luckan öppen.

Blir det mer gosat med kaninerna nu? -Antagligen inte, men det är i alla fall lättare och säkrare att göra det om man vill 🙂

Själva huset är inte snyggt, men det är inte det som är poängen… Poängen är att det skall vara tillräckligt stort för att man skall kunna kasta in 10-20 kg hö om så behövs, och så skall man kunna sitta där själv, och umgås med kaninerna fast det är snöstorm på utsidan 🙂

Hagen snart färdig, fattas lite sten kring kanterna där nätet ligger öppet på marken.

Verktyg

För en lag-allt-sjölv-bonde är ju verktygen mycket viktiga. Lång erfarenhet har emellertid lärt mej att det INTE lönar sej att köpa ”märkesverktyg” – utom i vissa fall. Nuförtiden är ett varumärke närmast bedrägeri. Verktyget kan vara tillverkat i samma fabrik som ett liknande grisbilligt verktyg och ibland är enda skillnaden att den dyra grejen har ett pålimmat ”varumärke”.

Man behöver en massa olika verktyg men i jordbruket kanske man bara använder dem en enda gång eller väldigt sällan. De behövs i alla fall och det lönar sej att köpa dem ändå. Men då man inte använder dem varje dag så kan man klara sej med något billigare. Så är det till exempel med min rörgängare. Det är väl tio år sedan jag använde den sist men nu behövdes den – för en enda rörända. För omkring 35 år sedan köpte jag en billig kinesisk rörgängsats (made in Shanghai) och nu använde jag den igen. Inget för rörmokare men den fungerade bra för mej. Bara man tar det försiktigt och använder en massa skärvätska så får man hyfsade gängor.

Resultatet är inte så illa. Men man bör komma ihåg att smörja gängorna redan då man tar bort gängbacken så att friktionen inte river loss dem.

Fast å andra sidan råkar man ibland ut för fullständigt odugliga verktyg. Jag köpte plåtsaxar som behöver litet justering.

Före …

under …

och efter justeringen som företogs med skärbrännare av typ Aga. Avsikten med justeringen var att man absolut inte någonsin mera ens i misstag tar med sej det helt odugliga skräpet för nån plåt går det inte att klippa med den. Knappast heller papper så den är värdelös till allting. Men jag har en bra plåtsax av typ Pelikan som är stabil och fungerar utmärkt. Dyr var den men den var värd sitt pris.

Skruvdragare är en besvärlig sak. Dem använder jag mycket så riktigt dåliga är inte bra. Å andra sidan behöver jag många så man inte behöver byta spets hela tiden. Så jag har dyrare (inte de riktigt svindyra) som jag köpt för 150 euro och så har jag billiga som jag köpt för 300 kronor (ca. 35 euro). Den billigaste är relativt svag så den lämpar sej inte för stora skruvar men är lätt och bra för små skruvar. De riktigt stora skruvarna kör jag med en proffsmaskin med pneumatiskt slag som drivs med 220 Volt. Den orkar man inte ens hålla i då skruven tar i botten.

Och snackar vi om stora maskiner så finns det en kompressor med 500 liters bytta och skruvdragae med slag och tums hylsor.. Där muttern inte kommer loss med den så blir det att ta fram gassvetsen och hylsnyckelsatsen plus ett 1 1/2 meters rör som förlängning. Då muttern är vitglödande och man vrider med den nyckeln så kommer den bort om den inte är fastsvetsad.

Bondens välmående.

Jag deltog häromkvällen i ett informationstillfälle för lantbrukare ordnat av de lokala producentavdelningarna. På programmet fanns bland annat information om säkerhetsrisker och brandförebyggande åtgärder som min eminente bloggkollega Kalle med lång erfarenhet av både bränder, olyckor och bondeliv delgav oss. Och det var lätt att hålla sig vaken trots en lång dag för Kalle lyckades verkligen fånga åhörarnas intresse och man fick än en gång belägg för att till bönder skall man prata på bönders vis. Det må sen vara egalt om det görs med Närpesaccent eller på dialekt från Korsholmsnejden. Jag som själv upplevt en storbrand med alla dess följder kunde bara hålla med och jag tror att de flesta åhörare fick sig en tankeställare och påminnelse om saker som kan och bör göras i förebyggande syfte för att sen inte få problem med försäkringsbolagen om olyckan trots allt är framme. Tack Kalle för ett intressant föredrag!

Bondens välmående

Vi fick också förhandsinformation om nästa års stödpaket och det var som tidigare mest frågan om nedskärningar, beskärda stöd och nya byråkratiska tillämpningar och påfund. Dessutom hotas det med att stöd och ersättningar nästa höst kommer att utbetalas senare eller inte alls. Även här var det lätt att hålla sig vaken.

Men vänta nu, nu presenterades ett nytt på slutrakan av behandlingen tillkommet stöd ”stödet för bondens välmående”. Antagligen har det äntligen gått upp för ministeriet att nu är måttet rågat för våra hårt arbetande bönder och att utebliven lön säkert kommer att bli droppen som får bägaren att rinna över. En välmående bonde är ju nyckeln till att ekonomin på hemorten och skötseln av jord och djur hålls i gott skick. Därför har man nu lagt till ett nytt stöd i form av 20 dagar betald semester de första fem åren för att år 2020 förlängas till 30 dagar för att motsvara löntagarnas semester. Tjänstemännen hade också förstått att bonden inte kan vila hemmavid beskådande allt ogjort arbete så därför kommer stödet att betalas ut som reseersättning. Naturligtvis mot redovisning för det är helt klart att lite byråkrati får man räkna med, bland annat skall det i samband med den årliga stödansökan kryssas för att man ansöker om stödet och till ansökan bifoga reseplan och budget. Det fanns också möjlighet till ett förhöjt stöd om man i samband med ledigheten deltar i aktiviteter och förnöjelser som bidrar till att skingra bekymren hemmavid. Stödet var lika stort både på AB och C-området och alla bönder med majoriteten av beskattningsbara inkomsterna härrörande från jordbruket hade möjlighet att söka. Riktigt klart var stödet inte än det skulle ännu behandlas i riksdagen men helt säkert förstår också riksdagsmännen betydelsen av att ett jordbruk med välmående bönder i förlängningen leder till att landets skrala ekonomi fås på fötter. Det är ju trots allt primärnäringarnas produktion som är motorn till landets välstånd.

Hur det här skulle kombineras med avbytarhjälp för husdjursbönderna fick jag inte klart för mig för just då hoppade katten upp i sängen och jag vaknade……..

Var allt bara en dröm?

Nää, jag är helt säker på att Kalle höll sitt fina föredrag och stödnedskärningarna och hotet om uteblivet stöd är också relevant! Däremot är jag lite osäker på stödet för bondens välmående 🙂

Bekymmersamt.

Noterar när jag skulle publicera ovanstående inlägg att måndagens (17.11) Närbild kommer att ha samma tema och visst kan man hålla med om att det är bekymmersamt.

Speciellt för dom unga som tar över och som skall satsa en massa pengar i sin arbetsplats. Jag har också egna erfarenheter av saken, visst var det bekymmersamt också då under lama-åren i början av 90-talet. Vi hade just köpt vårt jordbruk då räntorna steg plötsligt samt att skatteverkets strul med omläggning av deklarationsförfarandet till data från manuell behandling ledde till restskatter på grund av att de missat en del inkomster från -88 -89. Hösten -92 kom vintern tidigt och en stor del av skörden förstördes. 1993 föddes vår yngsta och så pass knapert var det då att om hon inte vätt ner blöjan riktigt totalt så gick den efter att ha torkat lite att återanvända.

Men vill man och kan man så gick det då att arbeta sig ur knipan och det får vi hoppas att också är fallet för de som börjar som bönder idag. Då var nog kostnadernas förhållande till inkomsterna bättre så fick man bra skörd gick det vägen, idag när en stor skörd inte ger något vidare netto utan förtjänsten till betydande del består av stöd är det inte lika lätt att arbeta sig ur ekonomiproblemen.

Inte är det heller lätt för de som avslutar sin jordbrukarkarriär, det är inte alla gånger möjligt att ta ut ett sånt pris för jordbrukslägenheten av nästa generation att alla skulder kan betalas bort. Så det kan hända att du får ta med dig skulder på flera 10-tusentals euro att försöka betala med den pension du får. Och då blir nog inte pensionärstillvaron det som många hoppats på efter ett långt slitsamt bondeliv…………

Hundratals gillar mina oplöjda åkrar

Nä, det är inte på Föusbooken – det är hundratals gäss som nästan varje dag tar sej en rast på åkrarna. Troligen de enda på långt håll som inte alls är bearbetade den här hösten. Dessutom några svanar. Jag körde ju bara med hacken så all spillsäden ligger bekvämt kvar sedan tröskandet.

Jag fick inte nån riktigt bra bild för de var ganska vaksamma och stack iväg då man gick närmare. Dessutom kom de på eftermiddagen och det började redan skymma så det var ingen idé att ta bilder då de flög för exponeringstiden var så lång att inget syns på bilden. Möjligen skulle jag ha fått bättre bilder från bilen för de brydde sej just inte om fordon men kom man gående så flög de iväg.

Tur att nån tycker det är bra med oplöjda åkrar …

Omedelbar utdelning

Mitt senaste inlägg var ju ganska deppigt, och även om den känslan nog ligger kvar i förgrunden måste man ju konstatera att det finns bättre dagar också.

En sådan dag var häromdagen.

Det har ju rensats utfall här på hemmanet. Detta ”drabbade” mig i allra högsta grad för utfallen omsluter mitt stomhemman som ett liggande dubbel-v, och når på så sätt varenda basskifte i ena eller andra eller båda ändar. Som en följd av detta har mitt plöjande blivit fördröjt i år eftersom grävlingen inte ville att åkrarna skulle vara plöjda innan dikningen. Dessutom har det ju inneburit en hel del jobb för mig att få alla utfall röjda och inte nog med röjda, utan också att bli av med allt flismaterial har även varit ett problem, men det löste sig, åtminstone delvis.

Man kan nästan säga att det har handlat om blod, svett och tårar innan projektet varit klart, åtminstone vad gäller kantröjningarna. Blod i form av blåmärken, svett i form av svett och tårarna var ganska nära när jag tappade den nästan nya motorsågen i vattnet.

Men slutet gott allting gott.

Grävmaskinen med tillhörande förare anlände i slutet på oktober och gjorde på några dagar ett fullständigt enastående jobb. Det är en fröjd att se på när någon som vet vad han håller på med håller på. Det var inte många dagars verk för Hitachin innan alla utfall var som nya och vattnet rann som inte på många år.

Tyvärr kommer även detta att bli en smått kostsam historia eftersom det handlar om många hundra meter för min del, kanske närmare tusen, och därtill kommer trumrör som skall förnyas, vissa av dom 80 cm och således kostsamma.

I år kom dock lönen för mödan snabbare än någon kunnat ana.

Jag kom alltså igång med plöjningen först förra helgen, alltså sista helgen i oktober och den 4.11 regnade det. Alltså inget normalt regn utan ett okontrollerat vansinnesregn i ett dygn. På vissa ställen i närregionen kom det 50 mm på ett dygn och alla ärenden ut på någon åker verkade vara historia för i år. Men, efter regn kommer solsken och så även i år. Dagen därpå öste solen ner från en klarblå himmel och jag tänkte att jag provar väl på lite plöjning, även om det kändes som ett vansinnesprojekt med tanke på dagen innan.

Det gick hur bra som helst

Jag har till denna onsdags dato aldrig sett en sådan fart i täckdikena och utfallen. Det påminde närmast om forsränning det som pågick i utfallen. Som en följd av detta var åkern nästan torr, det blev inte nämnvärda spår efter traktorn trots de 5 cm vatten som kom dagen innan.

Nedan några bilder som får bevisa mina förklaringar

Det är svårt att ge situationen rättvisa med en stillbild, men det är ett utlopp från en åker varifrån det strömmade kanske en 100 liter per minut under dagen

Visst är ett nyrensat utfall en vacker syn. Synd bara att förfallet börjar redan nästa vår. Det får inte vara såhär snyggt länge

Var fanns vattnet då? Jo uppenbarligen i Närpes å. Detta kort är taget i Yttermark centrum dagen därpå och här är flödena minst sagt ovanligt höga.

Hur som helst blev det ett riktigt plöjningsdygn på onsdagen. Efter nästan 13 timmar, varav de sista med bara månen som sällskap var jag både utled och supernöjd med dagen.

Nu är det bara resten kvar