Näring för åker kropp och själ har det blivit i dag med leverans av konstgödsel, tvätt och paketering av morot och som avslutning på dagen vårens sista vattenjumpa.



Näring för åker kropp och själ har det blivit i dag med leverans av konstgödsel, tvätt och paketering av morot och som avslutning på dagen vårens sista vattenjumpa.
Som tack för palsternacksrecepten, som jag får försöka få ”kocken” att pröva, fortsätter här produktserien med rödbetor. Kanske strömmar det in tillredningsförslag på dem med 🙂
De rödbetor som vi skördade i höstas då Mischa och Roy dokumenterade de besvärliga skördeförhållandena håller nu på att ta slut. Och lika bra det för lagerhållbarheten sjunger på sista versen och jag försöker vara noggrann med kvaliteten så svinnet är stort. Rödbetans släkting gulbetan odlar vi också men dom tog slut redan efter nyår. Rödbetor är för oss ingen stor artikel men vi håller dem för att komplettera sortimentet och alltid är det någon som vill ha färska rödbetor utan ättiksmak som hos de inlagda rödbetorna. Liksom för palsternackornas del har ugnsrostningen medfört en något större efterfrågan än tidigare. Ugnsrostade rödbetor är gott tycker jag men sommarens första små rödbetor, kokta och serverade med smör är nog min favorit 🙂
Rödbetorna är relativt lättodlade och växer förhållandevis snabbt så egentligen borde de sås i flera omgångar för att få lämplig storlek och för att hållas fräscha och fina. Jag föredrar dock att så dem ganska sent då det i våra trakter oftast är stora problem med stinkflyn på våren så skörden startar vi först i augusti och vi brukar försöka få in dem som lagras i slutet av september innan frosten skadar blasten. Problem med lagerhållbarheten gör sen att vi försöker bli av med dem till påsk.
På tal om kvalitet så var nog premieringen av årets kvalitetsodlare en av de få ljuspunkter som dagens producentmöte innehöll. Föreningen Inhemska trädgårdsprodukter r.f premierar årligen kvalitetsodlare med det gyllene groddbladsmärket. Vill på inget sätt ta åt mig av äran med dagens premiering men visst är det extra roligt när någon av mina forna elever skördar framgångar i kvalitetsarbetet, det torde nu vara den fjärde eleven från min tid på trädgårdsskolan som erhåller märket.
Groddbladsmärket är ett kvalitetsmärke som garanterar att det är fråga om en till 100 procent inhemsk produkt. Föreningens hemsida innehåller mycken information (det mesta tyvärr enbart på finska) om grönsaker och dess användning.
I övrigt var det nog mest dystra prognoser som presenterades på dagens möte eller som en deltagare tidigare verksam i byggnadsbranchen sade efter mötet ”då jag deltog i byggfackets möten diskuterades hur stora löneförhöjningarna skulle bli men här diskuteras mest hur sänkningen av inkomsterna ska kunna begränsas”.
En höjning av producentpriserna måste nog till för att vi skall kunna garantera tillgången på inhemska livsmedel i framtiden. Lite bättre humör fick man i alla fall när man kom ut från mötet och möttes av solsken och den första vårvärmen. Vi bönder ser nog optimistiskt på framtiden trots allt, kanske blir den annalkande säsongen vändpunkten i lönsamhetsutvecklingen 🙂
I måndags kom vi till Island. Vi var framme först på kvällen så det var i princip bara att packa upp, bädda och gå och sova. Vi hann se oss runt lite på gården innan också. På tisdagen var det full rulle. Intressant att se alla nya områden och hur de gör här på gården. Vi fick vara med och mjölka samt vara med i stallet. Helt vanlig dag, men eftersom det var våran första dag så var vi ganska ovana med rutinerna. Onsdagen var jag i stallet och hjälpte till. Jag fick också rida första gången på en islandshäst. Gick nog helt bra, lite ovant för mig som är van med ”vanlig” ridstil. På onsdagen hände det inte så mycket annat än de vanliga sysslorna på gården, men på torsdagen var det hästshow och examen på lantbruksskolan här, inte så långt ifrån. Våran handledare jobbar där, på hästinriktningen. På fredagen flyttade vi några kalvar och tjurar och sen tömde vi kalvboxen på gammalt strö. Vi hann även rida och bygga lite staket. Det har vi sysslat med nästan hela helgen. Det borde börja komma lamm vilken minut som helst.
Vi trivs och har det mycket bra här. Nog saknar man familjen och vännerna men första veckan har gått förvånansvärt fort! Beroende på internetkvalitén kommer ni nog få uppdateringar härifrån. Ni vet ju i allafall att jag lever och har det bra! 😉
……går inte av för hackor, eller vad är det man brukar säga? Och visst gör dom fog för uttrycket dom hör åtminstone till dom tåligare rotfrukterna som vi har i sortimentet. Dessutom påstås dom ha motsvarande effekt som vissa blå piller 😀
Fortsätter här grönsakspresentationen med palsternackorna av den anledningen att dom är aktuella på så vis att jag nu idag påbörjade skörden av de palsternackor som övervintrat ute på åkern. Det börjar bli hög tid att ta upp dem för nu har dom redan börjat växa lite och växer dom för mycket förbrukar dom den i rötterna lagrade energin och blir hårda och träiga. Egentligen hade jag tänkt påbörja skörden lite tidigare men de upprepade snöfallen den senaste tiden har förhindrat arbetet. Ännu i dag var det för blött för att skörda i någon större omfattning, det var det fakto nästan 10 cm snö här på åkern i går morse. Alla våra kyllagrade palsternackor har dock gått åt så för att klara morgondagens leveranser var jag tvungen att skörda lite oberoende om det var blött eller inte. Morgonen var varm och solig men på eftermiddagen då jag hämtade palsternackorna började det duggregna lite igen 🙁 Det ser onekligen ut som om ”väderspågumman” Charlotta kommer att få rätt i att det blir en våt och utdragen vår i år. Charlotta undrade om någon påbörjat åkerarbetena och det har jag ju på sätt och vis nu gjort även om jag inte tror att det var skördearbete hon i första hand tänkte på. Palsternackorna fordrar en lång växttid så de hör faktiskt till de rotfrukter som jag brukar så tidigt, oftast i början av maj.
Palsternackorna hör liksom morötterna till de produkter som vi i princip har möjlighet till att leverera året runt. Oftast brukar vi skörda alla palsternackor redan på hösten för trots att dom i regel klarar vintrarna ute på åkern så är det ofta ont om tid för skörd så här på våren. Och sen finns det också en risk att sorkar och andra gnagare äter upp dem under vintern. De blöta skördeförhållandena senaste höst gjorde dock att jag lämnade en del att övervintra på åkern, och det ser ut att vara ett lyckat beslut, vintern blev mild och några gnagare har jag inte hittills råkat på. Tyvärr har jag inte några lämpliga maskiner för vårskörd så det blir väl att ta till grepen även om det är en bit till andra ändan av raderna. Sen vill jag ogärna med tunga maskiner packa till den våta jorden när nu vintern luckrat upp den så fint. Det positiva med vårskörd är att dagarna nu är betydligt längre än på senhösten och lärkor och andra våryra fåglar håller en sällskap 🙂
Palsternackornas popularitet har ökat och det är man som odlare naturligtvis glad för. Nya populära användningssätt som att ugnsrosta rotsakerna har säkert inverkat och visst är dom en fin rotfrukt som kan och bör användas i mycket större utsträckning. Själv tycker jag dock inte om sättet dom saluförs i butikerna, sönderskurna till oigenkänlighet och brunfärgade av alltför lång omloppstid från tvättning till butiksdisken.
Palsternackorna som skördades på eftermiddagen har vi nu i kväll tvättat och imorgon vid 6-tiden lastas dom för transport till storkökskunderna. Tror nog att dom kommer att uppskattas av köksorna, färska och närproducerade som dom är 🙂
Som ugnsrostade och i soppor är palsternackornas användning kanske vanligast men visst finns det andra fina användningsmöjligheter. Kanske har någon av bloggläsarna egna tips om användning av palsternackor?
Det tidiga vårbruket uteblev. I alla fall i den här landsänden. Vad som är normalt är svårt att svara på, men nog brukar löksättningen vara igång vid typ 15 april, som det är nu ser en möjlig start ut att bli om typ en eller två veckor… Nypotatisen har visserligen varit i jorden flera veckor, men i övrigt är det nog ingen, vad jag vet, som kört igång.
Eller är jag helt ute och seglar, hur är det, någon som kört igång???
Ibland skulle man vilja säga, va va de jag sa, men eftersom jag mest gick hemma och mumlade för mej själv om att det kommer att bli en seg och utdragen vår, tänker jag låta bli 😉 Men, jo, nu tänker jag komma dragandes med dom där planeterna igen. Dom står i förhållande till varandra som att det ser ut att bli en våt och kylig fortsättning på våren. Nåja, vi får se hur det går, sommarvärmen kommer nog den också, men jag tror det räcker ända till juli innan vi ser den. Det brukar bli värme i juli, hur planeterna än står, och om inte jorden ramlar omkull, så en sån spådom kan man nästan skriva namnet under på 😉
Recept:
Ett får (av den lite rundare modellen…)
En fårsax
Klipp fåret och simsalabim så har du ett djur som snarare liknar en gris än ett får.
Fårsaxen klipper inpå skinnet och lämnar endast några mm kvar. Då det rosa skinnet kommer tydligt fram ser fåren ut som små grisar, förutom i öronändan. Här ovan är det rundebullan Anne som fått sommarfrisyren fixad. Eftersom jag inte kollar upp hur många lamm som tackorna väntar får man ge extra foder lite sådär ditåt. De som väntar 4 lamm kanske skulle behöva lite mer havre, medan de som får ett lamm skulle behöva få mindre. Inget att göra åt i det skedet, utan vänta och se 0ch sen försöka dela upp tackorna smartare när de lammat. Oftast är det ingen katastrof fast tackorna som får tre – fyra lamm är på mindre sidan, dom håller sej snarare piggare och mer ”normala” i hullet, det är dom som får bara ett lamm, men som måkat i sej havre som om de väntade fyra som blir som bollar. Inget att föredra då lammningen kan bli mer komplicerad om lammen är drygt stora och konditionen och flåset är lågt. Tids nog jämnar allt ut sej när de får komma ut och skena. Anne, här ovan, fick bara ett lamm, hon är snäll som få, av den större modellen och inte blyg av sej… Hon brukar fara fram som en ångvält om det finns godsaker i närheten, vilket helt tydligt har resulterat i en kroppsform som snarare liknar en övergödd gris än en spänstig tacka.
Ingen varg, men här kunde man tro att det var en panter som gömt sej i fårakläder.
Det här är Agneta. Hon har svarta ben och huvud medan resten av damen är ljusgrå. Som nyklippt kan man se att det inte är vartannat strå som är svart/vitt, utan varannan toss. Lite småroligt på sitt sätt. Men när ullen växt ut en bit försvinner bollarna och det blir jämngrått igen. 🙂