Sida 198 – Bondbloggen

+ Grader!

Så det räcker till och förslår…

När jag står med pärongräftån och hackar upp 40-50 kg potatis nån dag i full solsken kan jag inte låta bli att tänka på spådomen som nån kläckte, efter en skitvinter kommer en skitsommar… Men… Skitvinter hade vi, men det där med skitsommaren vill jag inte riktigt hålla med om, nog räcker sommaren till åt mej i alla fall! Fast, egentligen så är det lite av en skitsommar, för nu är det för varmt. Ja, det är det samma gamla vanliga – aldrig nöjd, aldrig är det bra. Men nu är det så att när temperaturmätaren går över +30, då är det inte (!) roligt att jobba ute! Men man måste ju. Det mesta man ska göra vad gäller jobbet, är ute. Nå, solskyddsfaktor 50 på, några omgångar per dag, så reder man solbrännan, men svettigt är det. Att ta siesta på dagen kan man också göra. Eller siesta och siesta, jag har försökt ta lite längre lunch, och fixat med papper och mail mitt på dagen när solen är som aggressivast, och så jobbar man lite längre på kvällen istället och går direkt i säng efter att man duschat. Duscha alla dagar är nästan ett måste. När man fullkletad med solkräm gräftar potatis får man ett extra skyddande dammlager på sej. På kvällen när man kommer in tycker man att oj va solen har gjort en fin solbrun färg åt mej idag, men så ställer man sej under kranen, och kan konstatera när man kommer därifrån, att dit for den bruna färgen och så har man istället ännu en dag samma blekbrun-rosa nyans.

Nå, inget är evigt, inte heller denna sommarhetta. Tack och lov för det. 🙂

Jag lämnar endel jobb med flit. Jag har några stängseldragningar som har stått på lut länge, och endel dagar skulle jag ha tid med de, men att i full solsken, +30 grader, slå gräs, dunka ner stolpar med järnstång, dra fårnät, där det skall dras är det sankmark, och röjvass, så bromsarna trivs alldeles ypperligt …. nej, det är inte värt det! Det får va hur det vill, jag gör det bara inte nu. Istället försöker jag tänka framåt och försöka vara lite före min tid med annat, så kanske jag får tid för stängslet längre in mot hösten. Kanske, annars står jag där igen nästa vår och funderar varför det inte blev gjort förra hösten…

Nåja, nu verkar i alla fall värsta värmeböljan lite avta, och vid 22 grader står man nu nästan och fryser. Värmen är en sak, den kan man ta sej genom. Det som värre är, är denna torka. Ingenting växer. Allt vill ha vatten. Potatislandet kan man vattna, och som jag tidigare konstaterat så tänker jag inte ta mer ensilage. Men gräset på betena växer inte heller. Så får se om jag måste ta hem fåren och hålla dem alla hemma, eller om det går att ta hem de som skall gå med bagge, och sen köra lammen och slaktfåren ut tillbaka som jag ibland brukar. Hmm.. Återstår att se. Nå, det spås om lite vatten till inkommande vecka. Det skulle vara väldigt tacksamt om det skulle kunna ramla ner lite vatten. Utan åska tack. Önska får man, men ändå gör den som den vill. Den förargliga, obehagliga åskan. Jag är inte direkt rädd för åskan, men jag tycker den är fruktansvärt obehaglig. I asatron pratas det om att det är Tor som kör omkring med sin vagn, dragen av bockar. Med sin hammare strider han och det är så åska uppstår. Kan mycket väl tro att det är så man trodde, för ibland låter det precis som om någon skulle braka omkull med vagn, bockar och hela patrasket där uppe när det åskar. Nå, det är en sådan sort som man får ta vad det kommer. Så länge Tor själv hålls där uppe är det väl någorlunda ok.

Kumurin II.

För en halvannan månad sen presenterade jag kummin som är en av de grödor jag odlar och ni kanske minns att jag då oroade mig över hur det blommande fältet skulle klara frostnätterna som då besvärade oss. Vädret slog ju sen om radikalt och vi har fått dras med en värmebölja som i kombination med torkan har pinat både odlingar och odlare. Det i sin tur ledde till att mognaden påskyndades och skördandet kunde inledas ungefär vid normal tidpunkt trots att den kalla försommaren förorsakade en lång och utdragen blomning.

Jag sitter nu med förstadiet till facit i hand eftersom kumminet tröskades i varmt väder i onsdags och några spår av frostskador kunde jag inte notera. De slutliga skördesiffrorna får jag i oktober då det är dags för leverans. Om nu mitt senaste inlägg beskrev en något dyster bild av odlandets vedermödor så går detta inlägg i betydligt positivare anda. Jag hade nämligen redan förberett mig på att måndagens åskoväder skulle ha tröskat ur en hel del av skörden men det visade sig att det hade inte just drösat något alls. Det förvånade mig storligen för mina erfarenheter från tidigare års kumminodling har nog varit att hårda vindar och kraftiga regn orsakat bortfall på upp till 500 kg/ha. Visserligen är nu sortvalet på fältet i kyrkbyn som var mest utsatt för åskovädret ett annat närmare bestämt sorten Prochan som påstås vara drösningssäkrare än sorten Sylvia som jag också tidigare odlat. Den senare sorten odlar jag på kumminfältet här i Långmossen men inte kunde jag nu notera någon nämnvärd drösning här heller, dock var ovädret inte lika kraftigt här och läget är mera skyddat än nere i byn. Som sagt så blev skördeutfallet om ~20m³ Prochan /4,5ha och ~25m³ Sylvia /6ha bättre än vad jag förväntat mig efter åskoväder och långvarig torka. Fukthalten som jag inte riktigt har koll på är inte heller så hög så det borde inte torka ihop nämnvärt. Min förra fukthaltsmätare brann upp och någon ny har jag inte kommit mig för att skaffa då behovet inte varit så stort eftersom det mesta sålts på strå. I veckan får jag nog se mig om efter en ny mätare för att få bättre grepp om läget, kanske är en malande mätare att föredra framom en som mäter hela kärnor?

Kärran så gott som fylld och halva åkern återstår att tröska :) — Kärran så gott som fylld och halva åkern med Prochan-kummin återstår att tröska 🙂

Sylvia-kumminet i Långmossen gav också bra skörd även om torkan fläckvis lett till att växtligheten så gott som helt torkat bort.

Kumminmalen behövde jag inte bekämpa i år men lite löss borde jag ha sprutat bort för det fanns, speciellt i Långmossen, en hel del bladlöss i blomställningarna. Det är ändå svårt att bedöma hur pass mycket de beskattade skörden, en besprutning skulle också lett till at en del av kumminbeståndet trampats ner av traktorn så kanske det tog ut varannat.

Sen då?

Jag hade hoppats på så pass med nya plantor att ytterligare en skörd kunnat bärgas för att på så vis ge en bättre helhetsekonomi. Nu ser det ut som om åtminstone åkern nere i byn skulle ha så få nya plantor att det blir att bryta odlingen efter endast en skörd. Eventuellt kunde en i höst direktsådd gröda vara det bästa alternativet, kanske kunde råg vara något? Åkern i byn lider ställvis av strukturproblem så det vore ur markvårdande perspektiv bäst att lämna åkern oplöjd och låta kumminets pålrot dränera en efterföljande gröda. Minimerad bearbetning skulle också spara en hel del kostnader men eftersom jag inte har utrustning för att ta hand om en rågskörd så hänger det hela på om jag finner en kompanjon för projektet.

Dåligt med nya plantor i botten fick mig att fundera över om inte en höstsådd gröda skulle vara ett alternativ.

Kumminet kalluftstorkas i golvtorken. Den starka aromen rensade nog tårkanalerna även om jag inte räknar mig höra till den mest gråtmilda typen :) — Kumminet kalluftstorkas i golvtorken och här återstår nu att jämna ut de tömda vagnslassen. Den starka aromen rensade nog tårkanalerna även om jag inte räknar mig höra till den mest gråtmilda typen 🙂

Rysk Roulette

Jag när ett ganska omfattande utbud av saker som jag inte det minsta intresserad av. Sport är ett, olika typer av vadslagning och tävlingar är ett annat. Därför är det både ointressant och irriterande att jag nu helt plötsligt mot min vilja blivit deltagare i nån slags rysk väderroulette.

Vi tar det från början. Något av det värsta en spannmådsodlare kan råka ut för är liggsäd. Liggsäd är värre än bibliska historiens förgiftade gräshoppor som jagade Moses eller hur det nu var. Liggsäd brukar uppstå i mitten av juli oftast som en följd av storm och slagregn samtidigt. I år var det ju inte aktuellt med den vädertypen överhuvudtaget, så man trodde väl att man skulle vara förskonad från eländet i år.

Ända tills målrakan nu då. Nu har det ena ovädret efter det andra slagit till här och var. Vi såg i senaste inlägget hur mycket illa åskvädret gjorde åt Christers grödor och då har jag förstått att det längre norrut var ännu värre. Här på det egna hemmanet har det inte varit mycket till vare sig åska eller regn. Ännu. Åskat har det lite på avstånd och regn har det egentligen inte kommit alls.

Efter ovädret förra veckan trodde man väl att man var förskonad från dylika okvädelser, men icke. Idag slog det till igen, med full styrka – nästan överallt, utom här hos oss.

Redan på morgonen på jobbet började vi mobilisera för åska och störtregn och jag började tro att jag sett min upprättstående spannmål för sista gången. Mot eftermiddagen kom också ovädret. Det kom till Kristinestad, till Vasa, till Malax och tom så nära som i Pörtom kom ett slagregn och stormbyar som inte bara välte spannmålen – utan även träd.

Under bilfärden hem från jobbet var det lite nervöst, för mina odlingar ligger ju 14 km mot Pörtom från jobbet sett, och eftersom jag inte fått nån rapport hemifrån så visste jag inte vilken syn som skulle möta mig.

Tack och lov! Även denna gång hade Yttermark klarat sig från det värsta, och även om det kommit lite vatten och åskat lite så var det bara bagateller. Mina nerver börjar dock vara trött på denna naturliga variant av Rysk Roulette. Nu i natt väntas nya åskväder så vi får väl se hur det ser ut i morgon bitti. Hittills har det inte varit nån kula i loppet när Moder Natur tryckt på avtryckaren.

Och det – det är jag nått så fruktansvärt tacksam över. Men som sagt, vädret ligger inte i våra händer.

Bara som jämförelse har jag räknat ut att ett slagregn med efterföljande liggsäd skulle kunna kosta mig upp till 3000 euro och då har jag inte kalkylerat med den sten som förmodligen kommer att åka genom tröskan och skada denna.

Så pga detta skall jag i år göra en taktikförändring – jag skall försöka tröska när alla andra gör det. Inte två veckor senare..

Varför så extremt?

Dit det far så dit far det! Så verkar det mesta vara nu förtiden, orden ”normalt”, ”måttligt” och ”passligt” verkar helt out. Det ska vara extremt om det ska vara något alls. Som nu sommarens väder, och varför inte också senaste vinters dito, för att ta ett exempel.

– Vintern extremt varm

– Vårbruket extremt tidigt

– Försommaren extremt kall

– Högsommaren extremt varm

– Våren och sommaren extremt torr

Och nu kan jag efter idag också tillägga ett extremt åskväder med extrema regnmängder till listan.

Bönhörd eller så inte.

Jo jag vet att jag bett om regn i flera veckors tid och borde väl vara glad åt de 50-60mm som föll idag och jovisst skulle regnet ha gjort gott om det nu inte skulle ha fallit på en några timmar och i kombination med sällan skådade åskbyar. Sånt kan ställa till en hel massa bekymmer. Låter några bilder förmedla dagens upplevelser.

Efter en varm natt steg temperaturen snabbt och det blev mer eller mindre olidligt ute på åkern. En våt handduk under hatten förhindrade ändå att de sista hjärncellerna kokade bort.

+34,6°C i skuggan på åkern är nog utav de högsta noteringar jag någonsin gjort. Måste erkänna att dagens arbetspass blev något förkortat. Sallaten hotar bli stekt redan på åkern :( — +34,6°C i skuggan på åkern är nog utav de högsta noteringar jag någonsin gjort. Måste erkänna att dagens arbetspass blev något förkortat. Sallaten hotar bli stekt redan på åkern 🙁

Satte istället en del av personalen att städa ur kanalerna under golvtorken. Den skall just tas i bruk för torkning av kumminskörden.

Vid det här laget (15-tiden) började det komma någon regndroppe i Långmossen och det såg mörkt och lovande ut neråt kyrkbyn där jag har det törstande lökfältet. En grå vägg av regn skönjdes på en kilometers håll så det såg ut att komma lite mera regn åt det hållet. Någon vindpust kändes av men inte kunde jag ana att det på endast ett par kilometers avstånd förekom åskbyar som knäckte träd och kastade lekstugor omkring sig. Lite senare ringde jag min mor som bor nere i byn för att höra om det regnat tillräckligt eller om jag borde komma ner och försöka bevattna lite till. Hon berättade då att det varit ett oväder utan dess like. Så småningom bar det av för att med egna ögon se vad som skett, och det var ingen munter syn.

Ajöken med löken? När blasten bryts på detta vis brukar tillväxten ha svårt att komma igång igen. Så jag är illa rädd att årets lökskörd blir halverad och lökarna av liten storlek. Torkan och bristen på bevattningsvatten har begränsat tillväxten men ännu hade det funnits några veckors tid att få ytterligare några millimeters lökdiameter och några tons skörd.

Också grannens vete, som Nisse bedömde som helt gångbart vid bloggarträffen, har övergått i vågrätt läge som om fältet vältats.

Det är väl knappast aktuellt med bevattning på en tid och jag vet ännu inte hur stora skador som rampen orsakats. Att den kastats omkull och knycklats ihop berättar ändå något om kraften i åskbyarna. Den väger ändå nåt hundratal kilon.

Regnet förorsakade också ett flertal jordskred längs "älven". Tur i oturen var ändå att bevattningspump och traktor stod på andra sidan. — Regnet förorsakade också ett flertal jordskred längs ”älven”. Tur i oturen var ändå att bevattningspump och traktor stod på andra sidan.

Oförnöjda bönder.

Bristen på bevattningsvatten har jag påtalat vid ett flertal tillfällen och nu finns det vatten i ån, vilket antagligen ställer till med problem inför morgondagens reparation av åbron. En reparation som är av nöden för att jag ska våga låta ta tröskan över till andra sidan för tröskning av det skördeklara kumminet…….. om det nu finns nåt kummin kvar att tröska efter dagens oväder………..

Det är som synes inte helt lätt för vädrets makter att hålla oss bönder nöjda, och det har dom inte gjort denna säsong även om det tidvis sett lovande ut. Men först när skörden är bärgad eller egentligen först när skörden är såld och pengarna på kontot kan man slutligen säga hur säsongen blev. Ändå förundras jag över hur väl Kalles profetia om en usel sommar slog in…… mycket sämre kan väl sommarvädret inte ha varit, eller? 🙂

Lite barnsligt kanske….

Nu kliar det i fingrarna igen – helt i onödan

Valtra har tydligen gjort nån slags PR grej och stylat en traktor. Det har hänt förr också, om jag inte minns fel så var den första svarta Valtran också nån sorts stylinggrej, men nu har dom verkligen gått ett steg längre.

Som före detta fraktare (om än mest av folk) så är jag svårt betagen av extraljus och alla sorters krombågar. Därför stannade nog ögonen vidöppna när jag såg schabraket som finns på bilden nedan. Efter den första förskräckelsen så startade liksom en skakning på nedre däck – och ett långsamt habegär började ta form.

Det skulle verkligen vara roligt med en traktor som absolut inte liknar nånting som nån annan har, det skall inte förnekas. Att färgen sen inte precis ligger på min favoritlista får man väl ha överseende med – den är ju åtminstone udda.

Nåja, även om traktorn kommer att gå att köpa senare i höst så blir det nog inte aktuellt för min del, av flera olika orsaker.

Dels för den långhåriga röda mattan inne i hytten, den har absolut ingenting att göra i en arbetsmaskin, dessutom är denhär traktorn flera nummer för stor för mig, jag behöver inte 170 hästkrafter och utöver detta har jag inte råd med någon ny traktor just nu. men ändå.

Drömma får man och visst, färgen kan man vänja sig vid och kromrör, det behöver man inte vänja sig vid – såna finns redan på önskelistan – fast kanske inte till traktorn.

Tadaa – nya elspisen och fläkten insatta

Efter närmare tre månaders rivande och återbyggande kunde vi i går äntligen sätta in den nya elspisen och köksfläkten. De gamla är förpassade till ungdomsföreningens skrotinsamling för det var från dessa branden började. Den nya fläkten har filter som är lätt att göra rent – till exempel i diskmaskin och spisen stänger av sej själv efter en tid. Men det som blivit sämre är åskkänsligheten för de nya grunkorna har elektronik. Den gamla spisen höll för allt annat än en direktträff av blixten. Till all tur har vi numera nedgrävda elkablar. Få se om åskan fortfarande ställer till med problem …

Som av bilden synes så finns det ännu en del att göra innan vi slutgiltigt flyttar tillbaka till stuvun. Lägg märke till stålkonstruktionen ovanför fläkten – det är den nya imkanalen som jag satt ned mycket arbete på. Den består av 3 mm stålprofiler som fibercementskivor skall fästas vid. Inne i kanalen läggs 160 mm stålrör (ventilationsrör) som brandisoleras med bergull. För säkerhets skull finns det ett brandspjäll i kanalen som stänger vid +72 grader så röret inte fungerar som rökkanal ifall det börjar brinna.

Det är en ganska vild konstruktion som troligen är det sista som blir kvar ifall huset brinner. Den är tung och stor och troligen helt överdimensionerad men då man nyligen rivit den gamla aluminiumkonstruktionen som delvis smält så fanns det motivation att bygga ganska ordentligt. De skivor som kommer utåt blir inte fastskruvade utan hänger bara på krokar. Jag märkte nämligen att det är mycket viktigt att snabbt kunna öppna konstruktionerna för att komma åt en eventuell brandhärd. Och då skall det gå utan att man måste söka efter verktyg. Det kommer dessutom T-styck med lock mot en öppning i rörkanalen så man kan rengöra den lätt när som helst. Det är bara att lyfta bort täckskivan och ta bort locket. Man kommer att kunna byta ut hela rörkanalen utan verktyg.

Tanken var att få det klart inom juli men det går nog ett par dagar in i augusti. Men snart skall alla köksskåpen inklusive diskbord in så vi är i alla fall på slutrakan nu.

Därefter blir det bråttom med maskiner och tork för vetet mognar snabbt nu i den här hettan.