Åka båt i vackert väder

De va en vacker dag i förrgår. Sjön låg som en spegel, och när solen hade gått ner beslöt jag mej för att fara en sväng ut me båten innan mörkret lade sej. Temperaturen låg kring noll, så värme var det inte, men med mycket kläder på, så de gick hur bra som helst. Det kan hända det var den sista dagen för att ”nöjjesåka” så jag kunde inte låta bli. Som vanligt när man filmar med en liten stackars telefon, i klumpiga handskar blir det allt annat än stadigt, men kanske ni får en hint om hur vackert det kan vara. Förra filmen jag lade hit var raka motsatsen. Då var det storm och gorm, och man hölls knappt på fötter i blåsten. Tänk så olika det kan va…

(Pssst… dra ner ljudet innan du trycker på play, de sprakar och dånar rejält i vinden 🙂 )

Här utlovades det stormen igen, men den har jag nästan inget märkt av, ja, förutom att vattnet kom upp med en väldig fart igår kväll, och vi här på holmen fick ta ett lite längre kvällspass i stränderna. Kolla båtar, göra extra förtöjningar och ställa en traktor på ramparna till pråmen så den står stilla.

Nu öser det ner nån form av blöt, plaskig snö. Blir det kallare, som ”förståsejpåarena” utlovat, kommer det att bli en ”lagom härlig” snöyra… Hoppas det inte kommer hela natten, jag ska på marknad imorgon och önskar inte snöstorm då. Lite snö är ok, i måttliga mängder, inte för så mycket annat, men för stämningens skull. 🙂

Önskar er alla en mycket trevlig självständighetsdag. 🙂

Hur många sockerkakor går i ett ägg?

Den klassiska frågan ställde After Shave & Galenskaparna i den klassiska revyn ”cyklar” redan på 80-talet. Detta i en parodi på Hamlet och livets stora frågor. Den repliken brukar poppa upp i huvudet när man funderar över lite större beslut i livet och just nu går jag och grubblar på ett sådant igen.

Det började som vanligt med en dröm om en ny maskin, denna gång var det harven som stod på tur. Inget uppseendeväckande i det för mina maskinaffärer är i allmänhet planerade ca 10 år i förväg och följer ett fast schema. Nu skulle då s-pinnharven bort och en ny komma istället. Den gamla Kvaernelanden (i detta fall Väderstad licenstillverkning) är av årsmodell slutet på 80-talet så speciellt förhastad kändes inte affären. Från början trodde jag i min enkla enfald att det bara var att välja mellan Multiva och Väderstad och sedan slå till, men först visade sig valet mellan dessa två inte vara så enkelt som jag trodde, och i takt med att beslutsångesten attackerade från hög höjd, började också nya främmande tankar attackera mitt huvud.

Först och främst handlade det om plöjningen. På mitt leriga hemman är höstplöjning ett måste, vänder man jorden på våren torkar den till obrukbarhet innan åkern är färdigplöjd. Däremot prövade jag att köra med enbart Carrier (tallriksharv) i stubben i våras och trots att det inte såg speciellt bra ut var inte resultatet så illa. Utöver detta suger plöjningen en massa bränsle och ännu mera tid. Alltså skulle det inte vara fel att åtminstone lite komma från den.

Plötsligt en dag så bara stod den där. En  Väderstad Rapid direktsåmaskin på Agri-Markets gård. Och till salu var den förstås. Dyr så att änglarna gräto, men där var den…..

Sen åkte tankarna iväg. Med en sån maskin i huset skulle jag inte behöva byta harv, inte för att det kanske inte skulle behöva harvas men jag skulle bra klara mig med Kvaernelanden. Redan där skulle man spara pengar. Sen skulle man inte behöva plöja alls egentligen, men ändå kanske för säkerhet 1/3 av hemmanet per år, där skulle det sparas……150 liter per år. Kanske inte världens största inbesparing, men ändå. Då skulle man kunna direktså, lättbearbeta, obearbeta och odla konventionellt allt efter tycke och smak. Tänk vilken fröjd. Alla portar öppna. Efter att dessa tankar lagt sig bekvämt i huvudet började jag fundera över finansieringen och när jag hade räknat en stund var jag nästan inne på att en dylik apparat skulle betala tillbaks sig själv på några år.

Struntprat

Så är det naturligtvis inte. Maskinen är dyr som en jag vet inte vad, och den skall ändå bara användas några dagar per år. Dessutom har jag en bra såmaskin som visserligen skulle ha givit bra kreditering, men den är ju ännu inte betald utan ägs av banken så inte det heller sådär bara.

Fast ändå, den skulle ju tjäna in sig själv. Efter en mera saklig beräkning gör den nog det –  efter ca 35 år.

Bränsleinbesparing ca 300 liter per år. Tidsbesparing ca 10 timmar per år. Minskad skörd (enligt rykten) 1000 kg per år. Kostnad 300 ton vete. Näpp den ekvationen går inte ihop.

Sen är det ju så att jag skulle klara mig med en traktor mindre utan problem, jag skulle inte behöva byta harv och inte heller (i princip) ha någon plog. Därför är inte den här uträkningen helt utan bak- och framsidor, men just nu blir det nog inte någon Rapid på hemmanet. Inte än i varje fall. Tror jag.

WP_20131115_001

 

 

 

Det går åt skogen

Fast jag menar egentligen tvärtom dvs. det blir bättre. Intressant att det finns en massa uttryck för att det går illa men inte så många för att det går bra … Det visar på människans allmänna karaktär som pessimist.

Jag läste nyss i Skogsbruket om den nya skogslagen (tidningen kom redan förra veckan men jag hann inte läsa förrän nu). Det var riktigt roligt att läsa hur man för fram som en nyhet den metod vi alltid använt. ”Kalhyggesfritt skogsbruk” lär det heta alldeles officiellt. I tidningen Land (Sverige) brukar man ofta använda termen ”hyggesfritt” vilket ju är fånigt – då är den finlandssvenska termen mycket bättre. Men det kanske visar på hur illa det har varit i Sverige så att alla hyggen uppfattas som kalhyggen.

I den nya skogslagen får man hugga 0,3 ha utan att plantera och så får man syssla med ”plockhuggning” och ”luckhuggning”. Jag beskrev vår metod redan för ett par år sedan i Skogsvård: teori och verklighet. Både farsan och morsan var intresserade av skogsbruk och farsan tävlade och vann en hel del stämplingstävlingar. Men det var före idiotierna med kalhyggen kom. Ironiskt nog var det en professor från Finland som var skyldig till eländet både här och senare i Sverige. Bland annat satte han igång plantering av tallar som blev som buskar och fick brännas som flis. Om inte älgarna åt upp dem som här i Hindersby. Reviret rekommenderar numera att vi inte alls skall plantera tall här.

Farsan var ganska skeptisk till de nya teorierna och ansåg att det nog blir bra om man gör precis tvärtom mot vad skogsteknikerna påstår. De var på sätt och vis oskyldiga för de hade blivit itutade kalhyggesteorierna i skolan. Jag förstår tanken bakom för jag har sett hur det ser ut då en processor gått fram i skogen. Ingen idé att lämna kvar nånting utan man kan lika gärna ta bort det sista skräpet och börja från början. Vi har faktiskt haft en del kalhyggen också i vår skog. Men det har mest varit överårig skog utan ungskog alls.

Jag måste genast erkänna att man själv måste dra till skogs för att kunna sköta skogen med kontinuerlig förnyelse – åtminstone lönsamt. Men jag trivs liksom mina föräldrar i skogen så det är inget problem. Och så behöver man inte plantera och slåss mot ogräset heller. Om man sätter ned det arbetet på att avverka själv så har man nästan stockhoparna ute vid bilvägen. Vi har ju bara några hundra meter till bilväg.

Inte utan en hel del skadeglädje lästa jag artikeln. De som nu är så bekymrade över hur man skall avverka med den nya metoden kunde gott titta sej i spegeln för de har gjort sitt bästa för att kunskapen om kontinuerligt skogsbruk skulle falla i glömska. Det var bara kalhyggen som gällde. Men här hos oss har vi fortsatt på den gamla linjen utan avbrott.

En annan sak som verkligen är ny är energiveden. Det har byggts massor med värmeverk som eldas med flis (två långtradare per dag) så allt ”skräpet” behövs i framtiden. Dessutom har man börjat tillverka olja av trä (pyrolysolja som kan förädlas till dieselolja). Fortum kör nu igång sin anläggning i Joensuu. Det här ändrar väldigt mycket på skogsskötseln också – speciellt som efterfrågan på massved till papper minskar. I en doktorsavhandling vid SLU i Uppsala konstaterades att det är lönsamt att inte gallra alls i skogen. Då blir tillväxten av biomängden maximal. Det ger delvis sämre kvalitet men vad har det för betydelse för energived ? Intressant var att produktionen av stock inte blev mycket lägre heller. De dominerande träden växer i alla fall bra.

Nu är det bara frågan om vem som kan hänga med i förändringen. Att fortsätta producera enbart stock och gallra hårt kan bli mindre lönsamt än att producera både stock och energived. Här kommer det att tas ut energived allt mer – och inte enbart för eget bruk. Under de senaste åren har vi inte hunnit bränna ”avfallet” från skogen utan en stor del har blivit kvar och ruttnat. Det är nämligen fråga om stora mängder. Då priserna stiger så blir det lönsamt att ta ut det också. Här har vi en betydande reserv som kan ersätta stora mängder olja – som knappast blir billigare i framtiden.

Att börja från taket

Här står man i köld, snö och mörker och bygger. Att man inte kunde hitta två dagar på sommaren för att slå upp väggarna … Det vara bråttom hela sommaren så det skulle i så fall ha varit de två dagar vi tillbringade i Åbolands skärgård med Bondbloggen – fast de dagarna skulle jag inte ge bort. Det var mycket intressant att se bönder i skärgården och hur de har det.

Nå, det är inte första gången jag bygger på vintern. Efter 60 år borde man väl ha lärt sej skulle man tycka men en del lär sej aldrig. Inte för att det är så farligt – utom blåsten. Saken är den att jag bygger bränslehus för farmartankarna och som man alltid är kärringen mot strömmen så började jag från taket. Visserligen hade vi gjutit grunden tidigare (se Byggsäsongen har börjat) men väggar fanns det inte. Plåtarna skruvade vi fast den 9 december i fjol så det var ännu senare (se Höstarbeten på vintern). Nu gällde det att få väggar under taket och då var jag glad att jag hade den nya Zetorn med stora Ålölastarn. Med den lyfte jag bort taket och ställde upp väggarna. Det gick bra utom att det börja blåsa och snöa. Blåsten tog taket men med ett par ”tömmar” kunde jag styra litet från traktorn.

DSCN3247

På dagen såg det bra ut men så tog mörkret mej och det var litet besvärligt att lyfta upp taket på väggarna. Med nöd och näppe lyfte lastarn tillräckligt högt. Problemet var att då den lyfte så kom taket närmare traktorn så det lyckades med mycket liten marginal.

DSCN3249

Nu är det inte bara för att det är roligt att bygga uppifrån neråt som taket är lyftbart. Jag skall ännu lyfta in tankarna i huset och då skall taket bort igen. Likaså då tankarna skall bytas eller skickas på kontroll. Då behöver jag inte riva huset utan kan lyfta ut dem.

Dagarna är så korta att jag inte hann äta förrän jag fick på taket och efter maten så slocknade gubben på soffan. Senare ringde jag brorsan som satt i Jakobstad och drack glögg. Ojämnt falla ödets lotter men jag har själv valt att bli bonde. Och då man hämtat sej efter prövningarna så blir de bara en god historia …

 

 

Full spinn…

i huvudet, fast det blivit höst. 🙂 Här följer ett utdrag ur min tankegång en helt vanlig förmiddag i slutet av november

Jaha, hur va de nu igen, vi körde då, så va det slakt den dagen och så for det följande dag till rökeri, då borde det vara färdigt… vänt nu, mailade jag skärandet? Och anmälde jag mej till marknaden? Jo, det gjorde jag väl? Eller? Nää, det gjorde jag nog inte, det var till den andra marknaden jag anmälde mej. Rackarns, telefonnummer…. Men vänta nu, hur va de, det borde vara färdigt på onsdag, kanske, måste nog ringa, sen är det ju körning igen på… vänta nu, vilken dag är det nu igen… Hur va de med klisterlapparna egentligen, dom ha nog fastnat i nåt jäkla datorsystem nånstans… Dom lär jag väl få till julaftonen, så jag inte behöver dom förrän om ett år. Suck. Nåja, det får väl gå det med, borde ha börjat redan i somras, men det fanns lite annat att fundera på då. ..  Jamen tältet då, kom räkningen? Jo, där är den ju, lika bra att betala den på en gång. Kontot är snart tömt, men de ska väl räcka till de nya framdäcken och tältet … jodå, det gjorde det, 3000euro – poff, så var det borta. Håhhå… Nå, de ska väl vara en stund, både tältet och däcken. Undras om jag är kapabel att få upp tältet ensam… Kan bli svårt det. Måste fara och pröva sätta upp det någon dag. Men, om dom kör upp skinnen till Lavia nu snart, så borde dom ju komma på vårkanten, kanske får jag hem dem medan det ännu är is? Det sku ju va bra. Blir många fina fällar där, bara dom blir bra, undras om dom som jag klippte blir bra? Nåja, hur va de nu, anmäld hit och dit, bara att börja planera borden. Visst va det väl så att det fanns ett bord till i lastbilsskjulet, eller var va de jag såg det? Sku kunna ta iland där och kolla imorgon när vi far förbi. Dukarna va väl i skrubben. Måste hämta mer ved, elda elda elda… Köpte jag färg till systers skrivare förresten, joo, nog gjorde jag väl det? Joho, där är dom, då kan jag fara och ta ut lite bilder. Vilka bilder ska jag ta… hmm… Jamen, dom där öronlapparna förresten, gamla systemet, ska de då va giltigt nu att sätta ersättande nya lappar, men bara en så som gamla systemet, eller måst jag få åt mej nysystemslappar fast dom haft gamla? Äsch, måst ringa och fråga. Får jag int åt mej lappar, om inte dom jag redan beställt en gång duger, måst jag också ringa slakteriet och säga att de kommer två färre… Hade hon där tredje skruttan fått ny lapp, hon hadd ju bara en nu hon. Nya systemet, en lapp fattas, var va de man hittade den blanketten nu då, men jag måst dubbelkolla nummern. Kanske jag får frågar om hjälp med tältet av nån på marknaden sen… Vem månne ska dit? Hmm, nå, de reder sej. Växel måste jag ordna också. Har månne stormlyktorna rostat sönder förresten… måste kolla det, ifall jag behöver köpa nya. De får i så fall bli en Åboresa första veckan i december, före de hinner jag inte. Måst kolla däckdimensionen på mönkkiän också, så jag får åt mej snökedar om jag far in åt stan. Hoppas dom ha laga låssystemet bättre än dom jag köpte åt pappa. Och vem va de som ville ha grytkött? Det skrev jag ju nog upp en gång, men var… Fast hade jag inte upp dedär bordet till hallen? Vi hade ju skruvar och grejjer på det där en gång? Vad får man rum med på tre meter? Måste nog ta släpvagnen. Nä, nu är det nog telefontid, pappa sku hämta hem ensilagebalar och då ska de va färdigt ringt. Vart sku jag ringa egentligen? Oj va de ska bli roligt igen en gång med marknader. Kalla fötter, bränna tungan på skållhett te, och jag som har så svårt med huvudräkning, men oj va mysigt med jul, glada människor som planerar och funderar på julens alla ting, och jag som själv inte har en enda julklapp fixad. Nähä, där ljög jag, Mathias har jag två åt. Nej, NU, Fokusera !!! Öronlappar var det… Nämen titta, där är ju gräsklipparnyckeln, måste sätta tejp på den och sätta i nyckelskåpet. Får ta löst det där snöret jag lyckades få in bland knivarna i vår sen. Suck, vad lycklig jag ska bli när jag kommer på det när gräset redan är 10cm för högt. Nåja, akkun fick jag in i alla fall, alltid nåt. Nä, nu går jag ut, pappa borde vara iland snart.

Glömmer jag någonting? Helt säkert. Ibland blir det blackout. Då är det bara att sätta sej ner. Ta en kaffe, reda i huvudet och så ta ny fart. Det är nu det är A och O om det man gjort hela året blir till någonting eller inte. 🙂

Företagare och bonde!

Nisse lyfter upp flera intressanta infallsvinklar på det här med ”bondase” i sitt inlägg. Jag tänkte till först endast kommentera men väljer ändå att skriva ett eget inlägg för att ge min syn på saken. Väljer att byta ut ordet eller mot och i rubriken för jag anser att lite av båda behövs i dagens jordbruk.

Jag har gått flera kurser där det framhållits det här med företagstänkande i jordbruket och visst har jag försökt implementera en del av lärdomarna i vårt företag men fått konstatera att det inte är så enkelt alla gånger. Om inte annat så bevisar de omfattande Likvi-kalkyler som gjordes när vi köpte vår jordbrukslägenhet hur snabbt allt kan förändras, kalkylerna var inte mycket värda sen när EG-anslutningen kom på tal. Och man kan just inte annat än le då man nu senare plockar fram pappren. Gården jag brukar har vi förvärvat genom inköp och vi satsade i stort sett en miljon mark det första verksamhetsåret. Det var mycket pengar då det begav sig så visst kalkylerades det många dagar och nätter innan köpet blev av. Har senare frågat mig hur många arbetstagare som skulle vara villiga att satsa motsvarande summor för att skaffa sig en arbetsplats.

 

Mat behöver vi alla…..

Jag hade väl mer eller mindre dragit slutsatsen att ingen på allvar kanske ändå tänker sig att driva ett jordbruk helt affärsmässigt. Men ett besök av en investerare från vårt östra grannland fick mig faktiskt att konstatera att det finns folk som räknar helt krasst ekonomiskt på det här med jordbruksföretag. Besökaren hade gjort en hel del pengar inom personalrekrytering till storföretagen tidigare men eftersom recessionen lett till att efterfrågan på personal mer eller mindre försvunnit från agendan så tänkte man nu satsa på något som alla behöver, nämligen mat. Och så långt höll jag med, mat behövs oberoende om det är bättre eller sämre tider. Vi gick runt här på torpet och jag beskrev lite om odlingen och nödvändiga maskiner. Hela tiden fick jag frågor som” ifall man satsar si eller så i dylika förnödenheter vad ger det för avkastning”? Jag försökte förklara att det inte alltid behöver bli någon avkastning överhuvudtaget då det är många hinder på vägen från frö till skörd. Att alltid kan och bör man kalkylera men att utfallet ändå inte är garanterat. Det är ju inte som när metallverkstaden sätter in en ny svarv som spottar ut ett visst antal delar i timmen till ett bestämt värde. I det fallet är det ju betydligt enklare att kalkylera om investeringen är lönsam. I jordbruket finns så många osäkra svårförutsägbara faktorer att ta med i beräkningen. Vet nu inte om det ”gick hem” och har inte haft kontakt med besökaren sen dess så jag vet inte om det blev någon jordbrukssatsning där i österled.

 

….men behövs bonden?

Konstaterade här tidigare att mat behövs, men behövs bonden? Det frågades också i söndagens avsnitt av Pia & Peter där bl.a. bloggkollegan Nisse deltog. Av diskussion och kommentarerna att döma verkade alla ense om att bonden också behövs i framtiden. Och framför allt behövs nya bönder! Jag var kanske lite pessimistisk här för en tid sen när jag menade att grönsaksodlarna här i trakten börjar bli en åldrande skara. Men vid närmare eftertanke så kan jag konstatera att vi nog håller på att få en föryngring av odlarkåren. Jag har nämligen på sistone deltagit i en del producentmöten och visst börjar det finnas en hel del nya yngre ansikten i salarna till och med i styrelserna. Som exempel kan jag ta det lokala lantmannagillet som jag ledde nåt tiotal år. Där är nu dottern viceordförande och hon hör till de äldre av styrelsemedlemmarna och verksamheten tycker jag verkar riktigt livlig. Så trots att lantmannagillet är en bit inne på sitt andra sekel så ser det lovande ut vad gäller framtiden.

Deltog idag måndag i Kaalintuottajats styrelsemöte och fördrev en del av tågresan till huvudstaden med att surfa runt på nätet, hamnade bland annat in på nåt i stil med bondbloggens tyska motsvarighet www.agrarblogger.de och hittade en hel del bild och videomaterial. Bland annat följande som ”promotar” ung jordbruksverksamhet föll mig i smaken, se video! Den beskriver en hel del av det som livet på dagens jordbruk innehåller trots allt mer företagstänkande.

 

Företagsbonde?

Inte för att jag skäms för att presentera mig som bonde men har någon gång ”testat” med att presentera mig som ”företagare inom livsmedelsbranschen” och tycker mig ha märkt ett större intresse att fråga upp vad jag då riktigt håller på med. Varför är det så? Det är ju ändå i stort samma sak! Eller? 🙂