Sida 228 – Bondbloggen

Ein klåssågär juul

Nä, det har ingenting med träklossar att göra utan klåss är våt, kletig och geggamojig lera. Ett mycket lämpligt och ofta använt ord i Hindersby som närmast består av lera (och litet stenbackar). Nu borde leran vara frusen och trevlig att gå och köra på men det här året är alldeles annorlunda än de senaste åren då det varit en halv meter snö och kallt. Vi har haft +5 grader både på dagen och på natten så tillsammans med regnen så har vi just nu ein riktitt klåssågär juul. Och värmen lär fortsätta in på nästa år.

Inte någon vit jul precis …

Visst borde man fara till skogs men jag vill inte köra djupa spår i klåsse. Å andra sidan går det bra att bygga utomhus nu. Man behöver inte ens handskar i den här värmen. Så jag tar tillbaka litet av det jag förlorade med tröskeländet i höstas. Men så fort det blir kallt så skall det köras spår i skogen.

Men vad skall det bli för väder i vinter ? Det verkar vara omöjligt att förutse växlingarna i vädret. Vi har haft flera snörika och kalla vintrar efter varann. Få se om det blir en riktigt varm vinter i år ? Det hoppas jag sannerligen inte men man kan inte lita på vädret alls mera. Och det kan man inte göra nånting åt. Så jag bygger de få timmar det är ljust (och litet mer i pannlampans sken) och i mörkret städar jag både i ladan och i stallet. Nåja, jag har skruvat upp starka lysdiodstrålkastare så det är inte så mörkt där mera.

Det är fint att äntligen få städandet gjort men visst går man och väntar på att komma ut i skogen. Efter julen blir det absolut nödvändigt att komma ut och arbeta bort julmaten och annars också få litet motion. Människan är inte gjord att sitta – det mår hon bara illa av. Efter en dag i skogen så somnar man också som klubbad. Speciellt den första tiden i skogsarbete då man har dålig kondition så tar det på. Det bästa vore att börja nu då dagarna är korta för man orkar inte så länge. Sedan då dagarna blir längre så blir också konditionen bättre.

Så jag tänkte lägga in en beställning på köld efter nyåret. Det behöver inte bli -30 grader men -15 i en vecka utan snö skulle göra susen för skogsvägarna …

Glad Jul allesammans !

Trädkramare.

Bondbloggen har varit lite åsidosatt från min sida nu en tid men har en hel del bloggmaterial på gång som jag hoppas få tid till nu över julhelgen så ”stay tuned” 🙂

Skörden är bärgad, det mesta av åkrarna plöjda så egentligen borde det finnas tid till både ett och annat. Men som brukligt ligger det en del material på skrivbordet en massa statistikförfrågningar, oklara räkningar och annan oläst post som frugan vill få bort inför jul. Lagerinventeringar och julhälsningar tar sin tid de också och ett mellanbokslut skulle det varit bra att hinna med. Men efter en lång och intensiv säsong blir det lätt att liksom dra ur stöpseln för att vila och återhämta sig och då det mesta går att skjuta upp tills nästa dag så blir det lite av mañana inställning av det hela. De korta dagarna och mörkret orsakat av mulet väder och frånvaron av snö gör ju inte saken bättre.

Precis som hos Nisse är det också för blött för skogsarbete här i mina trakter men kunde ändå inte riktigt hålla mig de senaste dagarna, man blir liksom lite olustig i kroppen om man inte får sin dagliga dos frisk luft. Man är van att vara i rörelse och då räcker det inte med att sitta och vrida sig på stolen utan riktigt kroppsarbete ska det vara. En förstärkning av brokistan vid åbron står högst på dagordningen men det är alldeles för högt vattenstånd just nu för att kunna göra något åt den saken. Något så när skidföre har vi i konstsnöslingan och ett par kvällar har jag nött snön där även om inspirationen till skidåkning saknas. Så trots regnet beslöt jag köra igång med skogsarbetet. Lite dikesröjning har jag kvar av förra säsongens projekt men där är det alltför blött tills det fryser på. Men skogsvägen skall grundförbättras så småningom och vi har beordrats hugga rent längs väg och diken till 14 meters bredd så där passade det bättre att inleda skogsarbetet. Igår turades det ganska bra med vädret, det höll upp under tiden och från morgonen var det till och med lite rimfrost. Idag utlovades det regn men jag tog i alla fall och lastade utrustningen i bilen då det ännu inte börjat regna på förmiddagen. Jag beslöt att ta mig en titt på ett skogsskifte i grannkommunen Malax där jag har en mindre dikesröjning att ta hand om. Då det gått ett par år sen jag senast besökte skiftet beslöt jag att ta mig en runda för att kolla läget vad gäller tillväxt, stormfällda träd och dylikt. Traskade i väg längs traktorvägen och kom till en ”traktorfälla” (en släntad dikesöverfart). Det fanns lite vatten på botten men det såg inte så djupt ut, det stack till och med upp lite grässtrån ur vattnet. Så jag traskade vidare jag hade ju stövlar på mig, två steg senare hade jag vatten upp på halva låret……. det var visst lite djupare än vad jag trodde 🙁 Jag kravlade mig upp, tömde vattnet ur stövlarna, konstaterade att plånbok och telefon klarat sig torrskodda. Nåå, bara halva jag var våt och det var ändå 5 plusgrader så kallt blev det inte så jag fortsatte min vandring. Nu började det också regna så efter en stund var resten av mig också genomblöt. Råarna (skiftesgränserna) börjar bli lite igenvuxna så istället för att starta sågen märkte jag ut de råstenar och ”visansteinar” jag hittade, det är ju trots allt lite lättare att hitta dem nu innan snön faller. Så pass svårt att exakt fastställa rågränsen var det på några ställen att jag nog blir tvungen att kontakta rågrannen för en gemensam genomgång. I ungskogarna växer råna alltför lätt igen och jag brukar föredra att förlägga traktorvägarna dit för att de lättare skall hållas öppna men det innebär att de blir lite bredare än en traditionell rå. Det kan också finnas stenar och andra hinder som måste rundas så därför är det bäst att göra gemensam sak med grannen.

De lite ståtligare träden är man på sätt och vis personligt bekant med så till dem säger man ett och annat ord och ger ibland en klapp eller en kram. Därav dagens rubrik.

: Då man numera ensam beträder skogens stigar sökes ibland tröst hos en gemensam stadig vän vars susning får förmedla mina tankar till skogens hjälte, min son Erik.

Dagarna blir långa

Visserligen är det ljust ganska kort tid just nu men arbetsdagen tycks bara bli längre. Det beror på att det blir mörkt så tidigt och man slutar inte arbeta då ännu. Utomhusarbetena får vänta litet – speciellt som det är alldeles för varmt att börja med skogsarbetet. Det går inte att köra spår ens eftersom det inte är fruset på mossen. Och nu lär det varma vädret hålla i sej ända fram till nyåret. Så det blir sen start för skogsarbetet den här vintern. Men det är bra att det inte finns snö än. Nu hoppas jag att kölden kommer före snön.

Men inomhusarbetena bör också göras och med nya lysdiodstrålkastare så är det inget problem heller. Jag har skruvat upp en hel del och mera kommer det. Så man märker inte hur sent det blir för det är ingen skillnad om klockan är sex på kvällen eller ett på natten. Människan lär ha en naturlig dygnsrytm som är längre än 24 timmar och det gäller åtminstone mej. Det blir lätt så att man arbetar allt senare på natten och till sist måste man tvinga sej att gå till sängs så att dygnsrytmen inte blir alldeles bakvänd. Det går nämligen lätt så att man sover för länge på morgonen också eftersom det är mörkt så länge.

Förr var det inga problem med dygnsrytmen. Om man var tio minuter för sen till morgonmjölkningen så var det fullt uppror i ladugården. Ett grymt muuande och förebrående blickar från kossorna. I värsta fall stod någon lössliten i gången och blängde. Egentligen behöver djur inte tala – de har ett mycket uttrycksfullt kroppsspråk speciellt i frågor som rör maten :-).

Nu är det ännu mitt i natten om man ser ut genom fönstret men det är bäst att stiga upp och börja med morgonkaffet så den här dagen inte blir helt bortkastad den lilla tid det är ljust. Vissa arbeten går i alla fall bättre med dagsljus alla lampor till trots.

Städdags

Nä, det är inte julstädning – snarare 30-årsstädning. Sedan 1980 då vi började sätta gamla huset i skick har vi bara burit ut allt i den stora ladan. Det har aldrig varit tid att sortera och städa upp där. Men nu är den full. Jag har också mitt arbetsrum i stallet fullt av allsköns bråte. Det blev riktigt illa efter det att råttorna bitit hål på värmerören (av plast( så att jag måste byta golvets spånskivor. Två gånger ! Sedan satte jag in aluminiumplåt runt hela stallet och nu kommer inga gnagare in.

Visst borde man städa men det är alltid panik med något annat så det har bara blivit värre och värre. Nu går det inte mera. Problemet är att mycket kunde föras bort men då måste jag först röja upp i ladan och för att kunna göra det måste jag riva den gamla flistorken och bygga hyllor i bodvinden för att rada in allting. Det är nämligen inte bara skräp utan en hel del nya el- och rörgrejor i ladan.

Att städa är inget litet och inget oviktigt arbete. Det är absolut nödvändigt åtminstone så man hittar nånting. Annars köper man nytt fastän det finns samma nya pryl i lager – men man hittar den inte, Sedan har jag det problemet att då jag börjar städa så blir det alldeles för grundligt. Och då tar det en massa tid. För att inte nämna att man börjar läsa gamla intressanta papper och lappa ihop gamla prylar som är litet sönder. Så det är ett större företag. Men nu har jag alltså kommit igång.

Den gamla flistorken hade luftkanalerna alldeles fyllda med skräp som rasat ned genom plåtens hål. Och det var inget lätt damm utan tungt som bara den. Då vi skyfflade ut det som var det nästan lika tungt som sand. Det blev både en och nnan kubikmeter. Men snart kan vi börja arbeta med hyllorna.

Just nu städar jag i arbetsrummet i stallet – och det behövs.

Märk väl att jag redan burit bort en del. Det värsta är de mängder med papper som jag samlat ihop under årens lopp. Det tar litet emot att slänga artiklar som jag stått och kopierat timme efter timme, dag efter dag (och till stor del på nätterna då man fick ha kopieringsmaskinen för sej själv). Det var ett papperssamhälle för i praktiken måste man skaffa sej en egen kopia av allting. Man kan inte låna en bok för den måste lämnas tillbaka om en månad och på mitt område (abstrakt matematik) måste man studera böckerna länge – ibland i åratal. Det tog tre år för mej att fatta kategoriteorin. Först nu kan man ha litteraturen i datamaskinen vilket är mycket bättre för då kan man söka i den mycket snabbt.

Så kopiorna skall bort men det är svårt då man lagt ner så mycket tid och arbete på dem. Jag skall i alla fall försöka få bort ett par hundra kilo papper. Det blir kvar alldeles tillräckligt. Hyllan nedan är liksom bordet ”städad”. Det skulle man inte tro …

Hälften av datamaskinerna skall också bort. Speciellt de som är sönder får vandra till återvinningen. Nu har jag bara fyra kvar i folatjettan (fölkättan). Fyra fungerande får maka på sej för de är så gamla att de inte just går att använda till nånting. Den allra äldsta får däremot vara kvar. Det var den dyraste maskin jag köpt och väldigt liten men den fungerar ännu. Så den får stå kvar av nostalgiska skäl.

Det här är gamla maskiner – min huvudmaskin har jag inne i huset i mitt arbetsrum. Men de fungerar bra för mindre uppgifter. En används för att lagra säkerhetskopior. Den är långsam men jag sätter igång kopiering på kvällen och den är klar på morgonen. En annan maskin används för CAD (ritningar). Vanligen gör jag upp ritningar på maskiner och byggnader förrän jag börjar bygga. Det lönar sej för man upptäcker en hel del misstag i planerna då man gör upp ritningarna.

Förutom att sortera bort det onödiga så torkar jag ren borden och golven. Det blir att byta vatten ganska ofta för i det här arbetsrummet går jag med leriga stövlar. Men nu då det har blivit kallt så lönar det sej att städa för man drar inte in så mycket lera mer. Men tyvärr så blev det varmt igen och det regnade nyss då jag kom in. Nåja, det är bättre än snö för det har man fått nog av de senaste åren. Nu hoppas jag bara att det blir kallt förrän det kommer snö.

Vad gör jag här?

Eller egentligen ”va jäär ja ije?” Att dra paralleller till vad en och annan soldat i framskjuten position tänkte under fortsättningskriget är väl att ta i men det kändes nog som om jag var långt in på främmande territorium på tisdagskvällen.

Jag hade under eftermiddagen i något besvärligt före kört österut, de sista hundra kilometrarna regnade det trots att det var fyra minusgrader. Satte full värme på vindrutan men ändå frös vattnet till is på ruta och torkare och jag blev tvungen att stanna för att skrapa rutan flera gånger. Trafiken var inte livlig frånsett en hel del virkesbilar men det oaktat vill man ha ordentlig sikt speciellt som det förekom en del snörök efter dagens snöfall.

Nu satt jag på hotellrummet utanför Kuopio och finslipade bildmaterialet inför morgonens föredrag. Lite trött efter en lång dag och med en slö gammal laptop ångrade jag att jag inte satt mig in i presentationsprogrammet Impress tidigare. Jag började också smått ångra att jag lovade att komma hit för att berätta om mina erfarenheter av planterad lök. Och speciellt att jag lovade försöka hålla anförandet på finska, ett språk som jag trots tillnamnet inte kan. Jag hade utlovats lite ersättning för sveda och verk och jag brukar i mån av möjlighet försöka betjäna mina ”kunder” på deras språk, så därav språkvalet. Bildmaterialet var min livlina ifall orden skulle stocka sig i strupen så det var viktigt att det fungerade. Jag hade tagit skidorna med och planerat för en tur i friska luften för att rensa huvudet innan läggdags men jag anlände lite för sent för att hinna med det. Tog en öl i baren istället, kanske lika bra det 🙂 Jag var också lite hungrig då restaurangen hunnit stänga för dagen så ölen fick mätta magen.

Lite nervös intog jag frukosten följande morgon och försökte få in lite finsk stämning med att lyssna på finska morgonnyheterna. Att jag var långt öster om språkgränsen bekräftades också av att YLE fem inte fanns upptaget bland de förinställda kanalerna på hotellteven. Nåväl lite nervositet brukar ju bara vara bra för koncentration tänkte jag när jag sökte mig till konferensutrymmena. Väskan hade jag hursomhelst packat klart ifall det skulle bli att snabbt retirera hemåt 🙂

Nu är jag ju inte helt ovan att presentera ett och annat jag har ju i närmare tio års tid jobbat som arbetslärare och stått framför eleverna i klassen. Men det är nu en tid sen. Utmaningen bestod mest i av att på främmande språk ge åhörarna valuta för pengarna under det 1½ timme långa föredraget. Det var ju fråga om vuxet folk som offrade en hel dag på att införskaffa lite nya lärdomar, om dom sen inte förstod vad jag berättade eller att jag inte skulle förstå vad dom frågade skulle ju vara en katastrof.

Först i tur anträdde jag podiet och körde igång med att förklara min bakgrund och beklaga min svaga finska trots sju vintrar och två somrars studier i skolan. En bit in i anförandet fick jag dock några frågor som anknöt till det som jag just berättat och jag kunde lättnat slappna av lite då jag förstod att de förstått. Att jag sen inte fick de videosnuttar jag infogat i presentationsmaterialet att fungera gjorde inte så mycket då jag hade dem skilt kopierade till usb-stickan så jag kunde köra dem senare.

Följande talare började sitt anförande med att tacka för presentationen och förklara att hon visst läst svenska i skolan men inte på långt när kunde lika bra svenska som jag kunde finska. Även om jag antar att det mest var av artighet som hon tackade så var det i alla fall en lättad man som en erfarenhet rikare sökte sig hemåt efter lunchen 🙂

Färgen Svart.

Ja, vad är svart. När jag googlade vad färgen svart förknippas med hittade jag ord som otur, död, deprimerad, ond, grym, isolerad, ensam, sorglig, tragisk, makt, prestige, hemlig, allvarlig, anonymitet, djup … osv

Någonting att förknippa med grönsaker?

Nja, inte vet jag om det skall anses stiligt, enhetligt eller vad som helst, men inte får man större lust att shoppa grönsaker när grönsakerna ska förpackas i lådor som förknippas med depression, makt och död.

Varför kan jag fråga mej. Åter och åter. Som om vi i detta land inte redan är dåliga på att använda oss av grönsaker. Som vanligt gäller det ju inte dej och mej, ( vi äter ju grönsaker hur mycket som helst 😉 ) men alla andra. Skräpmaten säljer som aldrig förr och folk köper sej en E-ämnes iproppad, svindyr ”proteinbar” istället för t.ex. frukt till mellanmål. Jag tror kanske att köplusten inte får sej nån större kick av att grönsaker nu skall förpackas i dessa dystra lådor.

Som exempel har jag här tagit en bild på en av mattes kinakålslådor. Svart som synden själv är den. Om man vill ge en positiv bild av grönsaker, ska man väl inte paketera dem i lådor som får mungiporna att dala?!

Eftersom föreskrifterna om lådans färg kommit från högre makter än någon med sunt bondförnuft kan påverka, och inte är någon grossists påhitt, så har jag ritat lite fyrkanter på bilden för att inte hänga ut någon som syndabock till detta påhitt.