Sida 292 – Bondbloggen

Om inte märkligt så i alla fall konstigt

Varför skall dom enklaste ideerna vara dom som är svårast att komma på? Bakom oss har vi en sommar som inte kommer att gå till historien som någon av dom bättre. Och med bättre menar jag då i rent agrarproduktivt syfte. Det faktum att solen och värmen har lyst med sin frånvaro stör mig inte nämnvärt, det enda som egentligen är roligt med värmen är att barnen kan åka och simma, själv klarar jag mig så bra med mulet och +15 grader.
Det om det, som sagt, ingen större produktivitet som sagt. Garaget som skulle värmeisoleras eller eventuellt göras nytt i sommar står orört och likadant är det med de flesta av målningsprojekten. Det är bara ett faktum att när ingen semester kan tas ut sommartid utan alla vardagar består av jobb så blir nog hemmanet lidande, tyvärr.

Men EN sak har jag i alla fall åstadkommit, tyvärr 23 år försent. Trogen bloggläsare vet ju att den värsta pest jag känner till är råttor. Speciellt råttor som förskansar sig i mina anläggningar.
Av denna orsak brukar torken städas nästan hysteriskt på höstarna för dom gånger jag slarvat har långsvansarna attackerat redan på förvintern. Största problemet har varit cyklonen där agnarna kommer ut ur rensen. Jag har prövat lite olika metoder; stängd agnbänk, öppet vagn, täckt vagn och låda. Lådan var sämst för när jag tömde den bodde en råtta därunder, så icke mer låda.

Senaste åren har jag haft en gammal kippvagn under röret men lite blåser ju alltid över och så har problemet varit ett faktum. Att samla upp agnar och damm från ett sandunderlag låter sig inte göras med något mindre än att byta ett lager sand, vilket då har gjorts på höstarna.
Helt oförberett kom ett ord fram i huvudet när jag gick förbi platsen en dag på försommarn. Ordet var betongplatta!
Ja, naturligtvis, om man gjuter en liten betongplatta under röret där agnvagnen står så kan man ju sopa, t.o.m dammsuga den rent på höstarna.
Det var denna lilla ide som tagit 23 år att komma på, vilket kan upplevas som precis så ineffektivt som det är.
Nåja, ord och handling är ibland ett hos mannen så nu står faktiskt betongplattan på plats och väntar på årets agnar. Och bra blev det!

I övrigt kan vi även i år notera att ”brått lönar sig inte”. Jag kan inte se någon större skillnad på min spannmål som såddes ”för sent” i förhållande till de åkrar som jag vet att såddes tidigare. Vi ligger i Österbotten ungefär 10 dagar efter normalnivå och håller bara de värsta regnen sig på behörigt avstånd tror jag nog detta skall bli bra i år också.

Hur vet man förresten när dom andra böndernas åkrar är sådda? Jo det beror på den sk ”skovaluvseffekten” eller skärmmösseffekten som det blir på högsvenska. Det var en bekant till mig (icke bonde) som kom på namnet. Han noterade att han på försomrarna såg många bilar som körde sakta och chaufförens skärmmösskärm pekade än till vänster och än till höger. Det var ju förstås en bonde som kollade kollegernas växtlighet.

Förresten, tillrättaläggas kan att sommaren förstås inte på något vis varit sysslolös, den har bestått av det vanliga, besprutning, gräs, maskinunderhåll, gräs, flyghavreplockning, gräs etc och sen lite gräs mellan varven.

Elstolparna kommer bort från åkern !

Jag fick nyss höra att elstolparna skall tas bort och att det i stället blir jordkabel utmed vägen. Det var minsann goda nyheter. I hundra år har stolparna stått i vägen. Det gick an så länge vi bara körde med häst men då traktorerna kom så blev det problem. Speciellt skördetröskans tömningsrör och sprutans bom har fått sina törnar och är ganska krokiga.

Visst borde man vara försiktig och det går bra för det mesta men ibland då man kör mitt i natten för att de lovar regn så kan det hända att man inte ser stolparna förrän det är för sent. Sprutan igen är besvärlig därför att man inte kan köra långsammare vid stolpen utan man måste hålla jämn hastighet så att spridningen blir jämn. Då måste man försöka stanna så nära stolpen man kan utan att det tar emot och tillika stänga av sprutan. Nå, det går illa ibland. Jag har inte kört sönder nån bom men visst är den litet tilltygad.

Sedan är ju stolparna härdar för kvickrot som därifrån sprider sej över åkern. Det är ganska omöjligt att bekämpa kvickroten runt stolparna effektivt. Och fåglarna som sitter på trådarna sprider flyghavre på åkrarna. Så inte är man speciellt förtjust i eländet.

Och nu är det slut ! Ännu i höst skall stolparna bort.

Adjöss och kom aldrig tillbaka !

Honom tar jag med hem!

Och hem kom han! Drömprinsen vet jag väl inte om det är, inte heller vet jag om det är en gentleman, men söt som få och riktigt snäll är han. Med djupmörka ögon, brun kostym och långt svallande hår var det svårt att inte falla för denne Pargasbou. Men vad jag tycker kan vara lika, huvudsaken skulle nu sen vara att ”damerna” gillar honom. 😉

Damerna kommer att hämtas hem från sina sommarbeten småningom och sen ska vi se vad den lille herremannen går för. Snäll var han i alla fall när han kom till sitt nya hem och landade bland mina baggar. Någon liten knuff gav han en och annan som kom emot för att kolla vad han var för en nykomling, men inget storstångande, utan mer ett markerande att han inte tolererar precis vad som helst. Men det tog inte länge så var han som hemmastadd och började beta.

Efter en resa, från sina trogna kompisar på holme, bli hem hämtad till gården, följande dag kommer det främmande och kikar och pratar med sej och sen krånglar på en alldeles för bökig, stor och obekväm grimma. Sedan bli upplyftad på ett flak och så åka dryga 30km innehållande en färja, och sen ännu åka snurra för att till sist landa bland röjvassa och en hel hop med främmande baggar… Det är inte konstigt om en liten bagge känner sej lite omtöcknad i det skedet…

Å va får man sen då?

Lite varierande… Beror på när man lägger och var. Vi fiskar mest efter abborre, gös och sik. Och lite strömming. Men bara för att det heter abbornät betyder det ju inte att man får exakt det, man kan lika gärna få en strömming på ett flundernät som en 7kg gädda på ett abbornät. Men jo, poängen är ju att man lägger abborrnät för att få abborre, kommer det gädda, gös, sik… vad som helst, är det ju bara plus 🙂 Men får man 30 ”braxblikor” är det mera 🙁 Och får man simppor så man inte räknar dem styckevis, utan ämbarvis så är det lika bra att låta näten vara på land…

Lika ofta som bonden är nöjd med vädret, är fiskaren nöjd med fångsten. Dock är ”tomma nät tyngre än fulla”. Men det kan bli för mycket av det goda också, det finns perioder på sommaren när vattnet är varmt och det finns hyggligt om abborre som man inte gärna lägger för många nät, man skall hinna ta vara på allt också, plus att man skall hinna göra allt det där andra som hör bonde-dagarna till. Rekordet som vi fick abborre på ett nät i somras var 39 st på ett nät. Man kunde ju för enkelhetens skull räkna matematiskt på det hela och smälla till med hur många abborre det går att fånga på en sommar, men då ska man nog inte utgå från siffran 39 per nät… Siffran ligger nog nån helt annanstans, men sant är det att det finns lite abborre i våra vatten, likaså finns det lite gös och sik i perioder. Man ska ta fisken när den finns och inte sen när man vill ha den. Fisken vandrar här förbi och då är det att passa på, sen är det farit igen på ett år. Visst finns det tex abborre och någon gös både tidigare och senare, men skall det löna sej att ”spela med det” så får det gärna komma mer som en eller två per nät…

Flundran, denna goda men ack så sorgliga historia… De bara minskar och minskar… Snart är det ett minne blott. Den nyrökta varma flundran som man sitter på berget brevid rökeriet och petar i sej med bara fingrarna, kan komma att bli en solskenshistoria att berätta för barnbarnen. Varför skall jag inte spå, och börja bena i, men även jag har mina teorier som inte alltid är så bekväma i alla ”förståsejpåarekretsar”… Men det är de flesta överens om att minskar gör de!

I år lade vi flundernät två gånger, första gången blev det stormen och näten östes fulla med ”lekko, höuter och skit” och saldot var i snitt två flundror per nät, andra gången blev det väl inte direkt stormen men fångsten var ännu sorgligare med ett snitt på ca 1 flundra per nät… Man kan hålla sej för skratt. När jobben att reda upp näten överstiger en halvtimme per nät får man hastigt dagarna att gå och får ingenting för det. Som motvikt till detta kan jag berätta att när jag flyttade till Ytterholm och det fiskades lite flundror var det normalt att få 10-15flundror per nät, ibland även mer, hela halva sommaren, i alla fall tills den första riktiga augustistormen kom, och flundrorna efter det gick ut.

Gädda, hmm… Många gillar denna vassa fisk… inte jag. Ofta är dom stora och river sönder näten när de ger ann när man skall försöka få upp dem över sudkanten. Håv är ju praktiskt, men ett sånt bökande… De är slemmiga och ”gårar ner” allt. Kläder, handskar, båt, baljor, bord och bänkar blir inkletade med slem när man får ombord en ordentlig fuling. Dessutom skall man vara så fruktansvärt försiktig att inte någon liten, nyfiken fiskardräng går och petar fingrarna i munnen på dem. 😉

Men visst har gäddan sina fördelar, men det hänger väl långt på kocken. Kräsen är jag, så jag ser dem helst i nån form av fiskfärs.

Nu ha vi fiska lite gös. Abborren verkar ha ”vari och fari” för säsongen. Frågan är nu om det kommer att komma gös i nästa ”nedane”. Det är månen jag tänker på, gösen den luringen är fixu på det viset att den kommer inte i näten på dagen utan bara om natten när det är mörkt, och bäst när månen står i nedan. Men ska vi nu fiska gösen, det vi tänkt nu, eller kan vi hålla upp någon morgon och hoppas att det kommer gös även i nästa nedan, eller ha dom vandrat här förbi färdigt då? Eller ska det gå i år så som det gjorde ifjol, att vi får den traditionella påhälsningen på senhösten? Påhälsningen som börjat komma om hösten, som lagar stooora hål i näten, som lämnar endast huvudena av strömmingen kvar på skötan… Den luringen, den luringen…

Gentleman sökes!

Sällskap till de sena höstkvällarna sökes till skärgården!

Alla ”ungtuppar” undanbedes besvära sej, här sökes det en riktig gentleman som vet hur man för sej! En mörk, stilig, och muskulös gentleman ska det va! Bra humor, välskött hygien och god kondition är ett plus! Annars är kraven rätt små.

Hösten kommer att fyllas med långa, mysiga skogspromenader och stillsamma middagar på uteserveringarna här bland kobbarna och skären.

Vi som söker är ca 35 spänstiga blondiner och brunetter i varierande ålder. Vi har ordnad vinterutfodring och luftig bostadsmiljö med plats för en riktig storfamilj!

…

Med andra ord, jag söker en avelsbagge till tackorna. Mitt i allt slår datumet september och då skulle baggen gärna få finnas till hands att släppa till tackorna den dagen man vill utan att först då komma på att, just ja, de sku ha vari annan bagge i år också… I år tänkte jag försöka vara i alla fall någon vecka i god tid och har ringt och hört mej för om en bagge som jag tror kommer att passa mina tackor riktigt bra. Skall fara och kika på honom någondera dag.

Land och rike runt behöver jag inte fara för att hitta bagge i år, men jag vet att sådana år också kommer att komma när jag börjar ha använt mej av de flesta bagglinjer som finns i trakten med bruna lantras får.

Emballage

Kanske tycker någon att ordet i rubriken låter vackert, men för mig förknippas ordet med stora kostnader. Näst lönekostnaderna är emballage eller förpackningsmaterial, som jag kallar utgiftskontot i bokföringen, den största utgiftsposten. Förutom engångslådor i wellpapp går det också åt en hel del plastpåsar och -säckar.

Engångslådor…. jo så är det faktiskt…… i och med att lådorna kommer i kontakt med livsmedel så skall de vara rena och hygieniska så trots att de som nu för till exempel isbergssallat utgör en kostnad om närmare en femtedel av varans pris så används de bara en gång. I butikerna tas de antagligen tillvara, kompakteras och förs till pappersåtervinning. Försök med returemballage i plast har gjorts men en del lådor kommer bort och sen tillkommer kostnader för returtransporter och tvättning så stora besparingar har det inte medfört, tyvärr.

Tycker mig ha fått meddelanden om prisförhöjningar titt som tätt men råkade hitta en lådfaktura från 1996 och räknade ut att lådornas pris stigit med 32% sen dess. Hade nästan väntat mig det dubbla men visst räcker 32% bra till då innehållet det vill säga för till exempel isbergssallat under samma tid stigit med i snitt knappa 10%. Brukar förarga mig över prismeddelandena då prisförhöjningarna oftast motiveras med att råvaran stigit i pris, ………….. som skogsägare har man ju oftast inte noterat några prisförhöjningar på pappersråvaran.