Så enkelt som möjligt

Som jag tidigare berättat har jag ensilagebalarna på vinden i fårhuset. Därifrån går det smidigt att ge mat, problemet jag stötte på med en gång var, att om balen är lite våtare och tyngre är det snudd på omöjligt att få den rullad så man får åt sej av den. Golvet är halt, balen är tung och hon som skall försöka rulla den är ca tre äpplen hög. När jag satte upp flera balar radirad, gick det någorlunda när man klättrade upp på balen, la ryggen mot följande bal och pressade med benen, fick man den bara lite utrullad gick det medsamma lättare sen. Men, det är inget man orkar hålla på med i längden.

Summa summarum, jag behövde… nånting…  Men, vad? Det finns alla världens fina dyra mojänger ute på marknaden, balrivare, balskärare och allt vad det heter. Ena klyver, andra skär, tredje sågar och fjärde hackar mos osv… Men jag ville inte ha en stor tymplig maskingrej, som kan gå sönder stup i kvarten, grejjen skall gå att ta bort när den inte används, ifall jag inte vill ha balarna uppe ska de gå enkelt att flytta mojängen, och inga rälsar å jox i taket, nej så enkelt som möjligt ska det va, och gärna så jag kan få balen rullad så jag får ensilaget nära att släppa ner till båda borden. Summan av kardemumman jag ville ha en balrullare. Och var hittar man en sån då? Antagligen är jag väl den enda som vill rulla på mina balar fram och tillbaka, så då hjälper det nog inte hur ”välsorterad” en butik än är… Men, om de inte finns, går det väl att laga…

Jag redde ut för pappa om min ide. ”Ungefär såhär lång, gärna med ett handtag, å krassar i andra ändan, lite som den där röjvass krassen du lagade iförromsomras, fast med längre handtag och mindre, fast längre skaft.”

Och simsalabim, någon dag senare var den på vinden i fårhuset, min balrullare 🙂 Leveranstiden var lagom, prislappen saknades och det var exakt en sån som jag ”beställde” 😉

balrullaren

Ensilagebalar på vinden

Man swingar till och dramar in piggarna i bollen, så långt på baksidan som man får den, känner efter att den sitter bra, känner lite om de går att dra, annars så stiger man med ena foten halvvägs upp på balen och hänger sej bakåt, då brukar den mest tunga balen nog börja rulla. Blir de kris nångång får jag väl sätta block i tåg, men de tror jag inte ska behövas 🙂

Det är bara att konstatera att det inte alltid behöver vara så invecklade grejjer för att det skall fungera bra.

 

 

 

Smart, eller så inte

Ibland betvivlar man nog på smartheten hos dom där fyrbenta i ladugården. Aakel kalvade nämligen igår. Det är hennes andra kalvning. Kvigor, alltså första kalvare, har en tendens att hålla tillbaka mjölken då man sätter på maskinen p.g.a. att allt är nytt för dem. Äldre kor kan göra det, men det är nog mera sällsynt och då är det frågan om att de vill spara mjölken åt sin kalv.

Så tycker då också Aakel. Det rymms bara inte in i mitt lilla huvud varför man istället för att ge ner en del av mjölken till maskinen, går omkring över ett dygn med ett fullt juver och tycker att kalven ska dricka upp all mjölk?! (och att gå omkring med spännt juver är ingen skön tillvaro kan jag berätta för er 😉 )
Jag har inte sett en sådär envis ko tidigare, hon gav lite mjölk igår vid första mjölkningen men efter det har det varit helt omöjligt att få något att komma. I morse läckte hon t.o.m. mjölk då jag började tvätta henne, men då maskinen kom på tog mjölkflödet slut.

Nå, veterinären kommer idag så hon får ge lite Oxytocin åt Aakel så att hon släpper ner mjölken. Kan vi ju i alla fall hoppas!

9 januari 2012 – Ett år utan grisar!

Nu har det förflutit ett helt år sedan de sista grisarna åkade iväg – vad det året gick fort. Mycket har skett. Bäst märker man förändringarna genom att bläddra i fotografier. Vad man lätt glömmer ”ditt och datt”. Den första bilden har ni kanske redan sett tidigare. Här är de sista djuren ännu inne. Bilden tagen samma dag som de skall åka, alltså 9.1.2011

Tvättat och rent efter att grisarna åkade iväg. Det blev lättare och roligare att riva inredningen och allt övrigt, som vi märkte efter hand då vi jobbade på under sommaren.

Efter all rivning och målning fortsatte vi att täcka de gamla gödselrännorna samt täcka gamla golvet med papper och betongnät inför gjutningen.

Därefter följde det gjutning av två avdelningar med 1,5 månads mellanrum, totalt 700 m2.

Golven täcktes med plast och de fick härda i rätt så många veckor. Vid den här tiden kändes det som om man satt fastklistrad i telefonen. Det skulle bestämmas material på förvaringsboxarna, skrivas offertförfrågningar och massor mera, som jag tror att man nästan reda har glömt bort. Själv var jag på jobb 8-16 på ett kontor och på kvällarna skulle det svaras på en hög e-post och göras beslut om inköp.

Då allt material var hemma så blev det aktuellt att börja med uppbyggnaden av förvaringsboxarna.

I detta skede fanns det inte så mycket för mig att göra än att städa undan efter hand som Kenneth byggde upp boxarna. Efter en tid blev det att börja och pensla färg.

Jag har inte räknat ihop hur många 9 liters målburkar som gick åt. Om jag gissar 20 st, så är det inte mycket fått. Som tur hade vi hjälp av en god vän med målningen för annars skulle det säkert vara omålat idag ännu.

Det blev många kvällar med barnen att spendera i det kommande förrådet.

Att hitta gångjärn som vi ville ha och som skulle uppfylla våra säkerhetskriterier var ett dilemma. Vi ville inte hitta dem någonstans. Det blev dagar och kvällar att surfa och ringa runt till olika butiker för att höra oss för om gångjärn – visst fanns det gångjärn, men priset låg då på universum höjd. Till slut fann vi ett bolag i tyskland som hade just det som vi sökte – ett e-postmeddelande och leveransen på 76 gångjärn var på backen inom en vecka 🙂

Förvaringsboxarnas uppbyggnad gick i en rask takt. De första hyresgästerna flyttade redan in i september i all målningsyrsel och de nya ytterdörrarna var oinstallerade.

I oktober blev det klart och det gick en sommar jag tror att vi aldrig kommer att glömma. Det var vår första sommar utan djur och nu har det gått vårt första år.

Ännu kan man höra fodermaskinen jobba i foderrummet, då man går efter morgonposten eller tar den gamla vana titten ut genom Franz sovrumsfönster på morgonen för att se om lamporna lyser i svinhuset, vilket betydde att morgonmatningen hade skett.

Något som ännu känns väldigt konstigt – Är då man öppnar dörren till avdelning 3 och det inte finns några glada grymtande trynen som välkomnar en. – Endast en vit gång med röda dörrar.

Första snön

Ibland är det bra att man inte bor mitt i ett bostadsområde….

Eftersom jag inte har exakta tider när fåren skall matas så myschar jag igång lite sakta på morgonen denhär årstiden. Inget som direkt stressar, fåren ska matas, ja, men det måste inte ske exakt 08.00. Någon morgon är det klockan 7 och någon morgon halv 10. Passar mej utmärkt eftersom jag verkligen inte är en morgonmänniska, däremot kan jag pynja på med dittan och dattan till mitt i natten.

På morgonen när jag satt där, 7 januari, med sömnen kvar i ögonen, tassat på i lugn och ro på morgonen iklädd pyjmas och tofflor kom jag mitt i allt att kasta ett öga ut genom fönstret…

Det snöade.

Jag bara måste ut!!!   NU!

Lite mer kläder på och så jag ut! Så vansinnigt roligt! Bara måste påta lite i snön! Så kall, så vit, så ren, hela Ytterholm, inbäddad i vacker iskall snö. Dock bara nån cm, men mer passligt så 😉

Första snön på ytterholm

Tillika som jag står där i jacka, pyjamas, mössa, med ullsockor på fötterna, nertråmade i plasttofflorna och småfryser kan jag inte låta bli att skratta åt mej själv. Tanken som springer genom mitt huvud är ur Emil i Lönneberga. ”Om nån ser mej nu, så tror di ja e från vette precis”. Det är en mening som jag tänker lite nu som då… Som när jag iklädd stövlar, mössa, pannlampa, kurahandskar och morgonrock med små rosa kaniner på, skenade till fårhuset sent en kväll för att kolla om jag kommit ihåg att stänga av vattnet… eller som när jag var 12 år och piskade mattor med systers mopedhjälm…

Tack vare snön har det nu också gått att se var det finns för andra djur på holmen förutom fåren. En promenad kring holmen och jag kunde konstatera att det finns minst 2 mårdhundar, en med större tossor och en med lite mindre. Haraspår i måttlig mängd, som har skumpat lite här och där. Men var är räven? Jag såg han i höstars mitt i allt på andra sidan åkern en sen kväll, stor å lurvig. Ettdera är han väldigt stillsam av sej, eller så har han tassat över bron till Kirjais. Har inte sett ett enda spår av honom. Hjort eller älgspår har jag inte sett, så det är samma med dom som med räven, dom är dock mer rörliga av sej än räven. Det är lite roligt att ta nån promenad och se efter vilka man har kring knuten och eftersom holmen totalt är ca 100 ha kan man ha ganska bra koll på djurläget. Det finns lite av varje, vilket inte alls är så tokigt, dock är jag inte alls så förtjust i grävlingarna som sover under rian. Obehagliga typer att ha i knutarna…

Tävlingen om första snön

Tävlingen om när den första snön skulle falla på våra bondbloggares gårdar avslutades före jul. Vi i juryn bestämde att om man gissat rätt med tre dagars noggrannhet så räknades det som rätt svar.

De rätta datumen var följande: Vasa och Korsholm (Cicci och Christer) 27.11 och Snappertuna (Maria) 5.12. Vid tiden då tävlingen avslutades hade det inte fallit någon snö hos Charlotta på Ytterholm, den föll först den 7.1, så därför hann inte detta datum med innan tävlingen var slut. Vinnarna torde ha fått sina vinster under julhelgen. Tack till alla ni som deltog i tävlingen och grattis till alla vinnare!