Någon tänkare sa nångång; En människa borde vara som en Hankmoharv – ställbar. Dethär med att vara ställbar gäller möjligen Hankmoharven, men i ännu mycket högre grad plogen, och det oavsett märke och modell. Alla jordbruksmaskiner skall ställas in på någotsätt, men ingenting är på långt när så krävande som plogen, och samtidigt så totalt oförlåtande, eftersom varje misstag syns direkt i slutresultatet. Jag var runt 10 år när jag började plöja – visserligen med en plog som pappa noggrannt ställt in, men ändå. Redan då märkte man bla att hastigheten hade betydelse, och i takt med att bekantskapen djupnade som mångdubblades också problemen. Det var tyvärr så att pappa inte riktigt hann lära mig plöjningens ädla konst, i början ställde han och jag körde, sedan var han helt plötsligt för gammal och jag fick klara mig själv. Tyvärr minns jag också mycket väl vad ha sa när han sista hösten ha levde tittade till en åker som jag plöjt; ”Det ser ut som där hönsen krafsat” var betyget.
I många år körde jag 3-skärig Kvaerneland, kompletterade sedan med en skiva till för att sedan 2002 ta ett djupt andetag och köpa en riktigt dyrgrip, en 4-skärig Kverneland växelplog med steglös tiltbredd 12″ – 20″. Och med den fick jag inte bara en fantastiskt bra plog, jag fick också helt nya bekymmer. Fast en växelplog fungerar på precis samma sätt som en tegdito så är det ändå många saker som skall ställas annorlunda, vissa förstår jag inte ens varför. Jag har tex aldrig förstått varför en tegplog måste ha olika nivå på bäraxeln, medan en växelplog har en rak axel. Om man tittar i en instruktionsbok för traktor eller plog blir man riktigt yr, för enligt den måste man ta hänsyn till allt från framaxelns bredd till vinkeln på hydraularmarna – något som åtminstone jag med glädje hoppar över.
Principen är ju förstås enkel, alla fyra skivorna skall gå lika djupt och bli lika breda. På växelplogen tillkommer sedan den bonusen att detta skall stämma åt två olika håll, vilket naturligtvis grötar till det ytterligare. Plogen kan gå som styrd av Jungfru Maria åt ett håll, bara för att verka styrd av mörkrets makter när man svänger åt andra hållet.
Denna helg har jag kört ca 10 ha och inte på hela tiden fått bukt med att första skivan varit för bred, men bara åt ett håll. Det har något att göra med att plogen inte kommer riktigt rakt efter traktorn, men varför den inte gör det kan jag inte begripa. Man märker också på bränsleförbrukningen att något är fel. På lördagsförmiddagen sörplade Valtra brännolja av en sådan kaliber att jag började misstänka att någon oljesheik skulle dyka upp och ge mig ett diplom. Detta blir förstås följden av att plogen inte kommer rakt efter, utan kämpar åt ett eget håll – mot traktorns vilja.
Sen kommer det rent geografiska problemet mot. Det är här växelplogen visar sin styrka, för just på geografi är växelplogen ljusår överlägsen sin tegbror. Kan man bara köra en rak fåra blir det mesta rätt med växelplogen. Det är bara det att inte ens det är så enkelt. Fåran har en tendens att självböja mot slutet av längden och varför vet jag inte ens, det liksom bara blir så. För att motverka detta skall man svänga med plogen mot det plogade området på vändtegen, men det är så mycket lättare fysiskt att göra tvärtom – och så har man bananfåran som ett brev på posten.
Jag har också förstått att om tiltan faller precis som den skall så bildas en ränna strax under denna som hjälper vattnet att rinna bort på våren. För mig brukar inte tiltan falla som den skall – den faller sönder. Det beror till stor del på att jag ensvisas med att köra på 20″ men inte håller den speciellt bra ihop med 16″ inställning heller. Detta trots att jag plöjer i lera, som borde vara formbar.
Det är alltså inte för intet som det ordnas plöjningstävlingar. Jag har engång blivit ombedd att ställa upp i en dylik. Den gången avr det lätt att säga tack men nej tack. Jag hade lika gärna kunnat ställa upp i en sångtävling, matlagningstävling eller varför inte Mister Universum. Framgången hade varit samma i alla nämnda fall.
Ur boken ”ploginställning for dummies” ställer jag nu två frågor till Er som är bra på detta:
1: Skall sidobegänsarna vara lösa eller låsta. 2: Skall man använda det runda eller det ovala hålet för tryckstången på plogen.
Det enda jag kan trösta mig med när jag tittar på åkern som borde ha fina fåror, men som mera ser ut som nått man harvat är att, visst, det ser inte ut som i handboken, men det kommer säkert att växa något där i nästa år också. Varför jag drar slutsatsen – vackra plogskivor är överskattat. Tror jag.
